… man kan väl ha estetiska åsikter? Nej, estetik-åsikter menar jag.
Som bekant går jag klädd som en sekruttbil, har mögliga naglar och bor i ett sedan två år halvmålat hus med blommiga golv. ”Estetiken sitter på insidan”, mässar jag för mig själv. När jag ska tillverka estetiska foldrar eller möblera som en arkitekt, måste jag läsa på.
Enligt Robin Williams (nej, inte den Robin Williams) finns det fyra grundpelare för grafisk formgivning. Men grafisk formgivning kan man faktiskt applicera på det verkliga livet också. (Är då grafisk formgivning inte en del av det verkliga livet? vrålar alla grafiska formgivare. Jag låtsas inte höra frågan.)
De grafiska grundpelarna som jag är så dålig på är
- proximity (gruppering – ställ fyra vaser i en klump tillsammans, se till att dina tre tydliga födelsemärken i ansiktet är samlade på ena kinden)
- alignment (linjering – alla bokhyllor bör vara lika höga och alla tavlor följa en osynlig väldigt rak linje på alla håll och kanter)
- repetition (upprepning – ha fem likadana lampetter i vardagsrummet, färgmatcha handväskan, skorna och ögonskuggan)
- contrast (kontrast, tydliga skillnader mellan sådant som faktiskt inte är likadant – två olika höga bokhyllor ska ha rejäl höjdskillnad, undvik sådant som är ”nästan likadant” förutom skor, där högerskon ju ska vara nästan likadan fast spegelvänd om man jämför med vänsterskon).
Nu till det konkreta. Det växer en låda på Centralen i Stockholm!
När jag hade förundrats över lådan (som är ett kyrkliknande tak som alls inte hade behövt vara så högt om det inte fins någon regel om att matserveringar måste ha plats för en viss kubikmängd luft), letade jag efter tiden. Tiden, tiden, tiden är förvriden, citerade jag en stor svensk författare. Aha! Där var den!
Jag kisade med ögonen och tänkte: Linjering? Gruppering? Kontrast? Repetition? Estetiskt tilltalande? Jamen … det här med klockor borde väl faktiskt prioriteras på ett ställe som en tågstation? Jag klev lite närmare.
13 kommentarer