Hoppa till innehåll

Etikett: test

Sybariternas sammansvärjning

Jag begriper egentligen inte varför jag tjatar på om hur jag inte äter lever.

– Vad vill du ha? säger vem som helst.
– Vad som helst utom lever, svarar jag som vore jag stolt över detta faktum.

Ååå huu.

Det hade ju varit bra mycket intressantare om jag hade hyst djup aversion mot t.ex. havregryn, isbergssallad eller svartpeppar.

– Så … du äter allt utom lever?
– Nej, jag skyr förstås chokladbollar som pesten.

Bildkälla: www.jennysmatblogg.nu
Huäääärk!

Nu är det ju de facto så att jag inte ens har sett lever sedan ungefär 1969 (när jag föråt mig på Magistratsvägen 7A i Lund) eller hållit i en chokladboll sedan den ödesdigra dagen 1972 (när jag föråt mig på Nyckelkroken i Lund). Gäsp.

– Efterrätt! Glass! Kokosflingor! Kolasås! ropar nån.
– Tack, vad gott! svarar jag. Men jag avstår gärna kokosflingorna och kolasåsen.
– Såååå? Är du lite petig, Lotten?
– Japp, de smakar lever.

Nej, det svarar jag ju inte. Men både kokosflingor och kolasås ingår i mina mardrömmar när jag har feber, så de är liksom inte en njutning. (Jag simmar i kolasås, fastnar i tjocka rep och någon strösslar kokosflingor över hela alltet som vore jag en anrättning.)

Gaston äter ju torsk med t.ex. jordgubbar eller ananas, vilket jag finner oerhört intressant. Gifter sig smakerna? Framhäver fruktsötman torskens speciella syra? Blandas kontrasterna i gommen som en löddrig springare med nyklippt gräs i vårsolen?

Vi får aldrig veta.

Men däremot kunde vi nu ikväll konstatera att min djefla man faktiskt inte bara kan peta i sig makrill med smörgåsgurka eller vita bönor med majonnäs. Han fick nämligen för sig att inför mig och Sjuttonåringen dokumentera den fantastiska sybariträtten ”kaviar med mörk choklad”.

Så nu vet vi var hans gastronomiska gräns går.

Share
83 kommentarer

Tutiluren! Hesa Fredrik! Larmkontroll! Krisinformation!

Viktigt meddelande!

(Liten rekapitulering först … i januari skrev jag om vårt tokiga, gamla hus och kommentatören LL99 lade då märke till att vi har en larmtuta som kallas tyfon på taket – och då kom jag på att jag när vi precis hade flyttat in skrev ett kåseri för Sydsvenskan om detta.)

Typisk tut-tyfon.
Typisk tut-tyfon.

Förr testades tyfonerna och Hesa Fredrik-tutorna i Sverige kl. 15 första helgfria måndagen i månaden. (Att tutandet kallas Hesa Fredrik sägs förresten bero på att krönikören Fredrik Rydqvist när larmet testades för första gången 1931 var lika hes som larmet. Att han just vid detta tillfälle var hesare än till exempel hesa Hildur, hesa Tord eller hesa Dagmar – eller alla andra hesa i Sverige – kan vi förstås ifrågasätta. Förmodligen skrev Fredrik en krönika om tillfälligheten.) Numera sker kontrollen bara en gång i kvartalet och igår var det minsann dags igen.

Det skulle alltså tutas i hela Sverige klockan 15:00. På Facebook ber Krisinformation.se alla att rapportera om de hör tutet, som under minst 2 minuter består av en 7-sekunderssignal som återkommer mellan perioder av 14 sekunders tystnad. När faran är över, långtutar det i 30-40 sekunder. Jag hade skrivit in det i almanackan och satt på alla möjliga olika larm för att inte glömma bort det hela och hade tänkt sätta mig på vakt uppe på taket och dessutom filma spektaklet.

Men. Ack. Klockan 13:15 uppsökte jag en läkare som tittade på mina sargade knän, skakade på huvudet, ropade på en sjuksköterska och satte igång att tömma ena knät på inflammerad vätska för att istället fylla det med kortison.

[Saknad bild på äckligt knä.]

Och när man har fått kortison i knät säger doktorn att man på inga villkor ska upp och klättra på tak. Så man beordrar förstås upp sin djefla man istället.

Han som tycker att det är bättre att filma på högkant, ja. Vårt område heter Mesta [meeeesta], det är det han nämner strax innan han blir filosofisk och börjar tala om fred i vår tid. När det inte började tuta klockan 15, skickade jag ut Sjuttonåringen på gatan för att fotografera det som inte hände.

1. Vår jätteek som påminner om en skyskrapa. 2. Den djefla mannen. 3. Grannens lärkträd, som påminner om en konstig frisyr. 4. Tyfonen.
1. Vår jätte-ek, som påminner om en skyskrapa. 2. Den djefla mannen. 3. Grannens lärkträd, som påminner om en konstig frisyr. 4. Tyfonen.

Jahaja. Nähe. Inget tyfontut. Sicket antiklimax. Och här sitter jag med silikon kortison i knät och kan inte … fast … jo. Jag kan väl hasa mig ner i källaren och titta till apparaturen? Vi kanske har belamrat den så att den har kvävts? Den kanske har dammat ihop!

Säg inget till min läkare, men jag gav mig stelbent ner i husets hjärta.

Det är den gula ni ska fokusera på.
Det är den gula ni ska fokusera på.

Där är den. Ja. Precis som på Louvren. Den ser ju inte ens smutsig ut, trots allt. Men vad står det på väggen där bakom?

"Alarmeringsanläggning för civilförsvaret." Coolt. Och den "får ej obehörligen sättas ur funktion". Nähe.
“Alarmeringsanläggning för civilförsvaret.” Coolt. Och den “får ej obehörligen sättas ur funktion”. Nähe.

Men vänta nu, vad ser jag till höger? Säkerhetsbrytare! Vad kul, den kan man ju … vaff… Oj. Hoppsan. Här har det visst hänt något.

Nolla. Hörbarhet nolla?
Nolla. Hörbarhet nolla.
Share
59 kommentarer

Test: Icas kokta, skalade ägg!

Hm. ”Tastetest” på svengelska är ju ett jätteroligt ord. Och tyvärr helt omöjligt att läsa, så det kan jag ju inte skriva.

Moving on mot viktigare ting!

Jag har på flera ställen sett raljerande inlägg om den ytterst dumma produkten som är höjden av lättja och okunnighet i dagens moderna samhälle där man tar bilen till gymmet och har motorgräsklippare: kokta, skalade ägg på Ica!

Eller så dumma kanske de inte är …? Om man tänker på saken är ju kokta, skalade ägg en utmärkt produkt för den stressade människan som bara behöver en liten blodsockerhöjare som är fri från tillsatser och hokus pokus? Jag tycker i och för sig att äggen hellre skulle säljas i sina skal och inte nakna som färdigpillade räkor – men ok, det kanske är så att man vill se ägget och inte köpa grisen i säcken och äggen i skalen.

Hur som helst inköpte min djefla man naturligtvis ett paket på extrapris – blott fem spänn. (Ordinarie pris är 13–14 kr.) Äggen jämfördes raskt i vårt kök med nykokta ägg. Jag yrar i filmsnutten här nedan om medeltiden (bästföredatumet var ”1109.18”), ett blindtest som inte är det och borde kanske börja fundera på att anlita regissör om jag ska fortsätta med tastetest i mänsklighetens tjänst.

Kameraman på slutet: min djefla.

Om någon av er inte kan se – eller rentav inte orkar se och lyssna – så kan jag tala om att äggen smakar mjöl och är verkligen hårda. (Huruvida de är ekologiska förtäljer inte paketet.)

Fotnötter pga. kameramannens kommentarer:

1. Jørgen Clevin var mannen i det danska barnprogrammet.

2. I Sibyllans hemligheter stod det om hur man gör ägg mjuka. Den djefla mannen kom ihåg att det skulle vara ”vattenglas”, men i själva verket är det ättika som behövs.

Share
65 kommentarer

Testing, testing — fast nu med produkter

Jag är väldigt glad i att testa och jämföra. Man köper ju alltid två olika chipsfabrikat med smaken ”sour cream och onion” (som jag säger på ren svenska). Sedan gör man blindtest. Senast igår testade vi två olika påsar med cashewnötter (kasjunötter) – där Icas vann över Parrots.

När jag var i USA kunde man i ölförvirring få en gratisbricka med ölprover för att lära sig vad det är för öl man gillar. (Kan man få det här hemma också?)

En öltestarbricka för fyra personer. Som inte led av OCD eller bacillskräck. Resultat: jag gillar tjeckisk öl. Vilket jag redan visste.

På väg hem från puben den allra sista kvällen i Sioux Falls, beklagade jag mig över min dåliga junk food-bildning. Jag hade aldrig ens hållit i en ”Twinkies”, jag hade bara sett ”Cup Cakes” på film och undrade vad de egentligen smakade. Bilföraren tvärnitade, vände bilen och körde med skrikande däck in på en mack. Kleggmatsutbildning nästa!

Det var den mest spritfyllda mack jag någonsin har varit inne i. En bråkdel av lokalen hade junk food, chips och kex samt lite bensindunkar och torkarblad, resten var en mycket, mycket välsorterad alkoholbutik med alla storlekar och smaker.

– I know my junk food! sa den stolte amerikanen och lade dessa på bilsätet bredvid mig.

På bilden ser ni att det vetenskapliga testet har inletts på papperstallrikar (förstås) och smakbitar till alla fyra närvarande.

I övre raden: 1. Twinkies (fast om det bara är en, heter den Twinky då?) och 2. HoHo samt 3. Sno Ball.
I nedre raden: 4. Cup Cake (Hostess) och 5. Chocolate Cup Cake (Little Debbie) samt 6. Ding Dong.

Alla innehöll det vita äggskummet som finns i Mums-Mums, fast lite mindre segt. Twinkies hade sockerkaksutsida och var så mjuk att den bara försvann som ett litet moln i munnen. Schlåwåpp, svälj. Borta.

Ho Ho hade en trevlig, lite segare utsida, kladdkakeliknande – och den liknade Ding Dong. De två olika märkena med Cup Cakes var väldigt lika varandra och dööötrista.

Sno Ball var bland det läbbigaste jag någonsin har stoppat i munnen. (Fast jag har ju inte ätit sniglar. Ok, trippa var lite värre, förresten.) Kärnan var det vita skumklegget, sedan kom ett tunt lager chokladkaka, omslutet av ett segt skumlager med rosa kokos fastsatt ovanpå. Det sega skummet var blott och enbart ett diskunderlägg med wettextrasefeeling. Efter ett bra tags tuggande svalde jag i alla fall. Det var som om en bläckfisk hade lagts i sockerlag med kokos.

Här är alla saker (inte kläder) jag släpade med mig hem. Vi testar för fullt!

Share
26 kommentarer

Produktinformation

Bäva månde OLW. Jag är en dansk skalle som liksom en noshörning rusar in i butiker och med rynkad näsa köper nya produkter. Jag är alltid fientligt inställd och betalar alltid mina varor plus moms med dubbelbeskattade pengar. Jag testar och är kritisk, men har inget forum där jag kan ösa ur mig provresultat. Men en blogg!

(Arla kan gott bäva de också, för särskilt nya mejeriprodukter testar jag. Utan fallskärm, skärp och hängslen har jag suttit och smackat i gommen som vore produkten ett rödvin och inte en besk grapefrukt- och nyponyoghurt.)

Nu vill jag tro att jag inte har gått på reklamen alls. När jag såg den lilla gula påsen (bredvid kassan, precis när jag skulle betala 30 liter fil och mjölk), tänkte jag bara ”nämen vad snygg den var, vad kan den innehålla, äh, skitsamma, måste testa”. Nu när jag skriver detta, hittar jag följande uttalande av den pr-ansvariga på OLW:

– Syftet med utomhuskampanjen är att vara närvarande vid konsumtionstillfället.

Attans. Ingen från OLW var närvarande när jag plockade upp detta för konsumtion.

Eftersom påsen sägs innehålla 70 gram, kan jag ju inte klaga. Men är det värt 14,50 kr? Och hur räknas procenten? På paketet står det att 50 % ska vara jordnötter, 30 % cashewnötter och 20 % frukt. Och nej, jag har inte lagt cashewnötter bland jordnötterna.

Marknadschefen på OLW är även han en robot:

– Att äta OLW Minimellan kan också vara en bra ursäkt för att få en skön paus i vardagen då ett tillfälle att njuta ett par ögonblick dyker upp.

Grrr. Jag hade varit en bedrövlig reklammakare. Jag hade klagat på stolpigt språk och tittat på reklambilderna med grottfolk som den unge reklamspolingen föreslog och rynkat på näsan som av grapefruktsnypon. Jag hade fnyst:

– Vaddå grottfolk? Anakronismer i all ära, men det här är väl att ta i? Och vad är det för klåpare som har fotoshoppat hennes armar? Gör om! Förklara varför salt och sött är gott ihop! Fast … den lilla skylten där, den var jättekul!

Ayla
Uppfinnaren av hjulet
800 123 f Kr

 

Hur smakade det? Jo, eftersom jag inte vill blanda sött och salt, åt jag frukten för sig och nötterna för sig. Och de smakade precis som frukt. Och nötter.

———–
Dagens dikt
En salt kille som heter Stellan
har även han testat Minimellan

Share
31 kommentarer

Vårduk och nubbetest

När Olle var i det inre av Asien (man ska alltid överdriva, är min paroll), köpte han lite schprit med sig hem. Det är himla praktiskt att vara gift med en nykterist som uppmuntrar den äkta hälftens intresse för snurrskapande drycker. Jag har alltid chaufför hem och får ha allt för mig själv. (När inte Bästisgrannen som vanligt kommer och nallar – det är hennes hand på bilden.) Vi förbereder kvällens lammpåskmiddag som lagas av barnens mormor och Broder Jakob med en provning!

Dessa fem sorter var från vänster:

  • Vodka Light (38 %, vofför gör di så?) – Sårsprit light!
  • Vodka Nemiroff Original – Sårsprit!
  • Ukranian Honey Pepper – Förfärlig sa Bästisgrannen. Jättegod sa jag.
  • Vodka Rye Honey – Helt ok, bra till sill?
  • Vodka Cranberry – God, mild och söt, va, bara 21 %, det förklarar ju saken.

Som ni ser, har jag inte tio nubbeglas utan var tvungen att fixa fram vikarierande sherry- och likörglas till provningen. Och så var det det här med duken. Hur coolt är det att prova vodka på en blommig vaxduk?

Share
6 kommentarer