Hoppa till innehåll

Etikett: träskor

Platåträskorna från 1976

Jag klev in på radioredaktionen och in i studio 1 och började prata med mina kolleger som snackade om allt och ingenting medan ”Gimme All Your Lovin” spelades ut i etern.

– Heeej Lotten! Tre frågor har inkommit: en farbror som är arg på ungdomarnas slang, en fråga om hur man knäpper brännvin och en om det heter ’asocial’ eller ’osocial’.
– Najs! Och så kan jag fylla på med min senaste pet peeve o…
– Pass på, tre sekunder.
– …
– Och där hörde vi ZZ Top med …

Och ungefär där slutade jag lyssna, fokusera, tänka och över huvud taget uppföra mig. För in i studion klev ett par platåträskor. De bars förvisso fram av ett par fötter som satt på en radiomedarbeteare som heter Katarina, men det var för mig fullkomligt ointressant där och då. Platåträskor!

Platåträskor på radiogolv.

Jag pekade på skorna, gapade och log och lade mig ner på golvet och tog snabbt och tyst sju bilder medan radiopratarna pratade i radio.

– … och då släpper vi som vanligt fram de lokala nyheterna.

Nyheterna sänds från en annan studio, så under de minuterna får man skrika och tjoa i studio 1.

– MEN HERREGUUUUUUD, DU HAR JU ÄKTA PLATÅSKOR PÅ DIG!
– Tihi, jaa …
– Men de ser ju nästan oanvända ut!
– Ja, jag fick dom 1976, men mamma köpte alldeles för stora, så jag använde int…
– MINT CONDITION! MUSEIFÖREMÅL!
– Ja, jag hittade dom nu, och tänkte att eftersom dom passar, är det ju lika bra att ta på sig dom.
– Förlåt, Katarina, jag måste ta några bilder till!
– Okej … Du då? Hade du några platåträskor?
– Absolut inte. Jag fick gå i bruna promenadskor och röda,danska jeans från Danmark medan mina kompisar hade platåträskor och utsvängda snickarbyxor. Flätor upphängda i kringlor med vita sidenrosetter hade jag också.
– Trauma?
– Mhm. Trauma.

De fantastiska platåträskorna från 1976.

Det här med det galna träskomodet som gällde under 1970-talet har jag berört tidigare, men jag är så lycklig över detta mitt möte med ett par äkta platåtollor – det första sedan kanske 1977. Så här såg vi alla ut:

Björn Ulveus och Agnetha Fältskog runt 1973.

Så här gick vi däremot inte särskilt ofta omkring:

Ann Margret runt 1972.

Men det var förstås inte bara platåträskorna som gällde – alla möjliga olika varianter fanns.

Jag kollade nu – 70 kr 1975 motsvarar nästan 380 kr idag. (Men jag kan inte komma på om jag tycker att det är ett bra pris.)

Nu till dagens fråga: satte ni plåster på de söndersparkade fotknölarna eller lät ni de öppna köttsåren imponera på killarna i klassen?

Share
42 kommentarer

Träskorna och terrorattentaten på 1970-talet

Jag går här i min nutidsbubbla och tänker på dåtiden, som jag har fått för mig såg ut som i Timotej-reklamen.

Nutiden ser ut så här: ISIS tar på sig terrordåd, Trumpen beter sig ytterst underligt men tv-komikerna i USA är jätteroliga och sommarvädret suger hästballe. Japp. Dåtiden minns jag (om jag tänker efter ordentligt) så här:

  1. Månlandningen. Den svartvita tv:n var pytteliten, mina föräldrar åt ansjovispizza och jag hade morgonrock på mig.
  2. Knästrumpor och plåster på knäna. Många plåster på knäna.
  3. Bulltoftakapningen. Planet var en DC-9:a som hette Viking.
  4. Träskor och plåster på fotknölarna. Många plåster på fotknölarna.
  5. Sidenrosetter i flätorna. (Mina barn vet nog inte ens vad ett sidenband är.)
  6. Västtyska ambassaden. Hilfe!
  7. Sommarsolen lyste utan avbrott.
Fast den här sommarglassen har jag faktiskt inga minnen av.

Nu ska vi se hur det var med de här minnena!

1. Tyvärr kommer jag inte ihåg mer av månlandningen än just det där med tv:n, pizzan och morgonrocken. Däremot trodde jag mig minnas bra mycket mer innan jag förstod att jag blandade ihop allt med den utmärkta filmen Capricorn One. Det är inte ens säkert att mitt magra minne är från den första månlandningen 1969; det kan lika gärna vara från den tredje 1971 …

2. Förmodligen var det det kortkorta modet (som liksom inte ens skylde rumpan) i kombination med träskorna som gjorde att jag hela tiden snubblade omkull och skrapade knäna. Knästrumporna borde ju i rimlighetens namn ha varit långa som fotbollsmålvaktsstrumpor och täckt knäna. Minnet stämmer: jag har ärr och foton som bevis.

3. Flygplanskapningen på Bulltofta ägde rum på hösten 1972 och jag tänkte då mest på att jag var den enda tjejen i klassen som varken hade V-jeans eller snickarbyxor utan bara ett par röda manchesterbrallor. Men just precis den dag när klassfotot togs, kapades den där DC-9:an när jag var hemma och var sjuk. Alltså är jag inte med på bilden i tvåan, men jag kommer ihåg Bulltoftakapningen klart som grumligt korvspad.

4. Att springa i träskor är en konst. Att springa i träskor utan att då och då sparka sig själv på fotknölarna är en omöjlighet. Förmodligen gick plåsterkonsumtionen ner radikalt när barnen började gå i gympaskor istället. Bevis saknas dock – men visst var det så här?

Repris: Kommentatösen Annikas träskobild från 1977.

5. Jag måste ha sett väldigt prydlig ut i mina flätor.

Eller kanske inte ändå? (Fast den där koftan hade guldknappar!)

6. Våren 1975 ockuperade plötsligt ett gäng ur Röda armé-fraktionen (RAF) Västtysklands ambassad i Stockholm. Väl där krävde de att vissa medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan skulle släppas ut ur ett västtyskt fängelse, men det hela gick åt pepparn. Nära midnatt exploderade (av misstag, trodde man senare) en bomb inne i ambassaden, som började brinna. På tv-bilderna fick vi se eldhav, poliser, panik, brandkår – och genom allt hördes ett tyskt rop på hjälp:

– Hiiiiilfeeee! Hiilfe! Hiiilfe! Hiiilfe!

Eftersom detta skedde på en torsdag, kan jag inte ha sett detta på tv i realtid. Vilket jag trodde ända till alldeles nyss.

7. Det var fan bättre sommarväder förr. Let me quote SMHI: ”Sedan år 1990 har vädret på midsommaraftonen dominerats av ganska svalt väder […]”.

Blä. (Barnen säger till mig att jag har för höga krav och att detta är helt normalt juniväder. Pfft!)

Nu ska jag gå ut och dansa en regndans. Det kan i alla fall inte bli värre.

Share
67 kommentarer

Träskor, tofflor, tollor …

Jag minns klappret av 30 klasskompisars träskor mot de kullerstensbelagda gatorna i Lund i början av 1970-talet. Om vi av någon anledning fick för oss att springa, hände det att ett eller annat barn tappade en toffla eller att någon föll omkull och skrapade knät.

Inget konstigt alls. Jösses vad vi trillade, föll, stukade fötterna och skrapade knäna eller fick en toffla i huvudet under fotbollsspel eller häng i klätterställning.

gamlatraskor
Kolla, blankslitna och breda, jättesköna!

Men så flyttade jag till Luleå, där träskobruket var likadant – om än inte på kullersten utan på asfalt. Plötsligt kom snön förvånansvärt tidigt: redan i november! Jag hängde inte riktigt med i svängarna utan kom som vanligt till skolan, iklädd trätofflor med snöklumpar i hålfoten.

Lopp-Loella! skrek en elaking som hette Anders och så var den månaden förstörd.

Man tror (vilket betyder att ”jag har läst det nånstans”) att vi här uppe i Norden började använda träskor på 1500-talet, med en hysterisk kulmen under 1970-talet. Jag bad kommentatorsbåset om lite bilder och info, och fick det:

annikasskor
Annika: “Fotot är taget hösten 1977 och vi i min gymnasieklass tyckte att det var roligt att vädret var varmt och att vi allihop hade träskor. Så vi klev ur skorna och lät dem stå för sig själva, liksom.” Observera: man hade alltså normalt sett strumpor till träskorna.
agnetastraskor
Agneta Uti Lund: ”Jag sitter i träskor på en terass i Sydtyskland och klappar hunden Dixie. För övrigt är jag klädd i tämligen smala jeans, vit skjortblus och en brittisk ylleväst – jag tror att den var mörkgrön. År 1962 liftade jag från Paris till Frankfurt i träskor. Resten av sextiotalet och sedan sjuttiotalet hade jag träskor framförallt på landet.”
niklastraskor
Niklas: “Mina senaste träskor har tyvärr förkommit, ivrigt påhejat av H som tyckte de var avskyvärt fula. De kan dock beskådas HÄR, strax efter 8.00 och bärs då av besökarna, de tuffa pojkarna från Vargvallen.” (Obs: det är koskinnsträskor.)

Skogsgurra har ljuva minnen:

”Räskor! Det var vad barna kallade dem innan de lärde sig att snabbt växla mellan T och R, något som våra östra bröder har problem med även i vuxen ålder. Att ‘rycka nappen’ betyder oftare ‘trycka knappen’ än att vara grym mot småbarn.

Ännihau, räskor är en styggelse som varken är bra för fötter eller rygg. Dessutom för de ett jävla liv och rekommenderas inte på branta hällar. Ett tag fanns det en varning någonstans på västkusten, den finns kanske fortfarande kvar, där det varnades för halkolyckor på hällarna om man bar träskor.

Räskor är slutpunkten i det dimmiga späkningstänk som gett upphov till munkarnas smälta vax, piskrapp och tagelskjortor. Men munkarna var ändå ärliga med sitt syfte. Det var/är inte de hälsoprofeter som slog i flera generationer att de var bra för fötterna, ryggen, matsmältningen, sexlivet, andningen, blodtrycket och i stort sett vafan som helst. Allt som är smärtsamt, obekvämt, ovackert och åt helskotta rent allmänt anses av dem vara nyttigt.

Nej, det enda träskor duger till är att hålla varmt i vedspisen.”

pysselitens
Pysseliten har kvar sina Trälett-tofflor, som var hennes allra första skor. Tändsticksasken på bilden är alltså av den minsta sorten. (Hm. Vi borde sätta träskor på en stapplande ettåring 2015 och se vad som händer.)

Nu lite historia! Bondeledaren Nils Månsson uppmanade 1834 alla Sveriges landshövdingar att propagera för svenskproducerade träskor istället för importerade läderskor. I Skåne tyckte man att kampanjen var onödig eftersom alla redan gick i träskor, medan t.ex. dalfolket krävde varuprov om de skulle gå med på dessa stolleprov. I Norrbotten var ingen över huvud taget intresserad av att påtvingas träskor. (Källa.)

skoimport
Och den 5 november 1976 hade man samma idé … ”av beredskapsskäl”.

sockiplastErfarenheterna från 1834 stämmer nästan med mina erfarenheter. Jag ägde före Luleåflytten 1973 inte andra skor än träskor, gummistövlar och förstås sockiplast till gympalektionerna. Träskor att promenera i, sockiplast att springa i. Alltså lade jag redan i barndomen grunden för ortopedernas framtid.

 

promenadsko
Okej, de bruna promenadskorna som jag vägrade ha på mig stod också i hallen hemma hos familjen Stenson. De såg ut lite så här.

Jag har nu pratat med en ortopedtekniker – Stefan Johnsson – med fullt fokus på fötter, och av honom lärt mig att vårt 70-tal med träskor faktiskt kan vara en av orsakerna till dagens fotkollaps. Samt att dagens vansinne dels är pumps (tror fan det), dels platta Converse (som tyvärr är så himla coola). Och att det ska ni veta, alla som trampar omkring med stötdämpade joggingskor med support och pronation och hålfotsinlägg; ni kanske klarar er utan värre fottrubbel när ni blir gamla!

Min ortopedtekniker visade sig förresten ha en dansbandskarriär i ryggsäcken.

lenareflex
”Lena & Reflex”! Längst ut till höger står Stefan Johnsson med något intressant på fötterna. Hans tvillingbror intill har likadana platåstövlar …
plataskor
… och här står jag och håller i dem! De är från 1974 och eftersom jag fick prova dem kan jag tala om att det inte finns någon som helst dämpning i den där platån.
traskostovlar
Men det var ju träskor vi skulle fokusera på, så Stefan plockade fram även sina sanslösa träskostövlar från 1970. (Man anar en inte helt nykter skomakare.)

Själv brukar jag skryta med att Plannja 1978 hade en amerikansk basketspelare som jag kände (Ray Tarnowski) och att han specialbeställde sina träskor från Småland eftersom han behövde storlek 53. Well, pfah – det finns större: stl 58!

Och hur ser det ut i vår hall i detta nu?

hallskor
Se … obekväma tollor (med damm på) som vi använder när vi går ut till spotunnan eller brevlådan …

Uppdatering
I Nordiska museets digitala samlingar på träskobilder finns den här pärlan!

urgropt tolla
Tofflan ingår i en större samling saker från svenska fängelser och är alltså urgröpt både fram och bak för att t.ex. kanyler skulle få plats.

Och nu har jag hittat ett par snedslitna! Yes!

slitnatollor
Tyvärr är de från 1944, och jag ville ha bildbevis på att vi stollar på 1970-talet gick omkring med lika slitna saker på fötterna trots att vi inte jobbade som pigor och drängar hemma hos Emil i Lönneberga.

På allmän begäran:

platadojor
Ortopedteknikern Stefan Johnsson fotograferade mig förstås när jag struttade omkring i hans gamla dojor …
Share
100 kommentarer