Hoppa till innehåll

Etikett: snigel

Hemliga rum

Hemliga rum får ni bara inte missa. Det är i morgon och jag är så mån om er perfekta lördag att jag har satsat flera timmar av min dyrbara fredagstid (med bl.a. snigelsoppsätning för barnen) för att få ut denna lilla textsnutt. Kanske får man även inspektera ett och annat hemlighus bland de hemliga rummen.

Snigge Snigelsson i övre vänstra hörnet kände sig som ett hemlighus hela han.

Tänk om detta blir det sista blogginlägget. Tänk om internet och webbhotellen och Bloggerbludder kajkar ihop senare i eftermiddag när vi ska göra en bypassoperation på ”www.lotten.se – en golgatavandring på små, små pixlar”.

Bloggvirket svämmar över där jag sitter. Ni som har tid över kan lyssna här, när jag äter sniglar i radio.

Snigeltemat fortsätter här hemma: Sextonåringen och Femåringen illustrerar.

 

Ni som inte har tid över, ska inte prioritera bloggar eller tandborstskurning av handfat utan hellre öl, bio och en grillad ko.

Share
26 kommentarer

Eat shit and die!


Steel Magnolias var en liten trevlig bagatellfilm på sin tid (1989). Nu har den vuxit eftersom den var en av Julia Roberts första filmer och Shirley MacLaine är så bedårande elak i den. En av hennes repliker är:

– Eat shit and die!

Japp, Steel Magnolias kan man se igen.

En helt annan film är Full Metal Jacket (1987). Den är ju känd för att den … är just Full Metal Jacket. Och väldigt bra. Underligt är att jag inte har sett den sedan den gick på bio. Oj, Matthew Modine ser lite sliten ut idag.

I denna film är det en rekryt som skriker … tadaaa:

– Eat shit and die!

Nu skriker jag sällan på engelska, och jag har heller inte skrikit ”Ät skit å dö” som jag hörde en ljuv tonåring skrika åt sin öldrickande lika ljuva kompis ute på busshållplatsen inatt.

(Ni undrar om jag var vaken inatt igen? Jahapp. Femtonåringen hade fyra kompisar på övernattning. Sov de? Nej. Hoppade de studsmatta klockan 03.35? Japp. Tittade de på ”Secret Window” i gryningen? Japp. Sover de nu? Jahapp.)

Men. Ni har nu läst allt detta bara för att jag ska kunna publicera dagens bild med lite oklar skärpa.
Mammasnigel:
– Nejnej, glid inte förbi! Stanna här, det är fullt av protein och fibrer!
Barnsnigel:
– Uäärk, jag vill ha ketchuuup!

Denna idyll ägde rum i lördags när det hade regnat ett bra tag. Sniglarna var överallt och jag kände mig lite som Tippi Hedren i Fåglarna eftersom Trettonåringen och Bästisgrannen flaxade omkring mig, tjutandes, skrikandes, pipandes och hoppandes. Själv gick jag med starka, stora kliv rakt fram … tills jag hittade bajsmåltiden. Ett bra tag trodde jag att det var en kompis de käkade på, men han var i så fall i upplösningstillstånd. Jag låg på mage och svor över skärpedjup, regn på linsen och min vanligtvis lydiga kamera och bytte vinkel gång på gång tills … klafs.

– Oj, jag krossade mamman med armbågen!

Är detta en allegori? Symboliserar mamman småföretagarna i världen? Eller är bajskorven kanske en omvänd eufemism som trivialiserar den djupare mening som ju fekalier i poesin plägar ha och som … nej. Det är bara en naturbeskrivning med liv och död.

Eat shit and die.

Share
29 kommentarer