Etikett: planering

Tågluff 2018 …?

Publicerat av Lotten Bergman den 12 maj 2018 09:13

I ett förfluget ögonblick för snart ett år sedan skrev jag så här:

Plötsligt löfte kommer nu! Nu vet jag! Om jag inte tågluffar under 2018, lovar jag att äta upp en sko! Jag ska ut på äventyr för att fira att det var 40 år sedan jag var ute på äventyr första gången! Yes!

Eftersom nästan alla mina skor är i stl 40 och både välingångna och lite allmän läbbiga, har jag tagit mig i kragen. Planen är att

flyga ner till basketturnering i Spanien 1 juli
spela basketturnering i Lloret de Mar till den 8 juli
tågluffa hemåt under ungefär tio dagar.

Eftersom den äventyrslystna Artonåringen är med och lirar i Spanien, hänger hon på. (Det går ett rykte att 18-åringar som bor i ett EU-land får gratis tågluffarkort, men jag har inte kunnat säkerställa den informationen.) Till yttermera visso har hon en klasskompis som flyger ner till Spanien och sedan tågluffar med oss. Så här kanske?

Såja. Vad tror ni? Tant Lotten med en 18-åring och en 19-åring och

rullväska eller ryggsäck?
bokade vandrarhem eller nattåg?
bestämd rutt eller som förr ”vi får se”?

Jag ska nu försöka hitta några bilder från min senaste tågluff, som faktiskt även var vår oerhört komplicerade bröllopsresa.

Berätta gärna om era tågluffar!

29 kommentarer

Hur funkar en almanacka?

Publicerat av Lotten Bergman den 4 januari 2018 00:01

Det är ingen ordning på allting. Jag kommer inte ihåg vartenda dugg. (Fritt efter Pippi Långstrump.)Jag hänger i almanackslimbo där jag försöker fylla i vissa saker i en Bamsealmanacka på väggen, andra i ett öppet mejl i dator, åter andra i en digital almanacka som delas med hela familjen och dessutom massa viktiga kom-ihåg-detaljer på lösa lappar i köket.

Lite så här ser det ut. (Redan 1983 var det ingen ordning.)

Det är alltså kaos. Stök. Slarv och glömmabortångest. Än så länge har det ”funkat”, men det är ju så oerhört dumt att inte effektivisera. En gång för fem år sedan missade jag en Rotarygratisföreläsning för att den digitala almanackan hade kajkat ihop. Men annars har detta dumma system bara klyddat till allt.

Nu kommer jag att under de närmaste veckorna – inspirerad av lillasyster Orangeluvan – att testa ett helt annat system. På olinjerade papper (som ungdomarna kallar ”blanka sidor”) i en stor, rosa anteckningsbok ska jag skriva hur och vad jag vill i vilken ordning eller design som helst. Jag satte igång igår och rafsade ner

datum
korta anteckningar
namn.

Orangeluvan såg mitt verk och konstaterade att jag ju var den tristaste personen i almanacksvärlden. Så hon förbättrade lite genom att pynta med några rutor och moln:

– Åh ja, vad fint! Lite klotter! Tack!
– Klotter? Du ska få se på klotter! log Orangeluvan och vände blad.

– Oj! Men ska jag verkligen sabotera dina fina …
– Här kommer en till!

– Wow. Är … är det en nytandad bebis med molluskögon?
– Titta, här är en till, med stegar och pinnar.

Och så fortsatte hon. Hela tiden hördes små lyckliga pip om pennans kvalitet.

– Den gör linjerna precis som man vill ha dem! Åh, den är så bra! Iiih!

Efter bara en liten stund sträckte Orangeluvan på ryggen och sa:

– Såja, nu har jag gjort till vecka 10 år 2018. Här är vecka 5:

Inte vet jag hur jag ska våga närma mig papperet med mina mycket sämre pennor, yvigare handstil och stökigare hjärna. Undrar om söstra mi kommer att avkräva mig rapporter eller om jag kan riva ut sidorna och kanske rama in och sätta upp dem på väggarna istället?

Är ni analoga eller digitala – eller kaosartade som jag?

80 kommentarer

Partydags!

Publicerat av Lotten Bergman den 14 maj 2014 22:39

red_carpet — Just den här röda mattan brann faktiskt upp för två år sedan – men vi har en ny, förstås.

Om tio dagar ska det vara party här hemma: årets basketfest med tema ”Oscarsgalan”. Naturligtvis blir det

”champagne”
stjärnor i alla de former
fotografering
röd matta
frågetävlingar
filmrelaterad mat
tipsrunda
presenter till alla
tacktal.

Men nu tänkte jag använda mig av den samlade intelligentian i kommentatorsbåset. Berätta för alla om synnerligen och särskilt lyckade tilltag på fester! Är hoppa säck fortfarande roligt? Ska man städa före eller efter? Vilken mat är inte praktisk på fest? (Högst olämpligt var det när en av basketspelarna för två år sedan fick i sig en mandelflaga och fick köra sig själv till akuten eftersom hon var nötallergiker.)

Den allra, allra roligaste festen var jag på den 12 mars 1983. Men jag minns inte vad som var så bra med den – bara att den var perfekt. I dagboken står det bara: ”Pratade med alla, E. var ledsen, L. var full, kom hem vid fyra”.

Här har alla på sjukhusfesten häromåret körts ut ur huset pga. mjältbrandslarm.

34 kommentarer

Jävlarns hängmappar och förbaskade tankekartor!

Publicerat av Lotten Bergman den 21 april 2014 22:50

Stålmannen vet inte riktigt hur han ska hantera hängmappssystemet.

– Nämen alltså sedan jag sorterade in allt i hängmappar har jag världens ordning på allt.
– Ja, jag med! Jag satte mig och mindmappade alla mina ordningsproblem och insåg att hängmappar ju är grejen.
– Mindmappar och hängmappar är alltså samma sak egentligen?
– Eller inte? Fast egentligen? Hrm.

Dialogen ovan inbegriper inte mig. Det är en ständigt pågående diskussion mellan min djefla man och alla hans vänner där de är rörande överens om att det inte finns någon som helst anledning att ha oordning på något eftersom man först får ordning på tankarna genom tankekartorna (mindmapparna) och sedan sorterar in allt från räkningar och fakturor till orienterings- och tankekartor i hängmappar.

Och de som inte redan är mappfrälsta måste sättas på rätt spår.

– Nej.
– Men Lotten.
– Nej. Jag vägrar.
– Ta nu pennan här och skriv det centrala ordet i mitten. Det som allt handlar om.
– VAD HANDLAR ALLT OM DÅ?
– Välj själv!
– Nej.
– Kolla, man kan göra digitala tankekartor ocks…
– Nej.

Om man vill bygga om i tvättstugan ska man skriva TVÄTTSTUGAN i en bubbla i mitten. För annars … kanske man glömmer vad man håller på att planera. Sedan ska man skriva HANTVERKARE? med frågetecken tills man har tänkt färdigt och kommit på att ja, det är hantverkare som ska göra’t och inte t.ex. LOTTEN. Då kan man stryka frågetecknet och skriva namn på några hantverkare i andra bubblor intill – PERSSON LINDSTRÖM UNO PAPPA – och om man då samtidigt råkar brainstorma fram TORKTUMLARE så kan man skriva det i en alldeles egen bubbla i ett annat hörn av papperet och då kommer man på att man ju i så fall måste överväga UTBLÅS eller INOMHUSVENTILATIONSUTLOPP (eller vad det heter) och då skriver man ju det i två bubblor och då är det nog bäst att kladda dit två frågetecken också eftersom beslut i frågan ju inte har fattats och sedan tar man detta papper och river sönder i tusen bitar. För nu har man fått nog, blivit frustrerad och drabbats och tvättstugeaversion fastän det på intet sätt är tvättstugans fel att tvättstugans ägarinna inte gillar tankekartor.

En sådan här har vi. Den är full av hängmappar, kan ni tänka er.

Om vi nu övergår till hängmapparna, så är det ordet i bubblan i mitten som motsvaras av etiketten som sitter på varje hängmapp. Eller så kan man ju skapa undergrupper och ha mappar i mappar …

– Det kan man inte alls! frustar min djefla man.
– Inte? Men varför inte? Om man kan ha bubblor i bubblor eller underbubblor och överbubblor och hängmappar funkar som hjärnstormsbubblor så kan man väl ha mappbubblor i hängsystemet? säger jag.
– Nej.
– Titta, du är ju lika envis som jag.

Bonusfilm:

Dessutom finns det ju en enormt stor risk med hängmappssystem: tjuvar och banditer som kommer i svarta overaller och ficklampa i munnen får det väldigt lätt att hitta precis rätt papper eftersom allt är så noggrant etiketterat. Det har han inte tänkt på, den djefla mannen! Och så kan det ju bli så här tokigt:

Så. Nu vet ni det. Sortera in allt ni har i bubblor och mappar medan jag lägger saker på hög och pyntar med gula notisar och skriver långa listor som jag sedan inte kan tyda. Men tvättstugan blir det – sanna mina ord – aldrig ordning på.

61 kommentarer

Saker att göra i Berlin – men var ska jag sova?

Publicerat av Lotten Bergman den 22 augusti 2013 11:28

Om blott tio dagar åker jag till Berlin – alldeles ensam ity ingen ville följa med. (”Ingen” är förstås en sanning med modifikation. Jag har ju inte frågat min sjukgymnast, Johnny Depp eller mina kusiner.) Jag är borta 3–9 september och det är ju alldeles underbart och fantastiskt på alla sätt och vis. Durch für gegen ohne um.

Förra (och första) gången jag alldeles ensam åkte utomlands utan att ha min kusin i Ditchling som mål, var 1983 – när jag spontanbokade en ospecificerad restresa så att jag efter fem veckors nattjobb på Skogaholms Bageri skulle göra av med varenda liten intjänad krona. Den blondaste och blåögdaste av alla nittonåringar var jag, och inte förrän under dag fem kom jag på att jag ju skulle kunna dricka vin. Hotellbryderier slapp jag eftersom allt var fixat av restresearrangören.

Men nu tillbaka till Berlin. Eftersom jag inte har varit där sedan anno dazumal (1979), måste jag förstås uppdatera mig och vänja mig vid att Checkpoint Charlie inte ser ut som förr. Fast å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur den såg ut förr eftersom jag, Broder Jakob och Orangeluvan var så här intresserade under den väldigt bevakade bussturen in i Östberlin:

Jag ska (enligt order eller i tjänsten) besöka bland annat

DDR-museet
Checkpoint Charlie-museet
Paul’s Boutique
Gedächtniskirche
Holocaust Memorial (som ju måste heta något annat på tyska)
East Side Gallery
Café Einstein Stammhaus
White Trash Fast Food.

Aus außer bei (gegenüber) mit nach seit von zu. Men var ska jag sova? Jag har stirrat på anonyma hotelltips och försökt få ordning på min inre Berlinkarta, som jag känner lika väl som Tokyos. (Alltså inte.) Jag kommer att vilja bo nära en tunnelbana, annars måste jag och knäna nog börja bekanta oss med kryckor.

Före detta Östberlin är tydligen coolare att bo i, men annars vet jag ingenting förutom att jag vill ha

wi-fi på rummet – annars får ni ju inga rapporter
frukostbuffé
säng, gärna med lakan
tillgång till hotellgym (det duger finfint med en motionscykel och ett par hantlar bara).

Påminner om när jag 1978 stickade en tre meter lång halsduk i allsköns färger.

An auf hinter in neben über unter vor zwischen. Hjälp mig med hotelltips!

Eller titta på den här prisbelönta serien och bli lite sugna ni också. Eller … skriv såsom jag gjorde till min tysklärare 1982 en rimmad dikt på tyska med grammatikrabblet som bas. (Fick ändå bara en fyra i slutbetyg. Nä, ja är int’ bitter. Fjäsk? Nähedå. Möjligen kan man kalla poemet en misslyckad list.)

Fotnot
Gegenüber där uppe står inom parentes för att jag banne mig på mitt ord lovar cross my heart att den prepositionen inte ingick i mitt rabblande. Upprörande!

137 kommentarer

Pusselpyssel

Publicerat av Lotten Bergman den 9 februari 2011 09:05

En gång när den store Artonåringen bara var en liten lintott till parvel och alls inte hemifrånflyttad blivande civilingenjör, placerade jag honom i pysselhörnan i en klädaffär. Han var bara två år och jag var jättegravid och alls inte på humör att prova kläder. I denna barnhörna fanns som vanligt en fastlimmad legoplatta, smutsiga legobitar, några pennor och ett pussel. Han fokuserade på pusslet eftersom han var inne i en intensiv pusselperiod.

Medan jag stod och med förtvivlade ögon stirrade på mig själv i spegeln och försökte klämma in mig och magen i ett par snickarbyxor (eftersom jag hade fått för mig att alla quinnor med graviditetssnickarbyxor mådde bättre än alla utan), skred han till pusselverket.

Typisk clipartbild. Vet faktiskt inte vad den ska illustrera. — Typisk clipartbild på pussel. Vet faktiskt inte vad den ska illustrera.

Snabbt gav jag upp klädprovarprojektet eftersom jag inte bara var för stor för snickarbrallorna utan även för provhytten. Hela jag knastrade av statisk elektricitet när jag äntligen lösgjorde mig från provrumsgardinen. (Dörrar är mycket bättre, hörni affärsägare, dem kan man luta sig mot utan att falla halvklädd ut i affären, på rygg som en annan skalbagge.)

När jag kom fram till min lille tvååring såg jag att han hade löst pusslet på ett kreativt sätt. De bitar som inte passade, hade han helt enkelt brutit sönder och pressat in. Bilden hade han komplett struntat i: pusslet föreställde nu en tupp med kammen på foten och foten i munnen och stjärtfjädrarna på huvudet.

– Fääääääädi! sa han stolt.

Jag kunde här ha sagt ”bra, min son, du tänker utanför lådan”. Men jag kände nog mer ”men satan, han kommer att växa upp och bli en ligist som med ett järnrör slår hela världen med häpnad”.

Idag har jag och min djefla man på samma sätt pusslat ihop dagen genom att bryta sönder och fila bort obekväma delar. Vi gjorde samma sak förra onsdagen, så vi känner oss vana och rätt coola.

Jag kör drygt två timmar med solen i ögonen i bil till Finspång, där min djefla man redan är eftersom han åkte tåg dit igår.
Han föreläser på förmiddagen och när jag kommer fram, äter vi lunch tillsammans.
Jag föreläser på eftermiddagen medan den djefla mannen tar bilen och kör hem med solen i ögonen.
Under tiden roar sig Åttaåringen bäst han kan med sin morfar.
Sextonåringen, Trettonåringen och Elvaåringen har med sig matsäck och går efter skolan till biblioteket för att sedan ta sig till sina basketträningar på tre olika ställen.
När jag har föreläst, liftar jag med någon kursdeltagare till Norrköping och tar tåget därifrån hemåt precis i lagom tid för att hinna till min basketträning. Hoppas att jag har kommit ihåg att ta med mig basketskorna.

Vana tidsplanerare ser nu att det kan gå helt åt pepparn på ett flertal ställen i det här pusslet. Men då bryter vi bara av ett hörn till någonstans och gör en snygg mosaik av hela klabbet.

Typisk mosaikbild. Som inte alls illustrerar denna dag eftersom det ser lite bäääässcht ut.

25 kommentarer

Tusen trådar på en gång!

Publicerat av Lotten Bergman den 23 september 2008 22:27

Eller i alla fall tre?

1.
Jag sitter under varje ledig minut (ha ha) och redigerar försäkringsspråk. Jag eliminerar ordet premie (= pris, det kostar) och jag kör find & replace på

Det är jättekul! Kolla vad jag hittar på:
”Skadehändelsen är inte ersättningsbar inom ansvarsmomentet.”
Som betyder:
Din försäkring gäller inte för [fyll i det som hände].

En till:
”Bevisbördan för styrkande av skadeståndsskyldighet bärs av den som kräver ersättning.”
Som betyder:
Du måste bevisa att du har rätt till ersättning.

Bilden hittad här.

2.
Jag försöker få ihop ett basketmatchprogram i fyrfärgstryck, med intervjuer och snajdiga fotografier.

Ett amerikanskt basketlag utan matchprogram runt 1915.

Spelarna ska presenteras med svar på frågor som i mångt och mycket liknar blogguppmaningar:

Som ni ser är det dags att hitta på finurligare, roligare och mer fantasieggande frågor. Hjälp!

3.
Jag planerar min resa till Göteborg och bokmässan som egentligen heter Bok & Bibliotek. Eller det gör jag ju inte. Jag funderar på om jag kanske skulle börja planera för min resa till … eller det gör jag ju inte heller. Egentligen går jag bara och tänker ”det var nåt jag tänkte på, va vare, va vare?”

Sådan där avspärrning med tjockt rep vill jag äga. Coolt att ha liksom. (Uppdat.: Enligt Bengt i kommentatorsbåset är det denna bild som symboliserar de tusen trådarna.)

På torsdags- och fredagsmorgonen ska jag gå omkring på mässgolvet och leta intervjuobjekt som vill bli intervjuade i direktsändning. Jag har bokat tid med chefredaktören för Språktidningen och med chefredaktören för Nationalnyckeln. Finns det fler chefredaktörer som vill bli intervjuade kanske? Jag ska fråga vad de tycker att ordet ”skada” ska bytas ut till inom försäkringsvärlden, det ska jag.

Ni som inte har varit på bokmässan – så här är det ungefär:

I en monter sitter en för allmänheten känd författare och akademiker. Han blir intervjuad och har så stor publik att folk sitter på golvet, står lutade mot själva montern, nästan ligger vid hans fötter. Även alla som bara är på väg förbi lyssnar. Ingen ler, ingen rynkar pannan. Ingen lyfter på ögonbrynen eller ens kliar sig i örat. De ser ut som statyer. Men det gör inte författaren. Han viftar och skriker och mumlar om vartannat. Jag hör:

– Ja, på fyrahundratalet mummel mummel mummel och då! Mummel mummel … Men varför? VARFÖR? Mummel mummel *yviga gester* mummel. Men varför? För att hans FRU mummel mummel … På fyrahundratalet! FYRAHUNDRATALET! Mummel mummel.

Åhörarna fortsätter att slött titta på honom. Ingen lyfter ett finger för att hjälpa honom med mikrofonens finesser. Det är därför han skriker så. Han försöker helt enkelt väcka sin publik.

(Detta var min beskrivning från år 2005. Vem tror ni författaren var?)

26 kommentarer