Jag har tidigare ju tjoat om uttalet [sveitsch] och de underliga betoningarna som nyhetsreportrarna på radion roar sig med i tydlighetens tjänst.
– Ssssssssvejtsch, sssssssväjtsch, hejsan schvejtsan, vi SKA idag tala OM hur MAN skulle KUNNA betona ord lite naTURligare och mindre FÖRvirranDE.
Att lyssna på en sådan uppläsare känns som att åka bergådalbana med en flaska vin i varje ben. Särskilt när det gäller ord som radiopersonen aldrig har hört uttalas, utan bara har läst. De förvanskas så att det gnisslar i mina öron. Mina barn sa när de inte hade hört – utan bara läst – orden så här:
- VÄSENtligt
- förBIfarten
- taFATT
Upprörande va?
Stopp! Vad händer?
- Har den skrattande språkpolisen blivit galen?
- Är hon på krigsstigen?
- Står Lotten här och pekpinnar sig och hävdar att man måste uttala allt rätt hela tiden?
- Hur uttalar hon själv ord på spanska? RÄTT kanske? Nej fel!
Lugn, bara lugn. Jag talar om den s.k. rikssvenskan, där alla svenska dialekter får uttala sig. De rullande, extremt tydliga R:en norr om Polcirkeln och de nästan osynliga R:en i Småland. Samt de skorrande i Skåre Skåne. Och som inte betonar alla ord.
Men framför allt skulle jag vilja ha er hjälp med ord som faktiskt inte uttalas som de stavas. Konkret:
Vilka ord skulle ni vilja ha nystavning på?
Jag röstar för
- pommfritt (japp – o, inte å)
- kasjunöt (oooh, the return of the kasjunöt)
- nesesär
- syckel
- rellischööööös.
Här har vi några lyckade nystavningar på franska ord som vi väl alla har anammat? (Särskilt som vi liksom inte ens var födda när de stavades på ”det andra” sättet.)
Var kreativa! Go-go-go! – som löjtnant Dan hade kunnat vråla.
132 kommentarer
