Dan före dan 1978 tömde min pappa frysen på fem kilo handplockade kantareller och samlade ihop alla flaskor med laboratorieframställd åkerbärslikör (pappa är kemist) och satte iväg med bilen på vinterhala vägar. Han skulle ge bort alltihop till vänner och bekanta. För si, han hade gått på kurs och lärt sig att det bästa och finaste man har, det ska man ge bort. Under tiden avreagerade min mamma sig på mattorna, som ju måste piskas i juletid. För si, det hade hon lärt sig av sin mamma.
Dan före dan 1981 var jag i USA och satte upp 74 blinkande kulörta lampgirlanger på ett hustak. Precis när den 75:e skulle nitas fast, trasslade jag till livet genom att trilla ner från taket. I fallet drog jag med mig sju girlanger, som till husets ägares stora glädje inte slutade blinka. Ambulansfärden med blinkande ljus och ylande tutor fick jag företa ensam, eftersom girlanguppsättandet annars hade kunnat försenas betänkligt.
Dan före dan 1984 bodde jag i ett kollektiv på Söder i Stockholm och vår uråldriga tv (första generationens färg-tv uppfiskad ur en container) beslöt sig för att i fortsättningen endast sända program i en färg – den röda. Julen firades i ett passande kommunistiskt sken, där till och med Bosse Larsson sjöng i rosa.
Dan före dan 1985 bodde jag på Hallands Nation i Lund, fördrack mig på glögg och dansade naken genom korridorerna, sjungandes om blommiga falukorvar.
Dan före dan 1986 bodde jag på Michael Hansens Kollegium i Lund när min toalettsits av bakelit med en smäll sprack på mitten. Jag fick muta vaktmästaren med en hela renat för att få en ny sits och undvika klämskador.
Dan före dan 1990 köpte jag för 10 000 kronor en limegulgrön Peugeot 506. Den visade sig på julafton sakna något som visst kallas laddningsrelä, varför den sade pfff och började ryka som Jörn Donner nästan högst upp på Glumslövs backar.
Dan före dan 1995 dängde jag en paraboltallrik huvudet på en lurendrejare till parabolantennsförsäljare från Eslöv och planterade en julros i satellitmottagaren.
Idag, 1999, ska jag för första gången i mitt liv piska mattor. I brist på mattpiska får det bli med dammsugarröret eller ett badmintonracket. Men aldrig i livet att jag ger bort det bästa och finaste jag har; en fungerande parabolantenn ska man hålla hårt i.
©Lotten Bergman 1999
Bli först att kommentera