Jag tänker på … Hepburn ..?
Audrey, Katherine, Audrey, Katherine (och Bogart) samt Audrey. Man kan liksom inte se sig mätt.Men så var det ju inte alls. Hade en Hollywoodikon med madhatter eller kvarnhjul eller flor och slöja kommit hem till oss, hade jag förmodligen skrivit om hur det är att städa under press. Eller spilla te, trampa i tårta och trilla nerför en trappa.
Nej, men kolla vem vi hälsade välkommen:
Getingmannen!Mördarbina Mördargetingarna innanför vår nästan gula panel anföll ju målaren som var getingrädd så att vårt hus i förra veckan alls inte blev färdigmålat och vi under tre regnnätter blev tvungna att sova med påslakan för tre fönster.
Suddet beror på stort säkerhetsavstånd.Jag och elva barn stod och var frågvisa under den stackars getingmannens koncentrationskrävande arbete.
– Hallå, vad är det du sprutar in?
– Gift.
– Hallå, vad händer då?
– Dom dör.
– Men drottningen då?
– Jo, hon också.
– Hallå, får vi komma upp och kolla nu?
– Nej.
– Men får man verkligen döda djur?
– Ja.
– Getingprinsarna också?
– Ja.
– Var är det i giftet?
– Gift.
Nästa gång vi får besök hade jag tänkt mig ungefär en sådan här:
Oh, Harrison.Ska han hugga ner en häck? Hacka lök? Lägga taggbuskarna till sista vilan? Städa källaren? Spetta loss panelen och hugga halsen av getingarna?
Nej. Han ska krama tvättmaskinen, som slutade funka för en vecka sedan.
Tång, skruvar, pengar, ståltråd på pingla, bit av stålgalge, nyckel, en annan tång, barbiebrallor, tvättmedelsbubbla, oförklarligt märke med D.I.F. på. Och en död tvättmaskin.Vi har plockat ut en halv månadslön i småpengar ut filtren och köpt tänger en masse och har nu kommit ner till lagret med de allra obekvämaste underkläderna.
Nu går vi över till Bästisgrannens tvättmaskin och inväntar Harrisons ankomst i nästa vecka.
15 kommentarer