Hoppa till innehåll

Etikett: glass

Pet peeves revisited … again …

Maken till fånigt irritationsobjekt jag har, asså …

gah_papper
Artonåringen, stilstudie. Glassätning. MED PAPPER!

Jag blir tokig på några av mina ätteläggar samt make och husbonde som envisas med att äta pinnglass med papperet kvar som en krage vid pinnen för att … JA, VARFÖR?

frubrahe
Fru Brahe symboliserar glassen. Kragen är glasspapperet. Hunden är en fluga.

Detta sprider sig som en löpeld. Folk vet inte hur man ber om ursäkt, hur man håller besticken i händerna, att munnen bör vara stängd under ivrigt tuggande (hej Ribbing), men GLASSPAPPERET SKA DE FAN HA KVAR!

Just nu är vi obegripligt nog bara fyra personer i huset eftersom den djefla mannen och äldste sonen är i Lund medan Tjugoettåringen och spanjoren har en egen lägenhet där de äter sina pinnglassar med papper utan mina vakande ögon. Så hur ser det ut på Lundafronten?

– Hallå, käre Tjugofyraåring i Lund. Äter du pinnglass med papperet kvar?
– Senast jag åt pinnglass var nog 2004. Men jag har 13 personer här i lägenheten, vänta ska jag fråga.
– Uh … *snyft* … Har ni fest utan mig?
– Japp, det var som jag trodde: en person äter glass med papperet kvar.
– Ställ honom i skamvån.
– Okej.

moa_glass
Sextonåringen protesterar mot mitt glassryande genom att äta glassen med papperet kvar precis överallt.

Jag har påverkat barnen så att de uttalar moln, dold, dusch och Lule på mitt sätt. De kan sy som jag, de kan spela basket, städa köket och köra bil efter mina anvisningar. Men när det gäller glassätning har två av fem obegripligt nog tagit efter sin far; de äter med papperet prasslande vid handen ”för att de inte vill bli kladdiga”.

Snacka om att nära ormar vid sin barm. Undergången är nära.*)

[Lååååång paus nu, där jag försöker hitta en ickesensuell men ändå kladdig bild med människor som äter glass på ett sånt sätt som människor ju äter glass. Följd av kort paus där jag erkänner mig besegrad.]

*) Jag borde faktiskt bli irriterad på vettigare saker.

Uppdatering!

twiggy_1967
Twiggy äter utan papper 1967! YES!
Share
72 kommentarer

Inte längre oskuld – på flera områden

Igår var det ju kanelbullens dag.

Bullar.

Hrnf. Jag ska införa basketbollens dag så att jag slipper sånt här krångel. Men igår var i alla fall första gången sedan dagen infördes 1999 som jag lydde och verkligen serverade bullar till barnen. Stackars min kanelbullsutsvultna familj! (Vilka temadagar brukar ni högtidlighålla?)

Glassar.

Men det tog inte slut där! Igår premiäråt jag nämligen Ben & Jerry-glass. (Detta är väl lika pinsamt att erkänna som att jag aldrig har varit på Gotland eller att jag har generande hårväxt i näsan, men nu är det i alla fall sagt.)

Resultat: Chocolate Fudge Brownie längst upp var sagolikt god i smaken och ljuvlig i konsistensen, medan Peace of Cake och Caramel Chew Chew smakade som … vanlig glass. De jätteroliga namnen och det faktum att bägarna var liksom överfulla så att glassen inte fick plats i paketet var en lyckad affärsidé eftersom jag gillade det och skriver om det här. (Om Ben & Jerry kunde ge mig lite provision för denna gratisreklam så skulle jag kunna tänka mig att testa även de andra smakerna.)

Intressant formulering ur Wikipedias artikel om detta glassmärke:

”Ben & Jerry AKA Anders & Jocke har ökat försäljningen ordentligt 2007. Så de två glasskungarna ska glassa hela 2008 med sina respektive.”

 

In the eye of the mus.

Premiär nummer tre: vittjande av musfälla. (Kom nu inte och säg att jag är en mördare och en okänslig diktator och att Djurens Vänner kommer att slå mig på truten för detta. Vi kan bara inte ha mössen omkringspringandes i hela huset varje höst utan måste faktiskt minska på beståndet. Han behövde dessutom inte lida. Betänk att jag låter fåglarna bo kvar i skorstenen.)

Som den pälsdjursallergiker jag är, låter jag alltså alltid min make och husbonde tömma fällorna – men si, igår var han inte här. Kretsloppet och survival of the fittest fick ta hand om den döde. Hans kompisar under kakelugnen, under diskbänken och i skafferiet kommer att sammanstråla med honom under de närmaste dagarna.

Premiär nummer fyra: jag äger en handväska! (Den är visserligen en ryggsäck och rymmer en dator, men i alla fall.)

Rätt ska vara rätt: Inspirationen till handväskan kom ifrån Översättarhelena som ridderligt lånade ut sin allra minsta datorväska när jag behövde gå på förlagsparty och vara finklädd men inte ville lämna snuttetrasan datorn hemma. Den heter The Monte, men jag kallar den Kurt.

Va? Jaså? Ropen skalla: utzoomad bild på bullarna till alla?

Bullarna igen. I USA heter de Chicago Bulls.

Ok. (Jag är så bullobevandrad att jag lade ett bakplåtspapper på plåten innan jag hällde ut dem – redan det avslöjade mig väl?)

Share
25 kommentarer