Hoppa till innehåll

Etikett: pet peeves

Pet peeves revisited … again …

Maken till fånigt irritationsobjekt jag har, asså …

gah_papper
Artonåringen, stilstudie. Glassätning. MED PAPPER!

Jag blir tokig på några av mina ätteläggar samt make och husbonde som envisas med att äta pinnglass med papperet kvar som en krage vid pinnen för att … JA, VARFÖR?

frubrahe
Fru Brahe symboliserar glassen. Kragen är glasspapperet. Hunden är en fluga.

Detta sprider sig som en löpeld. Folk vet inte hur man ber om ursäkt, hur man håller besticken i händerna, att munnen bör vara stängd under ivrigt tuggande (hej Ribbing), men GLASSPAPPERET SKA DE FAN HA KVAR!

Just nu är vi obegripligt nog bara fyra personer i huset eftersom den djefla mannen och äldste sonen är i Lund medan Tjugoettåringen och spanjoren har en egen lägenhet där de äter sina pinnglassar med papper utan mina vakande ögon. Så hur ser det ut på Lundafronten?

– Hallå, käre Tjugofyraåring i Lund. Äter du pinnglass med papperet kvar?
– Senast jag åt pinnglass var nog 2004. Men jag har 13 personer här i lägenheten, vänta ska jag fråga.
– Uh … *snyft* … Har ni fest utan mig?
– Japp, det var som jag trodde: en person äter glass med papperet kvar.
– Ställ honom i skamvån.
– Okej.

moa_glass
Sextonåringen protesterar mot mitt glassryande genom att äta glassen med papperet kvar precis överallt.

Jag har påverkat barnen så att de uttalar moln, dold, dusch och Lule på mitt sätt. De kan sy som jag, de kan spela basket, städa köket och köra bil efter mina anvisningar. Men när det gäller glassätning har två av fem obegripligt nog tagit efter sin far; de äter med papperet prasslande vid handen ”för att de inte vill bli kladdiga”.

Snacka om att nära ormar vid sin barm. Undergången är nära.*)

[Lååååång paus nu, där jag försöker hitta en ickesensuell men ändå kladdig bild med människor som äter glass på ett sånt sätt som människor ju äter glass. Följd av kort paus där jag erkänner mig besegrad.]

*) Jag borde faktiskt bli irriterad på vettigare saker.

Uppdatering!

twiggy_1967
Twiggy äter utan papper 1967! YES!
Share
72 kommentarer

Irritationsmoment

Jag vet inte hur många gånger jag har klagat på att uttrycket ”pet peeves” inte finns på svenska. *räkna räkna* Aha! Bara elva gånger. (I skrift, that is.)

Hur som helst. Det är kul att berätta om sådant som irriterar.

  • Just nu har jag lite ont i vänster öra och hostar. Det är irriterande under fliken ”hälsa”.
  • Fåglarna som bygger bo i skorstenen varje vår kommer nog snart och kvittrar så att vi inte får nattro. Det är irriterande under fliken ”snart är det vår”.
  • Våra två bilar är så gamla att de kan köpa ut på Systemet, men bara en av dem har dubbdäck och den får vi inte plats i allihop. Det är irriterande under fliken ”faan”.

Här kommer nu gårdagens två frukostförhöjare till irritationsmoment!

Nummer ett:
– Mamma. Idaaag ska vi ska vi … idag ska vi ha med oss såna där vahettere, vahettere. Schiiiidskor!

Sjuåringens ögon lyste. Munnen med fyra gluggar log så att groparna i kinderna fick mig att tänka på kvicksand. Jag svalde.

– Aha. Idag ska ni alltså åka skridskor?
– Ja! Såna där korta skidor!
– Vad kul. Jätte.

Vi saknar inte skridskor, det är inte det. Men vi har misskött barnens skridskouppfostran å det grövsta. Varje år är det likadant: vi rusar ner till källaren och rotar reda på detta trassliga ormbo.
Det här är ändå bara storlek 29–34 (sex par). De större storlekarna bor i en egen hög. Ingen skridsko har skydd för skenorna och alla skridskorna är nästan oanvända. Skäms på oss.

När jag var liten åkte jag och min kompis Ulla (vad gör du nuförtiden?) varje lördag till Delfinen i Luleå för att göra piruetter. Vaktmästaren hade en rödrinnande ögonsjuka och bjöd oss på Fox-kolor. Jag tyckte mycket bättre om kolorna är skridskorna, som var min mammas och lite för stora.

Jag är alltså irriterad på skolorna som vill att barnen ska åka skridskor fastän jag tycker att de ska åka skridskor ännu oftare än de gör? Japp!

Nummer två:

– Vem? Veeem? Vem har slängt allt det här? ropade jag eftersom det är viktigt att utreda brott som inbegriper bortslösande och missbruk av fullständigt perfekt godis.

– Det är jag! ropade min djefla man.
– Men va? Men vabaha? Men varför?
– Jag äter för mycket godis. Och det där var bara det allra sista i botten, ingenting att ha! skrek min djefla man som vore det en självklarhet som inte skulle diskuteras vidare.

Då satte jag mig att bena ut skridskosnören, räknandes till tio. Eller tolv.

Hint-hint. (Aha, ett annat utmärkt uttryck på engelska som inte riktigt är tillfredsställande översatt till svenska.) Det är ju en speciell dag idag. Jag vill inte ha rosor. Inte violinspel nedanför balkongen. Inte en candle light dinner. (Jag kan visst inte hålla mig till svenska idag?) Jag vill åka skridskor!

(Tssst. Det vill jag inte alls, egentligen. Jag vill äta godis. Dricka vin. Spela basket. Sova. Se en film. Läsa en bok. Äta potatisgratäng. Hoppa hopprep.)

Share
42 kommentarer

Så irriterande!

På engelska finns det något som heter ”pet peeves”, som jag har skrivit om flera gånger tidigare i mitt liv. Det är liksom favoritirritationsobjekt i min egen hemsnickrade översättning. Nu vet jag egentligen inte om det betyder att man gillar att vara irriterad på vissa saker eller om det är vissa favvosaker som man bara helt enkelt ständigt blir irriterat på.

(Jag blir själv aldrig irriterad på knöliga tandkrämstubar eller fulla slaskhinkar men fullständigt från vettet av irritation på moppar som kör i 90 förbi mina barn som väntar på att få gå över övergångsstället. Och sedan kliar det förstås i hela kroppen när fjärrkontrollerna har rymt hemifrån och hamnat i kylskåpet.)

Nu idag fick jag av hakke ett mejl med ett nytt irritationemoment i livet. Man kan inte alltid kommentera! Här! Va? Jag som är så glad och nöjd med era kommentarer som på nolltid går från J-O Waldner till groggar och från ensamma träd till cykelhjälmar. Så här mejlade hakke:

Det ser okej ut när jag postar kommentaren, men sedan dyker den inte upp. Har du har något spam-filter vid sidan om ordverifieringen, eller åker såna kommentarer bara ivåg ner i det djupa ”nul”?

Ser ni det framför er? Alla självcensurerade kommentarer som virvlar runt i sajbern utan hem? Undrar om word verification liksom hänger med på sladden. Undrar om avsändaren syns. Det kanske är ren och skär diskriminering? Ett spamfilter som känner efter, smakar lite på den finurliga kommentaren och sedan bestämmer att nääää, den där, den ska slängas ut i snurra i limbo så att inte Lotten drabbas av hybris.

johnny depp says:
Du ar valkommen hem till jag på midag omm du kan mej lara swenska prata. ghqqwwfs

byggmästare Humbla says:
Jag kommer gärna och målar ert kök gratis, ni verkar ha fullt upp. wwftcxq

horace says:
Apropå cykelhjälmar, så kommer jag att nominera dig nästa år. gpwwqx

Om det är fler än hakke som har stött på detta — mejla mig. Först ska jag då bli arg och irriterad och skälla på Blogger, sedan kan jag ju faktiskt lägga ut kommentarerna om ni vill.

Nu är frågan: hur ska vi någonsin få lära oss allt om hakkkes släktmat, i en annan del av djupaste Småland?

Share
20 kommentarer