Hoppa till innehåll

Etikett: terrorattentat

Träskorna och terrorattentaten på 1970-talet

Jag går här i min nutidsbubbla och tänker på dåtiden, som jag har fått för mig såg ut som i Timotej-reklamen.

Nutiden ser ut så här: ISIS tar på sig terrordåd, Trumpen beter sig ytterst underligt men tv-komikerna i USA är jätteroliga och sommarvädret suger hästballe. Japp. Dåtiden minns jag (om jag tänker efter ordentligt) så här:

  1. Månlandningen. Den svartvita tv:n var pytteliten, mina föräldrar åt ansjovispizza och jag hade morgonrock på mig.
  2. Knästrumpor och plåster på knäna. Många plåster på knäna.
  3. Bulltoftakapningen. Planet var en DC-9:a som hette Viking.
  4. Träskor och plåster på fotknölarna. Många plåster på fotknölarna.
  5. Sidenrosetter i flätorna. (Mina barn vet nog inte ens vad ett sidenband är.)
  6. Västtyska ambassaden. Hilfe!
  7. Sommarsolen lyste utan avbrott.
Fast den här sommarglassen har jag faktiskt inga minnen av.

Nu ska vi se hur det var med de här minnena!

1. Tyvärr kommer jag inte ihåg mer av månlandningen än just det där med tv:n, pizzan och morgonrocken. Däremot trodde jag mig minnas bra mycket mer innan jag förstod att jag blandade ihop allt med den utmärkta filmen Capricorn One. Det är inte ens säkert att mitt magra minne är från den första månlandningen 1969; det kan lika gärna vara från den tredje 1971 …

2. Förmodligen var det det kortkorta modet (som liksom inte ens skylde rumpan) i kombination med träskorna som gjorde att jag hela tiden snubblade omkull och skrapade knäna. Knästrumporna borde ju i rimlighetens namn ha varit långa som fotbollsmålvaktsstrumpor och täckt knäna. Minnet stämmer: jag har ärr och foton som bevis.

3. Flygplanskapningen på Bulltofta ägde rum på hösten 1972 och jag tänkte då mest på att jag var den enda tjejen i klassen som varken hade V-jeans eller snickarbyxor utan bara ett par röda manchesterbrallor. Men just precis den dag när klassfotot togs, kapades den där DC-9:an när jag var hemma och var sjuk. Alltså är jag inte med på bilden i tvåan, men jag kommer ihåg Bulltoftakapningen klart som grumligt korvspad.

4. Att springa i träskor är en konst. Att springa i träskor utan att då och då sparka sig själv på fotknölarna är en omöjlighet. Förmodligen gick plåsterkonsumtionen ner radikalt när barnen började gå i gympaskor istället. Bevis saknas dock – men visst var det så här?

Repris: Kommentatösen Annikas träskobild från 1977.

5. Jag måste ha sett väldigt prydlig ut i mina flätor.

Eller kanske inte ändå? (Fast den där koftan hade guldknappar!)

6. Våren 1975 ockuperade plötsligt ett gäng ur Röda armé-fraktionen (RAF) Västtysklands ambassad i Stockholm. Väl där krävde de att vissa medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan skulle släppas ut ur ett västtyskt fängelse, men det hela gick åt pepparn. Nära midnatt exploderade (av misstag, trodde man senare) en bomb inne i ambassaden, som började brinna. På tv-bilderna fick vi se eldhav, poliser, panik, brandkår – och genom allt hördes ett tyskt rop på hjälp:

– Hiiiiilfeeee! Hiilfe! Hiiilfe! Hiiilfe!

Eftersom detta skedde på en torsdag, kan jag inte ha sett detta på tv i realtid. Vilket jag trodde ända till alldeles nyss.

7. Det var fan bättre sommarväder förr. Let me quote SMHI: ”Sedan år 1990 har vädret på midsommaraftonen dominerats av ganska svalt väder […]”.

Blä. (Barnen säger till mig att jag har för höga krav och att detta är helt normalt juniväder. Pfft!)

Nu ska jag gå ut och dansa en regndans. Det kan i alla fall inte bli värre.

Share
67 kommentarer