Etikett: kamp

Tänkte bara tala om det. Nu är det slut på barmhärtighet och känslan för arternas överlevande. Survival of the fittest verkar ha fått rena nippran. De ska inte överleva denna gång. De kan helt enkelt inte vara de fittest.

Casus belli (krigsorsak) är bananflugornas ständiga återkomst. Vi är inne på ”Bananflugorna anfaller, del VI” nu. Men med tanke på att de är många och att varje höna, nej jag menar hona, lägger 500 (ja, fem hundra) ägg, är det inte så konstigt. De förökar sig inte som kaniner utan som bananflugor och lever dessutom i 20 dagar om de får hållas. Vi har helt enkelt inte sett till att effektivt förhindra kopulering utan ständigt matat dem med små vinslattar samt berett bostad och livsutrymme på bananer och de underligt nog väldigt populära (men näringsfattiga) hushållspappersrullarna.

– Arte et Marte! utropade Olle.

Detta betyder ”med id och krigisk bragd” och i retorikens och logikens namn borde jag nu ha höjt mitt svärd och förklarat krig med ett lika kraftfullt slagord.

– Rubus arcticus! var dock det enda jag kom på i hastigheten.

(Eftersom det betyder ’åkerbär’ kanske jag fick en och annan fruktsugen bananfluga intresserad, men inte mer än så.) Följande åtgärder har vidtagits:

• slaskhinken står ute på verandan
• de sköljda mjölk- och filkartongerna står ute på verandan
• PET-flaskor för återvinning står ute på verandan
• öppnade vinkartonger (ja, plural) står ute på verandan
• diskhohålen har proppats igen
• bananerna bor i kylskåpet
• äpplena sitter kvar på träden
• diskmaskinen är alltid stängd
• dammsugaren ligger i bakhåll.

(Verandan ser ut som en soptipp.) En fälla med saft (= bete), ättikssprit (= bete) och diskmedel (= ytspänningsborttagare) har vi hällt i ett glas. Underligt nog vandrar bananflugorna en stund på glaskanten, umgås och talar om vädret innan de sedan kastar sig ner i den goa, goa dödsdrycken. Och drunkar.
Eftersom de små liven lär gilla gult, försöker vi även denna variant.

Tyvärr glömde någon sent igår kväll en banan framme. Det var en av de brunfläckiga som ingen ändå vill äta eftersom de grön-gula lite träiga, halvmogna är så mycket godare. Den övermogna bananen utsöndrade fruktsyra som lockade bananflugorna mer än saftättikan. Under natten valde de bananen. Inga drunknade. Bananflugorna har återkommit i miljarder.

Vi är med andra ord tillbaka till status quo ante bellum (samma tillstånd som före kriget).

Uppdatering!

Try it, you’ll like it?