Etikett: Pegg

Jag har nyss – med emfas – stängt av tv:n.

(Vilket faktiskt är ett himla svårt projekt. Med hundrafemton olika fjärrkontroller som alla ligger mellan soffkuddarna eller bakom kakelugnen eller inne på toa [någon hade svårt med simultanförmågan] krävs nästan veckoplanering varje gång apparaturen ska stängas av. Tryckknappningsspontana personer göre sig numera icke besvär.)

Emfasen berodde på filmens natur. ”Them” var en skräckfilm på franska och rumänska och banne mig fanns det inte underliggande symboler och samhällskritik samt intressanta miljöer insprängda i 72 minuters total panikrädsla. Detaljerna gick mig helt förbi eftersom filmen var sådär Blairwitchläskig. Den djefla mannen, han bara njöööt när filmmakarna lyckades få oss att som seriefigurer hoppa en meter rakt upp och ta oss åt hjärtat.

– Hehe. Jag blev så rädd att jag spillde te. Kolla. (Han pekar på sin bringa som borde ha klätts med haklapp.)
– Iiih! Vad gööör dom? Vaaaarför öppnar dom dörren? Sluuuta! (Jag knyter mina nävar och trycker dem hårt mot kindbenen. Som om det skulle hjälpa.)
– Dom måste ju öppna. Annars händer det ju inget.
– Men vad ska dom uuuut och göra?
– Om det där hade varit på riktigt hade skogen varit nattsvart. OJ!
– Vaddå oj? Iiiih! Vem var det? Varför gjorde han så? Ta booooooort! (Fler knogmärken på kinderna.)
– Coolt. Jag spillde igen. (Blåser på tröjan som en upphettad tennisspelare.)

Usch. Jag tycker inte om att vara lika rädd som när Stenmark åkte som värst. Resten av sommarlovet ska jag bestämma vilka filmer vi ska se. Allt tramsigt med Simon Pegg, till att börja med.