Hoppa till innehåll

Etikett: plansch

Tigern, morötterna, mörkersynen och en soppa

Bertil Almqvist – han med Barna Hedenhös – skrev och ritade ju också sagan om Vasa och andra fantastiskt fina barnböcker. Men det var även han som skapade ”En svensk tiger”, som numera kanske är mest känd eftersom den syns i ”Karl-Bertil Jonssons julafton”.

(Jättestor brasklapp när det gäller kändisskapet. De som fortfarande tittar på ”Karl-Bertil Jonssons julafton” är ju nästan lika gamla som de som faktiskt upplevde den där svenska tigern som håller truten.)

Nåväl. Jag gick via min beundran för den svenska tigern vilse på internet och hittade de brittiska och amerikanska motsvarigheterna till detta budskap.

Den brittiska damen har oerhört små fötter, stackarn!

 

Den amerikanska påminner om en plansch jag klippte och klistrade till en bibelcitatstävling på lågstadiet.

Och så vandrade jag vidare på min vilsna färd via foldern ”Om kriget kommer” och förvirrande flygblad som var menade att lura den lede fi till att göra konstigheter. Och hamnade i morotsavdelningen.

Ät morötter så får du bättre mörkerseende!

Jag vet att detta inte stämmer, men jag vet att om man äter tio stora morötter på raken för att på läkares order mildra graviditetsillamåendet, kan man hamna på sjukhus med anafylaktisk chock.

Ungefär såhär såg min allergiska reaktion ut.

Morötter kan förvisso (enligt vetenskapliga rön) faktiskt hjälpa folk som ser illa pga. dålig kost. Men inte alls förbättra redan god syn. Att många tror det ändå, beror på detta:

Under andra världskriget lyckades britterna utveckla ett radarlasersikte med bomber och granater så att de plötsligt sköt ner tysken med mycket bättre precision. Ryktet började gå om radaruppfinningen, så britterna spred raskt ut lögnen om de morotsknaprande soldaterna.

Och nu kommer ett recept.

Cornelias morotssoppa!

Hacka massa morötter och hälften så mycket lök samt lagom mycket vitlök.
Stek i olja.
Häll i kokosmjölk och kokande vatten. (Det kan få vara ganska vattnigt om du har tid att låta den puttra.)
Stavmixa tills du är nöjd.
Sätt i buljong eller fond.
Släng i saft och rivet skal från en lime.
Sätt i lite ingefära. Inte för mycket. Eller lite.
Krydda med chiliflingor.
Låt puttra.
Smaka.

Om det inte känns bra, plutta i en rejäl klick krämfräs eller vispgrädde. Lite salt kanske? Om det inte är tillräckligt mycket sting, släng i en vitlöksklyfta till. Stek bacon att drössla på vid matbordet.

Släck lamporna och kolla om mörkerseendet har förbättrats.

Share
39 kommentarer

Fattigdom (Blog action day: poverty)

Jomen det här gick ju bra.

Jag skulle delta i ”Blog action day” och skriva så klokt och förnuftigt om hur jag aldrig varit i närheten av fattigdom trots att jag har levt på studielån (och aldrig haft så gott om pengar sedan dess), ser extremt fattig ut när jag kör sekruttbil (av årgång 1987) och låter mina barn ärva och ärva och åter ärva.

Så hittade jag de här gamla fantastiska planscherna på KB. Det är en källa att ösa ur, det. Men arbetarepartiets fattige pojke på bilden har ju en cykel. Jag vill också ha en cykel! Buhu, buhu.

Men det var ju inte cyklar jag skulle skriva om.

Den uppseendeväckande Nyheten här är tydligen ett heltimmasskådespel som heter Varitédansösen och är En fattig flickas historia – en tysk (Der Roman eines armen Mädchens) stumfilm från 1912 som är hela 974 meter lång. Tänk om man kunde hitta en lupp och tyda den där texten i rutan där.

Men det var ju inte luppar jag skulle skriva om.

”En fattig miljonär” har jag däremot kommit på att jag är. Huset vi bor i är belånat till tjärpappen på taket, men är väl ändå värt en slant? Filmen här till vänster är inte den svenska från 1941, vars handling ser ut så här:

Nisse Holm blir bjuden på ett mycket gott surrogatkaffe hos en kvinna han hyr ett rum av. Han bestämmer sig för att börja marknadsföra surrogatkaffet som är gjort av grankottar.

Nej, här handlar det tydligen om 1928 års ”Sporting Goods” med Richard Dix, som var snygg, smärt och begåvad med en djup röst samt en son som var med i ”Live and Let Die” och jösses vad man kan snöa in på kuriosadetaljer när man inte kan förmå sig att skriva klokt om fattigdom.

Men det var ju inte grankottar jag skulle skriva om.

KB:s inskannade affischer gör inte alls ämnet lättare att hantera. Jag lämnar därför fattigdomsträsket och trillar raskt dit på öl. Hur många underligheter hittar ni i ölreklamen från 1895 (som jag rotade fram via Libris)?

Vänta, oooh, ett citat kommer flygande. Jag lämnar ordet till Woody Allen:

Rikedom är bättre än fattigdom, om inte annat så av ekonomiska skäl.

Såja. Nu har jag skrivit om fattigdom.

Share
9 kommentarer