”Påsken infaller som alla vet den första helgen efter den första solförmörkelsen efter vårdagjämningen.”
Kjell Swanberg (1944–2008)
Senapssill på er alla! Och ett ägg! Vem har snott gräslöken? Ge hit lammet! Bääää!
Kan det månne vara så att den i år rekordsena påsken kommer precis i rättan tid? Solen står som spön i backen och alla (utom jag dårå) ligger utomhus och sorterar fjädrar. Eller nåt.
Med andra ord har jag kommit långt från långfredagarna från förr. Långfredagen är sedan länge varken lång och tråkig utan som vilken jädra halvröd dag som helst (sedan 1969). Det enda som är heligt för mig är att jag ska titta på den här bilden varje långfredag.
Ägg-Beppe kan man inte få nog av.
Nu en favorit i repris: en bild på ett halvpocherat, blankt ägg som vilar på en skiva bayonneskinka, som i sin tur simmar i madeirasås.
Gulp. Svälj.
Fotnot:
År 2016 kom påsken rekordtidigt och firades en månad tidigare än 2019.
”Påsken infaller som alla vet den första helgen efter den första solförmörkelsen efter vårdagjämningen.”
Kjell Swanberg (1944–2008)
Jag har sällan sett så många uppsluppna påskfirare som just nu! Vart jag mig i påsken vänder, står det en leende människa med en sillburk i handen och tjoar KLATJOFS! [glapåschk]
Kan det månne vara så att den i år rekordtidiga påsken kommer precis i rättan tid – nu när vi hatar varenda liten vilsekommen snöflinga som sedan i december har strävat neråt men liksom inte lyckats? När påsken kommer som den brukar i april, är kanske alla lite allmänt gladare eftersom vädret är vänligare och ljuset ljusare; då behövs ju inte massa färgglada påskharar och lediga dagar.
Ägg-Beppe kan man inte få nog av.
Idag är det långfredagen. Som inte är lång och som inte längre (sedan 1969) är tråkig utan som vilken jädra halvröd dag som helst. Vi måste repetera så att ni inte glömmer att det var tristare förr. I give you Allmänna ordningsstadgan, SFS 1956:617 §10:
Å juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen må icke anordnas offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag för tillställning, vars innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd.
Vi måste göra om den. Allmänna ordningsstadgan från 2016:
Å långfredagen efter klockan sex på morgonen må ni icke titta på Facebook annat än undantagsvis eller vid trängande frukostrapporteringsbehov. Systembolaget, vars innehåll och syfte kan ifrågasättas i och med högtidens helgd och nubbevisans varande, har stängt för att inte uppmuntra.
Och vad kan man denna långfredag laga för äggrelaterad rätt? Ah, naturligtvis ett halvpocherat, blankt ägg som vilar på en skiva bayonneskinka, som i sin tur simmar i madeirasås.
Förra året berättade jag om långfredagstristessen som innebar att vi alla – hur oreligiösa vi än var – skulle lida med Jesus. Men att jag hade kommit ihåg fel.
I år ska vi inte lida, tänkte jag. I år ska vi frossa i döden!
(Jag ber om ursäkt redan i förväg. Bilderna i detta inlägg bör kanske inte granskas vid frukosten eller tillsammans med känsliga tittare. Känsliga läsare varnas också; detta är inte ett inlägg som hanterar döden med silkesvantar. Eller dito strumpor.)
Jag har hittat fantastiska bilder på målningar från 1500–1800-talen, men de hade inte några kommentarer eller bakgrundsfakta. Det var bara en massa anatomi-målningar som jag kände starkt för och ville titta närmare på, vilket är svårt när bilderna faktiskt är komprimerade. Så jag grävde lite.
När jag var i sjuårsåldern satt jag och granskade bilder på eksem, puckelryggar, akromegalidrabbade och polioskadade i en antik läkarbok som mamma och pappa förvarade i min ögonhöjd. Kanske är det denna min morbida sida som jag försöker odla just nu?
1. Sitter de bakre männen månne bakom ett benrangelsdraperi?
1. Det här är en stor tavla – bred som en basketcenter är lång. (Okejrå, 202 cm.) Det är en avliden fängelsekund som det karvas i och alla män runt kroppen har kunnat identifieras som läkare (främst då Willem van der Meer som håller i skalpellen), studentkompisar och prominenta män från Delft. Att obduktionen sker i skenet av ett stearinljus är säkert mysigt, även om ingen av männen verkar särskilt intresserad eftersom de blåstirrar på målaren Pieter van Mierevelt 1617.
2. Å hu. Ett nyfött barn med moderkaka och allt.
2. Våra moderna ögon värjer sig (i den mån ögon kan det) inför detta motiv. Barn ska inte avbildas så här, säger vi. Men så har det inte alltid varit. Läkaren Frederik Ruysch (mannen som har tagit kommando på bilden) beundrades ofantligt för sitt handlag med döda människor, som han på olika sätt preparerade så att de såg levande ut. Och så hade han förstås ett alldeles eget anatomimuseum. (Jan van Neck målade tavlan någon gång i början av 1700-talet.)
3. Men ser det inte ut som rabarber, där i peangen?
3. Rembrandts målning av Nicolaes Tulp, som undersöker en anatomiskt sett intressant och helt korrekt arm, visar att man även kunde obducera i hatt år 1632. Tydligen var det verkligen så här; man kallade in alla intresserade till obduktionerna och så poserade man … tills likets förruttnelse väl fick alla att fly? Den enorma boken till höger antas vara ”De humani corporis fabrica” (1543) av Andreas Vesalius. Den döde mannen hette Aris Kindt och hade blivit dömd till döden för väpnat (”armed”) rån.
4. Vad gör mannen längst till höger och vad är det mannen längst till vänster opponerar sig mot?
4. Dr Frederik Ruysch med skalpellen (han med anatomimuseet i bild 2) porträtterades 1670 av Adriaen Backer, och även om det inte går att finna en enda kvinna i målningarna av Ruysch, så var han även känd som barnmorskornas bäste vän och utbildare.
5. Här håller Sebastiaen Egbertsz en osteologilektion medan han står modell för … en konstnär … 1619. I källan där jag hittade tavlorna står det att konstnären är Nicolaes Eliaszoon Pickenoy, vilket verkar vara helt fel och lite påhittat av Dickens. I senare källor står det att målaren är Thomas de Keyser. Sedan fann jag detta klargörande:
”From 1746 until 1983, the painting was thought to be the earliest work by Thomas de Keyser, son of the town architect and sculptor Hendrick de Keyser. In a recent article, however, Pieter van Thiel has removed it, with convincing arguments, from de Keyser’s work and assigned it tentatively to Werner van den Valckert.”
Hur som helst hade jag gärna sett fler män i kruskrage.
6. – Flytta på liket, jag vill sitta här på kanten som en cool majje i ”Lära för livet”.
6. Jaså, 1728 var de där i medicinska sammanhang synnerligen opraktiska perukerna och blanka silkesstrumpor högsta mode. Då målade konstnären/skådespelaren Cornelis Troost av den blott 28-årige läkaren Willem Röell … som verkar ha samma handlag som min knäläkare. Mannen strax bakom honom hette Pieter Clevering och var övervakande apotekare.
7. Det här ser ut att vara en illa photoshoppad bild.
7. Rembrandt gjorde 1656 en stor tavla som dock nästan brann upp 1723 (eller mycket tidigare, källorna är inte eniga). Därför ser den konstig ut; man har helt enkelt klippt bort det förkolnade. Den döde 22-åringen Joris Fonteijns hjärna undersöks eftersom han var en seriemördare (kallad ”Black Jack”) som hade hängts tidigare samma dag, och man ville se om hans beteende kunde förklaras i hjärnvindlingarna. Rembrandts målning ser ju nästan tredimensionell ut med den dödes fötter rakt upp i åskådarens ansikte.
8. Ska bara kolla mina sms.
8. Enrique Simonets tavla (1890) med mannen som står med ett hjärta i handen (nej, inte en mobil) har analyserats och analyserats.
Varför ser läkaren beundrande på hjärtat som han har skurit ut?
Är det ens en läkare, såsom han är klädd?
Handlar det om ren och skär socialrealism?
Har han inte bara bokstavligt utan även bildligt slitit hjärtat ur henne?
Jag vill tillägga: är det en svamp där på bordet?
Glad långfredag på er alla!
Uppdatering
Jag måste dra upp Ökenråttans kommentar – med tanke på vad barn kan fascineras av:
Poeten Harriet Löwenhjelm och hennes lillebror Crispin hörde talas om likvax och blev alldeles till sej; det måste dom se. Och slutligen kom det en förnöjd notering i Harriets dagbok: ”Såg likvaxet!” Drömmen uppfylld.
Att långfredagen var en besvärlig och lång dag för Jesus är alla överens om, däremot är det lite svårt att få ihop ”den tredje dagen” när man räknar fredag–lördag–söndag, men detfinns olika teorier som förklarar allt.
Fast nu ska ni får höra. Jag har tyvärr farit med osanning i både radio och sociala sammanhang. I dagarna två har jag påstått att nöjesförbudet som rådde på långfredagen i Sverige upphörde 1973 och så har jag berättat om hur vaaaansinnigt tråkigt vi hade och hur radion bara spelade klassisk musik, alla biografer var stängda och inga danspalats var öppna.
Och nu har jag fått lära mig att detta förbud – som reglerades i Allmänna ordningsstadgan, SFS 1956:617 §10 – togs bort redan 1969. Så här stod det:
Å juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen må icke anordnas offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag för tillställning, vars innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd.
År 1969 alltså. Detta innebär att mina tråkminnen med stor sannolikhet är falska. Och nu kommer det allra hemskaste: det är min kära NE som är skuld till den felaktiga uppgiften. Nu är det rättat:
Denna långfredag tänkte jag berätta om den längsta fredagen i mitt liv – när jag var tvungen att sova på en flygplats och varken hade pengar, mat, dator (alltså detta var 1987) eller vettig packning. Men så här trist blev det:
”Då somnade jag. Det var obekvämt. Sedan somnade jag igen. Då blev det obekvämt igen. Om axelvaddarna bara hade varit större hade jag sovit bekvämt. Men ok, det är ju långfredag idag.”
Långfredagen är alltså dagen då vi övermåttan lida skall, och det är inte mer än rätt eftersom Jesus dog för våra synder. Nu är jag ju inte särskilt syndfull, religiös eller förtjust i lidanden och tristess, så här kommer några alternativa lid-förslag. Denna långfredag kan man:
gå omkring med smutsigt, stripigt och fult hår hela dagen utan att prata om det
stoppa en sten i skon och gå utan att halta … utan att berätta om ontet
titta på ett ruskigt dåligt tv-program utan att tala om vad man tycker
springa elljusslingan i hemlighet utan att berätta om bedriften.
Ni ser vad lidandet av idag består i? Inte smärta, allmänna påfrestningar eller obekväma stolar, nej.
Ända till 1973 var bio, teater, dans och andra ”nöjen” stängda på långfredagen eftersom det faktiskt var förbjudet att ha dem öppna. (Naturligtvis fanns det de som bröt mot lagen och bjöd upp till dans ändå.) Ännu tidigare hade människor på sig svarta kläder och så höll de barnen inomhus, hu och usch. Idag har vi frivilligt nästan enbart svarta kläder och det är stört omöjligt att få barnen att gå utomhus.
Dessutom skulle man förr (nu talar vi inte om ”förr” som i ”70-talet” utan för längre sedan) helst äta fisk och undvika mjölk. Enligt Nationalencyklopedin (i en artikel som världens brutalaste korrläsare Jan-Öyvind Swahn skrev) avstod människor till och med från grädde i kaffet på långfredagen. När man så hade lidit av det hemska kaffet, tog husfadern fram ett nyplockat risknippe och slog sitt tjänstefolk. Även barnen kunde förstås få smaka på riset.
Med långfredagssushi tycker jag att man kombinerar fisk- och ristraditionerna finfint.
—-
Vilhelm Moberg skrev ”Rid inatt” 1941. Den har nästan inget med detta blogginlägg att göra.
