Hoppa till innehåll

Etikett: tangentbord

Än en gång: tangentbord, skrivmaskiner och fingerspret

Inspirerad av Mymlan och David Nessle ska jag be att få citera en blogg som jag inte länkar till eftersom jag inte vill peka finger. (Pun intended.)

”… tangentbordskunskap :S.. helt sjukt. Vi satt och tränade på vart man skulle ha fingrarna och grejjer, på tangentbordet. Liksom, vi har ju suttit en del vid datorn (dom flesta av oss iallafall) så då är man ju förmodligen van att skriva på ett sätt. Töntigt tycker jag!! [—]

Larvigt, aiiiight? man fick liksom inte kolla på vart man hade fingrarna, utan man skulle kolla på skärmen hela tiden.. yeye, nog om det :P”

Kort sammanfattning som man inte behöver klicka på om man är lite trött:
Jag har ett par fingrar som strävar uppåt i onödan.
Om Tage Danielsson hade skrivit om detta hade det sett ut så här.
Ibland tar jag mig i kragen och försöker lära mig (se bilderna).

Nu min reflektion:
Vi är idag flerspråkiga när det gäller skriften. De flesta byter obehindrat mellan

  • sms-språk
  • mejlspråk till polarna
  • mejlspråk till försäkringsbolag
  • handskrivet språk på lappar i det ack så stökiga köket
  • rapportspråk till lärare eller chefer
  • cv-språk och ansökningshandlingars språk.

Men var är alla hyllningskörer och beundrarbrev till sekreterarna som skriver 300 rättstavade och välplacerade tecken per minut, oavsett språkstil? Och som inte måste hoppa över stor bokstav och punkt när de vill vara riktigt snabba?

– Nej, när jag måste skriva riktigt snabbt och effektivt trycker jag inte ner shift eftersom det tar så himla lång tid och kräver så mycket kraft, sa sekreteraren Elsie Persson.

Nej, det sa hon ju inte alls.

Minns ni Bo Gustafsson som knep en silvermedalj i gång i OS 1984? Visst, det var en bedrift trots att 14 öststater inte var med eftersom de var sura sedan OS 1980. Men han hade faktiskt kommit snabbare fram om han hade sprungit. (Det är inte Bo på bilden.)

Om nu inte skolorna tillhandahåller tangentbordskunskap får vi väl lära oss själva! (Sa Lotten och slängde tangentbord i glashus.)

Nu ska kah koncrntera mig pcj skrivs itan att titta på tanegernar. Suck.

Favorit i repris.

Share
30 kommentarer

En tangentbordsbild

Flera gånger under det gångna året har jag haft orsak att återkomma till tangentbordskunskap (att skriva med rätt fingersättning och den logiskt på den kunskapen följande förmågan att skriva fort, vilket jag inte gör).

Jag har haft flera anledningar till att fortsätta skriva med sex fingrar i konstiga ställningar. Först trillade jag nerför en trappa på blanka eftermiddagen och slog i armbågarna så de växte som Hulkens ögonbryn. (Grön blev jag först ett par dagar senare.) Sedan stukade jag några basketfingrar och skrev ännu långsammare. Slutligen skar jag bort en liten fingertoppsbit och lade den i salladen, som vips blev lite matigare. Men snabbare skrev jag inte.

Det kanske var förra årets tema? ”Att inte förbättra sin egen effektivitet”? Förra året köpte vi ju dessutom en stenografikurs … som vi sedan glömde bort.

Detta kommande år kommer att bli året då jag inte lär mig att sätta fingrarna på rätt tangent. Jag ska köpa ett maskinskrivningsprogram – jag tror att de kallas så trots att det näppeligen handlar om maskinskrivning. Fast datorer är ju maskiner. Nåväl. Jag kommer ju ändå inte att lära mig. Fast jag är i gott sällskap.

Bästisgrannen bestämde sig för att sluta snusa den 29/12. Redan igår bröt hon ihop. Detta påminner lite om när jag skulle fasta 1989, men efter två timmars svält blev utbjuden på lunch och inte kunde tacka nej.

Tillbaka till ämnet. Bilden? Javisstja. Här är mitt tangentbord i detta nu.
Gissa vad som har hänt!

Share
19 kommentarer