Hoppa till innehåll

Etikett: ungdom

– Men alla andra får ju!

Fjortonåringen är lite kort i rocken, vilket vi tolkar som att han kommer att bli längst av oss allihop. (Ju senare pubertet, desto längre blir man. Vilket är vetenskapligt bevisat med en felmarginal på 30 cm.)

Nu vill han cykla in till stan och gå på festival. Han som är så liten! Å ja ba:

– Nääää, stanna här hos oss! Vi kan … spela poker! Se en tecknad film? Baka kakor? Dansa jenka?

Jag hade noll och inga vettiga argument för att han skulle stanna hemma (”alla andra är ju så stora” funkar inte riktigt), så nu är han på väg till stadsmörkret, fullt av bovar och fällor samt vinglande människor med öl i blick. Vilket påminner mig om mina egna ungdomsoförrätter: när jag inte fick följa med på nåt.

• Det där tältandet den 17 augusti 1977 

Alla i hela klassen skulle till Sinksundet för att tälta och den enda som inte fick följa med var jag. Men nu läser jag i dagboken att det inte riktigt var så:

”Vi var på stan hela gänget och bestämde att vi skulle tälta vid Sinken inatt. Men jag får inte!!!! Jag är faktiskt 13 år! Jag skrek och skrek jättelänge. När alla dom andra skulle komma och hämta mig stod jag med röda ögon i grovköket och hängde tvätt. Hänga tvätt är jag tillräckligt vuxen för, men inte tälta! Det blir Anki, Lenita, Matte och Janne som sover i tältet. Dom andra ska fara dit mitt i natten och spöka för dem. Elvis dog igår.”

• Den där festen som jag inte blev bjuden till den 20 augusti 1977

Det är konstigt att jag minns detta oerhört hemska minne så tydligt, för i dagboken verkar jag inte alls särskilt bekymrad:

”Nu är det party hos Katta. Alla andra är där. Igår dog Groucho Marx, den av dem som har mustasch. Jag blir så himla ARG! Han var ju roligast! Förbannat!”

Men hur jag än letar i minnet, kommer jag inte på fler tillfällen när jag blev hindrad och inte fick min vilja genom. Och inte kan jag säga att jag gick med halm i skorna tre mil till skolan heller. Usch, vad bra jag hade det.

Share
52 kommentarer

Sjuttonåringen på vift

Jag har närt fem hemmagrisar vid min barm. De är inte alls särskilt förtjusta i att resa utomlands, de gillar inte att flyga och hade – om de hade kunnat handarbeta – säkert broderat en duk med Borta bra, men hemma bäst.

Den som hanterar (och trotsar) denna jag-sitter-hellre-under-min-korkek-feeling bäst är Sjuttonåringen. Hon är just nu i Skåne med ett sommar-jojo-kort som berättigar till gratis tåg- och bussresor i under två månader. Dessutom får man ta med sig en vuxen och två barn gratis med kortet, så hon har som plan att ragga upp folk på vägen och bjuda dem på resor.

Hon sover hos barnens farmor i Viken, varifrån hon åker på endagsutflykter. I morse for hon in till Helsingborg för att ”gå på stan”. Men si, därifrån går ju båtar till utlandet.

– Jag tar båten till Helsingør! skrev hon bestämt i ett sms.

Och vips, var hon i Danmark.

– Va, Elsinore? Vad är Elsinore? sms:ade hon när hon var framme.

Och här måste jag faktiskt erkänna att inte heller jag visste att Helsingør utanför Norden är allmänt känt som Elsinore. Moa såg i fjärran ett bekant slott, och begav sig dit.

– Kronborg! Jag är på Kronborg! De spelar Hamlet överallt! Death to the tyrant!

Sex timmar senare hade hon upplevt hela slottet, och åkte hem. Ingen shopping, ingen mat, ingen pølse och ingen glass. Bara slott och teater! Och lite styltprovning:

Och swoooooooooosch åker vi tidsmaskin till 1978, när jag var 14 år och hade jobbat som barnvakt i Skåne och sedan åkte till min kusins lägenhet i Stockholm. Utan pengar, utan vuxet sällskap och helt utan planer eller ens telefonrapporter till mina föräldrar. Eller jo förresten – i min kusins lägenhet låg en vuxen, helt främmande karl och sov förstås. Han lånade också min kusins lägenhet eftersom han inte hade nånstans att bo, precis utsläppt ur fängelse som han var. Ack, det var tider, det.

Plötsligt löfte kommer nu! Nu vet jag! Om jag inte tågluffar under 2018, lovar jag att äta upp en sko! Jag ska ut på äventyr för att fira att det var 40 år sedan jag var ute på äventyr första gången! Yes!

Pliong.

Oj, nu kom ännu ett sms från Sjuttonåringen …

”Jag ställde mig på stenarna i vattnet för att kolla på kräftor, men en sten var hal och 0,5 sekunder senare var jag i vattnet. Imorrn åker jag till Skäralid!”
Share
41 kommentarer

Nämen om vi skulle starta lite upplopp, hörni?

Spring ut på planen!

Skärmavbild 2013-05-27 kl. 08.18.32

Släng lite eld på någon!

Skärmavbild 2013-05-27 kl. 08.19.45

Sedan åker vi till en förort där vi inte bor och tuttar på en bil! Eller en förskola! Ja! För vi har ingen lokaaaaaal! Och om inte vi får ha någon lokaaaaaaal, så ska banne mig inte småungarna ha nån lokaaaal!

Förlåt, nu förflyttades jag minsann till 1970-talet när man for omkring och gjorde olagliga saker och skyllde på att det inte fanns tillräckligt många ungdomsgårdar (ergo lokaaaaler). För man demonstrerade inte enbart – det var alltså inte bara fridfullt tjoande med

  • fackliga rättigheter!
  • dagis!
  • jobb!
  • vi flytt int’
  • ropen skalla ____ (fyll i lämplig fortsättning som gärna rimmar eller slutar på “alla”)
  • uuuut meeeed____ (fyll i lämplig person som ska slängas ut från valfri olämplig position).

Man kastade även då brandbomber, slog ner gamla tanter, plankade på tunnelbanan och var redlöst berusad på Barnens dag.

Man och man, förresten — jag satt ju bara hemma och fantiserade om min basketkarriär. Men jag umgicks under en period med ett gäng killar från Lidingö, som stolt berättade om allt ”bus” och att de hade under 2,0 i medelbetyg … och som fick mig att ljuga om mitt eget medelbetyg. (Jag sänkte det för att inte framstå som en plugghäst.)

Fast … varför ska vi låta det stanna vid fotbollsarenor och Stockholms förorter? Vi kan väl begå olagligheter vi också? Jag är till exempel väldigt missnöjd med hur Coop har möblerat om i min affär.

  1. Storma fruktdisken!
  2. Ta de gröna bakpotatisarna och lägg dem ovanpå de övermogna avokadorna!

Sedan tycker jag faktiskt att bilisterna har börjat slarva med körriktningsvisarna i cirkulationsplatserna. (Eller ”blinka i rondeller”, som det egentligen borde heta.) Varför ska jag behöva stå ut med sådan lättja från vuxna människor?

  1. Släpp en bomb mitt i rondellen!
  2. Lägg ut spikmattor som har blinkningssensorer som drar in spikarna för alla som sköter sig!

För att inte tala om alla idrottsevenemang som bara går ut på att tävla: sicket trams. Varför fokusera på bollkontroll, balanssinne, precision, koncentrationsförmåga och styrka när man skulle kunna få utlopp för sina aggressioner som publik också?

  1. Låt fäktningspubliken storma pisten med sablar och bengaliska eldar – sedan de utrustats med skyddsutrustning förstås!
  2. Lär ut tacklingsteknik så att isdansare måste vara beredda på plötsliga publikinhopp! (Här kan man med fördel värva gamla avdankade hockylirare som kan få en ny karriär som ”under cover-publik” på konståkningsarrangemang.)

Sådärja, nu tar jag en välbehövlig raljeringspaus.

Och nu har jag en helt allvarlig idé: lär ut retorik från första klass. Några av killarna och tjejerna som prompt måste göra sin röst hörd genom att sabba för andra kanske skulle kunna ha nytta av att kunna tala för sin sak?

Uppror i Husby. Bildkälla.
Uppror i Husby. Bildkälla.

Brasklapp:
Även jag begriper att man måste revoltera och säga emot vuxenvärlden innan man själv blir vuxen.
Även jag begriper att det är mer synd om vissa än om andra.
Även jag begriper att man aldrig kan eliminera alla uppror.
Även jag har gjort uppror: jag sydde ju in mina jeans så att jag knappt fick på mig dem. Där fick vuxenvärlden så den teg!

Share
56 kommentarer