Etikett: frågor

Leta, och du skall på nå’t sätt finna

Publicerat av Lotten Bergman den 10 april 2007 10:45

Find & replace är en bra uppfinning. När kommer den till verkligheten?

I morse var för oss första skol-, dagis och jobbdagen sedan påsk. Vintervädret hånskrattade utanför dörren medan jag slet ut fingervantar och vårjackor på löpande band och förbannade den sköna, ljumma vårvind som lurades för ett par dagar sedan.

– Ring till dagis och fråga om overallen är kvar där! ropade jag.
– En stövel! Jag har hittat en stövel! skrek Nioåringen.
– Jag kan ha en stövel på ena foten och en sko på den andra! fnissade Sjuåringen.
– Vad betyder mening? sa Fyraåringen.

I sådana här röror med viss tidspress tenderar jag att tappa sans och vett och förmåga att tänka klart. Inte sällan förlorar jag även mitt glada humör och börjar skylla på omständigheter och min djefla man, som ju borde vara den som bär skulden till allt. Om inte, bör han ta på sig skulden bara för att. Jag beter mig alltså som när jag var i tonåren.

– Jag hittar inte mitt busskort, sa Tolvåringen lugnt.
– Inte jag heller, sa Femtonåringen lika lugnt.
– Mening? Mening? Mening betyder … funderade jag med fokus på den svenska grammatikens inte särskilt pedagogiska definition och blicken uppe i taklampan där mången fluga döden dött.
– För det var inte meningen, det var inte meningen! sa Fyraåringen.

Två busskort borta, två lågstadiebarn utan skodon, en Fyraåring som har gjort något … fast det inte var meningen. Och en mor som är på grammatiska irrvägar. Den djefla fadern dök då upp med overaller och gröna stövlar som inte var i samma storlek men näääästan. Det fick duga.

De tre yngsta kom iväg. De två äldsta letade efter busskort. Men hur gör de det, tror ni?

a) Med tjoanden, ropanden, slänganden i dörrar, rafsandes kläder ur lådor och tömmandes fickor rakt ut på golvet, springandes genom allt och krossandes viktiga saker och ting som kan vara bra att ha.
b) Lugnt och metodiskt, rabblandes ”jag hade det ju senast … och då sa jag … och så åkte jag till … och då …” och resonerandes med varandra.
c) Inte letandes alls, man kan ju ta pengar istället.

Jag har under hela mitt liv använt mig av metod a).
Min djefla man går kronologiskt genom alla tre: hysteri –> lugn –> uppgivenhet.
Tonårsbarnen är b)-are. Obegripligt, de kan inte vara våra barn. De uppträder som mogna människor. Och alla problem löser sig:

Tolvåringen kom på att hon hade lagt busskortet i min ryggsäck. (Häpp!)
Femtonåringen kom på att han ju redan för två veckor sedan hade tappat sitt busskort och att han sedan hade ”lånat” Sjuåringens och att han av en kontrollant hade blivit berövad på kortet eftersom han inte kunde bevisa att han var sju år och nu undrade han om han kunde få ”låna” Nioåringens busskort. (Nej.)

När jag nu tänker efter, finns det ju en fjärde letningsvariant:

d) Den som öppnar skåp, låda, kyl, frys, väska, vadsomhelst och till alla och ingen ropar ”Näe, den är inte här, jag har letat överallt” tills en lättlurad let-lurad tar över sökandet.

—–
Cliffhanger of the day: Nej, vi vet inte (än) vad det var Fyraåringen hade gjort fastän det inte var meningen.

34 kommentarer

Jag svarar så himla utförligt på alla frågor

Publicerat av Lotten Bergman den 31 december 2006 00:03

Bloggvärldsbloggens bloggenkät 2006

Jag veeet. Det är många bokstäver.

1. Hur länge har du bloggat?
På ”riktigt” är det prick ett år sedan jag började: den 1 januari 2006. Dessförinnan hade jag en hemgjord sak utan kommentarer eftersom jag var rädd för kommentarer och det ansvar de innebar. Dessutom har jag med min djefla man bloggat bokrecensioner, interna familjerapporter och graviditetsberättelser. Barn nr 3, 4 och 5 fick även hela förlossningssajter i bloggformat eftersom jag har elefantgraviditeter och var trött på frågan ”har det hänt nåt?”. Även basketklubben har bloggdrabbats. Ja, det är en farlig farsot, detta.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Ber om ursäkt, men jag minns faktiskt inte. Vad har jag för bild av kolumnister på DN? Vet inte … de snusar kanske. Vad har jag för bild av lågstadielärarna i Eslöv? Ptjaaa, jag vet inte … de har kanske glasögon. Vad har jag för bild av tyskar med ovanligt små fötter? (Det här var roligt, vilka andra kategorier skulle man kunna hitta på? Kom igen, läsare, bidra med andra grupper som man har svårt att skapa sig en bild av!)

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Inte har jag förälskat mig i en blogg, heller! Däremot blir jag storligen stolt och nyfiken när några som jag mer eller mindre känner bloggar: Bästisgrannen, VBK, Louise, Ami , Ica och svärmor.

Förälskad? (Jag rynkar pannan och munnen och försöker känna efter igen.) Kanske Embryo. Liiite.

Men nej. Förälskelse är mer himlastormande för mig, sådär så att jag har svårt att tänka på annat. Mitt problem är snarare det motsatta. Vad det än gäller, börjar jag ideligen tänka på annat. Jag är dålig på att fokusera, kan man lugnt säga.

4. Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Jag läser dem inte. Men ok, nu väljer jag ett på måfå: 10 januari 2006. Känsla? ”Ah. Vad roligt.” Det är precis som med mina dagböcker. Nu tar jag fram en från när jag var 13 år och läser … hihi … ah! ”Vad roligt!”

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Det är alldeles för många egentligen, runt 200. Sorry, men layout är totalt bortkastad på mig – jag läser bloggarna i min RSS-läsare där allt ser likadant ut. Jag är helt ickenostalgisk och raderar ”prenumerationer” utan problem hela tiden – och ersätter dem blixtsnabbt med andra.

6. Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
Men var går denna gräns? Är Anne-Maj en dagboksblogg trots att hon har ett tydligt ämne (som varande dövblind)? Ok, jag ska inte ifrågasätta frågorna: 60 % av dem jag läser är mer dagbok än ämne. Av dessa 60 % är 97 % ypperligt underhållande och välskrivna. Av de 3 % som jag ändå läser är 1 % måste-bloggare som har en av mig definierad ”speciell kvalitet”. Av de 2 % som är kvar kommer jag att om två sekunder radera 98 %. Nu är det några promille här och där som ligger och skramlar på botten av bloggläsarkistan, och dem ska jag kolla in en annan dag. Bafatt.

7. Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Får jag ta två? De ohyggligt produktiva Salt och Stationsvakt.

8. Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Översättarhelena.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Joorå. Fast mina föräldrar läser inte så ofta. Olles bröder läser inte heller. Men mina syskon läser … Mina kusiner läser – vilket jag inte visste förrän i somras. Jag måste faktiskt fråga ”mina närmaste” vad de tycker. Olle (alltså min djefla man) tycker mycket, mycket om det.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
För att kunna svara på denna fråga (och förra, egentligen) skulle jag behöva samla folk runtom mig för att ha ett bloggrelaterat samtal. Men så umgås vi inte, vi som känner mig. Det finns i min värld två varianter av bloggprat:

1.
– Läste du vad jag bloggade om igår?
– Nä. jag läser inte bloggar, du skriver för mycket.
– Ok. Hrrrm. Lite mer sås?

2.
– Jo, hörni, jag måste berätta om en rolig sak som hände går!
– Jaha, men det läste jag väl om på bloggen? Det där om spindeln? Ja, det var roligt.
– Vad bra. Hrrm. Lite mer sås?

Men jag kan intyga att allt jag skriver är sant. (Jag intygar alltså något om mig själv. Får man det? Kan man det?)

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg? I så fall: tänjs den gränsen hela tiden?
Jag har en perfekt och ickedefinierad gräns som går i sicksack.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Ska jag alltså nämna det här och nu? Och dessutom orsaken? Har jag då inte i samma ögonblick tänjt på gränsen?

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Som varande a sucker for bekräftelse (måste vara något barndomstrauma som har orsakat detta) är bloggen mitt substitut för alla applåder jag inte får, stående på Dramatens stora scen varje kväll.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej. Nja, delvis kanske.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? Hur var det?
Jag har träffat ungefär 30 bloggare på riktigt. Jag blev möjligen förvånad över hur de såg ut, men när det gäller personligheterna hade jag nog inte funderat så mycket. De kände inte mi
g, jag kände inte dem. Efter allra första bloggträffen var jag däremot väldigt förvånad över hur många av bloggpersonerna som kände varandra och att de hade stenkoll på varandras bloggar. Jag var ett UFO.

Ooops! Här har vi plötsligt ett semantiskt problem:

en blogg, många bloggar, de där bloggarna
en bloggare, många bloggare, de där bloggarna

Bestämd form plural är samma! (Intresseklubben sprängs av spänningen.)

16. Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Ja, om det funkar som ett beroende som man med vilja inte kan hantera. Eller om ”de närmaste” och bloggaren inte är överens om avslöjande- eller personlighetsnivån.

17. Har du blivit sårad av någonting som skrivits till eller om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Hur har du hanterat detta i så fall?
Jag har försökt ignorera det, men ältat det med mig själv och andra och slutligen låtit det rinna ut i sanden.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej.

19. Har ditt bloggande några nackdelar?
Jag tjänar ingenting på det och jag är i stort behov av att tjäna pengar. Annars finns det inga nackdelar.

20. Bloggar du om två år? I så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Jag kan faktiskt inte – hur gärna jag än vill – komma på ett vettigt svar. En annan fråga: Skriver jag varje dag även om två år? Svar: ja. Är mitt skrivande annorlunda då? Svar: ja. (Jag kanske rentav har sålt min själ?)

21. Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Klart att bloggfenomenet … eh … påverkar och inverkar! Hur vet jag inte, men överallt sitter ju folk och skriver. Skriver, skriver, skriver och skriver! Kultur, förresten? Vilken kultur? Jästkultur? Hjälp! NE!

1.
kultur, form i vilken (viss) större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter på samhällelig nivå; särskilt i äldre tider eller i avlägsna områden.

2.
kultur, sammanfattningen av allt som skapats av människor för att ge (högre) andliga upplevelser särskilt om konst, litteratur, musik o.d. men även om vetenskap; i allmänhet eller under viss tid, inom visst område etc.

Whatever. Det som ibland lite föraktfullt kallas etablissemanget pratar om hur oviktiga bloggarna är i ”det stora sammanhanget”. Vänta ni, bara vänta! svarar jag. (Ingen lyssnar förstås.)

22. Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Lätt! Jag har blivit mer driven som skribent, helt utan skaparångest. Att blogga är en förjävla bra skrivskola! (Och jag svär inte ofta.)

23. Vad har bloggläsandet betytt för dig?
Jag har fått mer koll på nyheter som är internetrelaterade. Jag har träffat främlingar som inte längre är främlingar. Jag kan sova över i Göteborg när som helst. Jag har stämt möte med en främmande karl på stationen i Malmö. Jag har fått roliga sms från en nästan främmande karl och hans fru. Jag har föreläst om bloggning och jag har pga. bloggen föreläst om det svenska språket. Jag är inte den enda språkpolisen. Jag läser en blogg som handlar om blommor i trädgården trots att jag inte bryr mig om blommor i trädgården!

24. Bolla vidare till 15 andra bloggare!
Aequinoxia
Anna
Annika Bryn
Bloggblad
Crrly
Damon
Daniel
Emi
Erikapik
Flinn
hakke
Lisa
Matildas fikarum
Mitt aktuellt
Moderna
R Skriverier
SallyKlee
Tvillingmamman C

Nej, jag kan inte räkna. (Här har jag utelämnat 20 bloggare som jag vill ska svara bara för att listan blev så lång så jag fick skämmas.) Men har jag nu (av Anne-Maj, den skurken) tvingats svara på enkäten så vill jag se andra svara också. Basta.

Uppdat.:
Jag tror att Bloggerbludder surar för att jag inte går över till betanew-superduper. Jag kan inte göra nya inlägg och alla stackare som kommenterade igår syns inte eftersom det bara står 0, 0 och 0 hela tiden. (Man ser dock kommentarerna om man klickar på ”Antal reflektioner”.) Däremot kan jag alltså uppdatera detta gamla inlägg som är långt som ett ööösregn.

Uppdat. igen:
Någon med mig behagar skämta aprillo. Nu står det alls inte 0 längre.

19 kommentarer

Lotten svarar på Peters fråga

Publicerat av Lotten Bergman den 28 december 2006 00:15

Studiomannen Peter är en synnerligen jovialisk bloggare. Trots detta utmanar han mig. Jag vet inte riktigt varför jag drar mig så för dessa listor – kanske för att jag aldrig orkar läsa dem hos andra?

Nåväl. Jag lyder och ber om ursäkt för att jag inte har svarat på alla andra listutmaningar. Och förlåt för att jag inte läser dem ni knåpar ihop heller.

Listämnet var: vilka fem saker önskar du dig av 2007?

Förutom fred på jorden, lagom stora isar på Syd- och Nordpolen, mer ozon här och där, bättre katalysatorer och färre dödliga sjukdomar samt i samma globala kategori nya gummistövlar, önskar jag mig följande banaliteter av 2007:

1. En modern tv som funkar ungefär som för tio år sedan: sekundsnabba kanalbyten och möjlighet att spela in ett program och samtidigt se ett annat.

2. En modern telefon som funkar ungefär som för 20 år sedan – som varken är el- eller batteriberoende eller behöver 37 sidors bruksanvisning på 15 språk.

3. Nya golv som inte är blommiga. (Det handlar om ca 80 m², så det är ingen sprutt i Nilen precis.)

4. OS och VM en gång i månaden. (Och minnesförlust efter varje så att jag kan roas lika kungligt varje gång.)

5. Ett eget rum. (Det har jag inte önskat mig sedan jag var sju år. Kommer jag snart att även önska mig v-jeans?)

Har jag glömt något?
Jo, jag vill fortsätta fylla på det hängande skolagret.

Jag vill faktiskt fortsätta hitta fjärren i diskmaskinen, nycklarna i kastrullskåpet, datorn i tvättstugan och tandborstarna i bilen. Jag vill att barnen ska bygga legotorn till taket och kamma äpplen ur träden och tappa sina tänder mitt i maten.

Men 2007 tycker jag att hundarna och katterna i grannskapet ska bajsa hemma hos någon annan.

Vad har jag nu glömt?

18 kommentarer

Bokfrågorna … och en ny spännande utmaning!

Publicerat av Lotten Bergman den 15 augusti 2006 00:01

1) En bok som förändrade ditt liv?
Näe. Nu har jag tänkt i tre dagar. Men näe. Fast den allra senaste boken – ”Angela’s Ashes” (’Ängeln på sjunde trappsteget’) av Frank McCourt kommer att förändra mina barns liv. Om lille Frank överlevde trots sin barndom, så kan mina barn banne mig överleva en dag utan ost om osten är slut. Till exempel. Jag har aldrig varit en curlingförälder, men efter att ha läst ”Angela’s Ashes” är jag bestämt en … skridskoförälder. (OBS, nytt ord.) Jag snör på barnen stadiga, nyvässade skridskor under ett par år, reser dem upp, puttar på och ger dem fart och hoppas att jag har gett dem kraft att svänga och hålla rätt kurs.

2) En bok du har läst mer än en gång?
Ja, alla barn- och ungdomsböckerna. ”Anne på Grönkulla”, allt av Enid Blyton, ”Den vita stenen”, ”Kastrullresan”, ni vet. Men som vuxen, nej. Fast jag är övertygad om att t.ex. ”Strändernas svall” och ”Hundra år av ensamhet” håller för ett par tusen omläsningar.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
En tom. Med blanka sidor och inga bokstäver. Fast då krävs det ju att jag skulle få ha med mig en penna också så att jag kunde skriva dagbok i den. Det här handlar inte om att jag sedan skulle sitta och med stort nöje läsa mitt alster utan om att jag mår bra när jag skriver. Kan ju inte sitta där på en öde ö utan ens Captain Sparrow och en flaska med rom och må dåligt i min ensamhet. (Om det här är ett ogiltigt svar, kan jag ändra mig och svara SAOB. Om det också är ett ogiltigt svar eftersom den är uppdelad i en miljon band, svarar jag SAOL. Ja, så mycket tycker jag om SAOL.)

4) En bok som fick dig att skratta?
Min egen. (Nämen så patetiskt, skrattar hon åt sig själv? Jahapp.)

Den senaste boken som fick mig att skratta var ”En smörgåsätares bekännelser” av Torsten Ehrenmark. Jag saknar verkligen sådana texter som han, Kar de Mumma och Gits skrev. Är det bara jag som gör det? Eller finns dessa finurliga skribenter, fast jag kanske inte ser dem?

5) En bok som fick dig att gråta?
Nämen åååh. Jag gråter av ilska och frustration, inte av sorgliga böcker. Man kan kalla det okänslighet – men kanske beror det bara på att jag inte väljer att läsa gråtböcker? Gråter jag på bio? Nej, jag går numera bara på pang-tjoff-bloood-och krasch-filmer. Gråter jag framför tv:n? Ja, men i smyg eftersom jag skäms åt att bli så totalmanipulerad av producenterna bakom ”Extreme Home Makeover”. Vänta. Jag tror att jag grät lite när jag läste ”Anne på Grönkulla”, jahadå! (Hurra, jag har fortfarande svarat på alla frågor!)

6) En bok du önskar hade skrivits?
Shakespeares memoarer.

7) En bok som inte borde ha skrivits?
Pass. Jag sitter här hemma med ungefär 1,5 meter böcker som verkligen ingen borde ha gett ut. De som skrev dem kan få skriva bäst de vill, men att de gavs ut är enligt mig helt onödigt. Det handlar inte om innehållet, där har jag hög tröskel. Det handlar om det svenska språket – där är jag hård som ett äggskal när man trycker på det från alla håll. (Men man kan fortfarande peta hål på skalet med en nål, förstås.)

8) En bok du just nu läser?
”Notes From a Small Island” av Bill Bryson. (Det går trögt.)

9) En bok du tänkt läsa?
I skåpet ovanför min säng står de på väntelista sedan ett halvår:

”A Confederacy of Dunces” av John Kennedy Toole
”Labyrinth” av Randall Sullivan
”Kitchen Confidential” av Anthony Bourdain
”How Do You Want Me?” av Ruby Wax

Oj, ser nu att alla är på engelska. Är det månne därför jag aldrig kommer till skott?

10) Skicka vidare till fem personer!
Nejnejnej … fast nu kom jag på … ah. Vänta.

Jag ska nu ge igen! Gissa hur stolt jag kommer att vara när jag går till historien som varande den som hittade på detta!

Alla har vi släkt, och det är kul att läsa om släkter. Jag svarar bara kort på frågorna själv, fastän jag egentligen vill skriva låååångt. Man skulle ju kunna göra det till ett inlägg per dag under en vecka, med bilder och allt, ah such a relief när blogginspirationen har sinat. Kom igen nu, alla!

1. Min mamma …
kan prata en vansinnig massa språk men inte kommentera i en blogg.
2. Min mormor …
födde min mamma utom äktenskapet och var nästan hela tiden arg på mig.
3. Min morfar …
var tydligen i sin stora mustasch godheten personifierad, men dog innan jag föddes eftersom han föddes redan 1878.
4. Min pappa …
kan vifta på öronen och har vunnit SM i pingis.
5. Min farmor …
födde min pappa när hon var 42 år och var aldrig någonsin arg på mig.
6. Min farfar …
såg ut som Clark Gable och var längst på kompaniet.
7. Jag …
har aldrig velat sluta med basketen.

Kopiera de sju punkterna och utmana varandra! (Berätta gärna här i kommentarerna när ni har skrivit.)

47 kommentarer

Fuskblogg

Publicerat av Lotten Bergman den 20 mars 2006 09:48

Nej, inte fusk. Men lite crashing the party? Kulturbloggen utmanar (eller peppar) några andra bloggare att skriva om något av fyra i förväg bestämda ämnen. Jag är inte med på listan, men … eh, hrm. Äsch, jag svarar kort på alla fyra ändå!

1. Den bästa bok jag läst
De är nog fyra: Äventyrens ö, Jättehemligt, Hundra år av ensamhet och Birdman. Jag läser och läser och egentligen är fortfarande ingen läsupplevelse större än Äventyrens ö. Tag lärdom, vuxna Lotten: låten barnen läsa vad helst de vill. (Jag försöker prångla på dem Lisa Tetzner-serien och Tordyveln flyger i skymningen samt Det blåser på månen, men de vill bara läsa kusinerna Olsson och Kamratposten.)

2. Om man tog bort ordet ”men” i det svenska språket …
… skulle användningen av ”fast”, ”däremot”, ”emellertid ” och ”dock” öka markant. Samt ”skador”.

3. Finns det någon musikstil idag som du anser dominerar och om den på något sätt anses påverka den generationen som är ung idag, likt de stora banden på 70-80-talen anses påverkat den generationen som växte upp då?
Rapandet (som jag anser ska stavas rappandet på svenska) dominerar inte idag, men är förvånansvärt stort. Rapp-livsstilen påverkar förstås lyssnarna. Men rapp-lyssnarna kommer även de att växa upp och ingå i företagsstyrelser och ha fallskärm och skaffa barnvagnar med lufttryck i däcken och vilja flytta till radhus.

Anses 70- och 80-talens musikstil verkligen ha påverkat generationen? undrar jag nu. Oavsett vilken musikstil man fastnar för i ungdomen, sitter den som ett kletigt vällingpulver under strumpan resten av livet och man rycker till när man hör den bekanta melodin, släpper blicken från tv-spelet (90-talet) eller datorn (00-talet) eller teletransportören (10-talet) … Man njuter och tänker på den första kyssen, första stage-dajvandet, första borren som kan borra ett fyrkantigt hål. Och minns. Känner. Får lite ångest. Men är jag verkligen påverkad av en musikstil? Nej, men vem är väl jag … jag som anser att Äventyrens ö är den bästa bok jag har läst … och som gärna nynnar på ”Michelangelo” (Björn Skifs 1975).

4. Om jag var Gud för en dag …
Det är så lätt att raljera. Om jag var Gud för en dag skulle jag bli förvånad. Haha. Om jag var Gud för en dag skulle jag se till att jobba hårdare. Hihi. Om jag var Gud för en dag skulle jag göra dygnen längre. Hoho. Men på riktigt, om jag var Gud för en dag, skulle jag faktiskt precis som Sven Melander vill att jag ska säga, ha sett till att det blev fred på jorden. Jag förstår mig inte på nödvändigheten av lidandet. Jag vill bara att alla ska må bra.

Om ni också vill svara på en eller flera av frågorna på er blogg: tala gärna om det i kommentarerna. Ni som inte har en blogg kan ju reflektera här!

28 kommentarer