Kategori: Julfacit 2008

Lucka 13

God Lucia på er! (Säger man väl aldrig?)

I kommentatorsbåset var det till en början tomt på fakta som vore det ett ökenbås utan vatten men med en farlig massa hallucinationer. För ojojoj så fel allt var tills förstagångsgissaren A.G dök upp med: ”Det är ett grannland men jag är inte säker på vilket.”

När sådant händer, tror jag ju att ni alla ska haka på eftersom det är ”så uppenbart”. Men Husse tyckte bara att det var ett ypperligt tillfälle att berätta att Sverige idag vann 15 km klassiskt skidskytte (skidskytte klassiskt?) i Davos. (Vilket jag som satt i baskethallar hela dagen helt missade, så tack.) Niklas hängde däremot på med ”Han var född i ett land men verksam i ett annat så det är lite svårt att hålla reda på varifrån han kom”. Görel höll med, medan Aequinoxia krasst konstaterade att det ju var hon själv som hemlisbloggade. Andra gissningar, som är så spretiga att jag undrar hur jag egentligen är funtad vid tangentbordet:

Dagens viktigaste lärdom meddelas endast på detta sätt. Det finns ett synnerligen coolt namn som jag inte kunde: Blackie Lawless!

Så vad var det hemlisbloggaren försökte förmedla? Jo, Jantelagen. (Wickmanskan och Gunilla tipsade om Jäntelagen som funkar tvärtom, medan BéatriceBeaBeata och andra hittade fram till Jäntalagen.)

Aksel Sandemose (1899–1965) var en dansk skitstövel till karl som hette Axel Nielsen, som sedermera blev en norsk skitstövel till författare under mammans flicknamn. Under andra världskriget arbetade han med motståndsrörelsen och fick fly till Sverige. Hade han stannat här, hade vi väl kallat honom svensk såsom norrmännen och danskarna kallar honom norrman. När man läser de citat som har tillskrivits honom verkar han vara en snäll och rar tomte som läser självhjälpsböcker, tänder doftljus och ler:

• Det värsta brott föräldrar kan göra mot sina barn är att glömma bort sin egen barndom.
• Lyckokänsla och självaktning växer med vetande.
• Vetandet är inte det minsta farligt, det är en frigörelse och kan upplysa var och en, som törs, om att han inte är världens enda svin.

I En flykting korsar sitt spår, ställer han upp tio grundregler
som handlar om att man inte ska tro att man är något – den nyss nämnda
Jantelagen.  Ur den sprang gårdagens omvända dialog som lät som ett
gräl med försoningskaffe.

Reglerna om att man inte ska tro att man är något leder oss i Wikipedia blott bort – till i tur och ordning uppslagsorden

1. bruksmentalitet
2. bruksanda
3. inlärd hjälplöshet
4. depression
5. hypokondri
6. vanföreställningssyndrom.

Så upplyftande.

Att man nu vet hur det stod till med den ypperlige Sandemose, beror på att hans son Jørgen har tagit bladen från munnen och samlat dem i en bok: Flyktingen. Aksel Sandemose var enligt sonen en periodare som skrev bäst på nätterna. Han var en tautologiskt självupptagen narcissist. Och sadist. Orsaken att han blev så elak och besvärlig sägs vara de mobbande storebröderna och de hemska upplevelserna från tiden som sjöman i 17-årsåldern. Jaja, vilka av de stora giganterna inom konsten är helt normala, snälla och glada?

Men, förlåt, vem var det som hemlisbloggade idag egentligen? Jo, det var Aksel i nutiden. (Ser ni vad tydlig jag är när jag vill?)

Nu tar jag upp plommonstopet och leker med lapparna samt avvaktar tolvslaget. Notarius publicus är i Skåne, så jag har hållit Sextonåringen uppe så att någon ska kolla att jag inte fuskar. Han har massa effektiviseringsidéer som inbegriper datorer och automatik, men så kan vi ju inte ha det. Jag draaaaaar …  aha, en sällangissare: Pontus!

Nu kan ni öppna 14! (Ta’t lugnt bara.)

Lucka 11
Tänk att jag genom att lägga ut en text som är såpass trogen originalet ändå kan skapa så stor förvirring. Men, sorry, det var faktiskt inte meningen. Det var meningen att ni skulle tänka efter och leka lite stilanalys! (Stil, stilistik, stilanalys! tänker alla som har pluggat svenska.) Jag återkommer till det.

Först ut med rätt svar var den inte alls diskreta Goblincharlott. Men man kan faktiskt inte tala i gåtor hela tiden – särskilt inte med ett så fullständigt uppenbart svar. Det roliga var att Ica, som gnölar över sin okunskap, gissade rätt – bara för att sedan påstå att det nog var fel eftersom det var för lätt. Bland andra Mikael och Niklas höll med om det: ”Lite FÖR likt för att det inte ska finnas en hund begraven” respektive ”Det är som om Lotten antagit allas identiteter för att leda oss alldeles åt fanders.”

Ö-helena plockade bryskt ner sig själv från vår piedestal med orden ”Min sämsta gren är verkligen Sånt Som Alla Ska Läsa Nuförtiden.” Aren’t we all? svarar jag härmed.

Dagens favoritfelgissning kom Husse med efter att vi hade kommit in på ämnet felstavningar:

En klargörande parentes nu innan vi fortsätter: Jag må vara språkpolis, men inte i den meningen att jag är paragrafryttare när det gäller t.ex. skönlitteratur, fiktion eller poesi (det ska gu… ehum, embryo veta). Språkexperiment är lika spännande som någonsin ett komplicerat frisparksmål. Men precis som att en musiker som ska till att improvisera förmodligen har nytta av klassisk skolning, tror jag att man har nytta av att kunna skriva ”rätt” när man ska experimentera med bokstäver. Men inte förrän Vatten-Sanna frågade ”Vredens barn, menar du att felen i hemlisbloggartexten är (i stort sett) desamma som de i Den vidunderliga kärlekens historia? förstod jag att ni trodde att jag hade hittat på alla konstigheter. Lina hängde på med det förlösande: ”[—] men kan inte det elaka vara att påvisa att Den vidunderliga kärlekens historia faktiskt är en ganska förskräcklig bok …?”

Jo.

Vallgren med öga i nacken.

Det var därför jag gjorde som jag  gjorde med stackars Carl-Johan Vallgren (f. 1964 precis som många andra) – jag tog meningarna nästan ordagrant ur den hajpade Den vidunderliga kärlekens historia (2002), sidorna 32–36 … men slet dem bryskt ur sitt sammanhang för att accentuera den i mitt tycke underliga stilen. Undermåliga stilen. Som jag inte gillar. (Där kom det.) Jag tycker att ni i kommentatorsbåset ska få Augustpriset istället. Man kan läsa ingenjör hakkes (och några andra gissares) påpekanden i kommentarerna – jag ska inte upprepa dem här utan bara höja min tekopp till en skål för er. Multitalangen Vallgren som kan både spela och komponera musik samt skriva böcker kanske bara har drabbats av min elaka avundsjuka? Han kanske har den stilen medvetet? I så fall ska jag läsa Stil, stilistik, stilanalys igen. Äh, spela roll – jag läser helt enkelt andra texter så länge.

Nyord och nyuttryck i kommentatorsbåset denna dag:
Baudelaire-bil (Fredrik I)
Smädad av en slumpgenerator. (Mikael)
Pite-spalt (Smyg)

BéatriceBeaBeata  citerade en intressant recension, som jag i min tur citerar här:

Om Blecktrumman tycker jag däremot mycket. Fast vem är väl jag att komma med åsikter?

Nu ska jag dra två vinnare bara för att jag har lust. Nej, vänta. En. Äh, två! Hoppas att det är stora människor eftersom tröjorna är som smidiga tolvmannatält. Jag tar fraaaam … Mikael! Och … Ulrika! (Jahaja, som inte är Good-Ulrika utan recept-Ulrika.) Grattis!

Hoppas att ni får en trevlig dag med lucka 12!

______

Förresten: Det är meningen att jag ska försöka länka till alla som nämns och som har något att länka till – jag har bara varit slarvig med det. Ska fixa det i efterhand. My kind of blogroll liksom.

Lucka 10
Javisst skulle det just på Nobeldagen ha kunnat vara Jean-Marie Le Clézio (som stavas just så, blåstirra nu på bindestrecket och den akuta accenten ett tag). Men efter sju (7!) olyckliga kommentarer och mejl om ”jag kaaaan inte”, ”varför tar du bara så okända” och ”nu vågar jag inte gissa fel längre” så tänkte jag att det behövdes en vitamininjektion i form av

• ickelitterär form
• så många ledtrådar som möjligt
• en kort en.

Jag vet inte om det hjälpte, för Vovamomo hotar nu med att inte kommentera fler gånger. Och min mystiska uppmaning ”tänk utanför lådan!” var precis just det: tänk utanför boklådan. (Floskler ska man använda tills de dör, gärna i fel sammanhang och med konstig betydelse.) De som såg Niklas Strömstedt i skuggorna hade ju rätt – hans ”Dagensinlägg” inspirerade förstås.

Ni löste med finfint samarbete alla ledtrådar, så dem behöver jag inte rabbla här – det har ju Plastfarfar gjort i kommentatorsbåset också. (Men fråga mig gärna här nere om det är något ni undrar över.) Däremot måste ju Agnetas storartade insats lyftas upp i ljuset. Endast en halvtimme efter midnatt var hon näst först, och bara den som hade listat ut samma svar, förstod:

Nu vet jag ju att flera av er är precis lika diskreta och finurliga  i era svar – men (otack är världens lön) det är lättast att ge beröm till diskreta rättgissare. Och Lisa som skriver att Jobs ju nästan är Gud, har helt rätt när vi nu konstigt nog halkar in på det bibliska spåret nästan varje dag.

Några kommentarer:
Tillerosa: Jag gissar på Eva. 666 är djävulen/ormen och jag vill minnas att det fanns ett äpple med nånstans där. Jeans och svart polo är visserligen en väldigt fri tolkning av fikonlövet, men jag fattar. Det är december och 23 grader kallt ute. Klart tjejen ska ha ordentliga kläder på sig.

Det sociala spelet: Tycker dock att det mesta skulle kunna funka ihop med Liza/Annika. Det är bara det där 666. Hm…? Sen upptäckte jag på Wikipedia att Marklund är född 9/9-62. Om man tar bort tvåan och vänder upp och ned på talet man får kvar – blir det 666! Då så!

Christian: Men Gud vad svårt det blir att försöka koppla Sigge Fürst till jeans!

Görel: Det här är en place-holder för mitt svar som kommer senare.

BéatriceBeaBeata skrev en imponerande uppsats i sin livs första gissning och Crrly satte igång en filosofisk kommateringsdiskussion som fokuseringsadverbialsexperten Ö-helena omedelbart hakade på – roligare än så blir det helt enkelt inte.

Det var alltså Steve Jobs (f. 1955) som hemlisbloggade. Han är svår att tas med, han blir galen och skäller ut folk om han inte får som han vill, han är ett användarfokusgeni (galna genier är mumma) och en av världens bästa retoriker. Titta gärna på (eller läs) ett tal han höll inför collegestudenter 2005. ”This is the closest I've come to a college graduation”, säger han inledningsvis. Hans karisma och övertalningsförmåga har kallats Reality distortion field – vi får helt enkelt vara väldigt glada att han inte är diktator. Lyssna bara på publikens jubel när datorn från 1984 visar rörliga bokstäver.

Diskettöppningen 1984! Kommer ni ihåg känslan av att stoppa in en
diskett och chocken när datorerna 1998 inte längre kunde ta emot disketter?
Och hur många disketter har jag inte i källaren?

Jobs grundade tillsammans med sin polare Wozniak datorföretaget Apple trots att Beatles redan hade sitt Apple och har sedan dess bl.a. hunnit bli sparkad från sitt eget företag, skapa nya framgångsrika företag, sätta igång en ny era av tecknade filmer, bli återanställd på Apple, överleva cancer och få fyra barn. Liksom jag (man försöker hitta likheter med storheter, eller hur?) gillar han Beatles:

Lite som dagens samarbete i kommentatorsbåset. Och som det kanske borde funka lite mer på arbetsplatser och i familjer? (Vet inte om min slutledningsförmåga är patetisk eller djup.) Detta håller jag helt med om – med min lilla erfarenhet av kundundersökningar:

”It's really hard to design products by focus groups. A lot of times, people don't know what they want until you show it to them.”

Jag fick förresten en diskret fråga per mejl:

Mitt svar:

Vinnardags! Naturligtvis får Agneta en hederströja för listen och diskretionen. Plommonstopet svämmar över av skrynkliga, små fula lappar. Jag draaaaaaaaar … Wickmanskan! Grattis! Mejla storlek och adress! (Gäller alla vinnare.)

Ny lucka kommer i morgon vid sjutiden! (Och den är tillverkad på ett lite annorlunda sätt.)

Lucka 8

Mitt största problem med denna text var att försöka komma på om  det heter baklucka och motorhuv – alltså delarna som man öppnar. Kan man inte titta in även i motorhuven och stoppa in saker i bakluckan? Ett tag var jag inne på motorhuvslucka och bakluckedörr, men hejdade mig. Ett annat problem uppstod när jag insåg att min version av originalet byggde på en översättning som inte står att finna på nätet utan bara i den bok som jag blänger argt på just nu. Det är ju inte lätt för er att hitta spår på nätet som bara finns i en bok i min famn. Och hemma hos Cellolina. (Puh!) Då var det kanske inte så konstigt att Kristina af Knusselbo hörde tok-svaret: ”Peter Andersson läser ur en ljudbok av Dennis Lehane. Och bilen är naturligtvis Boston!” Jag ber om ursäkt för alla lysande gissningar på bilsånger och bilrim – men de var roliga att sjunga i alla fall!

En av de mer hemlighetsfulla gissningarna detta år kom redan efter en timme, när Hemliga Morsan satsade på en smash med ”Jag tror att bilen ska vara ett kadaver”. Smashen förvandlades vips till en snurrfint med fortsättningen: ”I varje fall gissar jag på Johnny Cashs Flesh and Blood.” Leopardia hängde på med ”Det första jag tänkte på var att bilen måste vara ett kadaver och gissar på den bästa av de bästa, när det gäller poesi”. Under tiden försökte jag få min gamla kompis Anna P – lärare i franska – att förstå. Så då drog hon till med Tacitus "Dialogus de oratoribus". Ack.

På eftermiddagen kom det äntligen: Ö-helena, som förmodligen hade suttit och skakat som en knarkare gone cold turkey hela morgonen, klämde ur sig författarens namn. Tillerosa exploderade i ett:

– Baudelaire. Charles Baudelaire. Nämen jag mår bra. Jättebra. Faktiskt.

Charles Baudelaire (1821–1867, tusan hakar vad de hann med mycket på kort tid förr i tiden) skrev 1857 en diktsamling som heter Ondskans blommor. Ett av de mer kända poemen är Kadavret, som beskriver hans älskade som … ett ruttnande lik. Men banne mig om inte Stagnelius (som flera av er nämnde) var inspirationskällan eftersom han hann före med detta runt 1818:

Baudelaire samplade bara lite, tror jag. Men det var väl ok – däremot blev han dömd till böter p.g.a. sex av de snuskigaste (mest sedlighetssårande) dikterna, som ju var fyllda av dekadens. Dekadens. Deekadaaaaans. Smaka på ordet, när får vi idag använda det? Baudelaires dikt representerar alltså urartning, förfall och kulturell nedgång. Hoho, fly mig lite mer dekadens.

I min version var liket en bil, förruttnelsen var rost och de lyfta benen blev en lucka och huv och formerna som suddades ut var ju bilen som blev allt mindre bil. Drottningen som multnar till jord blev en frustration över svunnen skönhet, den bevakande hyndan blev en antikhandlare och slutet blev en betraktelse över livet, som kan jämföras med en gammal bils … eh … levnad.

Här ville jag nu ha dikten uppläst. Så dekadent, hörni, det gick inte. Gå till Youtube och kolla eftersom jag inte kan få in filmen här. Det är Kadavret de läser – ett elevarbete från en datorgrafikutbildning som heter SUPINFOCOM.

Nu ska vi dra två vinnare. Det ska vi för att ni kämpat så väl och varit hemlighetsfulla samtidigt som ni är välformulerade och roliga. Jag tar en först … nähe, det blev två på en gång: Pseudonaja och … vikelivik … Anna. (Sorry, Anna P och Anna B, om jag gjorde er glada och besvikna i samma sekund nu men det var Anna T som vann.)

Lucka 9 kommer imorrn bitti!

Lucka 6

Jag inleder detta facit med en text som jag strök ur gårdagens lucka strax före publiceringen, men som var nästan ordagrant tagen ur hemlisbloggarens verkliga verk:

När man väl är inne i boken, läser man bara på och märker varken ord eller reagerar för darrande underläppar. Måtte ingen klippa ur småstycken ur mina texter och klä av mig naken på detta vis …

Dagen inleddes med ett gäng kommentatorer som tyckte sig ana Beckett i skuggorna. Och stackars Dieva hoppade högt av glädje i kvällningen när hon trodde sig ha hittat rätt:

Men det var ju helt fel. Trilok Gurtu gissade på Lisa Ekdahl p.g.a. förvirringen och meningslösheten medan Hemliga morsan faktiskt nämnde min favoritpjäs alla kategorier – "Sex roller söker en författare" – och Niklas fick flera att tro på Noréns memoarer som är fylligare än Silverbibeln. Glöm inte: Annas mönsterpassningsanalys av texten måste upplevas.

In på banan klev Orangeluvan efter en ledtråd från mig. Bombsäker och hemlighetsfull. Men det hjälpte inte eftersom man om man googlade på  deckare och korv, så dök Wallander upp. Men det ska ni veta: eftersom jag vet att ni googlar, försöker jag att se till att googlingarna inte ger rätt svar.

Svaret var alltså Åke Edwardson (f. 1953), som slog igenom stort 1997. Alltså Edwardson med ett s. Därför nämnde jag två andra med endast ett s i efternamnet: Henrikson och Alfredson. Och så stavade jag i kommentarerna med flit Bertil Pettersson fel – med ett s: Bertil Petterson. Vad hjälpte väl det – Björn F. gissade direkt på Tage Danielsson som varande den saknade länken. Det var förstås alldeles för klena ledtrådar, men om man kollar upp Åke ser man att han före berömmelsen hette Karl Åke Peter Edvardsson. Som om det skulle vara något att lägga märke till. Kanske är det bara jag – som hette Stenson som ogift – som lägger märke till sådant? Hm, jag skulle ha lagt in något om årstider så att ni hade börjat tänka på huvudkaraktären Erik Winter. Som för övrigt lider av en återkommande huvudv…ärk.

Dialogen är alltså inte den roliga om korven (även om den verkligen påminner om den) utan en sådan som Åke Edwardson skriver när poliserna ska resonera sig fram till en lösning. Ungefär som i kommentatorsbåset. På Norstedts sajt har någon intervjuat Edwardson, som svarar så här angående dialogerna:

Och korven den har två.

Huskorset föräras banne mig en bonuströja för sina envisa försök till att få kommentatorerna att samarbeta och för att hon inte gav upp utan till slut bara slängde ur sig rätt svar, fast felstavat. Men nu ska vi dra en vinnare ur plommonstopet! Usch så rörigt jag har det med alla böcker och lappar och skräp överallt. Vi tar upp … se där, Hemliga morsan! Grattis! Mejla adress och storlek till info@lotten.se.

Rusa nu mot morgondagens lucka, som jag tror är svår. Men med tanke på att jag trodde att Åke Edwardson var enkel, har jag väl helt fel. Fan tro’t.

Lucka 1

Det första som skulle leda er på rätt spår, var fyren. Det första ord som tvärtom skulle leda er vilse, var Muminpappan, som ju var lite fyrgalen. Eftersom första meningen inleddes med "Muminpappan bor i  Fyrtornet", var ni alltså redan vilse innan ni kom rätt och då hjälper det inte med ens fyrtorn i dimman. Tänkte jag.

Men vad händer? Godivas mamma ramlar in strax efter lunch och har rätt svar: Fay Weldon. Eftermiddagen flöt på med diverse gissningar i samma riktning (Bokmoster, Pia, Hosanna, Lina, Görel, Marie och Wickmanskan) och en försvarlig mängd roliga gissningar som var helt uppåt väggarna. Perfekt! Men hur var det nu med Patric och Julian?

Fay Weldon hette Franklin Birkinshaw när hon föddes 1931. Hennes bok The Life and Loves of a She-Devil utkom 1983. (Bra, då har jag åtta år på mig att skapa min motsvarande megasuccé. Oj, nej, hon skrev tydligen det första avsnittet av Herrskap och tjänstefolk när hon bara var 40 år. Jävlar.) Boken handlar om en bitter toka som vansinneshämnas på sin man och hans älskarinna – som bor i ett Fyrtorn. Titta nu på bilden, är inte Fay lite lik Debbie Harry?

När Fay Weldon i sin ungdom jobbade som copywriter, föreslog hon – precis som Wickmanskan kommenterade – inför en alkoholrelaterad reklamkampanj denna slogan: ”Vodka gets you drunker quicker”.

– Jamen jag bara tyckte att de som ville bli fulla fort behövde få veta detta! förklarade hon.

I ett annat skede var hon boss över copygruppen som skulle få engelsmännen att äta mer ägg, precis som att vi i Sverige skulle äta en farlig massa bröd varje dag. 
”Go to work on an egg” blev en jättesuccé, men är numera totalt nedgjord och funnen olämplig eftersom man ju då inte förespråkar ett varierat ätande och samtidigt kränker de andra matgrupperna i kostcirkeln. (Det är inte bara här hemma som det händer underliga saker.)

Efter att nästan hela livet ha varit ateist, har hon på äldre dagar funnit gud och dessutom funnit detta positivt. Med glimten i ögat berättade hon om när hon för ett par år sedan var med om en nära döden-upplevelse. Hon hade då de facto sett ”ljuuuset”. Men tyvärr var det hela ruskigt vulgärt utformat i glitter och bjärta färger, så det kanske var helvetet i alla fall.

I intervjuer från 2000-talet talar Fay Weldon väldigt mycket om kvinnor, kvinnans frigörelse (från männen) och hur hon på ålderns höst hatar alla unga kvinnor som är precis så som hon ville vara som ung kvinna: ung och kvinna samt trevlig människa.

– Men det är inte förrän man får barn som man inser att man inte alls är en trevlig människa utan bara en självisk översittare! säger Fay nu.

Boken som jag hemlisbloggade (ja, det är ett nytt verb) skrevs av Weldon när hon slogs av tanken att kvinnor ju var så himla vana vid att vara ”trevliga människor” att det faktiskt inte skulle skada om de kunde lära sig att vara lite, lite … mindre trevliga. Och alltså bränna ner hus, lämna bort sina barn, lura maken i fängelse, stjäla hans pengar och förvandla sig till makens älskarinna. Bitterheten och hämndbegäret såg ni – botulinumtoxinet kom sig av att Weldons karaktär ville att någon skulle drabbas av botulism. (Som inte är botoxsjuka.)

Jag läste boken anno dazumal och såg sedan tv-serien som BBC gjorde 1986. Den var ruskigt välgjord och 80-talig. I huvudrollerna sågs Patricia Hodge och Julie T. Wallace, som jag förstås döpte om till Patric och Julian (vilket Ö-helena listade ut!). Den amerikanska filmversionen som kom tre år senare var någon slags absurd komedi med överdrivet agerande – som i en stumfilm med prat. Regissören till USA-versionen (Susan Seidelman) hade inte blivit underrättad om att det fanns en brittisk tv-version förrän långt in i produktionen. Jag tror att hon då sa:

– Shiiiit. But ours will be bigger, better and jättemegaöverdriven. Hoppa högre, Meryl!

Fay Weldon som jag minns henne – i randig kavaj 1988.

Cecilia N är farligt nära ett hederspris med denna helt felaktiga slutledning:

Patric = Isaksson = Isaks son = Jakob
Julian = Lennon = John = Johannes på svenska.

Alltså: Judas Iskariot.

Men idag blir det bara en vinnare. Dagens lapp drar jag nu ur plommonstopet, som för övrigt hade behövt
renoveras. Det blir … aaaaah, en av rättgissarna (det är alltså inte
alltid fallet) – Bokmoster! Grattis! (Mejla lotten@bergman.com med adress och t-shirt-storlek.)

Gå mot utgången och kliv in i lucka nummer två … i morgon bitti. (Ser ni att jag månar om er nattsömn?)