Hoppa till innehåll

Etikett: åsikter

Corona: Stäng! Öppna! Tyst! Säg nåt!

Det absolut jobbigaste jag har gjort var att springa ett millopp i bedrövliga skor. Vilket kan jämföras med att föda barn, men då slapp jag i alla fall skavsår.

Lite jobbigt var det när vi hade så ont om pengar att de fem barnen fick nässelsoppa från trädgården och stulna rabarber från grannarna. (Det finns dock ett och annat att säga om det minnet. Vårnässlor skördas sällan samtidigt som rabarber, och varför skulle jag palla rabarber när jag har egenodlad? Well.)

Men nu blir det jobbigare än jobbigt. Idag klockan halv tre tog nämligen regeringen sig samman och ställde sig med kollektivt rynkade pannor och sa att vi skulle sluta gå på biblioteket.

Källa: DN.

De föreslagna restriktionerna var förstås fler än så, och beror på att corona galopperar värre än nånsin genom befolkningen. Framför allt bör vi inte samlas fler än åtta personer i ”allmänna sammankomster”. Detta är bara förslag från regeringen (men som förmodligen kommer att klubbas igenom på torsdag).

Men … bibliotek? Jag kliar mig på hakan, tänker på biblo och funderar på hur farlig den miljön egentligen är när det gäller virusspridning. Jag går in, letar upp min bok, lånar den i automaten och går ut. Men okej. Jag ska göra mitt bästa.

Så. Vilka får problem nu?

Ajajaj, alldeles för många.
Helt och komplett olämpligt.
En ska bort.

Restaurangnäringen lider och vill att restriktionerna ska vara slappare. Skolungdomar vill ha mycket hårdare restriktioner. Några vill ha tydligare anvisningar och striktare krav på att reglerna följs medan åter andra tycker att laissez-faire-mentalitet är rätta vägen att gå.

Ingen är helt enkelt överens. Jag är fullständigt oöverens med mig själv eftersom jag

  • väl borde få träna basket i jättestora hallar där vi kan hålla tio meter mellan spelarna
  • aldrig i livet skulle gå fest eller ens glöggvisit
  • är komplett obekymrad när jag handlar mat med folk som inte vet vad avstånd är
  • inte åker bil med folk utanför familjen
  • gång på gång biter i handskarna när jag ska ta av dem
  • hellre går i en timme än sätter mig i en buss full med skolbarn.

Men okej.

Basketträningen får vänta.

Nu stundar nya tider. Om vi blir coronasjuka ska vi med gott samvete kunna säga ”jag gjorde ändå mitt bästa”. Som i våras:

Så här firade vi påsk med söstra mi (Orangeluvan) i april 2020.

Julklappsutdelning ute på en av stans alla konstgräsplaner kanske hade varit nåt?


Uppdatering! Emanuel Karlsten har översatt den här fimsnutten som den tyska regeringen har gjort. Den visar på allvaret vad gäller smittspridningen – och gör det mycket väl.

Share
34 kommentarer

Lotten rynkar pannan

Sicken konstig dag det blev – jag fann mig tvungen att ”tillrättavisa” inte färre än fem personer. Döm själva; har jag förvandlats till en konfliktsökande surtant eller hade jag rätt?

1.
Jag cyklade på en väg och i en mötande bil valde en person att öppna fönstret och slänga ut tre plastförpackningar. Som om vägen var en papperskorg, liksom – och rakt framför ögonen på mig.

Min cykel tvärstannade. För att jag hade bromsat, visade det sig (jag hann liksom inte tänka efter). Jag plockade upp de tre plastschabraken och konstaterade att de hade innehållit mat, någon sorts sallad. Och då såg jag att bilen parkerade bara tre hus bort.

Jag cyklade bort till dem, gav dem plastförpackningarna med orden ”ni råkade tappa de här och man ska inte slänga plast omkring sig” och så åkte jag vidare. (Slängaren, som hade en vuxen och tre barn i bilen, svarade inte.)

HSR_webb

2.
Jag körde bil på vår gata och mötte för 317:e gången på fel sida av vägen cyklande ungdomar i fotbollskläder. (De tränar på en fantastisk konstgräsplan en bit bort.) Det är så underligt att de konsekvent och i tropp cyklar vänster sida, och eftersom det inte är något slags undantag eller ett brittiskt fotbollslag, valde jag idag att rulla ner (ergo, trycka på knappen) bilrutan och tjoa ut genom fönstret:

– Hallå, ni måste cykla på höger sida! Andra sidan! Ni cyklar på fel sida av vägen! Akta så att ni inte blir påkörda! Hej, hörni, cykla på höger sida!

Jag möttes av fem fuck-you-fingrar. Kanske de är britter ändå?

3. 
Cyklande på en cykelbana mötte jag och Tolvåringen en moppe som körde i kanske 70 km/h. På cykelbanan. Jag stannade, puttade in Tolvåringen i ett par buskar, och så höll jag upp handen som en här-är-polisen-som-mitt-i-gatan-står. Moppen stannade med en liten, cool sladdsväng och jag sa:

– Jösses, så fort kan du inte köra på en cykelväg!
– Joho, för det är en 30-moppe! svarade mopedisten och rivstartade och for bort i fjärran.

(Jag plockade fram Tolvåringen ur buskarna innan jag cyklade vidare.)

cykelmopedframjandet

4.
När jag skulle ut och hämta posten, råkade jag komma ut precis när en matte med sina två hundar lät kisseriet ske på våra grindstolpar. De (stolparna, that is) är i betong och riktigt trista, men för att tömma brevlådan måste man ställa sig i kisset och det är ju liksom våra stolpar …

– Ehum, sa jag.
– Oj, sa matten och drog alldeles för bryskt i de kissande hundarna som om de hade kunnat prata, säkerligen hade klagat på att de inte på långa vägar hade uträttat sina behov färdigt.

peeing-dog-at-torre-de-mar

5.
En mamma i en klädaffär var oerhört trött på sin treåring, som satt och lekte med duplo vid ett trevligt barnbord.

– Hejdå, nu går jag! NU GÅR MAMMA! HEJDÅÅÅÅÅ! MAMMA GÅR NU!

Jag gillar inte det där sättet att få barn att följa med. Enligt barnlogiken finns det bara två alternativ:

  • Mamma har blivit galen. Hon tänker lämna kvar mig här.
  • Mamma ljuger. Hon säger att hon tänker lämna kvar mig här, men det gör hon ju inte.

Så jag viskade till mamman att man ofta kan ”lura” med sig barn genom att ge dem två alternativ som båda två är lika bra för mamman. Den förvånansvärt storögda mamman tittade på mig och ryckte på axlarna. Jag gick därifrån och vet tyvärr inte hur historien slutade.

Imorrn ska jag öva på att sätta händerna i sidorna eller kanske till och med hötta lite med näven. Spotta snus ur mungipan passar nog också bra till min nya persona. Lymlar är ni hela bunten! tror jag att jag skulle kunna muttra också.

Share
32 kommentarer

Nä, se det snöar!

Jag vet inte hur ni har det hos er, men här är det tammesjutton snöstorm! Flingorna är stora som små handflator och flickorna på bushållplatsen utanför vårt hus försöker skaka lite värme i sina högklacksklädda fötter genom att slå ihop hälarna mot varandra.

Det påminner om när Soldat Bom (Nils Poppe) gjorde honnör. Spjiong i klackarna! (Ni minns när soldat Bom krälade i lera? Om inte: det är en klassiker som jag rekommenderar. Tom Cruise och hans stunttrick i skenande bilar kan slänga sig i väggen.)

Killarna ute på busshållplatsen har i alla fall mössa, men deras jackor ser för små ut. Alla har händerna i fickorna och gympadojor när de egentligen borde iklädas bävernylonoveraller i storlek 170 centilong.

Det var vädret. Vill ni ha lite åsikter istället?

1) Jag tycker att det är fel att publicera en bild på ”Hagamannen” – både i tidningar och på bloggar. Att han har varit osedvanligt grym, försvarar inte publicering. Innocent until proven guilty låter tydligen inte lika coolt på svenska.
2) Det är helt förfärligt att en 17-åring med kniv utanför en skola har stuckit ner en 15-åring i ett bråk om mobiltelefoner och att 17-åringens kompisar uppmanar alla att inte prata med polisen och dessutom kan rimma ”golare får inga polare”.
3) Det håller på att bildas ett miljöfarligt mobiltelefonberg eftersom folk dumpar sina mobiler ungefär vartannat kvartal. Det var ju inte kul. Nu kan man köpa komposterbara mobiler med inbyggda solrosfrön. Det var däremot jättekul.

Åsiktsmaskinen har levererat. Jag kan verkligen sticka ut hakan. Snön smälter nog snart. Hur många kommer att luras på sina bloggar i morgon?

Share
10 kommentarer