Politik! Hurra, va? Det ääääär ju så roligt när alla slåss mot väderkvarnar och hötter med nävarna och kastar sand på varandra?

Men nu ska vi bara göra ett försök till semantisk analys. Jag har fått hjälp av Tjugotreåringen i Lund, som så civilingenjör han än snart är, ändå sitter och drömmer om grammatiska termer och en framtid bland bokstäver. (Tror jag.)

Här har vi nu ett litet filmklipp. Det är knastertorrt och politiskt, men ett tidsdokument väl värt att titta på. Lägg bort alla era politiska preferenser och kisa i fjärran bortom åsikterna och lyssna på vad det är som sägs. Se det så här: en politiker – vi kan kalla honom Robban – frågar en annan politiker – vi kan kalla henne Åsna – hur ett problem ska lösas. Den förste hummar och stakar sig och den andra … säger många, många ord.

Tjugotreåringen har transkriberat framför allt Åsnas svar på utfrågningen. Han har tagit bort alla upprepningar, stamningar och överflödiga ord … men det är fortfarande ganska obegripligt. Läs – hoppa inte över utan försök ta in det som sägs.

Robban:
– När ni tänker regeringen leverera till exempel lagstiftningen kring deltagandet i terroristresor? Vad tänker regeringen göra så att åklagarkammarna har tillräckligt med personal för att kunna åtala de här personerna? Vad är regeringens strategi i de här frågorna?

Åsna:
– Tack så mycket fru talman. I en angelägen fråga som regeringen har tagit tag i allra från första början när vi också insåg att den befintliga strategin mot terrorism i Sverige över huvud taget i praktiken inte inkluderade hela det faktumet att vi har det som ledamoten uttrycker som terroristresor och att personer från Sverige åker ner, strider på terroristernas sida för att sedan återkomma med den oro som finns för vad det förändrat för de personerna. Jag tror man måste jobba på flera håll och det är det som också Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke från regeringen håller samman – både förebyggande arbete mot att personer i Sverige faktiskt åker ner. Att vi ska ha hela det svenska samhället en god sammanhållning i analysen över att det här är inte att bidra till fred eller stabilitet för någon att delta i terrorism i utlandet men också en viktig signal till att när man återvänder så har ska man ta ansvar för …

Tolkning:
Vi har uppmärksammat detta och ser det självfallet som ett problem. Vi anser dock att mest fokus ska läggas på förebyggande – något som Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke har arbetat med.

Ska vi ta en till? Okej:

Robban:
– Är det rimligt att återvändande terrorister och folkmördare ska få gå före i bostadskön? Är det rimligt att de inte åtalas? Är det rimligt att ni inte har lagt in lagstiftningen än?

Åsna:
– Tack fru talman. Jag förstår att man kan vara väldigt engagerad i de här frågorna, det är inte att uttala om det. Det här är en av vårt samhälles verklighetsbilder i dagsläget men att med den emfasen säga att det är uppenbart regeringen inte gör någonting när regeringen gör mer än vad som gjorde de tidigare åtta åren sammantaget för att konstatera att vi har både en situation med återvändare som där vi behöver gå in på individuell nivå för att säkerställa att detta inte är terroristhot men där vi också behöver ett större och mycket mer fokuserat förebyggande arbete som också bygger på att vi tar in den erfarenhet som andra länder – även grannländer – som faktiskt har kommit betydligt längre på vägen därför att Sverige inte under den tidigare regeringen tog tag i de här frågorna. Att påstå att regeringen inte har en aning om vilka resurser som finns på den internationella åklagarkammaren, det tycker jag faktiskt är ett ganska uppenbart dåligt argument. Det är självklart så att vi i regeringen har den kunskapen och det är självklart att de svenska principerna, att man ska åtala brottslingar även när de kommer tillbaka – särskilt när de kommer tillbaka …

Tolkning:
Självklart ska personer enligt svensk lagstiftning ställas inför rätta för brott de har begått. Anledningen till att detta tar tid är att problemet aldrig tidigare har funnits – den sittande regeringen har nu ansvaret att tackla en fråga som är mycket obekant i Sverige. Framöver kommer vi ha god kontakt med andra länder som har mer erfarenhet i dessa typer av frågor.

Så. Jag vet att man inte talar som man skriver och att man heller inte bör tala som man skriver, men (och förlåt om jag nu skriver mina åsikter på era respektive näsor) – är inte detta alldeles förfärligt bedrövligt? Varför har vi ett språk? Är det för att kommunicera med eller för att sminka över något som kanske inte ens finns? (Oj. Nu blev även jag svårtolkad.) Eller är svenska helt enkelt ett så komplicerat språk att vi inte längre behärskar det?

Ta nu fram alla era kunskaper vad gäller semantik, retorik och (okejrå) politik. Läs igen om det behövs. Eller så kollar ni här på några mer minnesvärda politikeryttranden (där jag inte anger källa för att ni inte ska färgas av era eventuella politiska preferenser):

”Rysk gas har två nackdelar. Den ena är att den är gas, och den andra är att den är rysk.” 

”Hälsa honom att den svenska utrikespolitiken inte är några pajaskonster. Det är inte hä, hä och häpp, häpp.”

”Någon jävla ordning ska det vara i ett parti.”

Hrm.

---

Uppdatering
Kommentatorskan Anta Snaque bidrar med exempel på roligare politikerspråk i ett gammalt tidningsurklipp – som inte alls kan jämföras med dravlet här ovan. Sådana här kontaminasammanblandningar är vi alla skyldiga till då och då. Enjoy!

104 kommentarer