Hoppa till innehåll

Etikett: telefoner

Tio tips för alla med dator (och smart telefon samt kamera)

Det finns en man som är genomdyrkad av alla som håller på med informationsteknik: David Pogue. Nästan vad han än säger får åhörarna att ropa halleluja! – och jag förstår dem. Han vet verkligen vad han gör – och det kan ni se på filmen ovan. Nu är just dessa tips av de banalare slaget eftersom ”alla” känner till dem, men vi är ju inte ”alla”, eller hur?

Fast inte ska väl ni behöva titta på en filmsnutt när jag finns här och har sett allt och vet hur man hanterar ett tangentbord? Nä!

David Pogues tio tips som förenklar det datoriserade livet lite – eller som i alla fall imponerar på dem som sitter och tittar över din axel

1
När du är ute på internet och vill skrolla ner på sidan kan du bara trycka på mellanslagstangenten, för då hoppar man en sida neråt. Om man trycker på shift + mellanslagstangenten hoppar man en sida uppåt. (Det finns andra sätt också, beroende på hur styrplattan är inställd, men musen behövs faktiskt inte och kommer att damma ihop om du läser en lång text.)

– Veva! Veva! (Forna tiders skrollning.)
– Veva! Veva! (Forna tiders skrollning.)

2
Om man som jag har blivit skumögd och beroende av 30-kronorsglasögon från OKQ8, kan man på samma sätt som ovan (fast lite annorlunda) förstora texten genom att trycka ner ctrl/cmd och plustecknet samtidigt. Och gissa hur man förminskar … jo, genom att trycka ner ctrl/cmd och minustecknet samtidigt.

Plus and minus icons

3
När man fyller i ett formulär med t.ex. sin adress och inte använder sig av autofill, kommer en pop-up-meny förr eller senare och stökar till det. Men inte behöver man klicka och leta och skrolla här heller: tryck S S S S många gånger tills du har kommit förbi Swaziland och kan fylla i Sweden. Man kan också trycka på SWE snabbt så kommer man direkt på rätt rad.

Uppdatering! LL99 i kommentatorsbåset säger att man ju kan trycka på T- istället för S-tangenten eftersom Sweden kommer så långt ner bland S-länderna. Slut på uppdatering.

Här har någon råkat trycka på U istället för S!
Här har någon råkat trycka på U istället för S!

4
När man duttskriver på en smart telefon (jag tror att vi får acceptera att det är det de heter numera) och vill avsluta en mening (hör upp alla som tycker att det är JOBBIGT att skriva med punkt och stor bokstav) finns det en fiffig genväg. Tryck två gånger på mellanslag såhoppar en punkt och ett mellanslag fram pronto – och telefonen ställer dessutom in sig och är beredd på stor bokstav. Vilket förstås är jättestörande om man skriver:

bildbild

5
Om man vill ringa upp den person som man senast ringde till (på mobilen), kan man bara trycka på ”ring” två gånger och behöver inte leta upp ”senaste”.

6
Det här är inte ett jättebra tips, men det beror mest på att jag inte har gjort efterforskningar. Om man hamnar i någons röstbrevlåda och vill gå direkt till pipet och inte höra allt som sägs om upptagenhet eller hur man faktiskt gör för att prata in ett meddelande kan man … göra nåt. Men det beror på vilken operatör man har. Ibland ska man trycka på *, ibland på 1, ibland på nåt annat, och vips säger det piiiiiip.

pipear

7
Man måste inte när man googlar skriva så himla mycket numera eftersom Google är lite smartare än man tror. Om man vill ha en engelsk ordförklaring skriver man bara define och det mystiska ordet … kanske protractionventriloquist eller amalgamation? Men … skriv det alltså i adressrutan – där http-urlen brukar stå. Vips, kommer svaret utan att man behöver trycka på enter eller klicka sig fram bland olika träffar. Testa med att skriva in ”km in 20 miles” eller bara ”2+2” och se vad som händer. Look, no hands!

Skärmavbild 2014-04-14 kl. 23.32.12

8
I ett ordbehandlingsprogram behöver man inte draaa över ett ord som ska markeras utan kan bara klicka på det två gånger så markeras det. Sedan behöver man ju förstås inte deleta (”ta bort” på nysvenska) det innan man skriver ett nytt ord utan kan bara skriva på. Om man klickar tre gånger markeras hela stycket. (Håll kvar sistaklicken så kan du dra i ordet/stycket och placera någon annanstans det.) Ooops.

9
Digitalkameror har tusen och en finesser som de flesta inte bryr sig om (och jag är av dessa dumbommar), men detta är så enkelt så: tryck ner tafotoknappen liihiiiite så ställer den in fokus så att när du sedan trycker till ordentligt, tas bilden på studs.

10
Detta tips är så bra, så bra. När du håller en presentation med bilder som visas via datorkanon och PowerPoint eller Keynote (och du förstås gör det utan förformaterade punktlistor eller trista clipartbilder och ingen bokstav är mindre än 85 punkter), trycker du på B-tangenten för att släcka ner bilden och W-tangenten för att göra hela duken knallvit. Det här gör man för att åhörarna ska fokusera på föreläsaren och inte på bilden. (Och ja, man kan definitivt föreläsa helt utan datorpresentation förstås.)

B
B
W
W
Share
78 kommentarer

Ännu ett brott

Inte vet jag varför jag längtar till helgerna när arbetsveckorna faktiskt är bra mycket lugnare. Lördagar och söndagar är ett gigantiskt plockepinn där det inte går att flytta ens den där lösa lilla pinnen utanför högen eftersom den är ett viktigt redskap för alla de andra pinnarna.

Mitt i basketmatcher på hemmaplan, nyckelansvar och kioskberedskap, ringde Femtonåringens coach igår och berättade att de satt på akuten i Norrköping. Den brutna Femtonåringen – samma en som fick en liten bula i pannan i januari – hade varit på jakt efter en boll och i en närkontakt fallit så illa att handen och armen vreds och knäcktes lite.

Eftersom väntan på akutmottagningar nuförtiden alltid är av det ovisst, utdragna slaget när man inte blöder ihjäl, fick laget (efter en tvåpoängsvinst, tjolahopp) åka hem medan jag körde de drygt 11 milen till Norrköping för att hämta hem lilla dotran. Jag kände mig som en Thelma eller Louise, lite på krigsstigen och crazy på väg mot något okänt där jag vrålade till radiomusiken som var väldigt melodifestivalfokuserad. Lite spännande var det också eftersom jag inte känner till Norrköping så väl; jag vet liksom inte vad som finns utanför baskethallarna och järnvägsstationen.

Som till exempel telefonväggen som fanns i akutentrén, den kände jag inte alls till.

Det ser liksom … omodernt ut.

När jag kom fram till Femtonåringen satt hon och fnissade, fortfarande klädd i matchstället. Gipset var djupblått med en intressant nätstruktur och hade passat perfekt till min långklänning från 1988. Man skulle kunna sätta på en volang längst ner, tänkte jag.

– Nej, du får inte fotografera här, det är fotograferingsförbud här. Folk har missbrukat fotograferingen här. Här, på hela akuten. Fast … ok då, bara en bild.
Brottet syns nästan inte, vilket påminner om ”The Usual Suspects”. Inte som en annan, som ju får rejäla och tydliga brott.

Under tillbakafärden som tog två timmar – då Femtonåringen deklarerade att sjuksköterskan Laila var underbar och att patienten som bara skrek var galen och att hon vill flytta till Norrköping meddetsamma och att Laila var fantastisk och att om man gör sig illa bör man åka till Norrköping och ingen annanstans för att Laila ska ta hand om alla som har brutit sig utom kanske den där patienten som bara skrek – insåg jag att smärtlindringen fungerade som den skulle.

Nu ska jag sätta mig i bilen för att själv spela match i Flen. Finns det månne någon akutmottagning där?

Typiska basketspelare.
Share
11 kommentarer

Förr i tiden, ni vet

– Hallååå? Kan fröken koppla mig till Anderssons på hörnet?
– Tretton, ett ögonblick. *klick*


(Min mormor jobbade som växeltelefonist och jag tror att det var så här jag fick telefonerandet beskrivet för mig. Dessutom var det väl så här de gjorde när de ringde till varandra i Åsa-Nisse-filmerna? Å, nu måste jag ju citera mig själv när jag berättar om regissören till just dessa kvalitetsfilmer!

När det gäller Åsa-Nisse-filmerna, som man numera ibland kan se på tv på eftermiddagarna, var de flesta regisserade av Ragnar Frisk. År 1983 träffade jag honom, och eftersom jag då hade kunnat ge min högra hand för att få vara med i en Åsa-Nisse-film [eller vilken film som helst, faktiskt], pratade jag i flera timmar med honom om hans regissörsgärning.

– Vem är Sveriges skickligaste skådespelare? sa jag.
– Utan tvekan John Elfström, sa Ragnar Frisk och förklarade sedan [tills jag höll med honom] varför Åsa-Nisses uttolkare med sitt register var bäst .

Det sägs att Åsa-Nisse flyger i luften (1956) har fått Sveriges kortaste filmrecension, av Alf Montán i Expressen den 2 oktober 1956. Den löd helt enkelt ”Far i frid”.

Slut parentes.)

Sveriges genom tiderna bäste skådespelare. Hrm.

Mina associationsbanor går idag bakåt i tiden för att

  1. min mobil har blivit galen och jag idag måste slå upp och knappa in alla telefonnummer för hand
  2. vi har bytt internetleverantör som inte vill leverera internet just idag varför jag sitter och bloggar på en pinnstol ute på busshållplatsen
  3. mjölken tog slut och jag nyss hällde grädde i kaffet.

Fattas bara att jag klär mig i snörliv och steker strömming ikväll.

Share
21 kommentarer