Läs nu rubriken igen och finn ett sammanhang.
”Nitar, fästingar, kåpor, kakelugnar, AI och en jättelåst cykel” … tankepaus.
Japp, så är det. Sambandet är inte ”en olycka kommer sällan ensam” utan blott ”menvaihelvete”. Ungefär.
Men vi tar det inte från början utan lite i hullerombullerordning.
SLÄPET! Det underbara släpet som är så pyttelitet att det är som en lite för liten sko eller en studentmössa som sitter uppe på skulten och anar om tider som flytt. Ett litet släp är dock väldigt mycket större än inget släp alls – så det ska behållas, hur gammalt och trasigt det än är. (Man kan samtidigt säga att en död kakelugn är väldigt mycket mer kakelugn än ingen kakelugn alls. Men till vilken jävla nytta?)
Nä, ja ä int’ bitter! Nej, jag tar det på uppstuds och en klackspark på samma gång. Näpp, nu kavlar vi upp ärmarna och betalat fnuttron miljarder kronor för en jävla brädbit!
Lägg gärna märke till de 40 NITJÄVLARNA som denna bottenplatta satt fast med. De heter pop-nitar och är tydligen fantastiska när man sätter fast dem i släpvagnsfabriken. När de ska sprättas loss, måste man banka, hacka, borra, såga och svära medan man kravlar under släpet, välter det uppåner och ställer det käckt på sidan.
Så jag tog en paus och kontaktade vårdcentralen för att fråga om en stor rodnad på höften.
– Oj, det var värst, sa doktor Max.
– Eh, ja. Men det gör inte ont i alla fall.
– Om jag klämmer här då?
– AAAJ!
– Jahadu. Hur länge har du haft det här fästingbettet?
– Fästing …? Eh. Förlåt, i ett halvår?
– Okej, fästingbett får man sällan i februari.
– Jahaja, då har jag nog haft det i närmare ett år, trallala!
Det var ju inte så bra. Men doktor Max skrev ut finfint antibiotikum så nu är rodnaden på väg bort. (Men huga, så svårt det är att tre gånger om dagen ta medicin två timmar efter eller en timme före matintag. Jag fick tacka nej till jättemånga ostkrokar och kanelbullar!)
Kommer ni ihåg kakelugnen som dog hösten 2023?
Denna skönhet kostar mer att renovera än en helt ny, så jag letade reda på en kakelugnsman som skulle ge mig några tusenlappar och sedan plocka ner hela alltet; hur vacker en kakelugn än är, måste den ju funka för att få stå kvar. Well. Det gick sådär – kakelugnsmannen försvann och kakelugnen bara står där och kan inte annat.
Men varför skrev jag AI i rubriken? Kanske för att mitt finaste och allra bästa AI-utbildningsjobb tog slut i maj och jag behöver hitta fler konsultjobb för att har råd att renovera kakelugnen? Eller var jag bara irriterad på AI? Kanske hade jag en dråplig historia att berätta? Strunt samma, för nu återvänder vi till släpet!
Jag tillkallade ett proffs! Tompa the fabulous snickare som kan lösa vilket problem som helst!
Nu sitter nya bottenplattan på plats, fastskruvad med vagnsbult och låsmutter. Gångjärnen som hänger ihop med lämmen baktill har jag också lyckats fästa. Men nu måste de lossas!
Tompa the fabulous snickare är vidtalad. Kanske kommer vinkelslipen till användning igen? Eller ska jag rentav leta upp en popnitarspecialist?
Nu är vi framme vid nutiden, där mitt stora cykelförråd med åtta fungerande och tre ickefungerande (antika vrak) ska bantas något. Kronjuvelen var länge en Röda Faran, som låstes för kanske 15 år sedan och sedan bara har väntat på att jag med mina liljevita händer ska ta mig an henne. Nu har jag hittat en köpare, som dock inte vill köpa cykeln i detta låsta skick.
Men nu vänder det! Lingon i skogen, humorfestival i Lund, teater i Stockholm och skinn på näsan! Bloggen ska aldrig mer ta en månads semester!
Lämna en kommentar