Hoppa till innehåll

Etikett: hybris

Hej hybris!

Oftast trampar vi väl bara på i ullstrumporna, gäspar, gör vad vi ska och tänker inte mer på det.

Men ibland är det svårare. Vi drabbas av ruelse och ånger, blir ledsna och förlorar fotfäste och självförtroende och tänker att

  • det var bättre förr
  • vi inte vill vara vuxna
  • det snart kommer att framkomma att vi är en bluff
  • världens undergång är nära förestående.

Då behövs det bara lite beröm, så känns det bättre. (Jag pratar förstås om mig själv även om jag av någon underlig anledning har valt att skriva ”vi”.)

keep-calm-and-deploy-hybrisMen så kommer vi till de underbara tillfällena – de är väl oftast snabbt övergående episoder – när allt bara funkar. Jag gjorde 28 poäng i en match och fick pris som matchens lirare och speakern kallade mig ”turneringens pärla”. Mina tankar gick, där jag stod med en medalj och ett brett leende, sålunda:

– Japp. Jag är bra. Fan vad jag är bra. Det underliga är att jag ju inte bara är bra på att spela basket. Jag är ju så jävla smart också. Och snygg! Och snäll! JAG ÄR BÄST!

Där är jag just nu. JAG ÄR BÄST! Så här var det.

Jag spelar fortfarande Wordfeud, vilket tydligen är helt ute. De flesta av mina motståndare är 1) båskommentatorer 2) släkt. Mot Niklas får man imaginära pluspoäng av ekivoka ord, mot Hasse får man lägga ändelser blott om man ändrar ordets betydelse (annars måste man göra 25 armhävningar), mot Dieva prioriteras vackra och långa ord och mot pappa måste man anstränga sig rejält för att inte förlora.

Och mot hakke måste man muta Dr Feud på något sätt, vilket hakke har lyckats med eftersom jag alltid får de hopplösa Z, F och B i sista bytet och alltid sitter fast med sju konsonanter eller sju vokaler. Detta innebär att jag bara förlorar mot honom hela tiden. Jag är Zlatan; han är tyska landslaget. Ibland kommer jag på slutet som bragden i Berlin och stänker in några mål så att vi spelar oavgjort. Nyss såg det ut så här:

wf
Här har hakke lagt F och S och bara fått 20 poäng, men han leder ju ändå. Jag har nyss fått Z och skulle med hjälp av min tomma bricka kunna lägga ZON eller FEZ … men vaaaar?
wf2
Oooooh, yay, jag kan få hela 14 poäng för lite MAT och AG. Förbaskat. Måste prova nåt annat.
wf3
Nämen så finfint. Jag lägger lite nonchalant METAZON och ATAXI över två tripplar och med alla sju bokstäverna och får lite lagom jackpot: 213 poäng.

Så nu förstår ni?

– Fan vad jag är bra. Det underliga är att jag ju inte bara är bra på att vinna mot hakke i Wordfeud. Jag är ju så jävla bollsäker också. Och snygg! Och snäll! JAG ÄR FAN BÄST!

Jahaja. Nu håller min djefla man en föreläsning för barnen om ordet ”odräglig” i kombination med ”hybris”.

Share
32 kommentarer

Svårformulerad hjärngympisk bokutmaning

Saom ”utmanar” … men vänta nu. Är det inte dags att byta ut det ordet? Det handlar ju näppeligen om en utmaning. Att krypa upp på Himalaya eller bo i en väldigt liten soptunna är rejäla utmaningar – alltså en kamp eller en tävling.

Men det här handlar väl mer om en stafett?
Eller ett skickavidaretema?
Ett skepp kommer lastat med inspiration?
Kanske är det rentav ett hörfel så att vi egentligen skulle ha kallat det blogguppmaning?

Följ mig i förändringens vindar och kalla utmaningarna något annat – såsom vi har lyckats etablera sekrutt och fissla! Upp till kamp! Uppdatering: BLOGGKAVLE ska det heta! (Skapare: Ö-helena. Som vanligt.)

Nu ska jag formulera uppmaningsinspirationen bloggkavlen (den är lite luddig hos de andra):

Tipsa om din favoritbok för de små grå cellerna – en bok som funkar som mental styrketräning och som spär på (det eventuellt) existerande intellektet.

Och det tänker jag inte alls göra. Däremot ska jag berätta om hur feruktansvärt intellektuell jag är.

Svenska Akademiens ordlista, upplaga 9–13.

 

Somliga dagar slår jag upp olika upplagor av SAOL och jämför uppslagsord. Som juice. Och tejp. Man kan från ett hörn höra mig utropa HA! och NÄHE? samt DRA PÅ TRISSOR!

Svenska Skrivregler, som (pukor och trumpeter!) kommer i ny upplaga i höst!

På kvällarna tar jag fram skrivreglerna som ligger under kudden och läser här och där på måfå för att få sucka ”Håhåjaja, jag kan ju allt” eller ”Självklart, vem visste inte det?” och sedan somna med ett leende på läpparna.

Hendes Verden (1962).

Ibland läser jag böcker på utrikiska. Den gutturala danskan, t.ex. Eftersom jag har bott i Skåne i 23 år av mitt liv, tror jag mig behärska språket.
Inget kunde vara mer fel. Jag kan inte uttala rätt och får aldrig fram ”det danske stød” på rätt sätt och måste nästan läsa högt för att hålla mig vaken och koncentrerad. ”Hendes verden” handlar om allt en dansk kvinde behövde veta på 1950- och 60-talen och … den kunskapen kan man säkert få användning av någon gång.

Se bara här på bilden ur boken – danska män har skägg i hela ansiktet, röker med händerna i fickorna pipor såsom Julia Cæsar lyssnar med hjälp av örontratt och så flyger små danska burkar med T-röd omkring i luften.

Men när är man då som intellektuellast? På toa förstås.

Jag är mycket förtjust i en av mina böcker från när jag låg i Lund. Den handlar om stilfigurer och jag har som mål att innan jag dör kunna rabbla dem alla med tillhörande exempel i bokstavsordning. Boken är ”Stilistik & stilanalys” och den är nästan alltid borta från toahyllan.

Peter Cassirers ”Stilistik & stilanalys” kontra ”Soldl Mtrl”.

Den bok som jag däremot på toa alltid hittar – i tron att det är den andra – är soldatinstruktioner angående materiel för armén. Snacka om mental styrketräning.

Share
28 kommentarer