En gång i 19-årsåldern åkte jag helt solo på en ospecifierad resa till Rivieran. Jag hamnade i Italien, där jag blev uppraggad av en förtjusande ung man som bad mig följa med när han skulle stjäla grannens jättemonster till motorcykel. ”Javisst”, kvittrade jag eftersom jag
inte förstod vad han menade
var jättekissnödig och inte riktigt kunde fokusera på annat.
När jag åkte på klassresa till Leningrad fick vi nästan ingen mat, höll på att frysa ihjäl och sov högst två timmar per natt. En dag hällde jag en hel tallrik fadd kalops i mitt eget knä. En klasskompis klättrade en natt in i en garderob, som gick i baklås.
När jag åkte på klassresa till Rhodos (ja, jag har alltid gått i klasser som har gett järnet vad gäller resor), blev jag nästan kidnappad av en liten rhodes som höll mig i ett järngrepp och skulle ha mig att följa med i hans bil. Jag sparkade honom resolut mellan benen och sprang så fort jag kunde de 7 kilometrarna hem till hotellet på mina då inte alls skröpliga knän.
(Här tänkte jag publicera bilder från de tre nyss nämnda resorna. Men antingen är jag topless eller så ser man inte att det är jag pga vinterkläder [Leningrad] . Så det blir inga bilder.)
Med andra ord: det är spännande när det händer grejer på resor. Det här var bara tre exempel, men ni har förstås liknande och helt andra historier som ni vill fylla kommentatorsbåset med.
Men varför berättar jag nu detta? Jo, för att det ju finns banala reseäventyr. Och så finns det seriösa ÄVENTYR!
Tjugoettåringen som bor i Lund, berättade plötsligt att hennes pojkvän och dennes pappa skulle åka till Polen för att leverera pryttlar och grejer till behövande precis på gränsen till Ukraina. Vår reaktion på denna nyhet kan jämföras med när Butter spelar musik på julafton och Snövit dansar och alla ”orgelpiporna” hakar upp sig och gapar samtidigt.
Vi var storligen förvånade. Och imponerade. Samt lite avundsjuka.
Projektet organiserades av välgörenhetsorganisationen Solögat-Chamania, som samlar in pryttlar, planerar, fixar pappersarbete och som har kontakter i Ukraina. De två körde en modern, proppfull folkabuss med lika proppfullt släp: sanitetsprodukter, 40 lådor desinfektion, rullstolar och mycket mer.
En sån där bil vill jag ju ha. Men hippieblommor på.
– Berätta! Vad hände? Var det spännande? Gick det bra?
– Allt gick bra!
– Allt?
– Ja!
– Men gah.
– Okej, vi hade sommardäck och överraskades av ett plötsligt snöoväder strax efter Krakow. Det var ju inte så bra förstås.
– KÖRDE NI I DIKET?
– Nej. Men allt på släpet blev plaskblött så vi fick stuva om allt i svarta sopsäckar.
– Jamen … åh, så … eh … spännande …
– Nu kom jag på en grej! Vi fick stå i kö i ett par timmar på gränsen; de tittade på våra pass otaliga gånger, de tittade inuti bilen, t.o.m. under motorhuven.
– Gränsen …? Vilke… Men – åkte ni alltså in i Ukraina?
– Ja, vi lastade av inne i Ukraina vid 03 på natten.
– VAVAVA?!
– Det enda som vi inte överlämnade var en trasig påse socker och blött knäckebröd.
– Ni var inne i Ukraina. Wow. Sanslöst.
Gränskontrollsväntan.Mittinattenuppackning!
– Såg ni något mer spännande?
– Näe. Eller … jo …
I förgrunden: ett stängsel med taggtråd. Innanför stängslet: en rad amerikanska surface-to-air-missiler, förberedda för inkommande luftangrepp.
Och vad gör vi på vår front för att hjälpa till? Inte mycket, måste jag tillstå. Eskilstuna Basket skippade entréavgiften och lät alla betala med pastapaket och konservburkar, som gick raka vägen till Stadsmissionens Ukraina-insamling. Det var bra. Olle (aka den djefla mannen) håller kontakt med alla sina vänner i Ukraina, och några som har flytt till Polen kommer han att hjälpa med lite förnödenheter.
Förhoppningsvis dyker det upp ett behov som jag kan tillfredsställa, för jag vill verkligen dra mitt strå till stacken. Nån som vill ha en rättstavad text?
Okej, vi lirar fortfarande i gruppspelet (de tre första matcherna när man får fortsätta att vara med även om man förlorar en match här och där) och Sverige är redan klart för åttondelsfinalen (asså nästa match), så det spelar ingen roll vad som händer denna kväll. Ingen viktig stjärna får ju riskera att bli skadad eller avstängd, så bäst är det nog att ställa andraelvan på planen mot Polen och spara förstaelvan till nästa match, right?
OOOOOOOOOOOH NEJ! Ack, så fel det hade varit. För det gäller att spela så inihelskotta skitbra vi nånsin kan ikväll för att slippa möta Nederländerna (iiiihhh!) eller Belgien (ujujuj!).
Sveriges startelva!
1. Robin Olsen (lång målis med knottror på ovansidan av handskarna)
2. Mikael Lustig (mager veteran som har ett gult kort med sig och inte vill ha ett till) 3. Victor Nilsson Lindelöf (arbetshäst som jobbar i det tysta) 24. Marcus Danielson (Eskilstunakille, debuterade i landslaget när han var 30) 6. Ludwig Augustinsson (tänk … vad jag inte lägger märke till honom )
7. Sebastian Larsson (gammal kapten från Eskilstuna) 8. Albin Ekdal (son till journalist-Lennart) 20. Kristoffer Olsson (som jag inte ser, har ett ruttet gult kort) 10. Emil Forsberg (ser alltmer ut som en hipsterhippie)
22. Robin Quaison (ny i startelvan, har olika färg på håret) 11. Alexander Isak (som, sanna mina ord, gör mål ikväll)
Polens spelare heter – med nästan alla fnuttar på rätt plats:
Szczęsny, Bereszyński, Glik, Bednarek, Jóźwiak, Krychowiak, Klich, Puchacz, Zieliński, Świderski, och sist men inte minst den som gör alla mål: Lewandowski. Uttalet:
Den där målvakten Szczęsny sågs röka en cigg igår. En helt vanlig med filter. Detta skapade lika braskande rubriker som när Patrik Sjöberg gjorde samma sak en gång på stenåldern.
De som ut som Paul Newman när de sa: ”Fnyyyyys, pah, pfffft, jag behöver inte nån kondis i mitt yrke!”
Klockan 18 börjar rapporteringen. Dock med en stor brasklapp: jag kommer att äta pizza och dricka öl samtidigt. Imma på linsen är bara förnamnet. Alla foton är tagna av mig framför tv:n! Heureka!
Under nationalsången fokuserade jag stenhårt på piggarna på Robin Olsens handskar.’1 Pfuitt!
’2 MÅL!!! Emil från dagis gör mål i första anfallet!
Emils 1-0-mål! (Men stackars Ekdal där i nederkant verkar ha tappat huvudet.)
’9
Jag förlorade sans, vett och öl när jag inte ens hade blicken på tv:n när målet gjordes! Sedan tappade jag datorn och vips, har det gått tio minuter när alla har kastat sig handlöst och Eskilstuna-Danielson har fått ett gult kort!
Hurra vad kul det är!
’15
Målisen är ju inte den rökande! Det är en annan! Utan fnuttar!
(Min teori faller helt och komplett – att den polske målvakten har dålig kondis. Äsch, nu måste vi klura ut nåt annat fel på den här. Undrar var han har fnuttarna.)
’17
Polen skjuter i ribban två gånger! Hjälp! Robin Olsen kan inte stå! Han ligger knockad! Ta hit luktsaltet!
Efter luktsaltet tog han sig i nacken med pigghandskarna och reste sig med möda. Andremålvakten värmer upp.
’21
Nämen vaffan. Det ÄR ju den rökande målvakten som vaktar Polens bur! Kommentatorn har blivit galen!
’22
Det händer så mycket att jag inte hinner med i svängarna. I en annan viktig match har Spanien missat en straff mot Slovakien. Och i en tredje match ligger Sveriges basketdamer under med 19-12. Och här får Polen en frispark för att Sebbe Larsson kom nära en polack. Nästan 17 centimeter ifrån honom tror jag minsann att han var.
’26
Matchen spelas i S:t Petersburg (ja, ungdomar, det ska vara ett kolon där annars måste man säga ”Stora Petersburg” och då utreda var ”Lilla Petersburg” ligger) och där är det 32 °C i skuggan och 53 °C i Robin Olsens panna.
’30
Ooooh, nu är det AAARRRIIIBA och VIIIIVAAA EL SPANJA med Sylvia Vrethammar här för nu gjorde Spanien mål mot Slovakien. Eller vänta, spanjoren här skrattar så han inte kan stå upp. Luktsaltet hitåt!
Jaså, en spanjor sköt mot mål bollen tog i ribban och for rakt upp i luften. När den kom ner igen gjorde målvakten en liten knyck och la bollen lätt och försiktigt i sitt eget mål.
’35
Kristoffer ”Den osynlige mannen” Olsson var plötsligt öppen för en målpassning.
Men ingen såg honom.
’39
Fina lilla Sebbe Larsson råkar sparka ut bollen till hörna. Puh. Det gick bra. Quaison gör likadant: ny hörna. Puh. Det gick bra. Fem svenskar ramlar omkull samtidigt. Alla reser sig. Puh. Det gick bra. Fina lilla Sebbe Larsson orsakar ny hörna. Puh. Det gick bra. Kristoffer Olsson (som syns!) orsakar ännu en hörna. Puh. Det gick bra. Offside av Polen.
Nu måste jag ta en pizzatugga.
’43 Olsons handsktaggar funkar som såna där antivindmojänger bak på bilar, för han kastar sig fram snabbare än alla som springer och sparkar alla bollar som han sen tar! Det är som när Soldat Bom (Nils Poppe) straffexercerar i lera tills översten Gunnar Björnstrand tappar rösten!
’45
PFUIITTTT! Fy bubblan vad jobbigt det var att heja. Jag sover middag en stund. En hörna till och jag tuppar av.
’46
Pfuiiiittt! Nu är vi igång igen och har fattat att Spanien leder med 2-0. I en helt annan match, för här är det Sverige och Soltad Bom som är igång. Ja, polackerna är också där, ja.
’48
En polack haltar. En svensk fnyser åt honom.
’50
Polen får sin åttonde hörna (jag tror Sverige har haft en på sin höjd), och Sverige samlas som en man och röjer.
’51
– DET ÄR INTE STRAFF! DET ÄR INTE STRAFF! skriker kommentatorn.
(Vi har ingen aning om varför det skulle ha varit straff. Eller inte.)
Det är 35 °C på innerplan och solen ligger inte ens på. Spelarna ruskar på sig som afghanhundar och stänker som vattenspridare. En polack drar omkull en svensk och polackerna skäller på varandra. Som afghanhundar, ja.
’54
En helt galen fluga åker i en åtta mellan mina ben. Pizzan smörjer gommen, ölen är slut sedan länge och nu kommer snart ett byte för Sverige. Alla journalister slickar sig om munnen, för de älskar Kulusevski! (Quiason går ut … för att han är trött tror jag.)
’57
KULAN Kulusevski dribblar över hela halvplan och det ser ut som om han är en springande Hulken och så passar han in till Dagis-Emil – SOM GÖR MÅL! 2-0!
’58
Polen gör 2-1 innan jag ens hinner dra efter andan! Sluta springa så fort hörni! Åh, det var minsann Ludwig ”Vaheterhan” Augustinsson som tydligen tappade bollen och bjöd in till målet.
Ni ser att bollen är jätteskruvad.
’65
Kurwa! vrålar alla polacker när de nu gör ett sedan underkänt mål. Puh. Nej vänta nu kallas herr VAR in. Han är en tv som domaren stirrar in i och som visar hur det egentligen var. Puh. Det är inte mål, och vi leder fortfarande matchen.
’68
Ett trippelbyte för Sverige! Berg, Krafth och Claesson kommer in medan Isak, Lustig och … nån … nej, va? Oj så sorgligt. Claesson bytte om, värmde upp, ställde sig redo att hoppa in och så sa nån ”äh förresten, vänta, sätt dig ner”.
’69
Spanien leder med 4-0, så spanjoren här hemma sitter och är så nöjd så. I basketen går det alldeles jättedåligt för Sverige (52–39), så nu förtränger vi den matchen. Oj, Spanien leder nu med 5-0, vilket enligt spanjoren beror på att de glömde hur man gör mål i de första två matcherna.
’73
Polens Krychowiak är utan fnuttar och jättesur, så han krossar Kristoffer Olssons knä. Nu kommer stackars Claesson in. Bra, för han är ju uppvärmd och full av jävlar anamma. (Det hände mig en gång. Jag gjorde 16 poäng i rad när jag väl kom in med blott sex minuter kvar av matchen, och vi vann med 2. Skol-SM 1981.)
’78
Olsson med knät är kvar på plan. Så förvirrande. Emil The Goalscorer går ut istället.
’79
Tänk om han lirade i galoscher istället. Emil The Galoscher.
’80
Det här är lika avslappnande som nånsin en sträckbänk eller att få naglarna målade. Utdragna menar jag. Eller både och. Alla bollar åker mot Sveriges mål och alla spelare är jättearga på gräset, på luften, på domaren, på klockan, på tröjorna och på tingens beskaffelse.
’83
Kulan blir omkullputtad sådär som jag skulle ha puttat omkull en kompis 1973. Raka armar. Plupp. Donk.
Och DÄR gör Polen 2-2. Jag (som inte är fopollskunnig egentligen, as you see) tycker att vår coach Janne Andersson skulle ha behållit våra stabila Alexander Isak och Emil. Men nejdå, nu ska vi spela försvar. Och så gör vi inte det!
Spanjoren har lämnat den spanska matchen åt sitt öde, och han är nu jätteförbannad på Sveriges byten.
– FARMOR SPRINGER SNABBARE ÄN MARCUS BERG! MIERDA!
’89
Nu svär jag också. Det är så himla konstigt spel – alla polska spelare är inne i straffområdet, men Olsen tar bollen. SWOOOOOSCH är vi på andra sidan. Kulan faller som en gran i vårt straffområde. SWOOOOOSCH är vi på andra sidan. Alla polacker sparkar på alla bollar. SWOOOOOSCH är vi på andra sidan. Svenskarna tappar bollen. SWOOOOOSCH är vi på andra sidan. Den polske målvakten är över halvplan! Nu borde vi lobba in den över honom så att den gliiiiiiiiider in i mål!
SWOOOOOSCH är vi på andra sidan.
’92
Kommentatorn säger:
– Berg är smart.
Förmodligen säger han nåt mer, men vi hör inte eftersom spanjoren ömsom skrattar, ömsom svär så att allt fotbollsljud dränks.
’94
Kulan dribblar, dribblar, dribblar, tar fart och dribbl… nej han passar till … huh?
Dribbel dribbel dribbel!
Han passar till … Claesson. Claesson? Vänta, kan inte han skju… JO! Det kan han!
Claesson sätter den!
MÅÅÅÅL! Vi leder med 3-2!
PFUIIIIIITTTT!!! SANKT PETERSBURG I MITT HJÄRTA!!!
Puh. Det gick bra.
Nu kommer fem kilometer reklam emedan matchen ju går i tv4. Jag stänger av ljudet och sätter på det igen under de få sekunder som Kim ”Hästsparken” Källström pratar.
Kanske spelar vi mot Ukraina i nästa match. Hm. Då blir det svårt med färgerna. Men vackert på läktarn! [kontrollpaus] Aaaah. Vi spelar kanske mot Tjeckien i Glasgow på tisdag istället. Om vi vinner den matchen kommer vi att spela mot helt hopplöst bra lag i kvartsfinalen. England, Spanien eller Nederländerna. Lika bra att ge upp medan vi är på topp.
Men nu springer vi fem varv runt huset och sjunger Här kommer Pippi Långstrump tills vi blir hesa!
Mitt i natten hamnade vi i Warszawa – och stötte på så underlig arkitektur att jag bara stannade och stirrade och nästan inte kom mig för att ta en bild. Så jag börjar med en gammal.
Detta är gamla stan (”Gamla Stan” kanske man ska skriva?) i Warszawa före kriget.
Efter att Tyskland 1944 jämnade Warszawa med marken, fanns (förstås) ingenting kvar.(Dessutom värmde de ju upp genom att bomba redan från 1939.) Det var som när man bygger en legostad och en grannarnas barn kommer in och har kuddkrig ovanpå staden.
Allt såg ut så här. (Det här är dock inte i gamla stan.)
Men polacker är som bekant ett segt folk och med hjälp av Sovjetunionen (med allt vad det innebär förstås), byggdes stan upp igen. Särskilt fascinerande är hur man med hjälp av gamla bilder och ritningar, erfarna hantverkare och dåtidens teknik lyckades skapa en kopia av gamla stan.
Det här är dock inte samma vy som den första bilden.
Men man byggde inte upp hela Warszawa efter gamla ritningar; i vissa delar gjorde man tvärtom och byggde fyrkantiga ful-lådor, medan man i andra anlade sånt här:
Så tog vi in på hotellet Metropol, som var precis sådär fyrkantigt som jag minns att det var när jag var i Östtyskland på 1970-talet.
I den lilla fyrkanten bodde vi.
– Hello, jag är intresserad av hotellets historia, sa jag till en man i receptionen när vi checkade in.
– Hm, sa han och tittade stint på en fettfläck på väggen på andra sidan lobbyn.
– Do you have en folder eller liknande så att jag kan l…
– Nooo.
– Okay, when byggdes hotellet?
– Before the war. Yes, 1938. Before the war in 1938.
Foajén från 1938? Men den måste ju ha renoverats runt 1965 i så fall?
Min förvåning visste inga gränser. Jag trodde nämligen på honom, och förlorade vips allt självförtroende när det gäller arkitekturdatering.
Va, 1938? Men hur kan de ha renoverat så hårt runt 1965?
Kanske byggdes det 1938 och blev sönderbombat och … inte lagat förrän på 1960-talet?
Den fyrkantigaste, mest 1960-taliga lampa jag har sett på länge. Kan det verkligen ha suttit en 1938-lampa här?
Morrande åkte jag hissen upp med den djefla mannen, samtidigt som jag fnös, pekade, gestikulerade, fotograferade allt kantigt och sa:
– Det här var det konstigaste 1938-bygge jag har sett – liksom kamouflerat i en 1965-årskostym!
Bara några minuter senare kunde jag lugna ner mig och sluta hyperventilera:
– Hotellet byggdes enligt alla källor 1965 och lögnaren i receptionen kommer att få sina fiskar varma i helvetet, sa jag.
(Nejdå. Inte alls. När jag väl hade fått rätt och återhämtat mig hade jag alls ingen längtan efter hämnd eller pekpinneri.)
Men här är en byggnad som faktiskt klarade sig från bomberna: Hotell Bristol med mysko citattecken, som jag inte har hittat någon förklaring till. Är de månne ironiska – eller heter hotellet egentligen Bath?Och här kommer äntligen samma vy som på första bilden!
Men nej, inte alls. Nej, kärlek stavas miłość och uttalas med dubbelt sj-ljud, medan Miłosz har ett enkelt. Det dubbla ljudet är lite som att säga ”dusch-tjosan”men hoppa över du och osan.
Hoppsan. Nu sa det bzzzzzzz på dörren.
Vi öppnade lite oroligt för vi ska ju inte checka ut förrän senare idag. Där stod en arg kvinna och gestikulerade och vrålade på polska. Mycket underligt.
Jag snabböversätter nu eftersom jag är en jävel på polska efter dessa tre dagar:
– VAD GÖR NI HÄÄÄÄR? Herrejösses vilka idioter ni är. Jag måste få (här fortsatte hon att skälla på oss) …
– Sorry, we don’t speak Poli…
– Kolla nu här när jag visar er hur dörren går att öppna och hur ni kan gå ut genom den utan problem. Jag kan hjälpa er! (Och så fortsatte hon att skälla på oss.)
– What? We don’t…
– Idioter! Jag har varit med om det är en, två, tre, fyra gånger och detta är droppen! (Skällsvadan fortsatte.)
– Sorry, we don’t understand.
Vi ringde snabbt till en polsk kompis för att be om översättning. Han heter Grzegorz och ser ut som Robban Broberg.
Pling plong möllenöh, [ɡʐɛɡɔʂ].
Grzegorz lyssnade uppmärksamt på den ilskna kvinnan som fortsatte att rya och stå i. Och så sa han:
– Hon är städerska. Hon säger att ni gärna får vara kvar. Men hon undrar om hon ska komma tillbaka klockan ett, två, tre eller fyra.
– Men varför är hon så arg?
– Hon är inte arg. Hon är polack. Men se så milda polackerna är vid övergångsställen. Det har inte kommit en enda bil på ett bra tag och nu har det till och med slagit om till grönt. Ingen hetsar. Snart går de över.
Łódź är nog den stad i världen som har störst andel bokstäver med diakritiska tecken (75 %). Råå ligger inte långt efter, förstås (66 %).
Dessutom uttalas det inte som vi svenskar gärna tror [lådds] utan – och nu måste ni alla fokusera ordentligt och ljuda – som ett yxhugg i en stubbe: w-o-dsch. Eller som vi fonetiktokar vill ha det: [ˈwutɕ].
Här är vi sedan igår, den djefla mannen och jag. Han ska föreläsa om informationsteknik för en brokig samling internationella forskare och studenter medan jag ska gå på filmfestival. Och halta omkring på stan och oooooa över
sekelskifteshus som är ihopklistrade med brutalsovjetiska betongschabrak
sopskyffeltanter som väntar på att en cigarettfimp ska falla till marken
glittriga kläder
vattenrör och elledningar utanpå husen
proppfulla tåg.
Igår när vi åkte från Warszawa (som förr faktiskt stavades Varsjava på svenska!) klev vi med två nyköpta muggar te på tåget, förvissade om att vi i lugn och ro skulle sitta och se det oerhört gråa landskapet passera. Sitta? Lugn och ro? Ehum.
Na zdrowie! (Skål!)
Att köpa tågbiljetten var en snabb tidsresa till Östtyskland eftersom det fanns fyra luckor med fyra oerhört otrevliga damer som alla skällde på de kunder som behagade komma fram och köpa biljetter. Om de hade kunder, vill säga …
Lucka 1: 18 personer i kö – internationella biljetter
Lucka 2: 13 personer i kö – nationella biljetter
Lucka 3: ingen kö – specialbiljetter för komplicerade resor
Lucka 4: ingen kö – specialbiljetter för komplicerade resor
Ingen ville köpa komplicerade resor av denna dam.
Vår dam i luckan hade en helt modern pekskärm som hon pekade och klickade på, men sedan skrevs en papperslapp ut som hon blev tvungen att fixa oerhört mycket med. Vissa ord markerades med överstrykningspenna, andra ringades in, en stor stämpel stämplades mitt på biljetten och på baksidan skrev hon något okänt och för oss oläsbart. Denna procedur upprepades för alla resenärer och alla biljetter.
Det gröna är extra viktigt: 2 personer, kl 15:21, ingen bokad sittplats.
Men när vår biljett kom fram ur skrivaren blev hon dessutom tvungen att slå upp något i en handskriven anteckningsbok för att priset skulle bli rätt.
”Två personer … 90 minuters resa … drygt 100 kr.”
Vi frågade en polack som tog hand om oss igår om detta underliga biljetteri, och han förklarade att ”det ska vara så”. Att de är vana vid att det är så det är. Och att den där streckkoden på biljetten är det enda nya nu när datorerna används: alla biljetter har tydligen sett ut så här sedan tidernas begynnelse. Fast allt skrevs för hand förr.
Kolla vad enkelt det är med polska egentligen! ”Nastpna stacja” betyder ju ”nästa station”!Man blir ju alldeles lycklig.
