Hoppa till innehåll

Etikett: råd

Vi fortsätter väl att prata om karantänen, eller?

HEUREKA! Jag har äntligen fått bukt med snoppförlängarna som har förpestat mejlen i flera år. Spammen har plötsligt sinat! Kan det vara så att spamtokarna är sjuka – eller har de drabbats av sunt förnuft? Eller funkar snopparna igen? Har de kanske förstått att jag inte har nåt snopp-problem? Eller ens snopp?

Tysk-romerske kejsaren Karl V med blygdkapselsniffande hund. (Ämnesrelaterad bild.)

Nu kikar jag på annan reklam som dyker upp och i all sin normalitet ter sig komplett absurd när vi allihopa försöker utöva ”social distansering”. Tre icke-corona-relaterade exempel som jag förmodligen inte ens hade sett för bara tio dagar sedan:

1. Vinn en gul påskduk! (Genom att sälja din själ och lämna alla personuppgifter så att vi kan sälja din mejladress till ett snoppförlängarföretag.)

2. SPELA CASINO! Registrera dig med mobilt ID. Enkelt att spela, slipp störiga mail och SMS. (Tillåt mig att slå nån på käften, hur kan detta ens vara lagligt?)

3. Långhelg på spa! (Hahahahaha.)

Knäpp spabild i slutet av mars 2020.

Under den kommande veckan tror jag att kreativiteten kommer att flöda; inte bara gym, restauranger och idrottsklubbar kommer att ha utomhusaktiviteter. Vad tror ni?

Avslutningsvis något för er alla att roas av!

Fredrik Backman vill inte att ni ska läsa den här läsvärda texten. (Fast  det vill han ju. Väl. Jooo. Eller?)

Min djefla man, Sjuttonåringen och jag skulle bara gå en runda i kvarteret – men kom hem med detta.

Och så en gammal favorit från (gulp, tiden går) 2012. Den är fullständigt förtjusande.

Jag har ett råd: hör av er till människor som ni anar att ni inte kommer att träffa på ett bra tag. (Även om ni inte har träffat dem på ett bra tag bafatt och orsaker samt livspussel.) Jag gjorde det igår och fick helt otrolig respons: en har förmodligen corona, en ligger på sjukhus av en annan anledning, några bakar, nån bygger om hela huset, tre jobbar mer än nånsin och sju var permitterade. Men alla var på gott humör.

Share
19 kommentarer

Ett gott råd?

Igår fick jag denna fråga: “Vad är det bästa råd du någonsin har fått?”

Jag tänker mig att det nog skulle ha sett ut så här, när det skedde.

Sju timmar senare satt jag fortfarande och funderade. Råden står som spön i backen, det är verkligen inte det att det är ont om dem. Problemet är bara att jag verkligen inte kan komma på ett enda råd som jag har tagit ad notam.

Inte ens det där underförstådda rådet från Michael Jordan. Däremot kan jag rabbla råd som jag får!

1.

– Klä dig alltid bekvämt, så tänker du bättre.
– Mhm. De här fula shortsen är helt underbara. Gympaskorna sitter som lovikkavantar: perfekt.

2.

– Klä dig väldigt snyggt när du föreläser så känner du dig fin och åhörarna har nåt att vila ögonen på.
– Mhm. De här fula shortsen är hel…
– Bllhhhhfklnnnft!
– Så vad har man på sig när man ska vara snygg och bekväm samt känna sig fin då?

(Här måste det ha hänt något. Jag vet definitivt att jag har ställt exakt denna fråga, men kan inte för mitt liv komma på svaret.)

3.

”Always do the right thing, especially when no one is looking.”

Fast det där är ju nästan inte ett råd. Det är väl snarare en order. Hur som helst, jag slår ihop klackarna och svarar YESSIR, för det tycker jag är helt rätt. Especially when no one is looking.

4.

– Ät mer grönsaker.
– Okej. Jag ska bara äta upp den här äppelpajen först.

Men nu – 14 timmar senare – har jag nog kommit på ett svar. Och det är egentligen bara en rätt trist reklamslogan …

– Just do it!
– Jag vågar inte!
– Just do it!
– Tjata inte! Jag vill inte!
– Just do it!
– TYST!
– Just do it!
– Okejrå.

Det där är alltså en dialog som jag har med mig själv inne i det stökiga huvudet, eftersom det finns så mycket som jag inte vill-vågar göra. (Det är en definitionsfråga var ”vill” börjar och ”vågar” tar vid. Eller tvärt om.)

Ge mig ett bra råd, hörni! (Även om ni varken tror att jag behöver det eller tror att jag kommer att följa det!)

Share
83 kommentarer

”Några tips om hur man umgås med telefonen”

Det här med att umgås med telefonen är alltså inte något nytt!

fullsizerender

Jag har hittat en fin folder i en av mina dagböcker, som med andra ord inte bara innehåller biobiljetter, kärleksbrev och det där godispapperet som HAN slängde på marken.

– Kolla, barnen! Kom och titta! Neeej, det är roligt!
– Han ser verkligen ut att tycka om sin telefon fastän den inte har Pokémon Go.
– Gubben har ju misstolkat budskapet. Han skulle ju inte bli kompis med luren.
– Han har en one piece!
– Som Churchill!
– Men hur kan du komma ihåg Churchills mysoverall?
– Kolla, jag hittade en bild på Churchills telefon 1949!

churchill-smokes-a-cigar-as-he-holds-a-radio-to-his-ear-and-watches-the-descent-of-american-paratroopers-during-his-visit-at-fort-jackson-south-carolina
Cigarr, walkie-talkie eller radiomoj i USA.

Av mig fick barnen ärva sin förmåga att alltid fokusera på rätt saker. Tillbaka till den lilla foldern från 1983 nu. Se sådana allmängiltiga råd; det här kan vi väl sprida till allmänheten 2016?

talatydligt
Haaala hyyytnit!
ringerfel
“Nä, jag sov inte!” (Jag är supertrevlig när någon ringer fel mittinatten.)
felnummer
Jag tror att jag ringde fel senast runt 1998.

Foldern innehåller också nyttiga tips om hur man ska bokstavera, att man bör ta fram papper och penna innan man slår numret, att nån ska passa din telefon om du går ut, att man ska svara med sitt namn eller nummer och inte bara ”hallåååå” samt att man inte ska avbryta den man pratar med. Förtjusande!

Hela denna text skrevs under det att jag satt och väntade på ett telefonsamtal. Som till slut kom fyra timmar för sent, så jag hann även städa skafferiet, dammsuga köket, korra tre artiklar och lyssna till en sträng som brast. Nu vet jag vad jag ska göra med foldern …halltidenforihelvete

Jag är så väluppfostrad så.

Share
74 kommentarer

Vilken bank är bäst?

Fakta-, idé- och kunskapsbanken förstås. Och minnesbanken. Samt kanske sandbanken.

Men om vi talar om den pekuniära – vilken himla bank är bäst? Jag och den djefla mannen har (som förr i tiden) haft en och samma (skånska) bank sedan 1986, och däri lagt både lön och lån. Det viktiga är inte procentsatser hit och dit utan faktiskt numera hur enkelt det är att hantera olika konton, bank-id, telefonbankskoder och att betala räkningar. Inte heller måste vi ha en personlig bankslav som står till vårt förfogande i en lokal full med möbler av böjd björk, för det har vi inte haft sedan vi flyttade från Lund 1999. Vilken bank har bäst sajt med färst särskrivningar och gör inbetalningar till en rolig lek?

Jag är alltså nyfiken på era erfarenheter, kära läsare. Ni som fortfarande skickar in kuvert med betalningsorder kan få komma ut i kommentarerna. Ni som aldrig någonsin har betalat en räkning på nätet för att någon annan gör det åt er, kanske kan komma igång nu?

(Eventuella banktjänstemän i läsekretsen har fritt fram att göra ohöljd reklam.)

Den lämpligaste av illustrationer.
Den lämpligaste av illustrationer.
Share
73 kommentarer

Ett helt vanligt inlägg om jobbtid & möten

I vissa familjer upprepar man samma historier – ibland med en extra överdrift eller en fiffigare knorr. Mina föräldrar brukar berätta om när Broder Jakob blev biten av en pelikan eller när han slog ut tre framtänder och när lillasyster Orangeluvan prompt skulle dansa balett och när hon väl fick det omedelbart slutade dansa balett eller om när jag spräckte ögonbrynet när jag inte ville åka iväg och dansa … eh … balett … hm. Plötsligt ser jag ett mönster.

Men som vanligt hör det inte hit utan är bara en inledning till något som jag har skrivit om förut: jag kommer snart att upprepa mig. Jag har nämligen sett på ännu ett TED-prat som fick mig att ropa halleluja. (Det är inte ett retoriskt fulländat tal – det är inte ens särskilt roligt. Men han har en poäng som jag gillar.)

Det handlar om att det tar sådan fruktansvärd tid att jobba om man måste jobba på jobbet. Det här gäller förstås inte alla arbeten, dum vore jag väl om jag påstod det.  Men det stämmer på många. (Säger jag som faktiskt flydde på-plats-jobb, månadslön, ersättning från Försäkringskassan och arbetskompisar redan 1998.)

Det handlar om möööööööteeeeeeen. Sooooooooom taaaaar tiiiiiid. Och annat som bara sinkar.

Ni som inte hinner se eller blir trötta och somnar av prat på engelska kan få en snabb resume:

Han som pratar heter Jason Fried (och är alls inte först med denna tanke). Han beskriver den ständigt sönderhackade jobbdagen med en natts orolig sömn där man måste börja om varje gång man blir väckt. Och han har några tips:

1. Byt ut klä-dig-som-du-vill-fredagar mot torsdagar-utan-prat. Jädrar vad folk kommer att jobba undan på torsdagar!

2. Använd passiv kommunikation som inte kräver omedelbar reaktion (som mejl) istället för aktiv kommunikation (som att prata med varandra IRL eller ringa).

3. Ställ in nästa möte. Eller gå inte dit. Bara nästa möte. Livet fortsätter som vanligt, lovar Jason Fried.

Jag – som klär mig som jag vill alla dagar och som jobbar ensam i dubbelsängen (låter väl bra det?) och som älskar att mejla och undviker att ringa och som nästan aldrig går på möten om de inte är mysiga – borde ju strunta i det här egentligen.

Men jag sprider evangeliet för er skull, alla mina stackars möteströtta kompisar!

Pssst!
(Ni som letar efter Julkalenderns lucka 7: den finns här nedanför.)

Share
9 kommentarer

Råd om mjölkstockning och pruttsko

Jag läste om en bloggtjej som drabbades av mjölkstockning när hon ammade. Jag blev då tvungen att stanna upp och skriva ett mjölkstockningsmejl eftersom jag är så sprickfull med råd att jag håller på att få nämnda stockning i rådgivningstarmen.

Sedan kom jag på att jag skulle kunna starta en mjölkstockningsblogg med amningsinlägg (pun intended). Men eftersom fyraåringen snart fyller fem, var det ju ett tag sedan här ammades … alltså skulle inläggsfantasin nog tryta. Men mina råd till bloggtjejen delar jag med mig här som en mästrande, med hela handen pekande amma.

När det gäller våra barn hade jag ständiga mjölkstockningar med barn 1 och 2, men inte alls med 3, 4 eller 5. Hade mjölkgångarna vant sig och breddats som nylonstrumpor plägar göra? Nope – jag hade lärt mig vad som orsakade skiten.

Stress, kyla och blåst är döden i mjölkgrytan, jomenvisst, det sa alla när jag beklagade mig. Det gjorde att jag packade in mig i ylle och fleece in absurdum. Resultat: jag klämde brösten så att både de och mjölkgångarna blev tillplattade och (tadaa) mjölken stockade sig. Dessutom fick jag rådet att ”binda upp” brösten: att på stenåldersvis linda dem med lindor tätt intill kroppen. Fler stockningar. Knölig fetvadd under tajta ylletröjor gav ännu ett tjogtal stockningar. Jag var en enda vandrande stockning, iklädd dunväst i juni.

Jag blåste loss mjölkstockningarna med fön, jag grät och vrålade, jag satt i badkaret och masserade med skållhett duschvatten och jag investerade i värmedynor. Det enda rådet jag inte fick, var det rätta:

Let it all hang loose.

När jag skippade amningsbh:n – hur obehagligt det än kändes – och hade ett linne eller en sladdrig gammal tehuva som bh istället, slapp jag mjölkstockningarna.

En annan sak som funkade som trolleri var akupunktur som de gav mig på MVC. (Ni ser framför er mjölkstinna bröst – fulla med nålar? Nej, nej.) Jag fick en nål i ena armvecket och en nål i andra armvecket och splutt, sprutade femton strålar som fontäner från vardera bröstet. Eftersom jag är en vetenskapligt lagd människa som varken tror på troll, spöken, astrologi eller läkande stenar i viktiga färger, blev jag alldeles chockad. Akupunktur? Funkar? Va?

Mjölkstockningar sätter sig tyvärr som skygglappar på intelligensen också. Stockarna påverkade (även utan feber) min hjärnfunktion påtagligt. När brösten lever eget liv blir man helt enkelt en person med samma fixering vid bröst som ett spädbarn eller en tonårskille.

– Lotten, hur stav…
– Kan inte!
– Vill du ha något att äta?
– Vet inte!
– Vad säger du om att sk…
– Hur ska jag veta det? Jag har mjölkstockning!

Är man som jag en mjökstockningsmaskin måste man också se upp med en annan variant: bröstkörtel- eller bröstgångsinflammation. Då blir det inte lika hårda knölar, men förfärlig smärta och röda fläckar där det gör ont. Bakterierna kommer in via (sorry alla känsliga läsare) sår på bröstvårtan. Då är det penicillin som gäller! (Jag låg i akutens väntrum med frossa, skyhög feber och tremånadersbebis i tre timmar en gång och försökte få alla att förstå att det inte var en simpel mjölkstockning jag roade mig med.)

Pfuh. Nu ska jag leta upp någon annan som behöver råd. Aha!

– Hallå, hallå skoakuten, jag har en par snygga Birkenstocksandaler som pruttar när man går med dem! Det blir ett baksug mellan foten och skon och jag känner mig som min gammelfarmor!
– Lätt. Tag självhäftande möbeltassar. Go crazy!

Är möbeltassarna egentligen självhäftande, det är väl ändå klistret på tassarna som häftar?
Share
28 kommentarer