Hoppa till innehåll

Lotten Inlägg

Nä, se det snöar!

Publicerat av Lotten Bergman den 31 mars 2006 09:03

Jag vet inte hur ni har det hos er, men här är det tammesjutton snöstorm! Flingorna är stora som små handflator och flickorna på bushållplatsen utanför vårt hus försöker skaka lite värme i sina högklacksklädda fötter genom att slå ihop hälarna mot varandra.

Det påminner om när Soldat Bom (Nils Poppe) gjorde honnör. Spjiong i klackarna! (Ni minns när soldat Bom krälade i lera? Om inte: det är en klassiker som jag rekommenderar. Tom Cruise och hans stunttrick i skenande bilar kan slänga sig i väggen.)

Killarna ute på busshållplatsen har i alla fall mössa, men deras jackor ser för små ut. Alla har händerna i fickorna och gympadojor när de egentligen borde iklädas bävernylonoveraller i storlek 170 centilong.

Det var vädret. Vill ni ha lite åsikter istället?

1) Jag tycker att det är fel att publicera en bild på ”Hagamannen” – både i tidningar och på bloggar. Att han har varit osedvanligt grym, försvarar inte publicering. Innocent until proven guilty låter tydligen inte lika coolt på svenska.
2) Det är helt förfärligt att en 17-åring med kniv utanför en skola har stuckit ner en 15-åring i ett bråk om mobiltelefoner och att 17-åringens kompisar uppmanar alla att inte prata med polisen och dessutom kan rimma ”golare får inga polare”.
3) Det håller på att bildas ett miljöfarligt mobiltelefonberg eftersom folk dumpar sina mobiler ungefär vartannat kvartal. Det var ju inte kul. Nu kan man köpa komposterbara mobiler med inbyggda solrosfrön. Det var däremot jättekul.

Åsiktsmaskinen har levererat. Jag kan verkligen sticka ut hakan. Snön smälter nog snart. Hur många kommer att luras på sina bloggar i morgon?

Share
10 kommentarer

Larm och lapp samt lite kräk

Publicerat av Lotten Bergman den 30 mars 2006 09:18

Det var förvirrat här igår morse. Jag skulle iväg och föreläsa i Stockholm, Trettonåringen hade svårt att hitta gympashorts, Elvaåringen skulle praoa (hörni, var inte prya ett lättare ord att uttala?), och Sex- resp. Treåringen skulle lämnas till dagis i ottan.

Då kräktes åttaårige Oskar. Det var ingen okontrollerad katastrof- och sprutkräk som vi läser om så ofta. Nej, det här var med skål i handen och i-förvägen-varningar.

Problemen hopades:
1. Olle är fortfarande i Ryssland/Ukraina.
2. Man kan inte vabba eller sjukanmäla sig som föreläsare på en konferens.
3. Åttaåringar kan inte vara ensam hemma en hel dag.

Lösningen kom snabbt:
1. Bästisgrannen har en skotsk man.
2. Denne skotte jobbar skift.
3. Skotten var ledig igår och villa gärna ta hand om Oskar.

Som jag har berättat tidigare, har vi installerat larm i huset för att skydda alla våra gamla skor och trasiga femtiotalsmöbler från tjuvar. Detta larm gör oss hela tiden nervösa eftersom koder och nycklar tappas bort och försvinner. Ibland (hör upp alla tjuvar!) glömmer jag att sätta på larmet. Igår bestämde jag mig helt frankt för att strunta i det – Oskar eller skotten kanske skulle behöva hämta något i huset under dagen. (Nej, jag lovar, kära larmföretag, jag ska aldrig göra så igen.)

Sedan förflöt dagen helt utan problem. Shortsen hittades, praon på lekis gick bra även om en elak sexåring slog och nöp min elvaåring, de två minsta barnen fick vara ovanligt länge på dagis men överlevde även detta. Den sjuke tittade på tv, åt skorpor och drack nyponsoppa med skotten. Men Oskar var tydligen bekymrad över vårt hus, som stod där olarmat och helt tömt på folk. Någon gång på förmiddagen tog han (tydligen) saken i egna händer. När jag kom hem, satt det en lapp på dörren.
Vi är en dröm för alla bovar och banditer.
(Kolla: versaler, skiljetecken, ng-ljudet och dubbeltecknad konsonant!)

Share
16 kommentarer

Vem snodde huset?

Publicerat av Lotten Bergman den 29 mars 2006 13:40

Kära bloggläsare!

Jag läser tidningarna, jag ser på tv och jag försöker hänga med. Ofta åker jag och föreläser i Stockholm, så den staden känner jag väl.

Men vem har stulit ett helt hus på Drottninggatan? Stod det inte där nyss?

Den röda fyrkanten symboliserar en krater.

När revs senast ett hus i dessa kvarter som massakrerades på 1960-talet? Var det ett gammalt hus? Jisses, jag kan inte ens komma ihåg vilka affärer som hystes in här.

/Hälsningar från en förvirrad Lotten på Centralens kalla marmorgolv

Share
12 kommentarer

Varifrån kommer du?

Publicerat av Lotten Bergman den 28 mars 2006 13:18

Utan att bli andfådda nu … läs:

– Jomenasså jag föddes ju på Björnstigen i Solna, men när jag var två fick jag en bror så vi flyttade till Lund (Vildanden, Magistratsvägen, Mätaregränden) och när jag var nio flyttade vi med tillskottet lillasyster till Luleå men fick på i en lägenhet på Hertsön (Havsöringsgränd) eftersom huset på Björkskatan (Midsommarvägen) inte var färdigbyggt och när jag senare gick på high school i USA (Dallas, Texas) flyttade mina föräldrar till Täby (Arrendevägen) och där bodde jag tills jag flyttade hemifrån till Söder (Skånegatan), men se det varade inte länge eftersom jag hittade en Olle i Lund och flyttade dit (Hallands Nation, Michael Hansens Kollegium, Skolgatan, Karl XI-gatan, Järnåkravägen), fast vi ett kort tag irrade bort oss och bodde i Väggarp som egentligen hör till Eslöv där vi ju inte trivdes så bra så då tog vi vårt pick och pack och flyttade till Eskilstuna där vi inte kände en enda själ och detta är kungariket och här ska vi bo kvar tills vi döden dör.

De präglande, viktiga ungdomsåren 9–17 i Luleå och de sammanlagt 20 åren i Lund samt födelseorten Stockholm (städerna där solen går upp och ner i tv, ni vet, som avslutas med att solen gäspar och lägger sig att sova i ett moln) är nästan utsuddade. Jag är sörmlänning!

Ni andra 37 personer i stan som jag har fått att börja blogga, gå in här och anmäl er så att vi vinner … öh … eller nåt …

Share
17 kommentarer

Blommigt plastgolv rimmar nästan på blommig falukorv

Publicerat av Lotten Bergman den 28 mars 2006 09:17

Inspirerad av R Skriveriers tapetutredning, ska jag idag visa upp våra fula plastgolv.

Bakgrundsfakta:

  • Vårt hus byggdes i funkisstil som en Konsumaffär 1932.
  • När affär-epoken tog slut och stora landsvägen inte gick förbi huset längre, blev det chinchilla-farm, församlingshem, cembaloverkstad och privatbostad om vartannat.
  • År 1984 ägde en förfärlig renovering rum – när kommunen för att spara pengar rustade huset à la budgetextrapris-slit-å-slängvarianten.

När vi flyttade in 1999, låg detta blommiga plastgolv i nästan hela huset.
Det måste vara ett 70-talsgolv som såldes billigt eftersom det bara fyllde någons lagerutrymme sedan flera år. Vilket man kan förstå.
Ni ser? Olika färgställningar, jättepiffigt. Till detta matchades knottriga vävtapeter övermålade i guuuuuult och miiiiintgrööönt.

Den 11 september 2001 klev jag resolut, men trött på blommor, ur sängen och slet som en hulk ut golvet i hallen. Förfärligt slitsamt. Först ett blommigt plastgolv, sedan ett lager linoleumplattor, sedan en svampig träflisskiva – och sedan ett alldeles utmärkt trägolv! Runt tretiden på eftermiddagen kom jag dock av mig, och sedan gick detta renoveringsarbete i snigelfart i ett par veckor. Månader. Halvår.

Med åren har jag kommit allt närmare ett hus med idel trägolv, men två projekt kvarstår.

1. Ett drygt 40 kvadratmeter stort rum (från början den stora affärslokalen) med idel blommor. Under plasten ligger en spånskiva, under den ligger linoleumplattor – och under dem ligger klinkers … som ligger på cement …
Här ser man allt utom klinkers-lagret i en gräns till ett annat rum. Här skulle det egentligen vara en snygg tröskel, men jag … eh … kom av mig.
Så här ser klinkerslagret ut (bilden är tagen i ett annat rum, som inte är drygt 40 kvadratmeter stort). Och det är kallt, iskallt, lika kallt som gårdagens kalla kladdkaka.

2. Trappan är det andra sorgebarnet (se bild längre upp). En alldeles utmärkt trätrappa kläddes alltså 1984 in i plast efter att trappstegens nos (kant) nogsamt sågats av och ersatts av en chic bruuuun plastlist.
Apropå brunt, så kan vi även stoltsera med detta bruna plastgolv i ett inte på några villkor fuktspärrat duschutrymme.
Men så här skulle det alltså kunna se ut. Vackert, slipat, lackat, gammalt trägolv. (”Städade människan inte innan hon tog bilden?”)

Share
5 kommentarer

Den kalla kladdkakan

Publicerat av Lotten Bergman den 27 mars 2006 18:45

Elvaåringen här hemma är en jäkel på att baka kladdkakor. Swoooosch bara, snabbt som ögat vispar hon till något – och så står där plötsligt en ångande chokladbomb som vi sju ganska kvickt sätter i oss.

Recept?

Näpp. Det var alls inte det jag ville dela med mig av, utan vad som hände efter det senaste baket. Vissa matregler har jag fått med mig hemifrån, och dem har jag svårt att släppa. De är bl.a.

  • inte godis före maten
  • en sallad till varje måltid
  • tedrickning runt nio på kvällen
  • bakverk måste svalna innan man äter dem, annars drabbas man av akut magont
  • bara läsk på nyårsafton.

(Nejnejnej, den sista har jag inte hållit fast vid.)

Alltså skulle kladdkakan svalna. Och det kvickt – vi skulle ju smörja kråset så snabbt som möjligt, var tanken. Jag ställde ut kakan på altanen. Hm. Farligt, där spatserar ju skatorna omkring och stjäl vad de kommer åt. Jag satte skor och jacka på treåringen med baktanken att om han rumsterar om, leker, sjunger och stökar till på altanen så vågar skatorna inte komma. Jättebra! Ut och lek! Jahoo!

En liten stund senare ropade treåringen att ”kakan hade blivit kall”.
Joorå. Väldigt kall.

Share
18 kommentarer

Å nu blir det liiiiite sport

Publicerat av Lotten Bergman den 26 mars 2006 09:58

Även om ni aldrig har gillat Sportspegeln, kan ni läsa dessa rader.

En liten snabblektion först, bara för allmänbildningens skull. I basket kan man göra poäng på tre olika sätt:

  • genom vanligt mål relativt nära korgen – kräver koncentration och att ingen hänger en i armarna (= 2 poäng)
  • genom ett skott långt utifrån, lika svårt som att på ålderns höst trä i en tråd i ett nålsöga (= 3 poäng)
  • genom straff – man får helt ensam stå och skjuta från en rätt trevlig punkt på inte alltför stort avstånd från korgen (= 1 poäng).

Detta, samt sprinter, ruscher, snubbel, hopp och skutt samt väldigt mycket skrikande var vad jag sysselsatte mig med under hela dagen igår. (Vi vann en match och förlorade efter förlängning den andra med ett poäng.) Detta basketspelande har jag hållit på med sedan jag var 14–15 år. Jag har ont i knäna, hälsenor som spröda sidenband och fingrar som ser ut som bokstaven S och kan inte på långa vägar släppa den där uddapoängsförlusten som var så orättvis. Och ändå är jag glad!

Mitt basketlag 1980. Bästisgrannen står som trea från vänster på nedre raden. Var är jag?


Berätta nu om era passioner. Jag är uppriktigt nyfiken! Ni som har bloggar, skriv på era bloggar och gör reklam här i kommentarerna (reflektionerna). Ni som inte har bloggar: skriv här!

Share
28 kommentarer

I tvättkorgen

Publicerat av Lotten Bergman den 24 mars 2006 08:11

Man kan vara yr i mössan, man kan vara rund under fötterna, tappad bakom en vagn, lätt på foten, ute på djupt vatten och man kan dessutom vara lite bakom flötet. Men ett uttryck som jag tycker saknas är:

”Jag är i tvättkorgen”

Som bilden visar, betyder det att man nästan slår knut på sig själv, men trots den obekväma sitsen ändå behåller fattningen och ser till att livet levs på ett symmetriskt sätt, gärna med spretande lillfingrar och rättvinklade anklar, nästan balettspetsiga tår.

Att ”vara i tvättkorgen” betyder dock inte att man sorterar tvätt, vilket skulle ha kunnat ligga nära till hands. Fler uttryck som saknas? Lämna dem här så ger jag sedan ut en bok med titeln ”Nya ordstäv som inte har någon verklighetsbakgrund eller etymologi” och så blir vi alla miljonärer på kuppen.

Share
21 kommentarer

Å nu blir det geografi

Publicerat av Lotten Bergman den 23 mars 2006 10:06

Jag är gräsänka i tio dagar eftersom Olle har åkt till … hrrrm. Ja. Nyss påstod jag att han var i Kiev i Ryssland.

Skam. Röda kinder. Kiev är huvudstad i Ukraina, som dock till 1991 hörde till Sovjetunionen, som var himla bra i hockey. Och Vasiljev har jag badat bastu med. (Ni ser, jag försöker bara kollra bort er och få er okoncentrerade.)

Ryska federationen är en stat i både Europa och Asien. När det gäller hockey, så kallar vi oftast detta land för ”Ryssland” – Ankan och Hegerfors brukade kalla de sovjetiska spelarna för ”ryssar”.

Men det fanns faktiskt ett land som hette Ryssland från ca år 800 till 1917, så det så.

Tillbaka till Ukraina, som brukar förvirra oss svenskar eftersom deras idrottare har gul-blåa kläder precis som vi. Man hejar och hejar och sedan kommer segerintervjun på ukrainska, ryska, polska, vitryska, bulgariska, rumänska eller grekiska! Ukraina är den näst största nationen i Europa (bara Ryska federationen är större). År 1984 åkte jag på klassresa till Leningrad, där alla trallade på Carola och serverade oss blekgröna ärtor i brun sås. Leningrad heter numera Sankt Petersburg och har hetat Petrograd. (Själv tyckte jag att det var ångestfyllt att bara byta efternamn.)

Är jag förlåten nu? (Måtte det inte finnas faktafel i denna text!)

Share
5 kommentarer