Jag är omgiven av folk som ser svart på tillvaron. Bengt Grive hade till och med kunnat dra till med ”mörksvart”. Är det inte dystert, så är det det rent dystopiskt. Det är därför jag längtar efter Sickan Carlsson.
(Här måste jag ta en planeringspaus. Om jag ska fortsätta nämna gamla döingar som ingen människa under 40 minns, är det kanske på sin plats med några fotnoter. Eller förklara på vägen ner mot botten av inlägget? Kanske är bloggläsarna så få och gamla numera att jag kan komma undan med referenser som går i svart-vitt? Eller vad nu Bengt Grive hade kallat det. Äh, jag skriver vidare och ser vad som händer.)
En annan glad typ som hade kunnat pigga upp är ju Hawkeye/Alan Alda i M*A*S*H*. Han var en av mina idoler redan i mitten av 70-talet (snäppet under Kar de Mumma och Gits), och ibland rotar jag fram nåt gammalt klipp på Youtube strax innan jag ska somna. Japp, för man ska somna leende som en annan Sickan Carlsson.
Så, undrar ni, vad är det folket runt mig gnölar om? Förutom krig, höga matpriser, skolelände, marsvädret, ond & bråd död samt brustna hjärtan och hälsenor, får jag lyssna på de framtids-skrajsnas litanior om ryska krigsslag genom tiderna, handlingen i 1984 och allt om AI, den där förnicklade AI:n.
(Planeringspaus igen. Ska jag förklara AI? Nu meddetsamma? Eller är artificiell intelligens allom bekant och kan till och med börja skrivas med gemener: ai? Hmm. Äh, jag skriver vidare. Det ordnar sig säkert.)
Artificiell intelligens håller på att ta över allt konstnärligt skapande, sägs det. Den kan måla tavlor, skriva böcker, knappa in kod, prata all världens språk och hitta på roliga skämt. Jag testar och ber AI:n skapa en rolig slutpoäng till en inledning som jag skriver med min egen hjärna, mina egna fingrar och min egen fantasi. AI:ns bidrag står i fetstil:
Bengt Grive, Sickan Carlsson och Hawkeye kommer in i en bar. Bengt Grive, som har på sig en spaljégrön kostym, beställer en sockerdricka. En liten stund senare smuttar den sprudlande glada Sickan ironiskt nog på en Whisky Sour, medan Hawkeye förgäves frågar efter en hembränningsapparat. Bartendern slår ut med händerna och säger:
– Det här måste vara ett skämt.
Badoom-dish?
Nä, nu tar jag mig i kragen och ser som min uppgift att sprida lite glädje. Varför inte med två helt olika tidningsrubriker?
Här kommer en från Aftonbladet 1955, skapad av ingen mindre än nyss nämnda Bengt Grive.
Och så har vi The Times (UK), som 2018 fick folk att tro att BLT-sjukhuset (eller kanske Räkmackelasarettet) hade mosat fem personer till döds.
Sov och ät gott, kisa mot solen och njut av snödroppande istappar! Snart blir allt bra igen!
Fotnot
Ni som är under 40 kan ställa följdfrågor i kommentatorsbåset.
