Jag var i Stockholm och föreläste och försökte samtidigt hinna insupa ljuvlig storstadsluft. Jag sprang till exempel i rulltrapporna med en latte i handen, wahoo. Jag läste reklamen i tunnelbanan och aktade mig nogsamt för att titta på medmänniskorna. Jag hade hatt på mig (plommonstop) och väckte därför uppmärksamhet som vore jag en förrymd fånge i randiga kläder eller Mikael Persbrandt. (Snart samma sak, eller?)
Stadens bilägare parkerar med skohorn. Den silvriga bilen hade 4 cm tillgodo baktill och säääkert …
… 3,5 cm framtill. Jag ville skriva en uppmuntrande lapp, men var tvungen att springa till tåget. På lappen kunde det ha stått:
Min bil har hjul som kan tvärställas. Men lycka till!
/Batman
Eller:
Får jag rekommendera katapultfunktion med raketmotor?
/James Bond
Eller:
Baka alltid en reservkaka att ha i bilen för oförutsedda händelser.
/Martha Stewart
Kanske kunde jag bara ha gett bort en bild på Chitty Chitty Bang Bang-bilen? (Vi hade en sådan i leksaksformat när jag var liten. Man drog i en spak, så fälldes underbara, randiga vingar ut.)
Själv är jag en fena på att fickparkera eftersom jag tog körkort i Lund. Tyvärr får jag sällan imponera med mina parkeringssuperkrafter eftersom jag numera bor i en stad med gott om utrymme. Och det var dit jag ville komma med dagens inlägg: tänk på allt man kan, men inte får chans att visa upp eller ens använda sig av. (Jag tog balettlektioner i sex år!)
27 kommentarer