Enligt NE är slang ”vardagligt språkbruk som ligger på en stilistisk nivå under det neutrala språkets”. Åhå, stilistiska nivåer … kan man då med NE som stöd påstå att följande är slang?
– Himla brats till å sitta och fika hela helgerna. Varifrån fårom stålarna?
– Kidsen jobbar, sörru. De jobbar på fik för att tjäna pengar och kunna sitta på fik.
– Assnygg rygga du har förresten.
– Mmmhm, den rockar fett, kolla här, den har fan 17 fack.
För mig är ordet slang väldigt tätt förknippat med gamla pilsnerfilmer där springsjasen sa ”tjacka bärs” och ”måste åka till Rådis” samt ”ja e skraj för käftis”. Att tjej och kille samt bibblan, matan och sjukan räknades som slanguttryck som man inte kunde dra till med efter 25-årsåldern har jag läst mig till. Likadant är det med kondis, dagis och godis – gamla slangord som har halkat in i normalspråket. Men hur är det idag? Alla rockar fett och gussar keff och dissar lol? [plats för smiley]
Nä, nu ska jag intervjua några av mina barn.
Vad är slang?
– Språk som man inte ska använda när man pratar med någon som man vill ska respektera en.
Men om du vill bli respekterad av någon som pratar slang då?
– Jamen gaah.
Pratar du slang?
– Nej, men jag pratar förkortningar. O-M-G, K bry.
Kan du ge exempel på slangord eller dito uttryck?
– Pappa brukar säga att han ska ”lägga en kabel”.
På samma sätt som lånord och nystavningar (enligt min ringa åsikt) berikar språket och får det att utvecklas, gör ju slang det – om jag nu bara kunde hitta dagens slang. Barnen talar som små uppslagsverk och skrattar sig halvt fördärvade när jag säger ”vad gäspar skorpan?” och ”skaru ha en tjottablängare mellan lysmaskarna så att du får åka plingplongtaxi till plåsterkåken”.
Själv har jag aldrig pratat sla… eller har jag det? Hm. Måste fundera.
119 kommentarer