Hoppa till innehåll

Etikett: kris

BOB – om kriget kommer

BOB är inte bara en syltfabrik eller en Nobelpristagare. Det är även en förkortning för ”Bug Out Bag” – liksom en ”flyväska” som står packad om man behöver rymma för att det bor ett spöke i källaren, om huset börjar brinna eller om en atombomb smäller i närheten. Då ska man först gömma sig under ett bord i minst en minut, sedan ska man ta sin väska och sticka.atombomb

Nejdå. Jag är faktiskt inte orolig, även om det kan verka så. Jag tycker bara att det är spännande att tänka ut vad vi idag packar ner – och om vi ens kan föreställa oss vad vi behöver nu när vi aldrig saknar något eftersom allt ju finns i telefonen.

atombomb2
Det här är 1960-talsversionen av vad vi behöver när vi ska fly hemifrån. Sex stycken vikta näsdukar, tex.
omkrigetk1952
Om kriget däremot hade kommit 1952, hade vi kunnat njuta av hur väldesignade anvisningarna var när vi stod där och kliade oss i huvudet eller letade efter näsdukarna.
kriget_omdetkommer
På 1970-talet fanns det tankar på skyddsmask, men idag nämns en sådan nästan aldrig i BOB-tipslistor.

Vi har ju Krisinformation, som jag ju brukar rapportera till när jag inte hör larmet kl 15 första måndagen i månaden en gång i kvartalet. Vad ska jag söka på? Hmmmm …

krisinfo

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (Msb) har en sajt där man får råd om kälkåkning om man söker på BOB, men man kanske kan få träff på ”överlevnadsväska”?msb_vaska

Nää. Men hallå, det finns en sajt som heter 72 timmar som handlar om detta! Oh, så spännande; man ska packa ner kondomer! Men är det inte lite svårläst?

”Vad är då sannolikt att vi råkar ut för, vad är realistiskt? Vi kan se vad som redan hänt, naturkatastrofer, el och vatten bortfall och kraftiga störningar i eldistributionen och fall där vatten inte är tjänligt som föda. Det kan också handla om evakuering på grund av naturkatastrofer som skogsbrand, översvämning och orkanstormar. Har du då en väska, eller ’BOB’, färdigpackad med mat och kläder Första Hjälpen materiel och mediciner samt en i förväg gjord plan för evakuering kommer du vara och känna dig tryggare för hur du ska klara dig och din familj de närmsta dagarna. En evakuering behöver inte betyda att man tillbringar den närmsta tiden i tält eller vindskydd, det är mer sannolikt att du kan ta dig till vänner eller släktingar eller rent utav ett landställe.”

Kan vatten vara föda och innehåller inte Första-hjälpen-lådan förutom några bindestreck även material?

Så nu är egentligen frågan: hur i hela friden ska vi om kriget kommer klara oss utan Google Maps och Twitter samt en välsittande gasmask?

omkriget_61
Hela denna folder från 1961 går att läsa hääär.

Uppdatering
Anna i kommentatorsbåset tipsade om Krisinfos systersida Din säkerhet där man kan roa sig kungligt med listor och filmer – och se på tusan: man bör naturligtvis ha kontanter hemma! (Men inte gasmask.)

Share
69 kommentarer

Fotbollsfruarna föder barn och målvakterna faller som käglor och jag behöver hjälp

Ni förstår att nu, nu är det kris.

Janne Möllers hår är inte längre svartlockigt, Ronnie Hellströms mustasch har grånat, Ravelli sprattlar bara i tv-laget och Hedman går i rosenterapi och älskar sin nya renlevnadstillvaro såpass att jag framstår som en troglodyt i jämförelse. Min favorit Rami Shaaban stod i långstånken Andreas Isakssons skugga tills han fick lägga av för att få rubriker.

Och nu, förstår ni, nu har Isaksson samlat på sig gula kort så att han är avstängd. Som målis tacklar man liksom inte så diskret, så när han gör olämpliga ting syns det jättebra. (Fast egentligen är allt domarns fel.)Så vem är då andremålvakt i svenska fotbollslandslaget? Eh, hm. Öh, hrml och harkel. Jo, Johan Wiland! Men nej, han är ju skadad. Jag måste googla.

Skärmavbild 2013-06-11 kl. 17.26.06

Där ser man: tredjemålvakten Kristoffer Nordfeldt (1,90 m) är målvat och skadad samt hemskickad – och ser på pricken ut som avstängde Isaksson.

Jag lade honom ner så att ni lättare ska se hur lika de är.
Jag lade Andreas Isaksson (1,99 m) ner så att ni lättare ska se hur lika de är.

Vem tar vi fram då? Fjärdemålvakten Pär Hansson med femtemålvakten Daniel Örlund som reserv utifallatt Hanssons fru ska föda barn precis som alla andra fotbollsfruar gör i dagarna. Och eftersom det är under just sådana här betingelser som Buster-historier med askungetwist uppstår, måste vi kolla hur de ser ut och heja lite extra nu ikväll när Sverige spelar mot den stora fotbollsnationen Färöarna i VM-kvalet.

Och varför berättar jag detta för den inte särskilt intresserade läsekretsen i båset? Jo, ser ni, för att när Zlatan kisar mot fjärran under nationalsången, när alla ställer upp för en sekundsnabb fotografering och Pär Hansson (om det nu är han) småjoggar bort mot sitt mål, ja då … då sitter jag på ett tåg från Göteborg! Jag kommer inte att se vem som vinner slantsinglingen eller om Anders Svensson kanske slängs in i sista sekunden trots allt ( man kan ju hoppas) och jag kommer inte att ha den blekaste aning om huruvida mittfältet kommer i kläm eller om Toivonen springer i djupled. Visserligen kan jag ha Ralf Edström (1,91 m) i öronen (vilket alls inte är fel), men jag vill ju seeee!

Hjälp mig alltså med rapporter mellan 19:15 och 20:02, när jag förhoppningsvis kliver in genom dörren hemma. Jag är intresserad av allt: vem som har snyggaste frillan, vem som har känningar i ljumskarna, om Zlatan har ringar under ögonen eller i öronen och om gräsmattan ser okej ut. Springer Sebastian Larsson mest nu när Elmander är avstängd? Och klagar han mest på domarna fortfarande? Och har Oscar Wendt blivit pappa än?

Nu är klockan 18:15. Over and out.

___

Under and in – klockan är halv nio och jag är äntligen hemma efter att lymlar tog sig in på spårområdet så att

  • polisen fick stoppa alla tåg
  • alla blev försenade
  • alla anslutande tåg hann åka
  • massa taxibilar fick kallas fram
  • jag missade 25 extra minuter av matchen.

Men ojojooj sickna tre hjältar som höll igång i båset! Tack Pysseliten, f.d. Misswar och Cecilia N!

Share
113 kommentarer

Kristänkande

Min djefla man suckar och suckar i ett hörn bakom mig. Jag tänker att han nog läser tidningen och blir arg på än det ena, än det andra, ty så funkar djefla män som kan många konster; de har väldigt mycket att bli ilskna över.

– Nej, det finns inget hopp, säger han och jag hör att han klämmer ihop datorn.

Jag svarar inte eftersom jag inte är förvånad. Dessutom vet jag att det kommer en förklaring snart. Och den kom. I now give you – the bloody husband:

– SMHI har inget annat att erbjuda än snöknarr, stingande luft och järnkyla. Jag säger som Garibaldi 1849: ”Non offro né paga, né quartiere, né provvigioni. Offro fame, sete, marce forzate, battaglie e morte!” Dags för en krisplan för fem månaders snöhelvete! Iväg och köp termo och ylle och fleece innan lagren tar slut. Glöm inte nya skyfflar – det ska räcka till hela familjen!  Fram med sparken och kolla så att veden håller sig torr under huset. Rita upp en karta över trädgården och dra upp en skottningsplan. Var ska vi lägga snön, vilka passager ska vi hålla öppna? Aux armes, citoyens, formez vos bataillons, marchons, marchons! Det finns inget hopp!

Och det är nu den goda hustrun – jag – inte säger rätt sak. Jag är nämligen inte alls bekymrad över kylan och lider inte ett endaste dugg av den. Jag är ju norrbottning gubevars!

– Men äsch, säger jag, det gör väl inget att det är lite kallt i ett par dagar. Luuugn. Det blir nog varmt i april–maj ska du se.

Däremot sattes jag på pottkanten under en lite hektisk timme igår kväll. Vi saknar numera nämligen low-tech-lösningar när de hypertekniska ettorna och nollorna behagar fallera. Dessa besvärligheter sammanföll:

  • Internet försvann i huset.
  • Telefonernas wi-fi slutade i och med det att funka.
  • Tioåringen som nyss var hos en kompis var försvunnen i kylan utan mobiltelefon.
  • Tioåringens kompis är såpass nyflyttad att hennes adress inte står på klasslistan.
  • Vi har ingen karta över just det bostadsområdet eftersom det är alldeles nybyggt.
  • Mobilens gps har inte uppdaterad information om just detta område.
  • Tioåringens kompis var alldeles ensam hemma och visste inte riktigt vart Tioåringen kunde ha tagit vägen sedan hon rusade mot bussen för nästan en timme sedan.
  • Bussarna i just detta nybyggda område går bara en gång i timmen.

Som tur är

  • vevade Trettonåringen igång min mobil med hjälp av 3G medan jag virrade runt i den vilda jakten på internet
  • hade Tioåringen riktigt, riktigt varma kläder från topp till tå
  • funkade internet på den avlägsna plats där den djefla mannen befann sig.

Keep calm and carry on mässade jag medan jag skrapade och skrapade och skrapade den totalt överisade gamla bilen. Utan en susning om vart jag var på väg eller var jag skulle hamna, körde jag sedan med min djefla man hojtandes vägnamn i telefonen som låg i mitt knä.

– Hattranvägen! ropade jag i beckmörkret.
– Ta vänster! ropade den djefla mannen ifrån telefonen.
– Återvändsgränd! ropade jag.
– Oj, kommer du från det hållet, ja då skulle du ha tagit höger!
– Var är busshållplatsen? ropade jag.
– Det beror på var du är! ropade den djefla mannen.
– I korsningen Gäddvägen och Sikvägen!
– Hur hamnade du där? Vänd!
– Jag ser inget! Det finns inga gatlyktor här!
– Men vad bra att bilen har så fin svängradie! ropade min djefla man så att mina trumhinnor fladdrade som en gardin i ljummen sommarbris.
– Ja, det gäller att fokusera på det positiva! Vänta! Jag ser en busshållplats!

Där var Tioåringen – efter en hel timme utomhus i mörkret var hon frusen och ledsen, men vid gott mod ändå. Och det är nu vi skördar frukten av våra förmaningar till barnen. De vet visserligen att de inte ska följa med mystiska människor som bjuder på godis i skåpbilar, men de vet också att man ska ha varma kläder, reflexer, att man ska röra på sig när man fryser och att man ska stå kvar där man är om man är borttappad. Tioåringen tänkte tanken att pulsa genom skogen och snön för att ta sig närmare hemmet. Men så hörde hon min röst i huvudet:

– Stanna kvar där du är om du är borttappad, för då hittar vi dig förr eller senare.

Hej alla mina bloggkommentatorer: är ni inte liksom jag alldeles för säkra på att internet alltid funkar? Har ni en kvar en gammal telefonkatalog eller telefonnumren lagrade på vanligt papper? Har ni kartor tillgängliga? Bensindunk? Spritkök? Mössor och vantar till alla barn?

Det där sista dök upp på förekommen anledning: det är –15 °C ute och på busshållplatsen vid vårt hus ser jag en elvaåring i gympaskor, utan mössa och utan vantar och med halva rumpan bar. Nu ska jag gå ut och fråga om han vill komma in och vänta i vårt vardagsrum istället. Den där gamla mössan som ser ut som en morot vill han säkert låna. Och de gamla blommiga fingervantarna. Ja, det här blir bra.

Share
40 kommentarer