Om jag idag ser någon röka pipa, pekar jag och säger högt ”se barn, det där är en piiiiipaaaa som man stoppar tobak i och tuttar på och röööööker!” så att de stackars barnens allmänbildning inte har hål och brister. (Min egen allmänbildning saknar måhända den viktiga avdelningen ”hyfs och vett”.) Sedan berättar jag för di små om min egen tjuvrökningsincident.
Jag bläddrade nyss i en av alla mina årsböcker och fann att man i januari 1965 höll Sveriges tredje SM i piprökning i Stockholms inrökta stadshus. Jag citerar:
”Blå hallen harmonierade väl med de rökridåer som idoga piprökare åstadkom.”
Jag undrar jag om det fanns publik också. Och om publiken fick röka. Och om kontrollanterna avslöjade fuskare. Och om deltagarnas hälsa kontrollerades. Samt varför jag inte hittar mer information om denna storslagna tillställning!
Vinnare bland de 91 rökande männen blev Stig Svensson från Bruzaholm. (Va! En svensk ort som har z i namnet! Och det finns en till: Zinkgruvan! Jag har stora hål i min allmänbildning!) Stig ses till vänster:
Av de nio bolmande kvinnorna vann Barbro Tharens från Malmö. (Kan namnet vara felstavat? Jag hittar inte en enda nu levande Tharens i hela Sverige.)
Uppdatering 8/3 2012!
I kommentatorsbåset kommer en av piprökerskans vänner med klara besked: Barbro Tharens hette just så och inget annat och levde till 2003. Huruvida hon rökte hela livet vet vi dock inte. Än. Slut på uppdat.
På bilden här ovan sägs hon vara ”i slutspurten” medan Stigs mer avslappnade stil kanske tyder på en raksträcka?
Reglerna hittade jag hos Larz (z igen!) Lundgren, som var med på ett SM:
”100 piprökare fick två gram tobak var, två tändstickor och sen var det bara att vänta på startern. Vi satt uppradade i två led framför en stor publik, TV-kameror och kontrollanter. Så släcktes ljuset och en röst hördes utropa ”Klara, färdiga, FYYYR” och etthundra tändstickor tändes. Sen tändes ljuset och kontrollanterna tittade till oss, så att allting gick rätt till.”
Jag antar att de stora tobaksbolagen var med och sponsrade eftersom det inte var en liten undanskymd tillställning i t.ex. Nisses källare. (Amatörbestämmelserna gällde som tur var inte idrotter som inte var RF-anslutna.) År 1964 lyckades vinnaren hålla liv i tobaken i 63 minuter, medan 1967 års vinnare klarade hela 72 minuter. Fast vad är väl det jämfört med italienaren Gianfranco Ruscallas världsrekord på tre timmar och 18 minuter?
Huga. Jag minns med fasa mina illaluktande lärare som satt i lärarrummet och rökte på rasterna och som sedan andades på mig, hängandes över axeln när jag bad om hjälp. Jag tror banne mig de rökte allihop och känner mig härmed lite luktkränkt å mina egna vägnar.
Men förresten … piprök luktar ju gott! Min morbror Kalle rökte pipa medan jag – en liten rosenröd femåring med håret i kringlor och vita sidenrosetter – satt bredvid honom och drog in så mycket rök jag kunde genom näsan.
Det kan man verkligen inte kalla passiv rökning.
45 kommentarer