Hoppa till innehåll

Etikett: larvigt

Isbjörnar i Luleå, den nuvarande regeringens klädval och ett foto

Jättelarviga minnen från dåtiden!

1.
När jag var liten och bodde i Luleå, skrattade vi gott åt de oerhört fåniga vykorten med isbjörnar på Storgatan.

– Isbjörnar? Luleå har inte ens ett zoo.

Ungefär så här. (Det här är snarare nånstans vid Stationsgatan.)

2.
När jag var på språkresa i Eastbourne 1977, sa vi till några coola killar från Lidingö att jodå, TV2 skulle snart komma till Luleå. Men att vi ibland faktiskt kunde ratta in P3 och Svensktoppen.

– De trodde på oss, trots att ”kanalklyvningen” (TV 2) funkade överallt i hela Sverige redan 1969.

3.
När jag hade bott i ett år i Dallas och gått i high school, fick jag på fullt allvar säkert 20 gånger frågan om jag hade träffat J.R. Ewing nån gång.

– Det hade jag inte.

Jättelarviga nyheter från idag!

Regeringen åkte tydligen till Kiruna igår och blev på nåt mysko sätt sponsrade av en polarexpedition. Eller nåt. Våra makthavare poserar i täckbyxor med extravaddering på knäna, enorma dunjackor, björnskinnsmössor (fast inte björn dårå, för hur hade det sett ut?), de ler och skrattar och tycker att det är jätteskönt att svettas ihjäl eftersom det ju denna dag råkade vara nånstans runt – 4 °C kallt i Kiruna. (Observera gärna det korrekta mellanslaget före °C.)

För att inte debiteras 5 000 kr för bilden, har jag blivit tvungen att censurera den. Men ni anar kanske hur det ser ut och vad kalaset kan ha kostat?

Den enda som är korrekt klädd på bilden, är kungen: rock, brallor och vanliga dojor. (Jag hoppas att han fick beröm av nån.) De andra påminner starkt om mina barn iklädda bävernylonoveraller inne i ett shoppingcenter runt 2007.

– Mamma, det är vaaarmt.
– Ja, jag förstår, men det är ju så kallt ute.

Förlåt, barnen, förlåt.

I amerikanska filmer, vandrar hjälten och hans polare ofta omkring i något som sägs vara freezing cold, men ingen rök kommer ur munnen och ingen har vantar och snön beter sig misstänkt – liksom som vore den schampo-skum.

I samma sorts filmer kliver hjältinnan ganska ofta vigt ur en taxi. Hon är inpackad i täckkappa, fluffmössa, muff och … och … pumps! Jag lovar och svär att även dagens regeringsmedlemmar när de ser sånt trams pekar finger och säger att amerikanska regissörer ju är ena klåpare eftersom alla ju veeeet att man inte kan ta ens två steg på snö eller is om klackskorna är odubbade.

Så … nu enas vi om att regeringen har dåliga påklädare och att Kiruna inte är Antarktis på samma sätt som att nästan ingen har bastkjol på Hawaii.

Jättecoolt foto från förr!

In på scenen kliver nu ett av världens bästa foton.

Regeringen till vänster, kungen till höger. (© The Irving Penn Foundation)
Bilden är ett konstverk som heter ”Peter and Dagmar Freuchen” och fotot togs av Irving Penn 1947. Peter var i sin isbjörnspäls drygt två meter lång, vilket ju inte är nån vidare längd om man t.ex. lirar basket. Lilla coola Dagmar med florhatt och pärlhalsband måste alltså ha varit pyttekort.
Och det är nu jag bemödar mig lite extra för att vi alla ska kunna förtränga de larviga politikerna i sina fåniga kläder i det förtjusande, varma Kiruna. För visst vill man veta mer om det danska, äkta paret Peter och Dagmar?

Peter Freuchen (1886–1957) slutade skolan i förtid för att istället segla till Grönland, blev polarforskare och besökte alla de riktigt kalla delarna av världen och fick därför använding för sin päls på bilden. Han var nära döden bl.a. när han

  • i flera dagar låg fastklämd i en snödriva efter en lavin
  • blev skjuten av en lägerkock som trodde att han var en björn (det var väl den där pälsen igen)
  • högg sig själv i låret med en harpun när han klättrade nerför en glaciär via sälskinnsrep (viktig detalj, tydligen, de där sälskinnsrepen)
  • fastnade i en snögrotta, som han med stor möda grävde sig ut ur (med hjälp av ett verktyg som han påstod var skapat av avföring), varefter flera tår fick amputeras pga. förfrysning.

Foten hämtade sig aldrig, utan fick senare amputeras helt.

Dagmar Freuchen-Gale (1907–91) var även hon dansk, men illustratör på landbacken. Hon följde blott med på en av makens livsfarliga resor (till Island) eftersom hon hellre satt hemma och tecknade på uppdrag av modetidningar och bokförlag. När Peter gav ut memoarboken ”Book of the Seven Seas”, kontrade hon med kokboken ”Cookbook of the Seven Seas”.

Hon riskerade aldrig livet, men dog förstås ändå.

Share
31 kommentarer