Jag är en vindflöjel som vänder kappan efter vinden.
Vänta nu, det där är ju helt fel bild! Jag är mer som en blind höna som lyssnar efter lockro… nej, den funkar heller inte. Jag är en bläckfisk med många bollar i luften och som har kommit på att vad tusan ska jag med bollarna till nu, jag måste ju släppa åtminstone en för att kunna lyfta den där temuggen … hm.
Inte bara detta. Jag är dessutom en som inte planerar längre än näsan räcker, och eftersom just min näsa är en sådan där uppåtvariant, blir det nästan rekyl- eller bumerangreaktion på mina planeri… nej. Det här har jag inte riktigt tänkt färdigt. Man ska planera sina bloggtexter innan man börjar skriva. Och så måste man ju ha något rejält att komma med.
Jag byter till ett stickspår. I Småland fanns det många granar. Sedan kom en Gudrunstorm och blåste omkull nästan allihop så de låg som plockepinn. Nu har de städats bort. Kvar finns detta.
Nu skulle man ju kunna tro att det här är en liten pinne. Men ack nej, perspektivet lurar och bedrar. Det här är en stolt tall, ca 25 meter avlång. Men han har inga kompisar kvar.
Sådant måste vi väl lagstifta om?
24 kommentarer