Tidsdokument så att vi minns!
- Idag den 1 juni 2021 får vi i Sverige sitta på krogen till halv elva. Det vill jag verkligen inte göra.
- Vi får också samlas 500 sittande personer på ett och samma utomhusevenemang som t.ex. en fopollsmatch. Det vill jag heller inte.
- Jag hade däremot hemskt gärna deltagit i nån lägerverksamhet, cuper och matcher ”i mindre skala”, men än så länge är det oklar vad ”mindre skala är – och inte är jag inbjuden att spela på nån basketcup heller. Men jag får delta i ett motionslopp om det är jag och max 149 andra som springer. Det ska jag anordna! (Skoja ba. Aldrig i livet!)
- Hemmafesterna är fortfarande begränsade till åtta personer åt gången, vilket vi håller hårt på.
Vad tror ni om detta? Är det början på tillbakagången till det som förr kallades det ”normala”? Mitt liv bestod till fredagen den 13 mars 2020 av
- föreläsningar i hela Sverige för 100–300 personer åt gången
- basketträningar
- basketmatcher
- basketresor
- basketfester
- middagar hemma i köket för 7–20 personer åt gången
- hotellfrukostrapporter med äggrörebetyg.
Avdelning ”sånt jag saknar”
Men att återgå till det omkringflackande livet som handelsresande i skrivregler är kanske inte så lockande, frukostarna till trots?
Avdelning ”sånt jag inte saknar”
För hur mycket njuter jag egentligen av
- stressen på Katrineholms svinkalla järnvägsperrong
- de mobilpratande, tydligen lomhörda, företagscheferna i förstaklass
- kursutvärderingar – hur bra de än är
- basketmatcher på Gotland i januari
- den kilometerlånga mikrofonsladden som ska in under kläderna
- automatkaffet i Sveriges alla konferensanläggningar?
Nej, jag tror på en mystisk förändring av levernet för oss alla – även vi som är relativt extroverta har kommit att njuta av en relativt tom almanacka. Jag vill fortsätta att vandra omkring i naturen med basketbollen!
Frågan är bara hur jag ska försörja mig. Kan man tjäna pengar på att tillverka såna här småfilmer?
(Gjord som distansundervisningsföreläsning med min ärade kollega på MDH: Björn Fundberg.)
