Fast de där borta är coolare, de sitter ju i rondellen.
Kent spelar i sin gamla hemstad, där alla har lämnat släkt, grill och bira hemma på altanen för att få lyssna på grabbarna. Nej, vänta förresten, biran har de tagit med sig:
Ett av många vrålåk.När jag var liten, togs jag och mina syskon omhand av barnflickor. En hette Eva Larsson, och hon var raggare. (Henne har jag berättat om förut.) Därför känner jag mig ikväll som hemma bland bilarna. Snart kommer jag säkert att känna mig hemma på konserter också – jag som knappt har varit på en handfull. (Hur många är då en handfull konserter? I runda slängar sju.)
Den orangefärgade pricken där borta är Jocke Berg.Egentligen borde jag här och nu bli upprörd och kränkt och yra om orättvisor. ”Klassamhället!” skulle jag kunna dra till med och peka med min kränkta hand mot staketet som är en Berlinmur och mot alla där inne som har råd att köpa biljett och sedan dystert rynka min panna och snyfta lite och med darrande hand peka på min refug.
Men kolla, vi är fler som åker i tredje klass på konserttåget:
Den som ändå hade neonfärgade pumps. Varför har hon råd med sådant när inte jag har det?För säkerhets skull-fotnot:
Nejdå, här är det inte någon som är kränkt. Jag är bara trött på alla med den där det-är-synd-om-mig-fast-allt-är-andras-fel-jag-är-ju-ett-offer-inställningen. Förlåt om jag nu retar upp halva läsekretsen.
Lajv-fotnot:
Publiceringen av detta dröjde eftersom batteriet stendog i just det ögonblick som jag klickade på ”publicera inlägg”. Vilket ju gjorde att jag helt förlorade lajvpoängen. Ah well.
Kent-fotnot:
De var förstås helt fantastiskt bra. Men (för att nu reta upp den andra halvan av läsekretsen) förbandet med Håkan ”jag sjunger som en ostämd saxofon” Hellström var b-e-d-röv-l-i-g-t. Jag frågade ett Hellström-fan:
– Men vad är det som är bra?
– Texterna! Och som han hoppar omkring på scenen! Hur mycket jävla energi som helst!
– Men betalar du alltså för shåwwen för att han skuttar omkring så bra? Och sjunger så finurligt:
”Men den gamla goda tiden nu kommer den aldrig tillbaka.
Och jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn hälsade på oss.
Natten jag fann dig.
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför.
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö.”
– Ja men så sjunger man med och så låter man bättre än han och då blir man så glad. Kom igen Lena, kom igen Le-enaaaa. Du-tu-ru-tu-ru. Du-tu-ru-tu-ru. Du-tu-ru-tu-ru. Du-tu-ru-tu-ru. Wo-oh!
Jättebra.
