Hoppa till innehåll

Etikett: Guidetti

Jag tittar på fopoll och inspekterar råmat

På Island bor drygt 300 000 människor. I Argentina finns drygt 300 000 fotbollsspelare. Och så spelar de två lagen 1–1 i VM!

En lessen Messi missade straffen.

Men jag är inte så engagerad. Jag sitter i soffan med chips och ostkrokar samt en sangria som spanjoren gjorde förra helgen. Och så läser jag slött en papperstidning. Bläddrar sedan i en bok som handlar om hur man syr dockkläder – men den är lika trist som papperstidningen. Tar upp datorn och slösurfar som funnes det ingen morgondag. Danmark slog sedan Peru med 1–0 och den danske målvakten Kasper Schmeichel är minsann son till sin far.

Peter Schmeichel 1996 och Kasper Schmeichel 2013.

Men så kan man ju inte sitta hela dan, även om det kanske är bra för de dassiga knäna. Så jag haltade iväg till cykeln för att fara iväg på studiebesök hos en kompis som har lyckats starta ett riktigt framgångsrikt företag där hon gör ”raw-fika”. Alltså bakelser och fikaprylar som inte är ugnsbakade, utan bara klämda, rullade, tryckta samt frysta.

Jag fick inleda mitt studiebesök med att klättra upp på en stol och torka bort fågelbajs som mest påminde om ett misslyckat korrtecken.

Kakbottnarna består av vaniljessens, vatten, dadlar och mandlar. När mandlarna massakreras, låter det som en bil utan ljuddämpare, så Anna kränger då på sig hörselkåpor.

– DET VAR DÅ SJÄLVA FAN VAD DET LÅTER!
– JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER.

Dadlarna är jättestora och speciallevereras i megalådor. Anna vred ur kärnorna medan matberedaren kved och krängde tills mandlarna hade förvandlats till mandelmos. Då åkte dadlarna i.
Nötfärsen. Alltså mandlar, dadlar och … inte så mycket mer.

Anna pressade och tryckte ner nötfärsen i formarna och frös sedan in allt. På måndag kommer jordgubbsleveransen och en liten stund senare kommer den färdiga tårtan att stå redo.

– Men gör du allt själv?
– Japp.
– Va?
– Men jag behöver ju t.ex. inte stå i kassan och sälja eftersom det är självservering och alla bara swishar in pengarna.
– Men men men alla hungriga bovar och banditer då?
– Näe, svinnet är inte alls så stort.

Anna var så obekymrad och nöjd med livet att jag såg mig om och försökte hitta något som hon kunde våndas över.

– Du … du … du borde ha fler hyllor här inne.
– Japp, helt rätt.
– Vad är det där för fult?
– Det är en kylbänk som jag inte vill ha här inne. Men jag hyr lokalen, så den står där tills nån hämtar den.
– Har den utombordsmotor?
– Japp.

Utombordaren.

Som många av er vet, lider jag sedan 1972 av ett chokladbollstrauma sedan jag föråt mig på sådana samtidigt som jag lyssnade på Sofia dansar go-go. När Anna idag bjöd mig på en choklad- och hallonboll tackade jag och tog en liten tugga. (Och svepte in den i en servett för att bjuda dem där hemma istället.)

Annas bollar.
Annas rektanglar.
Annas trianglar.

Nu är jag hemma igen och tittar på Kroatien–Nigeria. Tänk om man kunde uppfinna en fotbollssko med dobbar som bara är utfällda i närheten av gräs – då skulle stackarna ju slippa ligga och vrida sig i dessa evinnerliga smärtor av alla stämplingar.

På måndag eftermiddag spelar Sverige mot Sydkorea. Då befinner jag mig i Stockholm eftersom jag har möte på förmiddagen och fest på kvällen. Ska jag se matchen på Nalen kanske? Hmmm.

Om ni undrar varför jag tycker att John Guidetti ska få mer speltid:

Om man inte kan se filmsnutten via Instagram, finns en kortkort version av klippet på SVT häär.

Share
11 kommentarer