Hoppa till innehåll

Etikett: sömn

Mittinattentankar och fria associationer

Snarkpoesi:

I natt låg jag och lyssnade på min djefla man. Artikuleringen var det si och så med.

– Skrxxxxxxxxxzzzzzzzxxkkkkkk [paus] pfffffffssssccccccchhhh.

Vad kan han ha menat med det? Jag tolkade honom fritt som när jag läser Frödings ’Gråbergssång’ (Stå, grå, stå, grå, ni vet?), men bytte strax till Elmer Diktonius ’Maskinsång’ (Orlodoffa doschkoff, ni vet?) för att sekunden senare associera till felhörningar, ej att förväxla med månghörningar och polygoner. Jag hörde tokfel igår när vi var och badade, nämligen.

Lång utvikning:
Att tänka mitt i natten är som en lindrig LSD-tripp, tycker jag mig ana – jag som inte har sett knark annat än på tv. Häromkvällen tvingade jag tonåringarna att se på ”Ett anständigt liv” (del 2, där Stoffe dör) för att jag tyckte mig minnas att den var bra och nyttig. Ni som inte har sett den på ett tag: gör det och förundras.

  1. Man hör knappt vad de säger.
  2. När man hör orden, måste man översätta dem för dagens ungdom som inte hajar klyket (horse, braja, bast, stritan, Hinsan, kolat, möka, gaddar, tjacka, tjacket, torsken, bylingen).
  3. Kronologin går inte ihop – när Kenta och Stoffe säger att de inte har setts på ”ett par år” sitter Kenta ändå och snackar om ett av Stoffes sår som inte har läkt sedan han såg det för flera veckor sedan.
  4. Stoffe ”hittas död på Centralen”, men vi får ändå se hur han i sjukhusskjorta och med droppslangar ligger död i en säng på sjukhuset.

Visst, det är en pseudodokumentär med hjärtekrossande mänsklig misär. Men regin är – när jag granskar filmen med vuxna ögon – väldigt tydlig.

Felhörningen då?
Jo. Nioåringen här hemma är en intellektuell man som dagligen plöjer två litterära verk från pärm till pärm och årgång till årgång:

  • KP (det vi kallade Kamratposten)
  • Illustrerad Vetenskap.

Han kan därför allt om t.ex. kroppsöppningar, vulkaner, tonårsproblem, infrusna mammutherdar, jeansmode och framtida hjärn-chip. Ute i badsjön igår vrålade han i ett plötsligt klarsynt ögonblick:

– Jag kan se långt bort!

Jag hörde helt fel, men tyckte ändå inte att det var ett dugg konstigt att han i mina öron istället vrålade:

– Jag kan se en dront!

En dront. (Ur Nordisk Familjebok.)

Jag skrattade och kikade mot molnformationer som såg ut som en sedan länge utdöd, klumpig fågel och pekade mot himlen och undrade var dronten var. (Barnen såg bara Storbritannien-moln och lussebulle-moln.)


Men när jag på grund av timmerstockarna den sistlidna natten inte kunde sova, fick jag för mig att dronten var en skvader – ett runt 1915 påhittat djur som är en korsning av hare och tjäder. (Den uppstoppade på bilden finns i Sundsvall.)

Sensmoral:
Så barn: knarka inte. Nej, jag menar: snarka inte.

Extramaterial:
’Gubbdrunkning’ av Bengt Emil Johnson. Trots titeln inte alls en snarkning.

Share
32 kommentarer

Mina senaste 24 timmar

– FÖRBASKADE FULLMÅNE! skrek jag, hoppade upp ur sängen och viskade ”Somna om. Det var inget!” till min djefla man som skräckslaget och nyvaket satte sig upp med händerna som till skydd mot ett slag eller en fallande fullmåne.

Jag bytte säng. Vred mig ett par varv och fastnade i påslakanet. Bytte till en annan säng. Läste ut Frank McCourt-boken. Sneglade lite på datorn som jag bär med mig som en snuttefilt, men öppnade den ståndaktigt nog inte. Bytte säng igen. Fastnade i örngottet. Tänkte på Herkules Jonsson.

”Överliggande kramaxel och kalasvev och dubbla förknasare” säger de inte just här.

Jag ryckte ut ett näshår och tittade ut på fullmånen som såg ut som en halväten tortilla och därmed ju var spik nykter. Fick en tår i ögat eftersom näshårens utryckande har den effekten på mig.

Jag bytte till en obäddad bäddsoffa. Drack varm mjölk, åt en banan och borstade tänderna och hittade en finne i mungipan. Kliade bort en fästing i armhålan och beslutade att det var den som hade hållit mig vaken eftersom månen var oskyldig. Bytte till min egen säng. Somnade klockan fyranånting, vaknade klockan åttanånting, målade ett halvt staket, två fönster och tre barn samt tränade basket och sträckte en rumpmuskel ungefär som Per Elofsson.

Nu känns det som om rumpan sitter i ryggslutet och lite i blindtarmen. Jag tror att det bådar gott inför natten, ungefär som hokus pokus abrakadabra filiokus sim sala bim.

——
Redogör för era senaste 24 timmar! Det jag åt och gjorde på toa är utelämnat, så om man är helt sanningsenlig kan det bli hur långt som helst. (Sedan kan vi dessutom lägga alla redogörelser i en tidskapsel och se om de håller i 50 år.)

Före och efter. Då och nu. Hihi och aha.

 


Stort och fantastistiskt – dessa har lämnat redogörelser på egna bloggar:
Ewa
VBK
Anna
Solusfemina
Trulsa
Jessika
Studiomannen
Heléne
Lady Stalker
Den djefla mannen
Ica
Flinn
Moster Mjölgumpa
Jolie Suédoise
Gitto

Man kan som bl.a. R Skriverier skriva i kommentarerna också, förstås.

Share
34 kommentarer

En förfärlig natt

När folk berättar om sina drömmar, faller jag i trans av purt ointresse.

– Och då kom någon, jag vet inte vem, och sade något, jag minns inte vad och så vaknade jag. Var inte det konstigt? VA? Sover du?

Tur då att jag inte ser era reaktioner när jag måste berätta om vilken himla jobbig natt jag har genomlidit. Jag ställer upp det i punktform så att ni orkar läsa.

  • Ett grannhus var till salu.
  • Jag bestämde oss för att köpa det som en investering och sedan sälja det med enorm vinst för att få råd att köpa färg till vårt eget halvmålade hus.
  • Men ägarna hade inte flyttstädat ordentligt och hela natten fick jag sitta med lagfarter och idioter till mäklare som skulle ha procent på varenda krona, kan ni tänka er.
  • Tyvärr hann jag inte vakna innan drömmen var slut, utan blev tvungen att sälja huset med förlust.

Jag frågar runt lite. Kommer ni ihåg en dröm ni har drömt för länge sedan?

– Ja, jag satt fast i ett jättestort spindelnät, men då kom Mumintrollet i tarzankläder och räddade mig, berättar Trettonåringen.
– Ja, jag drömde att i huset mittemot vårt stod det kor på balkongen. På femte våningen alltså, berättar min mamma.

I kommentarerna till förra inlägget, har vi enats om att midsommaraftnar kräfva stövlar och starka drycker för att orkas med. Annandag midsommar kommer jag att sova middag för att orka med. Tyvärr måste jag nog lägga mig att sova nere i källaren, för enligt Snorre Sturlasson drömde Halvdan Svarte om framtiden endast när han sov i en svinstia.

Share
19 kommentarer

Åtgärdspaket

För prick ett år sedan pyntade vi huset gult och blått och hängde fast flaggor på bilen och sparkade i kakelugnen så att Sverige vann den första VM-matchen. Jag mindes Fimpen och var helt tokig av spänning och förväntan.

Idag … gör jag inget. Men det kan man faktiskt också skriva om!

Eftersom jag måste ta tag i sovproblematiken har vi tillsatt en sömnutredning och beslutat att jag ska avlägsnas från den snarkande djefla mannen i ett par nätter. Jag har även broderat en tavla med mitt eget berömda citat:

Sömn ska njutas i stora sjok,
inte i kryddmått.

(Nej, egentligen broderade jag inte. Jag skrev ut den på skrivaren och tryckte fast den på väggen med kluddklet.)

Därför var det med ironisk träffsäkerhet som jag kl 01:03 inatt blev väckt av Femtonåringen.

– Mamma? Sover du? MAMMA?
– Va? Va? Vad har hänt? Vem är det?
– Hör du mig?
– Ja, det är klart, vad har hänt?
– Jo, jag tänkte bara säga att jag ju inte ska passa någon tid imorrn, så kan du be alla andra att inte väcka mig?

Så ikväll ska jag instruera barnen att på lappar i köket tala om vem som ska väckas och inte väckas och de som de facto äger väckarklockor ska få batterier till dem.

Nu känner jag mig jättepigg. Jag tror att jag ska bygga en pergola, det gjorde alltid pappa när jag var liten. Sedan ska jag köpa hot pants, för igår såg jag en dam tant tjej kvinna mamma i min ålder ha på sig sådana. Hon såg så himla utvilad ut. Handla fil, mjölk och en bandsåg måste jag också. Slutligen ska jag städa hela Parken Zoo åt orienteringsklubben.

Nämen! Sover 15-åringen fortfarande? Honom måste jag ju väcka! ZZ Top passar bra som revelj.

—–
Militär allmänbildning:
Tvärtomrevelj heter tapto. Kan det vara något? Någon tutelituhuuutar när det är läggningsdags för mig?

Share
18 kommentarer

Gå och lägg dig, människa!

Ja, så har jag skrikit till mig själv den senaste timmen. Åtminstone fyra gånger har jag lyft blicken från boken/tv:n/datorn/näsan och suckat. Och snabbt konstaterat att fem minuter till gör ju ingen större skillnad.

Min plan är att i morgon ta ett tåg klockan 06:19 för att klockan 08:00 fräsch, nyter och pigg samt rask i tanke och formuleringsförmåga sitta med vid ett företagsmöte ute i Bergshamra. Det är kul, för på Björnstigen i Bergshamra bodde mina föräldrar när jag föddes, så jag känner mig så hemma så.

Om jag går upp kl. 05:45 hinner jag klä på mig, sätta på mig lite smycken, måla ögonfransarna, koka en kopp te, äta havregrynsgröt och … vaaar har jag plånboken? Förmodligen i hallen. Det är lugnt, om jag inte hittar plånboken tar jag bara min djefla mans betalkort, det klarar man sig långt på. Var har han sin plånbok? Kanske i hall… Vänta nu, var är min djefla man någonstans?

– Olle? Ooooolle? OOOLLE!

Som man ropar får man alls inte svar. Skriker jag högre väcker jag barnen. Oj. Barnen? Jag borde gå upp och kolla om barnen har det bra.

(Detta sker alltså i realtid, nästan som i ”Repet” och ”Nick of Time”.)

Tillbaka. Inga barn i tjejrummet. Måste leta vidare.

Tillbaka. Fem barn i killrummet. Den djefla mannen är fortfarande borta. Återkommer!

Tillbaka. Klockan är nästan midnatt och den djefla mannen hittades flåsandes strax utanför ytterdörren.

Flås flås. Symbolisk springtur! Stöhn.
– Ok. Jag ska försöka lägga mig nu.
– Lycka till!

En symbolisk springtur är för den djefla mannen en kort en, inte riktigt värdig den orienterare han egentligen är. Själv har jag ont i båda lårkakorna och ena hälsenan. Coolt. Måste sova nu. Har jag borstat tänderna? Måste sova nu. Borde ha kollat efter plånboken när jag hittade Olle. Någon i killrummet talar i sömnen. Jag borde sova nu. Tänk om klockradion inte väcker mig i morgon. Jag borde … borde … borde …

Share
23 kommentarer

Så dags att bli sömnig … nu?

Det finns saker man bara måste få ur sig. Man och man, förresten, det är ju olika för alla. Olle måste ju få ur sig en massa fakta om andra världskriget ideligen, Broder Jakob måste få ur sig massa politiska åsikter hela tiden (vilka som helst, bara de inte överensstämmer med någon annans åsikter) medan treåringen ständigt rapporterar om antalet och längden på sina egna nyproducerade bajskorvar.

Jag vill berätta om min nattsömn. Och smärtor. (Ja, jag är ungefär 82 år idag.)

1. Vänster armbåge har läkt, medan höger har begåvats med en uppåtbacke som Janne Boklöv hade kunnat göra underverk i.
2. Fåglarna i gamla köksfläkten verkar nu ha kommit in i förpuberteten eftersom de är uppe och grälar och röjer på nätterna.

Krafs krafs, krafsar jag på min armbåge, medan krafs krafs, krafsar fåglarna runt i skorstenen.

– Ta upp den där pinnen, väser pappafågeln. Kräää.
– Ska jag? Kraaaaaaväääs. Det var ju hon som tappade den!
– Ska du säga, du som kraaaaahäääääää kackar i eget bo!
– Roligt, hörru, det där var ett gammalt skämt. Väääskrahaa.
Piiiiväääskraaaa på er allihop, gör nu som jag säger så att människorna får sova, säger mammafågeln som en fin medsyster.

Men inte somnade jag. Jag bytte säng och bytte säng (vi har trots inhysingarna flera sängplatser lediga), men somnade inte. När jag väl vaknade i morse sade jag förstås till alla att jag inte hade sovit en blund, vilket måste vara osanning eftersom jag de facto vaknade.

Hade jag varit en fotbollsturnering eller en travhäst hade man nu kunnat satsa pengar om (på?) vilket klockslag jag kommer att somna med pannan mot tangentbordet så att det i mina inkomstbringande försäkringsspråksredigeringar bara står sdkljööööd ööösdklf jöööööööf …

Share
14 kommentarer

Idag

Jomenvisst. Jag gick upp i ottan och bakade 173 kanelbullar. Jag är snygg i håret, har rosor på kind och perfekt matchade kläder. Frukosten intogs på vit linneduk och bestod bland annat av melon och jordgubbar.

Om inte om, förstås. Till sanningen:

Jag vaknade efter fyra timmars sömn av en treåring som ville hoppa studsmatta. Vi gick ner till köket, som såg ut som en knarkarkvart. Havregrynsgröt intogs på vaxduk mitt i röran. Jag ser ut som Medusa i håret och är blek som ett lakan. Förutom under ögonen, där är jag inte alls blek.

Men …

Solen skiner, det är ganska varmt, barnen är ute och leker och nu har jag städat köket och klätt på mig. Alla sovgäster dyker nu upp från hörn och skrymslen. De säger ”gomorron” och tar fram frukost. Alla ser de ut som Medusa i håret och … kanske ska jag ta och baka några kanelbullar?

Share
7 kommentarer

Att somna och inte somna om

Åh, den boken skulle jag vilja skriva. ”Att somna och inte somna om” – en mystisk thriller som utspelar sig i de mörka, svenska skogarna före mobiltelefonens inträde. En ytterst elak karl försvinner, och dyker upp i drömmarna hos en ytterst trevlig tjej (ytterligheter är bra) som egentligen bara bryr sig om basket men för att kunna somna om, måste hon lurka reda på vem karln är och varför han gick in i den mörka skogen och … och … så dör hon! Och då kommer hjälten! Ja! Och han har en mobiltelefon, för han har rest i tiden och … jaha, inte det?

Så här var det med titeln egentligen: jag somnade redan klockan 22:45 igår. Det är lika vanligt som att jag äter näringsriktig kost flera dagar i rad eller lika vanligt som att jag planterar rosor. Det vill säga inte vanligt. Inte alls vanligt. Men strax efter elva väcktes jag av Treåringen som hade ”drömt fel”.

Trots att jag ju är världsbäst på att ge råd till alla som har svårt att somna, kunde jag inatt inte ge självhjälp. Jag räknade baklänges, slappnade av, muttrade mantra, tänkte på orange, drack lite mjölk … Eftersom det är förbjudet att titta på klockan när man försöker somna, vet jag inte när jag verkligen lyckades söva mig.

Men vad gör jag? Sitter jag här och skriver efter för lite sömn och före frukost? Det kan ju inte vara nyttigt.

Återkommer senare med en bild från Ikea. De har en ny produkt!

Share
6 kommentarer

Sömnen

Ibland kan jag bara inte sova. Som med alla andra människor går det i perioder, jag är helt enkelt en sovperiodare. Under tiden på Nationalencyklopedin sov jag nästan bara i bilen på väg dit, vilket var opraktiskt när det var jag som körde. Sedan en månad tillbaka sover jag inte. Om jag nu var nära en konkurs eller hade råkat ut för något annorlunda som att föda ett barn för prick en månad sedan, hade jag ju kunnat skylla den magra sömnen på det. Men inte hände det något i början av december?

När jag väl har somnat under denna månad (vid tresnåret på natten), har jag sedan drömt trista drömmar om hur jag sjunker med Titanic, brinner inne med Kurt Russell, trillar av tåg med Buster Keaton och vrickar fötterna på hantlar samt klipper av tårna på en giljotin. (Jag var felvänd alltså.)

Men nu stundar nya tider! Igår somnade jag strax efter midnatt genom att räkna baklänges från 100 och så sov jag och vaknade av mig själv sju timmar senare! Visserligen hade jag denna natt lagt mig utom hörhåll från det äktenskapliga sovrummet, där Olle kämpade med en treåring och sin egen snarkning. Men i alla fall.

Share
2 kommentarer