Hoppa till innehåll

Etikett: sedelärande

Men ge inte upp!

En gång på stenåldern lyckades jag avgöra en basketmatch efter tre förlängningar genom att sätta två straffar när det var två sekunder kvar.

(Alla som vet hur jag spelar basket tror att jag hittar på: jag är sällan iskall och skjuter både fult och dåligt. Men man måste hålla fast vid de goda historierna och dessutom upprepa dem så ofta som möjligt.)

Nu ska jag berätta en sedelärande historia om hur viktigt det är att inte ge upp. Ni som obegripligt nog inte gillar sport och därför inte kan associera till när Zlatan i fjärde övertidsminuten gör mål med ena bröstvårtan, kan ju göra det hela till en metafor om hur motgångar utmanar och hur det aldrig är kört ens när det inte syns ens ett ljus i tunneln och alla dessutom är dumma och vädret är så kallt att benmärgen hackar tänder.

En tisdagskväll i februari 1991 spelade Eskilstuna Baskets herrlag mot Falu Basket. Eskilstunacoachen Rolle Busk (som har berättat detta för mig) hade ett bra gäng med både långa giraffer och korta illrar till spelare.

Efter att ha legat under nästan hela matchen, lyckades Eskilstuna genom list och envishet komma ifatt – och när slutsignalen brölade, stod det lika. Eftersom basketmatcher aldrig slutar oavgjort, blev det då förlängning.

När femminutersförlängningen var slut, var ställningen än en gång lika. Som spelare är det då bara att bita ihop och strunta i de ömmande benhinnorna och de blödande knäna samt de korviga, stukade fingrarna och gå ut och spela ännu en förlängning.

Även i den andra förlängningen turades lagen om att göra poäng. Med blott 7,5 sekunder kvar, hände det som numera är så kallad historia.

Falun ledde då med två poäng. Eskilstuna tog time out för att bestämma vad som skulle göras. Spelarna och coachen kom överens om att bolltrollaren Pedda skulle försöka göra poäng för att säkra ännu en förlängning – och om han skulle bli foulad och få straffar, var han ju enligt alla den bäste straffskytten.

Den där Pedda längst fram.
Den där Pedda längst fram.

När det var tre sekunder kvar, lyckades Pedda dribbla mot korgen – och göra poäng samtidigt som han blev foulad! Alla i Eskilstunalaget blev överlyckliga och började hoppa och tjoa eftersom de hade säkrat ännu en förlängning. Dessutom fick han ju även ett bonuskast pga. foulen. (Man kan jämföra det med straff i fotboll.)

Faluspelaren som foulade blev på ett synnerligen ruttet humör. Det kan man kanske förstå eftersom

  • Pedda gjorde två spelpoäng och fick en chans att sätta ett till (bonuskastet)
  • det var spelarens femte foul, vilket innebär att man inte får spela mer
  • alla i motståndarlaget var så förbannat lyckliga.

Så han sa i vredesmod något synnerligen olämpligt, som fick domaren att se rött och utdöma en teknisk foul. Som gav Eskilstuna ytterligare två straffkast.

Det var nu tre sekunder kvar och ställningen var 64–64. (Det är i detta läge jag för allas skull bör sitta på bänken och inte yra omkring på planen och missa straffar och ha mig.) Pedda satte sina tre straffar och ställningen blev 64–67. Efter en teknisk foul får det oskyldiga laget dessutom göra nästa inkast, vilket dock brukar vara svårt när det är tre sekunder kvar eftersom motståndarna är galna och vevar som väderkvarnar framför en.

Men bollen hamnade rätt i famnen på en Eskilstunaspelare, som passade över hela planen (nästan som en icing i hockey) till en fri spelare som gjorde ytterligare två poäng. Tuuuut! Sluuut!

Eskilstuna vann alltså matchen med 64–69 efter att ha legat under med 64–62 när det var mindre än åtta sekunder kvar. Sensmoralen tar vi igen: ge aldrig upp!

Fotnot
Om man är från Falun kan man förstås vända hela historien till något förfärligt mycket mer deprimerande.

_____________________

Avslutningsvis en relaterad video. (Stäng av ljudet bara, för de där stråkarna är bara för mycket.)

Share
35 kommentarer