Hoppa till innehåll

Etikett: Skogslund

Nytt lagförslag

Publicerat av Lotten Bergman den 29 maj 2006 09:14

Jag är en vindflöjel som vänder kappan efter vinden.

Vänta nu, det där är ju helt fel bild! Jag är mer som en blind höna som lyssnar efter lockro… nej, den funkar heller inte. Jag är en bläckfisk med många bollar i luften och som har kommit på att vad tusan ska jag med bollarna till nu, jag måste ju släppa åtminstone en för att kunna lyfta den där temuggen … hm.

Inte bara detta. Jag är dessutom en som inte planerar längre än näsan räcker, och eftersom just min näsa är en sådan där uppåtvariant, blir det nästan rekyl- eller bumerangreaktion på mina planeri… nej. Det här har jag inte riktigt tänkt färdigt. Man ska planera sina bloggtexter innan man börjar skriva. Och så måste man ju ha något rejält att komma med.

Jag byter till ett stickspår. I Småland fanns det många granar. Sedan kom en Gudrunstorm och blåste omkull nästan allihop så de låg som plockepinn. Nu har de städats bort. Kvar finns detta.
Nu skulle man ju kunna tro att det här är en liten pinne. Men ack nej, perspektivet lurar och bedrar. Det här är en stolt tall, ca 25 meter avlång. Men han har inga kompisar kvar.

Sådant måste vi väl lagstifta om?

Share
24 kommentarer

I nästan mörkaste Småland

Publicerat av Lotten Bergman den 26 maj 2006 10:05

Vi befinner oss i ett hus som Olles mormors morfar byggde 1898.
År 1923. Johannes som byggde huset, hans fru Augusta, deras dotter Anna, hennes döttrar Eva (Olles mormor) och Ebba.

Här har tiden inte stått still som på Sundborn, här kan man (kanske eftersom ur-IKEA ligger i närheten) hitta både moderna garderober med plastknoppar och filskålar som spricker i mikrovågsugnen. Men här finns också gamla sekretärer med glasögonsamlingar, tjocka högar av vykort från början av 1900-talet samt flaskor med rakvatten som kallas is-cologne. Samt … ålderstigen mat.

– Nej, äsch, de måste ju skriva något datum, det är sådana reglerna är, hör jag när jag rynkar på näsan åt Bregott från i februari.
– Men kolla här, den här burken med vita bönor gick ut 1999! triumferar Fjortonåringen när jag påpekar att öppnad majonnäs inte ska stå i skafferiet, utan i kylen.
– Ni hade aldrig överlevt krigsåren! hör jag när jag ratar havregryn med sista förbrukningsdag förra sommaren.

Nej, det hade vi nog inte. Jag hade döden dött av astmaanfall och sedan svultit ihjäl eftersom jag inte gnager köttet av benen på allehanda benrika rätter. Jag är helt enkelt en fjant. Skärpning! Nu ska jag dricka brunt kranvatten för att bevisa att jag är en hårding.

Share
17 kommentarer