Hoppa till innehåll

Etikett: genus

Var går man, fru Gårman? (uppdat.)

Nämen hörni.

1) Herr Gårman. 2) Här går man.

Det är kul! Ordlek och finurlighet. (Jag har förresten en kompis som ser ut precis så där. Med stora steg går hon också.)

1) Här går fru Gårman. 2) Öh.

Inte lika kul! (Jag har en kompis som har gift sig med en skotte. Hon heter numera fru O’Gorman. Det är lite kul.)

Vad man om 20 år kommer att säga om 00-talet:

– De genusifierade precis allt då.
– Alla rasade och var väldigt upprörda för ingenting.
– Nästan alla hade tv fortfarande. Med sladd!
– Det var nog textilbrist runt -02, för då hade alla för små tröjor.
– Tydligen planerade man att införa en Fru Gårman. Och alla kvinnor skulle ha knälång kjol!

Här går man. Där går en Ann.

Uppdatering: ”Det går an.”

Uppdatering igen:

Män som går med barn? Så synnerligen obehagligt.
Det gör vi om till enarmade kvinnor som med nudelsoppefrisyr går med barn.

 

Det enda riktiga. Övergångsställe för Den osynlige mannen.

Not a Bed-In.
Men ett exempel på synnerligen olämpligt beteende. Här-ligg-man-int’ kanske? (Cred och tack till Plastfarfar.)

Share
46 kommentarer

Genusforskning?

Nu serveras det sista kapitlet i seren “NK:s leksakskatalog från 1973”.


Ser man på: trots att vi inte hade NK i Luleå, var det exakt, exakt detta tennsoldats-set vi hade hemma. Vi gjorde eld i den enorma, tegelbrutala öppna spisen i vardagsrummet och sedan smälte vi tenn och hällde i dessa svarta gummiformar som luktade illa. Talkade (pudrade?) dem gjorde vi också. Klämmorna var svåra att klämma fast. Men nu blir jag förbryllad:

  1. Jag har inget som helst minne av att vi målade soldaterna.
  2. Jag har inget som helst minne av att vi ställde upp dem i fältslag och flyttade dem efter Napoleons geniala strategier.

Så vad gjorde vi då med dem?
Detta dockhus hade vi däremot inte. Vårt måste ha varit av en tidigare modell, med enbart två våningar och sannerligen inte någon pool. (Jisses, pool i Luleå, hur hade det sett ut i spåren av det inställda Stålverk 80 och kamp mot det kommersiella förtrycket och kapitalistiska fördärvet?) Det fanns ett enormt batteri på baksidan och de små lamporna lyste så vackert. Jag möblerade och möblerade om ändrade och gjorde små fruktskålar av halva valnötter och … och … Det var ju konstigt. Ingen bodde i dockhuset. Bara möblerna.

Ingen tvingade mig att leka med tennsoldater och ingen tvingade mig att leka med dockhus och ingen puttade in mig i någon som helst riktning när jag var liten och ovetande. Jag fick liksom leka vad jag ville. Det kan ju inte ha varit bra …

Kolla, bilden på tennsoldaterna har ju till exempel mycket bättre upplösning än den på dockhuset. Typisk förtryckarteknik!

Share
17 kommentarer