Min kropp är i Stockholm på barnkalas.
Men själen och hjärtat är i Västerås och kollar på ungdoms-SM i basket.
Mitt i pizzabak inne på toa (värdarna har ont om plats i köket) får jag veta att Fjortonåringens match är jämnare än jämn och att det är ohyggligt nervöst allting. Mitt i en tårttugga får jag veta att första matchen förlorades med två ynka poäng. Men att Fjortonåringen blev matchens lirare. Mitt i nästa tårttugga får jag en tår i ögat. Jag är på barnkalas men vill titta på basket. (Kalasvärdarna vet hur jag känner.)
Jag tror att jag för det mesta fattar rätt beslut när två arrangemang eller uppdrag krockar. Rätt beslut när det gäller moral och omgivningens krav, vill säga. Om jag bara skulle gå på känsla, skulle jag prioritera
- begravningar framför dop
- basket framför nästan allt
- teaterbesök framför tjejmiddagar
- releasepartyn framför sömn
- glass framför fibrer
- bloggen framför mina föräldrar.
Men några dumma beslut har jag tagit:
- År 1986 körde jag järnet på Lundakarnevalen och gick bara upp på två av fyra enpoängstentor i engelska just den veckan. Två poäng som jag aldrig kommer att ta. (Alla med ofullständig examen – förenen eder!)
- År 1987 valde jag att åka 25 mil till en bortamatch istället för att tenta drama och var tvungen att gå upp på resttentan två gånger.
- Å andra sidan stannade jag hemma och tentade istället för att se på Peter Stormare som Hamlet på Dramaten 1986, vilket jag har ångrat sedan dess. (Och ältar här på bloggen hela tiden.)
Tydligen var jag som dummast runt 1986/87, för nu kommer jag inte på fler felval.
Fotnot
Punktlistorna ovan är korrekt skrivna, men av två helt olika typer.
Bara ett litet tips
Läs hur Salte Stellan upplevde sin basket idag.
