Hoppa till innehåll

Etikett: boxning

Det här med Muhammad Ali …

Jag gillar som bekant the bad boys inom idrott. Frank Andersson som varvade nacksving med nattklubbsdans, Patrik Sjöberg som rökte och drack öl, Zlatan som säger vad han vill (oh vad vi kommer att sakna honom). Men jösses vad de ligger i lä bakom Muhammad Ali (1942–2016).

ap-ali-birthday-boxing-beatles
Han var faktiskt 191 cm lång, Muhammad Ali. Beatlarna var lite mindre.

Muhammad Ali sa bland annat:

– I’m young; I’m handsome; I’m fast. I can’t possibly be beat.

– It’s hard to be humble when you’re as great as I am.

– If you even dream of beating me you’d better wake up and apologize.

– I’m so mean, I make medicine sick.

– How tall are you? So I can know in advance how far to step back when you fall down!

Muhammad Ali har som bekant inte varit sig själv på många år. Kanske hade han drabbats av Parkinson även utan sin boxningskarriär, kanske inte. Hur som helst är han faktiskt den enda boxare som jag kan titta på in action utan att må illa av våldet – han dansade och duckade och dängde sedan endast till motståndarna när han var säker på att träffa. Hårt.

Kolla här (stäng av ljudet, musiken i klippet är helt onödig):

Mina egna erfarenheter av boxning är oerhört begränsade. Rocky och andra filmer har jag förstås sett, men när de ska till att slåss, blundar jag. Det närmaste en boxningsring jag har kommit var när jag var redaktör på Nationalencyklopedin och fick ansvar för ämnet ”idrott” (jag hade geografi, drama, dans, teater och litteratur sedan tidigare). Plötsligt kom ett brev från den jättearge boxningsexperten O. Johansson, som hade hittat en massa fel i en artikel som han hade skrivit och en tidigare reaktör redigerat. Han skrev ord som ”klåpare” och ”skandal” samt ”okunnig” och ”idioter”. Jag skrev ett svar (på korrespondenskort av hård papp med ”Nationalecyklopedin” i relieftryck):

Hej!

Det här måste förstås utredas. När jag hittar den skyldige, är det bara helt sonika en rak höger från mig som gäller.

/Lotten Bergman, nypåstigen redaktör

Det fick ett par dagar (postgången, ni vet). Så kom ett kort svar:

Vasst och juste svar. I like.

/O.J.

I mina Aktuellt-årsböcker står det spaltmeter om Ali, och de är särskilt intressanta eftersom artiklarna är från den tiden. Han var i början av 1960-talet inte alls särskilt populär, bl.a. eftersom han bara babblade om hur fantastisk han var och inte skrädde orden och alltid (på gott och ont) sa precis vad han tyckte. Hans namnbyte (från Cassius Clay 1964) förvirrade journalisterna i flera år.

mohammed clay
Artikel från 1965.

claytyst

Men all heder åt Muhammad Ali, som hårdnackat vägrade åka till Vietnam. Hans straff blev bl.a. avstängning från boxningen och utfrysning från alla medier, vilket hade kunnat vara slutet på karriären … Men kolla här hur han uttrycker sig – han är jättearg:

(Spola till 1:54 om ni är stressade.)

Share
58 kommentarer

Fem tips om intervjuteknik (uppdat.)

Holyfield har precis vunnit över Tyson och kan inte sluta prata om Gud och Jesus. Men reportern ger inte upp.

Då och då – med väldigt underliga intervall som inte alls verkar förtroendeingivande – skickar min djefla man och jag ut ett nyhetsbrev med fem tips om något bokstavsrelaterat. Idag försöker jag sålla bland mina 396 tips till alla som någon gång måste intervjua någon.

– Intervjutips? Vabaha? Ska du som inte är journalistutbildad ge tips i ett ämne som du ju inte på några villkor kan behärska?
– Javisst. Det finns så mycket som jag tror att jag kan.

För även om man inte är journalist, kan man ha nytta av att känna till intervjuteknik. Det kan handla om att skapa nya kontakter inom eller utanför företaget, att finna rätt person till en ny tjänst eller bara om en presentationstext till intranätet. Eller ett blogginlägg för tusan bövlar!

1.
Se till att intervjuoffret (som man verkligen inte borde kalla ett offer egentligen) känner sig bekväm i situationen. Om det kräver att du sitter synnerligen obekvämt på ett bord i skräddarställning, så ok.

– Vad roligt att du sover i en vattensäng, får jag lägga mig bredvid dig medan vi fortsätter att prata?

– Visserligen brinner det lite i ditt hår fortfarande, men här – ta en isbit på.

2.
Eliminera störande element. Det kan vara omkringrusande kolleger, gråtande barn i bakgrunden eller en ständigt sms-pipande telefon. Men tänk också på att de störande elementen kan fungera lugnande för att ”allt är som vanligt” med dem i närheten. Det finns människor som till och med mår dåligt och inte kan fokusera om de blir tvungna att stänga av mobilen eftersom de då får en känsla av att de står utanför “verkligheten”. Eliminera alltså inte nödvändigtvis det som stör dig, utan sådant som stör den som intervjuas.

– Ni flackar med blicken, är det något som är fel, herr Pirat?
– Ja, jag saknar min papegoja så. Kan han få sitta på min axel under intervjun?

3.
Ett självklart tips som passar i alla tänkbara situationer i livet, är att man bör förbereda sig. Alla tipslistor med självaktning har med punkten ”förbered dig”. När det inte går att förbereda sig, kan man i alla fall skriva upp frågor som kanske kommer att ställas – hur självklara de än är. Men bara för att det finns färdiga frågor, kan man inte slappna av helt: du måste vara vaken och lyssna på svaren så att du inte missar självklara följdfrågor. Så här t.ex.:

– Ja, det var ju då jag förstod att min mamma … inte var … som andra mammor … 
– Och vilken är din favoriträtt?

4.
Formulera frågorna så att de varken är vinklade eller mesiga. Tyvärr definierar alla jag känner ”vinklad” och ”mesig” på olika sätt, men ungefär så här menar jag:

Vinklad fråga
– Tycker du att det är rätt att stora, starka, rika ishockeyspelare ska få bättre träningstider än stackars små, fattiga konståkningsflickor?

Mesig fråga
– Blev du inte ledsen då? Och kränkt?

Dum fråga (som tyvärr ofta funkar bra)
– Hur känns det?

Öppen fråga utan vinklingar och färdiguttänkta svar
– Jag är lite nyfiken på den nya landskapsflaggan som har ett spöknippe i mitten. Berätta hur den kom till!

5.
Våga använda din egen personlighet. Är du en slarver med ägg på slipsen eller en petimäter med benan i raka vinklar kan du kanske göra en grej av det. (Men förvänta dig inte att den som du intervjuar hurrar och älskar dig bara för att du är dig själv.)

– Titta, jag har förberett mig med 125 frågor, en bandspelare och sjutton nyvässade pennor med perfekt hårdhet. Sådan är jag!
– Jag har då rakt inte tid att svara på 125 frågor.

– Oj och hoppsan, spillde jag rödbetssaft på din vita klänning igen?
– Jag har inget ombyte och måste åka hem och byta, du har fem minuter på dig från och med nu.

Såja.

Det sägs att Ulf Elfving (som inte stavas med w) fortfarande är Sveriges skickligaste intervjuare. Jag tycker att det är svårt att bedöma numera, när man inte är riktigt säker på om det finns en intervjufrågemakarstab i bakgrunden. Själv gillar jag Ruby Wax och Michael Parkinson, men det känns ju sådär lagom originellt.

Uppdatering
Har nu fått från säker källa (kollega till Ulf) höra att han inte har hjälp med frågorna utan sköter vjuandet helt själv. (Ja, i branschen skippar man ”inter-”.)

Share
13 kommentarer

OS: Boxning och pingis är nästan samma sak (uppdat.)

Tänk er hur en boxare trippar på tå – den där dansliknande rörelsen som de ju övar upp genom att hoppa hopprep. Sedan kryper de ihop och fokuserar.

Se nu framför er hur en pingisspelare mellan bollarna trippar lätt på tå och sedan kryper ihop och fokuserar.

Lika som bär!

(”Mellan bollarna” är idrottsfackspråk och betyder alltså inte att någon står klämd mellan en massa bollar utan bara ”den tid som bollen inte är i spel”.)

Visserligen blev det inte någon medalj i kanot, men vi kan glädja oss ända till kl. 04 inatt över att Jörgen Persson har tagit sig till semin i pingis. Primorac [priimorats] spelade alls inte dåligt – Jörgen var helt enkelt bättre. Han har en specialbackhand som kommer oväntat som skjuten ur en kanon och fantastisk koncentrationsförmåga. Ni som inte har tittat och som kanske tror att pingis är en fjes- och messport som t.ex. basket, ska titta på denna snutt:

Jörgen Persson och J-O Waldner. Kanske är de inte jätteoffensiva, kanske drar de ut på det lite extra eftersom de tycker att det är så kul. Men det tackar vi för.

Tillbaka till boxning. Precis som i pingis är det ett himla torkande och vattnande i alla pauser. Pingisspelarna får sköta’t själva eftersom de ju har användbara händer och sällan hjärnskador, medan boxarna har assistenter. Nyss upptäckte jag en produkt som jag inte visste fanns:

Spill- och drällbrickan! Varför har inte alla småbarnsfamiljer en sådan under barnstolen?

Uppdatering
Carolina Klüft tappade farten i längdhopp, fick bara till 6,49 m och var inte bland de åtta som får hoppa vidare. (De åtta bästa efter tre hopp får hoppa tre gånger till.) Kommentatorerna i tv försöker analysera klokt samtidigt som de är lite förvånade. Jag och Anders Gärderud är inte ett dugg förvånade.

Däremot är jag lite arg å Robert Kronbergs vägnar, häcklöparen som inte fick åka till OS för att han ”sprang för långsamt och inte skulle kunna ta sig till final”. (Oj, kolla den här bilden!) Ska vi räkna upp alla andra som inte var i närheten av final? Jag anar en gravad hund.

Se, här har vi en längdhoppare som har specialstrumpor med lufthål eftersom hon är allergisk mot sand. (Jag hittar inte på. )
Share
18 kommentarer