Hoppa till innehåll

Etikett: dröm

Källaren är ju himmelskt bra!

Publicerat av Lotten Bergman den 21 april 2020 22:49

Kolla! En basketbalett i solnedgången!!

Jag har fullt med plastblommor i håret för att pigga upp omgivningen.

I morse vaknade jag i svinottan mitt i en verklighetstrogen dröm. Västtyska ambassaden brann för fullt och ambassadören hängde ut genom ett fönster och ropade på hjälp:

– Hilfe-hilfe! Hilfe-hilfe! Hilfe-hilfe!

Orsaken var naturligtvis att jag nämnde ambassaden häromdagen och hade sovit med öppet fönster och att en duva satt och hohoade rakt in i sovrummet.

Ni som inte minns för att ni har blivit glömska – eller ni som inte vet för att ni inte vet: här kommer en förklaring.

Våren 1975 ockuperade plötsligt ett gäng ur Röda armé-fraktionen (RAF) Västtysklands ambassad i Stockholm. Väl där krävde de att vissa medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan skulle släppas ut ur ett västtyskt fängelse, men det hela gick åt pepparn. Nära midnatt exploderade (av misstag, trodde man senare) en bomb inne i ambassaden, som började brinna. På tv-bilderna fick vi se eldhav, poliser, panik, brandkår – och genom allt hördes ett tyskt rop på hjälp. Väldigt olikt en duva.

– Hiiiiilfeeee! Hiiiilfe! Hiiiiiilfe! Hiiiiiilfe!

Jag somnade om, och vaknade igen när min djefla man trampade omkring och var otålig för att han skulle hålla en Zoom-föreläsning med massa polacker – och allt var fel.

– Bilden laggar, ljudet knastrar, jag måste byta rum för att få bättre mottagning och där är det jättestökigt och ljuset är helt fel.

Jag har ju numera inte ett enda jobbuppdrag, så jag hade all tid i världen att sprinta ner i källaren och

  • leta fram ett snyggt tyg fullt med bokstäver
  • snabbt sy ihop två längder och till och med sicksacka kanterna
  • skruva upp en gardinstång i bokhyllan
  • hänga upp alltihop
  • ta ett steg tillbaka och säga: Faaan va bra det blev!
Tyget, som har samlat damm i kanske 15 år.
En mycket nöjd djefla man!

Polackerna blev också nöjda. Och jag insåg då att vår källare – den ökända – ju har förberett sig på en coronakris i 20 år! Jag har idag (när jag letade efter material till en pergola) hittat njurformade rondskålar i papp (efter en fest med sjukhustema), 15 tegelstenar, massvis med ouppackade vinglas och en kaffeperkolator. Men om vi insjuknar kan vi inte bara kräkas, kasta tegelstenar på monster samt dricka vin och kaffe, utan roa oss med massa annat! Se bara!

Jag kan distribuera medicin i därför avsedda små plastbägare. (Eller dricka nubbe ur dem.)
Jag trodde handskarna var kastade! Jag kan nu dela ut plasthandskar till 200 enarmade personer!
Med dessa gångjärn kan jag sätta upp nästan hur många dörrar som helst i huset.
Jag kan framför allt bjuda alla sjuklingar på åtta skivor rostat bröd!

Men var är alla sakerna som man bygger en pergola av?

Share
34 kommentarer

Min nattliga briljans

Publicerat av Lotten Bergman den 5 november 2007 09:34

Mitt i natten vaknade jag av den bästa och största av alla insikter och infall. Min tanke var så lysande och självklar att jag inte riktigt visste till mig av förtjusning över min egen välfungerande hjärna. Jag – som inte frivilligt går upp mitt i natten om det inte brinner – satte mig upp och sade högt:

– Ja!

(Ni ser det framför er? Ena pekfingret höjt som E.T., håret på ända, den snarkande djefla mannen fortfarande snarkande och det becksvarta rummet becksvart så att man ju i verkligen inte hade kunnat se ett dyft ens fem centimeter från mig? Ok.)

Ett litet inspelningsfickminne på hyllan bredvid mig hade varit bra, men förmodligen hade jag låtit som Walter Matthau med en het Jerry Lewis i munnen. (Vet inte riktigt vad jag menar. Finns det en filmscen där Matthau är tandläkarpatient och Lewis är tandläkaren som råkar bedöva sig själv?)

Men haha! Inte behöver man ha ett fickminne med datorn på armlängds avstånd! Ha!

Mitt i natten tog jag alltså fram datorn, fläkte upp den och skrev ner det som skulle förändra mig och världen. Nu vet ni sedan tidigare att jag är en bedrövlig tangentskribent som inte kan skriva utan att se på bokstavsknapparna. Även om jag hade kunnat vinkla skärmen så att den lyste på händerna, gjorde jag det inte. Men jag skrev! Skåda:

Ok, jag vet inte, men om jag sjuke vara tvungen att välj ammellena all möjlig mudik dom för i helvete kryddar ea dnenna planet omsvoere te de basiika och oregani allihopa, så skulle jag ha faávakllt foo fighjters.

Say what?

Share
20 kommentarer