Hoppa till innehåll

Etikett: modeord

Prestigelös? PRESTIGELÖS? Va?

Jag får (inte tillräckligt) många språkfrågor via mejl. De flesta är intressanta och välskrivna och får mig att säga ”nämen” och ”jaså” samt ”vaffan?” – och jag vill gärna ha fler.

Här kommer en av de senaste frågorna:

”Jag har en liten fråga till dig gällande ett ord som används ibland i rekryteringssammanhang och det är ordet prestigelös.
Jag har försökt att googla på ordet och sökt i synonymordlistor men har inte funnit någon bra förklaring på vad det står för.

I min värld betyder det att om en person är prestigelös, så kan hen t.ex. bjuda på sina misstag, hugga i där det behövs även om uppgiften egentligen inte ingår i ansvarsbeskrivningen, kan ändra sig i frågan efter övervägande. Det som gjorde att jag blev uppmärksam på just detta är att min dotter läser Personalvetarprogrammet och de i klassen hade haft detta ord uppe på tapeten. I klassen fanns en helt annan uppfattning med en mycket mer negativ klang.”

Tydligen är man prestigelös om man åtgärdar sådana här dödssynder utan att vara ansvarig.
Tydligen är man prestigelös om man åtgärdar sådana här dödssynder utan att vara ansvarig.

Å hej och hå vad ordet ”prestigelös” inte finns i ordböckerna som jag har i min ägo. Hej Google, min vän. Hur kan ”prestigelös” betyda någon annat än det som vi (väl?) tror att det betyder? Jag googlade lite slarvigt och fann snabbt att vi var kompisar och överens, Google och jag.

Sedan frågade jag en mig närstående Orangeluva som i sitt stall har diverse skrivande människor i olika, intressanta åldrar.

De lite yngre svarade precis som de lite äldre:

”Kan jobba mef högt å lågt, en doer som inte ser dig som ’fin i kanten’.”
/HR-chef, f. 1984

”Någon som hugger tag i det s behövs göras och inte ser sig för ’fin/högt uppsatt’ för olika saker Typ. Alltid positiv egenskap.”
/HR-chef, född 1982.

”Utan att Googla så definierar jag det som att man inte har ett behov av bekräftelse i det arbetet man gör, man behöver inte highligta för alla hela tiden att det är ens egens efforts som ledit till det bra resultatet, och man har det enkelt att dela med sig av bra resultat till andra, och gärna uttrycker sig så också ”Denna leverans är på grund av allt ni bidragit med” osv. Sen kanske man inne i sin hjärna vet att man varit den största anledningen, men som sagt inget behov av att få det bekräftat eller att man behöver säga det själv J

Men lika mycket är detta att man kan erkänna att man har fel, om man pushat hårt för en viss ståndpunkt i en fråga och sedan inser att den andra sidan har mer rätt, så har man inga problem med det utan inser sin miss!”
/Gruppchef, f. 1989

Nema problema. (Förutom att alla smileysar förvandlas till J.) Alla är överens. Synd bara att alla inte är det. ”Prestigelös betyder ju att man är för snäll och undergiven!” Och att om det översätts till engelska blir alldeles tokigt:

”The problem is also that Swedes often insist on a translation of prestigelös as ’prestigeless,” which is incorrect and could have a very negative effect on an English speaker reading your CV. Prestigeless has a very negative connotation in English.”

Så. Ännu ett oanvändbart ord. Vad tusan ska vi göra med alla floskler och urvattande uttryck som folk inte längre tolkar på samma sätt? (Man får inte svara ”det var bättre förr” utan att vara konstruktiv, så det så.)

Tydligen hänger extremt mycket prestigelöshet och sönderfallande hierarkiet på vem som kokar det förbaskade kaffet.
Tydligen hänger extremt mycket prestigelöshet och sönderfallande hierarkier på vem som kokar det förbaskade kaffet.
Share
52 kommentarer

Modeord – men inte A-linje, jumper och getingmidja

Implementering. Implementering. Implementering.

Implementering. Implementering.

Implementering.

Imp…

Om man säger  implementering flera gånger i rad, tappar ordet faktiskt även den lilla skärva av betydelse som det hade nyss.

Implementering. Pleminterering. Mentipletering. Plutiomentering!

Det är ett ovanligt seglivat modeord, implementering. Jag har länge försökt ta död på det som en irriterande fluga, vilket i sammanhanget är synnerligen passande jämförelse eftersom klyschor ofta valsar runt i ett par år och sedan förtvinar som modeflugor plägar göra. För modeord förlorar sin betydelse; det är det som är problemet.

Skärmavbild 2013-02-27 kl. 16.32.44

I en gammal artikel i DN hittar jag flera fantastiska exempel på meningar som egentligen bara är fluff:

  • För att vara en verkligt smart bottomliner i vår bransch måste man vara en passionerad topliner.
  • Recessionen får kännbara effekter för företaget.
  • Som den bank med flest kunder i Sverige kom vi i centrum för en omfattande medial uppmärksamhet.
  • Precis som nedgången kom hastigt, kan uppgången komma mycket snabbare än vad många idag tror.

Det är visserligen en viss skillnad mellan urblekta modeuttryck som används för ofta (men som en gång i tiden var både fräscha och upplyftande) och klyschor som inte betyder något egentligen utan bara är trötta och banala stereotyper – men en sak har de gemensamt: de är intressanta tidsdokument.

I slutet av 1890-talet sa man ofta suggerera eftersom Baudelaire tydligen gillade ordet och folk ville vara lite som Baudelaire. Man slet också (enligt Svensk uppslagsbok, Svensk etymologisk ordbok samt Nordisk familjebok) ut ord som försumpa, spröda toner, uppmarsch, tidsenlig, varsel (som i varning), uppkomling, självhävdelse och plattform (!). I början av 1900-talet sa man tipptopp så ofta att språkkonnässörerna blev alldeles knollriga. Tänk er hur Greta Garbo i baddräkt, med beslöjad röst säger:

– … tipptopp …?
– … tipptopp …?

I Svensk Tidskrift var lektor Gustaf Jacobson år 1940 oerhört putt på modeorden:

”En annan orsak till språkets utarmning är modeordens och
slagordens överhandtagande, vilket är så mycket mer ödesdigert, som
dessa ofta äro av utländsk extraktion. Alla tiders (eller ännu bättre
alla tajders), jätte-, gå in för, forma sig till, gestalta sig som, 
sports-betonad, tjusig, flott, vårt avlånga land, skallbasen, övertänd, 
spolierad, demolerad, last but not least, anno dazumal, filmfront och alla
andra fronter — vem känner icke alla dessa modeord, som plötsligt
dyka upp, intill leda upprepas, undantränga andra ord och skapa en
språklig likriktning, som verkar förtorkande.”

Intresseklubben antecknar, hade jag nu kunnat säga som man gjorde för 25 år sedan. Och idag hade jag naturligtvis med bekymrad panna mumlat något om utmanande marknad … turbulent år … med kunden i fokus … tills alla hade förstått allvaret i frågan.

Eller så fokuserar jag helt enkelt på helt andra modeord.

Implementering av plattityd.
Implementering av plattityd.

 

Uppdatering med modeordsbidrag från kommentatorerna:

  • evidens
  • värdegrund
  • helikopterperspektiv
  • klockrent
  • perspektiv i
  • hur landar vi i det här?
  • ligga i framkant utanför boxen
  • ta höjd för
  • legendar
  • facilitera
  • verkshöjd (fast kanske ok som fackuttryck)
  • hygienfaktor
  • hälsosam
Share
76 kommentarer

Rapport från en skurhink

Jag lever i sanning ett spännande liv. Not.

Men igår for jag i alla fall mellan ytterligheter. Två timmars jobb med artikel om modeord, sedan – swooosch – resa till Stockholm. Där besökte jag och förärades sushi hos en bloggare, varefter jag för första gången – på order av en annan bloggare – åkte till Berwaldhallen för att hämta konsertbiljetter. Denna hall vaktas av en tredje bloggare, som drog ner mig i kulvertar, visade upp kaffeapparater utan muggar och mystiska övningslokaler. På en dörr stod det ”FLYGLAR”. (Obs, plural.) På en vägg fanns det ett hiskeligt, modernt konstverk (1979). På golvet fanns det mystiska fläckar. (Om man går på dem förvandlas man till en musiker.)
Sju sjösjuka sjömän hade känt sig hemma på den blåa heltäckningsmattan eftersom den lekte hela havet stormar och hade platsat jättebra i Fröken Ensam Hemma åker gungstol.
Men biljetterna kom jag ihåg att hämta trots de vilda äventyren. Plötsligt infann sig ett lugn som jag sällan skådar. Känner. Upplever. Stöter på.

Fyra timmar utan förpliktelser.

Ingen väntade på texter, ingen ville ha mig att föreläsa om verbens plural, inget internet fanns till hands. Så jag köpte mig en kvällsmat och gick på bio: senaste Bond-rullen. Daniel Craig ser under (sorry, nu kommer en spoiler) tortyren ut så här:
Jarl Kulle.

Föremålet för James Bonds kärlek ser däremot ut så här:
Cia Berg.

(Ni förstår väl att jag försöker vara som denne bloggare?)

Sedan sammanstrålade jag på Tjuvlyssnatfesten med i tur och ordning en fjärde bloggare med ny kamera (som hon inte vågade använda) och en femte bloggare (som alls inte hade något glitter på sig) och såg en sjätte bloggare med väldigt snygga, högklackade skor (tut-tut, modebloggsvarning) men hörde tyvärr absolut ingenting av vad förordsskrivaren sade i mikrofonen. (Jag skulle ha bussvisslat och bett alla vara tysta. Folk stod till och med och pratade i sina mobiler när värdarna höll välkomsttal!)

Efter att ha smörjt våra eventuella krås med vitt vin, öl, sushi och annan ohyggligt snyggt upplagd förtäring som fanns i enorma mängder, vandrade alla vidare till en annan lokal, där vi till hip-hop på höööög volym (jaaa, jag är en gammal kärring som vill samtaaala) försökte prata teckenspråk med en bloggare och en annan bloggare och tammetusan gick jag inte fram och berömde en och annan film-bloggare. Sedan killade jag en man i mustaschen, följde med Gustaf Skarsgård in på toa (där jag klev i en skurhink), tog en bild på en bloggare, drog upp byxorna på en stackars pojk som visade upp halva rumpan och kalsongerna samt vinkade åt en fnuttifjärde bloggare.

Sedan bjöd en ytterst snäll bloggare mig på taxiresan ”hem”. Här ligger jag nu på en nybäddad madrass i en lägenhet på Söder och myser i nyborstade tänder och surfar på okänt folks trådlösa nätverk utan lösenord. Det piper hip hop i mina öron och jag hör ambulanser. Jag vill gå på fler fester och jag vill träffa fler människor och jag vill åka taxi och prata teckenspråk men jag vill inte höra mera hip hop. När jag och en annan bloggare försökte charma the almighty DJ, förklarade han att han ”inte tog önskemål”. Och så sa han ”Gå nu, snälla, jag jobbar”. Sedan greppade han micken och … rappade.

Beatles, people, mera Beatles!

Nu till modebloggen!
Ny t-shirt, plommonstop (dock buret under ytterst få minutrar), nyinköpt halsband (139:-), basketskor till svarta, tajta jeans och jättemycket deodorant.

Uppdatering:
I kommentarerna finns det länkar till komprometterande foton.

Share
33 kommentarer