Hoppa till innehåll

Etikett: #blogg100

Meditation (publ. i Sydsvenskan 2001-11-15)

Meditation.
Yoga.
Retreat.
Tai-chi.

Alla ger mig råd om hur jag ska kunna bli en lugnare människa. Bara för att jag snubblar in i dörrkarmar och spiller vällingpulver och vill frosta av frysen klockan elva på kvällen.

Nu går jag därför på en kurs i meditation. Vi sitter på golvet med benen i kors och tänker på ingenting. Alla andas lugnt – in genom näsan, ut genom munnen. Alla är mycket duktiga och får beröm för sin koncentrationsförmåga. Utom jag, för jag är helt klart sämst i klassen.

– Blunda inte, titta på en punkt i luften ca 30 cm från ditt ansikte, säger läraren.
– Men tänk om klockan slår, tuppen gal och vinden vänder och vi fastnar så här! säger jag, som sitter där och tittar i kors.

Och jag tyckte att jag var riktigt rolig.

– Rensa tankarna, säger läraren.
– Pumpa läns! sjunger jag glatt, eftersom jag omedelbart tänker på ett oljefartyg som gått på grund.

Var inte det kul?

– Om ni fastnar i en tanke ska ni bara låta den sväva bort. Eller flyta med en ström och försvinna i virvlarna.  Rensa bort alla funderingar! säger läraren och ler så milt och lugnt.

Jag säger inget, men tror han frostar av sin frys var fjärde lördag klockan 10:15  på förmiddagen.

Kliong! Läraren har tänt rökelse och klingar sina klockor som signal på att det ska vara tyst och mediteras. Jag sätter mig tillrätta och blundar trotsigt och tänker att jag förstår skolelever som gör tvärt om. De som envisas med att ha keps på sig i klassrummet kanske har glömt kamma håret. Det finns väl en anledning till allt? Jag borde ha keps på mig under meditationen! Jag kan ha den svarta …

Nejvisstja. Kepsen får sväva bort i mina tankar. Jag måste ju tänka på ingenting. Den svävar bortåt. Nej, den får flyta bort i en liten ström istället. Usch så smutsigt vatten. Där ligger en konservburk. Kepsen fastnar i konservburken. Jag måste hjälpa till lite. Oj, tänk om jag trillar i vattnet, jag som inte har någon flytväst!

Kliong! Läraren ler sitt milda leende och frågar hur det har gått. Alla har varit duktiga och berättar att de känner sig fyllda av ett lugn samtidigt som de fyllts av energi och känner sig oövervinnliga.

– Mina fötter sover! säger jag, men alla bara tror att jag skojar.

På fjärde lektionen är det dags för mantra-meditation. Vi ska sitta med benen i kors och föra armarna utåt och säga ooooom, sedan inåt (aaaaaah), sedan i en cirkel som symboliserar jordklotet (huuuuuung). Alla på jordklotet innesluts i vår meditation och om vi samtidigt tänker på ett helande orange ljus som genomströmmar min förkylda mamma kan hon bli frisk och kreativ på kuppen.

Jag tänker på min frys och låter den genomströmmas av ett orange ljus. Men då börjar den plötsligt brinna och jag måste kasta den i en flod som är full av kepsar och gamla flytvästar. Och då kommer min man gående på stranden och säger att jag stökat till.

Kliong! Läraren ler och berömmer oss.

– Men tänk på att det så här i början kan vara ytterst svårt att nå den ultimativa frigörelsen, säger han.
– Bränn alla behåar! fnissar jag.
– Lyssna på några ord, säger läraren och ignorerar mig helt. Känn efter hur orden påverkar er: vipassana, samadhi, roshi, moksha …
– Prosit! säger jag.

Lite senare blir läraren ekivok och pratar om hel eller halv lotusställning, kroppsliga fokuseringsobjekt och tillstånd av absorption. Jag får in en fullträff genom att i rätt läge bara viska ”… sa flickan”.

Jag är nu inte bara sämst i klassen. Jag är även relegerad.

©Lotten Bergman 2001

Share
8 kommentarer

Partydags!

red_carpet
Just den här röda mattan brann faktiskt upp för två år sedan – men vi har en ny, förstås.

Om tio dagar ska det vara party här hemma: årets basketfest med tema ”Oscarsgalan”. Naturligtvis blir det

Men nu tänkte jag använda mig av den samlade intelligentian i kommentatorsbåset. Berätta för alla om synnerligen och särskilt lyckade tilltag på fester! Är hoppa säck fortfarande roligt? Ska man städa före eller efter? Vilken mat är inte praktisk på fest? (Högst olämpligt var det när en av basketspelarna för två år sedan fick i sig en mandelflaga och fick köra sig själv till akuten eftersom hon var nötallergiker.)

oscars-selfie-2014

Den allra, allra roligaste festen var jag på den 12 mars 1983. Men jag minns inte vad som var så bra med den – bara att den var perfekt. I dagboken står det bara: ”Pratade med alla, E. var ledsen, L. var full, kom hem vid fyra”.

sjukhusfesten
Här har alla på sjukhusfesten häromåret körts ut ur huset pga. mjältbrandslarm.
Share
34 kommentarer

Beatles mest kända skivomslag … not

När Beatles första singeletta ”From Me To You” slog rekord i Storbritannien våren 1963, kontaktade George Martin genast några skivbolag i USA. Gäsp, sa de och fokuserade på andra ting. Likadant efter andra listettan (”She Loves You”, hösten 1963) – George ringde, och alla amerikanska skivbolag sa määäääh. Efter tredje listettan (”I Want To Hold Your Hand”) gav ett litet amerikanskt skivbolag ut en Beatlesplatta, varpå ett stooort skivbolag (Capitol) hakade på och gav ut Beatles de också. Så kan man ju inte göra, så det blev stämningar och rättegångar och annat tjafs i en halv evighet.

Men nu var Capitol i alla fall på banan. Fast inte kan man i USA ge ut plattor på samma sätt som i tönt-Europa, inte. Sa amerikanska musikjätten och tog några låtar här, några låtar där och rörde om och gav ut. Eftersom Beatleskillarna fortfarande var gröna och glada för all uppmärksamhet, protesterade de inte – även om de var mycket, mycket irriterade.

År 1966 började grabbarna helt tvärtom tröttna på uppmärksamheten och alla skrikande tjejer (”dolls”) och fotograferingar. En av fotograferna som följde deras minsta steg var Robert Whitaker, och han kom med en idé under en fotosession: låtom oss göra något annorlunda!

ringo_box_66
Symboliken här är: Ringo är inte speciell – han är bara en av alla andra två miljarder människor i världen.
nails_george_john_66
Symboliken är lite svår här, fotografen förklarar: ”I wanted to demonstrate that the Beatles were not an illusion, not something to be worshipped, but people as real and substantial as a piece of wood.”

– Men låtom oss göra något riktigt makabert nu! sa Robert.
– Ja!
– Vi behöver något mer! Kött! fortsatte Robert.
– Ja! sa Beatleskillarna.

merameat_beatles

–Dolls! I småbitar! tjoade Robert.
– Ja, sa killarna, och lydde Robert till punkt och pricka och hängde rått kött över sina vita kavajer, strösslade löständer och brutaltrasiga dockor över sig.
– Le ironiskt! Avmätt! Håll i dockan, ta av huvudet!

På underliga vägar kom sedan just den bilden som då togs att hamna på skivomslaget till Capitols utgåva med listettan ”I Want To Hold Your Hand”, som i Europa såg ut så här:

wanttoholdypurhand_beatles

Men som i USA och Canada alltså såg ut så här:

ButcherCover

John berättar här hur de tänkte.

Men sånt här kommer man ju inte undan med i USA. Folk blev aaaaaaarga.

artikel1

Fortsättningen på sidan 6 innehåller även en liten blänkare om Stones:

artikel2När klagomålen började ramla in på detta vis, fick skivbolaget kalla fötter och tryckte upp en ny framsida, som började spridas. Den här intressanta:

The Beatles Yesterday And Today_trunk

Alla köttiga skivfodral skulle ha förstörts och makulerats, men eftersom det handlade om enorma summor, bestämde Capitol att det vore en bra idé att ta skivorna och klistra på det mindre äckliga omslaget.

beatlesalbum_66

Nu är förstås de här klistriga plattorna värda massa, massa pengar. Någon lyckades sälja sitt ouppackade exemplar för fyra miljoner kronor. Dumbom, säger jag om den numera rika människan: man ska ju lyssna på Beatles.

”Being for the Benefit of Mr. Kite”, till exempel, inspirerad av detta:

kite_beatles

Share
51 kommentarer

Basketcupen och ESC 2014: liten rapport

Mina fötter luktar efter en hel dags basketarbete såpass illa att de överröstar låtarna i Eurovision Song Contest.

Jag har idag pratat med ungefär 500 människor, öppnat 37 dörrar, diskvalificerat en toalett som misskötte sig och öppnat en hiss som visade sig inte vara tom.

nyhissbild
Täby Baskets roliga P01.

Alla basketbarn bjöds på disco, där Elvaåringen tillsammans med vår spanjor klättrade upp på scenen framför alla dansande människor och dansade framför dem som vore det Partaj på tv.

sigge_lennartsson
Dörrvakterna var Eskilstuna Baskets tvåmeterstvillingar Pontus och Simon, och Elvaåringen visste inte riktigt till sig av lycka.

Jag missade nästan hela ESC , men såg i alla fall de glada norrmännen, Sanna Nielsens kamp för att överrösta publiken som körade fint framför henne, en man i ett gigantiskt ekorrhjul och programledarnas mystiska mellanakt samt fyra lite korpulenta herrar …

Skärmavbild 2014-05-10 kl. 23.45.22
… som visade sig vara Herreys.

Den skäggiga damen Conchita Wurst vann, vilket nog ställde till det alldeles bedrövligt i länder som är lite känsliga för män i klänning och som (tydligen) censurerade Österrikes bidrag under själva tävlingen. Blev det testbild när det stod klart att hon vann?

Uppdatering: Som jag misstänkte och hoppades, var detta noooog bara ett rykte: ”Men det är inget tv-bolag som har sagt någonting om att de till exempel vill ta bort eller blockera Österrikes bidrag, det finns det absolut ingen diskussion om. Och de vet att man ska visa programmet i sin helhet i enlighet med Eurovisions regler, säger EBU:s executive supervisor Jon Ola Sand till DR.” (Tipstack till Pysseliten.)

(En tydligen efterfrågad definition enligt henne själv: hon är en man som heter Tom Neuwirth, men när han går in i rollen som Conchita är han en hon.)

alcazarConchita är en utmärkt artist som ser ut som Jesus, Ola Salo och general Alcazar, tycker jag. Sverige kom på tredje plats, vilket är alldeles utmärkt eftersom SVT egentligen inte har råd med sådana där spektakel.

Och idag – söndag – fortsätter basketandet med speakeruppdrag. Tiddeldoo!

Share
27 kommentarer

Basketcup hela helgen

Jag är lite frånvarande. Från klockan 14 igår fram till ungefär klockan 19 på söndag kommer jag att ha tillbringat ungefär 35 timmar i baskethallar här i stan.

basketflickor

Vi har en cup som heter EEM och när den pågår blir man livegen. Hela familjen – inklusive vår spanjor – är indragen och vi coachar, skriver protokoll, tar tid, skjutsar, hämtar mat, tröstar, säljer prylar och godis och skrattar oss halvt fördärvade åt allt som sker. Det finns bara en sak som är trist:

lottenbasketDet finns ingen klass för F64. (Vän av ordning kan nu påpeka att även om det funnes en sådan klass, hade jag ju inte kunnat vara med med mitt knäskräp. Jajaja. Yadayada, just rub it in. Hade det funnits en sådan klass hade jag klivit in på planen och spelat ståbasket utan spring, hopp, sväng och dunk.)

Fjortonåringen spelar i F00 och Elvaåringen i P02 och båda förlorade stort idag – mot ett riktigt elitlag respektive ett lag där den längsta elvaåringen var 187 cm lång. Vår lille plutt på 139 cm såg ut som en halv människa i jämförelse.

Hjula
Man behöver inte ta allt så allvarligt.

Hela stan är full av basketbollbärande barn, pedagogiska coacher, underbart roliga människor och några klantisar som är vana vid markservice och som inte kan ta hand om sig. Vi ska naturligtvis vara dem behjälpliga och svara på frågor som:

– Var ska vi spela?
– Var finns det mat?
– Har ni bollar till oss?
– Var är mitt lag?
– Kan man låna liggunderlag här?
– Min flaska är för stor, hur ska jag få in vatten iden?
– Har ni ketchup här?
– Vad heter den här staden?

I upphittarlådan hade vi vid åttasnåret på kvällen fem portioner pastasallad, tre omaka skor, två mobiltelefoner, ett diadem, sju vattenflaskor och en flaska ketchup.

erik_s_sovplats
Min basket- och klasskompis Erik från Täby lade ut den här bilden på Facebook och önskade alla sina vänner en riktigt god natt.

På diverse sociala medier rapporteras om vinster och förluster, sorg och glädje, skavsår och stukningar samt en försvunnen flaska ketchup. Och alla som i natt bor på liggunderlag kommer i morgon att vakna och undra hur i hela friden dagens vedermödor ska klaras av.

start
Hallå domarn! Jag har sovit så dåligt att jag inte förstår vilken knapp jag ska trycka på!

Share
20 kommentarer

En kort, en lång: divis och tankstreck

Det här har jag skrivit om flera gånger tidigare här på språkpolissajten. Men nu får jag ju så många frågor i ämnet, så vi tar det igen. Observera att det här är överkurs: få bryr sig om längden idag. Den lär ju inte ha någon vidare betydelse.

Definition:
– är ett vanligt bindestreck.
— är ett låångt tankstreck.

Det långa strecket (–) är ett kärt barn som kallas pratminus, tankstreck, talstreck och minustecken. På datorer som inte heter Mac skriver man ett långt streck med hjälp av ctrl plus minustecknet på det numeriska tangentbordet. Om detta inte funkar skriver du bara två bindestreck efter varandra; ibland gör datorn eller skrivaren faktiskt om det till ett långt streck utan att man ens behöver be om det. Malinka tipsar från kommentatorsbåset: ”Om det inte inte funkar, pröva alt plus 0150 [siffrorna på det numeriska tangentbordet].” På Mac-datorer trycker man ner alt & bindestreckstangenten.

Det korta strecket (-) heter antingen bindestreck eller divis och ni vet ju att det sitter bredvid punkttangenten på alla svenska tangentbord.

• Det superjättelånga strecket som man använder i engelskan struntar vi i just nu. (Om sajten languagecop.org finns, kan vi ju tipsa dem.)

Det korta bindestrecket används utan mellanslag runtenom vid

• radbrytning:
protes-
tant

• sammansatta ord:
moss-stickning

• dubbelnamn:
Åsa-Nisse

Det långa används vid massa olika tillfällen:

• Vid repliker har du tankstreck med mellanslag efter, som i

— Sopprot! röt han ilsket.
— Ankskit! svarade hon lite mer litterärt.

• Tankstrecket är långt med mellanslag på båda sidor, som i

Det roligaste i filmen är — anser jag — när Johnny Depp trillar ner i en djup grop.

• När det långa strecket betyder ”till” utan mellanslag på sidorna, som i

Sträckan Lund–Stockholm är ok med sömnpiller i kroppen.

Mötet varade bara 17:00–17:04 eftersom Lotten somnade redan 17:03.

Engelskan har två typer av tankstreck. De brukar kallas em dash och en dash eftersom deras längd motsvarar den typografiska bredden av ”m” respektive ”n”. (Om jag nu får förenkla det hela ohyggligt mycket.)

Share
44 kommentarer

Saven stiger! (Publ. i Sydsvenskan 2000-03-23)

Ordning och reda finns det många som prioriterar. I all välmening tror många att även jag skulle må bättre av att prioritera i alla fall lite ordning och reda. Och nu är det trädgårdsdags. Vår prudentlige, onde granne ser oss varje år slöa på gräsmattan och väser då genom hagtornshäcken:

– Saven stiger! Saven stiger i träden, ni måste skynda er med äppelträden – allt som pekar uppåt ska bort! fortsätter han.

Och då fnissar jag på grund av ekivoka associationsbanor.

Men ge mig en trädgård och jag ska bygga dig en koja! Det är nämligen den enda komponenten i trädgården som jag behärskar. Jo, klippa och hugga och kapa kan jag också, förstås. Jag klipper, klipper och klipper, jag struntar i om det är höst eller vår, om det är lämpligt nära klykor eller förgreningar. Blodvite välkomnar jag – ett skrapsår på kinden och alla frågar vad som har hänt.

– Äsch, jobbade i trädgården, vet du. Bråttom nu. Saven stiger.

Där vi bor råder totalt – men trevligt – kaos i trädgårdarna. Det står en rostig cementblandare hos Perssons, fem lådbilar hos Jonssons, tolv cyklar hos Olssons och två ofärdiga kojor hos oss. Och i gamla Astas stora tall hänger femton par skor. Alla har vildvuxna häckar och fruktträd samt tvättlinor som spricker och smular. Men så har vi ju Onde Grannen Med Ordning.

Onde grannen tvättar bort mossa från grenar, smörjer stenplattor med olja, gnuggar lökarna med trassel och tvättar spade och kratta med såpa varje dag. Och är hela tiden färdig att anmäla oss andra för Nordiska samfundet mot plågsamma växtförsök. I hans ögon lider våra trädgårdar av vanvården; äppelträden skriker på hjälp och vill begära förflyttning till andra sidan hagtornshäcken.

Igår satt jag högt uppe i det rufsigaste av våra äppelträd. Jag rev och slet och högg och knipsade. Grenarna hänger ruskigt långt utanför trädgården – på höstarna kör bilarna i äppelmos utanför endast vårt hus. De avklippta grenarna drösslade ner på trottoaren, och där kom onde grannen gående med sin fru. Han stannade framför mina stökigt tappade kvistar. Kvinnan sneglade upp mot mig, och drog sin make i rockärmen.

– Kom! Vi går! sade hon.
– Vad tror dom? sade mannen uppbragt utan att ha en aning om att jag satt alldeles ovanför honom. Det är ju alldeles förskräckligt! fortsatte han. Vem ska tala om för dagens ungdom hur man ska klippa ett plommonträd? Jag blir så…

Nu kunde jag inte stillatigande lyssna på detta, utan skrek:

– Plommon? Är det plommon? Är det inte ett äppelträd? Har vi ett plommonträd?

Mannen tittade upp mot mig och torkade bort en tår ur ena ögat. Jag kände stor respekt för hans kunskaper. Han led verkligen med sina trädvänner.

– Sitter du där och kastar mossa i ansiktet på mig? Spö skulle ni ha, hela bunten! Plommonträd ska man inte beskära på våren! Usch! Äppelträd beskärs däremot på våren, och då så glest att man ska kunna kasta en hatt mellan grenarna utan att den fastnar!
– Även i Mexiko? sade jag då och tyckte att jag var riktigt rolig.

Onde grannen tyckte inte alls som jag, utan plockade upp en av de mer hanterliga kvistarna och slängde den i vredesmod upp mot mig. Till min stora lycka hamnade den rätt i ögat och jag klättrade nöjt ner med blod forsande ner för kinden. Nu får jag stor uppmärksamhet och en giltig anledning att säga:

– Äsch, jobbade i trädgården, vet du. Bråttom nu. Saven stiger.

©Lotten Bergman 2000

Share
10 kommentarer

Råd till den som ska studera på universitet

Lunds_universitetMed två universitetsbarn i Lund och mitt eget studentliv i ett rosa skimmer, har jag blivit ombedd att författa några allmängiltiga råd till alla som är intresserade av att kanske börja plugga på så sätt. Detta låter sig verkligen inte göras – men självklart gör jag det.

uppsala_univ

För jag önskar verkligen, verkligen att någon hade gett mig den här listan då, runt 1985.

Trettiotre välmenande råd till den unga studenten

  • Skajpa (skype:a?) med dina föräldrar och andra välbärgade släktingar så kommer de förr eller senare att säga ”vill du ha en hundring till mat?”. (Lämpliga frågor: Hur ofta byter man lakan? Vad är det för skillnad på gul och röd lök? Varför är mina tänder gula? Varför luktar mitt enda par skor så illa?)
  • Be om hjälp oftare om du aldrig ber om hjälp.
  • Be inte om hjälp så ofta om du alltid brukar be om hjälp.
  • Ibland när du inte är så glad så är du inte så glad och så är det bara; ät något så går det kanske över.
  • Om du inte tränar något alls över huvud taget: gör i alla fall tio sit ups och tio armhävningar per dag. Du får en liten, liten kick som kanske känns bra.
  • Köp skor om skor är din passion. (Ordet ”skor” kan med fördel bytas ut mot morötter, öronproppar, läppstift, jeans och tulpaner men kanske inte krokodiler eller jet-plan.)
  • Hjälp andra … med förnuft. (Här kan vi diskutera grupparbetesprinciper och dito erfarenheter.)
  • Hoppa av om du verkligen vill hoppa av och har funderat på att hoppa av i minst ett två tre år. (Jag är lite labil på denna punkt.)
  • Gamla och nya vänner kommer och går och du kan inte göra annat än att tänka ”jahaja”.
  • Köp musik, vad det än kostar. Musik är finfint knark.
  • Sov middag även om du sitter på biblo och pluggar. (Ta med näsvidgaren och bettskenan.)
  • Ha inte dåligt samvete för vansinnig dygnsrytm utan njut av den; om du får barn senare i livet kan du se detta som en frivillig prövoperiod.
  • Lär dig att anpassa studierna efter en specifik deadline och respektera den. Deadlinekunskap och dennas hållningsförmåga är ovärderlig.
  • Gå på alla tentor. Även när du vet att du inte kommer att bli godkänd: gå! (Detta råd grundar sig på min egen inställning: tentor som jag inte tänker gå på, pluggar jag inte till. QED.)
  • Umgås med ”gamlingar”. De är nämligen inte så gamla som du tror och var lika unga som du alldeles, alldeles nyss. Om några år kommer någon av dem förmodligen att vara din chef.
  • Umgås med alla du träffar tills du känner ”neeeeeej”. Ge alla minst tre chanser. Eller åtminstone två.
  • Sov.
  • Sov lite mer.
  • Våga lite mer än du egentligen känner att du vågar så länge du inte riskerar livet på dig själv eller andra.
  • Misslyckas.
  • Misslyckas lite mer.
  • Sov, ta risker och misslyckas minst en gång per dag.
  • Fantisera om framtiden.
  • Tänk inte för mycket på framtiden.
  • Skit i framtiden: lev i nuet.
  • Älska. I alla ordets bemärkelser.
  • Klä dig bekvämt och ha inte på dig skor som gör ont efter 45 120 19 3 minuter en liten stund.
  • Bryt inte samman även om stor bedrövelse drabbar dig. Eller vänta, bryt ihop och berätta om 30 år om hur fånigt det var.
  • Skriv dagbok på något sätt.
  • Vänd kappan efter vinden om du vill.
  • Kategorisera dina foton.
  • Gå till doktorn när du behöver gå till doktorn.
  • Skaffa en tandvårdsförsäkring.
  • Läs någon enstaka kurs i lingvistik. (Eller statistik. Eller kriminologi. Poängen är att man ska plugga något som inte ingår i paketet, liksom.)
  • Njut av allt du lär dig – även om du inte njuter av det. Din hjärna ba ”wtf” och ”skrnff” samt ”öh” och ”oj”.
  • Skratta så att snoret åker ur näsan och teet sprutar ur munnen. Eller le lite då och då.

gbg_universitet

Av punkterna ovan passar 15 inte alls som råd till Tjugotvååringen (som går fjärde året) och 31 av dem är helt fel till Nittonåringen (som går första året) och alla 33 passar inte in på någon annan än mig själv. Som 21-åring och ny i Lund, när jag var lite bekymrad över att jag inte hade någon tv, att blixtarna till instamickameran var dyra och mina pumps inte höll längre än högst två fester.

sthlm_univNu orkar jag inte se på tv, tycker att nya kameror är dyra och fötterna håller inte för ens en halv fest i pumps.

Share
29 kommentarer

Korridorskummis (publ. i Sydsvenskan 2003-05-08)

Varje studentkorridor värd namnet har en korridorskummis. En sådan var jag när jag bodde på Hallands Nation i Lund för nästan 18 år sedan. I motsats till mina korridorkamrater, som hade egna telefonabonnemang, stod jag och långpratade i telefonhytten. Jag envisades också med att sitta i köket och uggla eller sortera bort mögelklumpar ur snabbkaffepulvret. Min kylskåpshylla var alltid full av godis och jordnötssmör. Dessutom hade jag alltid min dörr öppen eftersom jag lider av en synnerligen ineffektiv studieteknik som innebär att jag med jämna mellanrum behöver rensa hjärnan med allehanda tramsdialoger. Eller dito monologer.

Numera är jag kvartersskummis istället.

Våra trevliga grannar till vänster bjöd in oss på middag för tre år sedan. Tack, sa vi och glömde ouppfostrat att bjuda tillbaka. Grannarna fortsatte med att ge oss fina växter som de rensat ur sin egen drömträdgård. Tack, sa vi och lade växterna att döden dö i en rabatt. Varje gång vi ses över staketet, tackar jag för senast och berättar att jag är hopplös vad gäller trädgårdsskötsel och middagsbjudningar. Bland annat. Dessutom är jag urkass på att laga mat. (Gäääsp.) För att inte tala om alla stackars dammallergiker, de klarar inte av vårt hus särskilt länge eftersom jag … nej, jag menar … eftersom MIN MAN inte dammsuger. (Bla bla bla.) Grannarna lyssnar tills jag till och med tråkar ut mig själv. Då går de in till sig och tackar varandra för att de har det så bra tillsammans och slipper ha det som vi.

Våra trevliga grannar snett till höger äger en vansinnigt lång stege som räcker precis upp till nocken på vårt hus. Den ligger sedan förra hösten i vår äng som borde vara en gräsmatta. Varje gång jag ser ängen och anar stegen, försöker jag uppbåda krafter till att släpa den över gatan, till sitt rättmätiga hem där den förmodligen skulle vårdas ömt, rostskyddsbehandlas och hängas uppåt väggarna. Men den ligger fortfarande i ängen och drar sig.

Våra trevliga grannar alldeles bakom oss är ett himla händigt par med snickarglädje, trädgårdsbelysning och ren bil. Mannen i huset bjuder vi in till avlopps-, elektricitets-, plastfärgs- samt paneldebatter. Fru Chefen i huset fungerar som moderator och lägger band på vår iver när vi vill att maken flyttar hem till oss på ett par veckor. Hon påstår att han behövs hemma, men vi tvivlar.

Dock är vi inte bara till last för grannskapet. Alla andra kan ju låta sin huspanel missfärgas av alger eftersom det inte syns i skuggan av vårt fula schabrak. Alla andra kan låta bli att klippa gräsmattan och rensa svamp ur rabatterna eftersom vi ju har både mossa, träskor, trehjulingar och stegar som drar till sig blickarna. För att inte tala om alla samtalsämnen vi inbjuder till.

– Bergmans har slängt ut 30 kvadratmeter blommig plastmatta!
– Kolla Bergmans, dom har ställt ut fem kilo godis på brevlådan!
– Akta er, Bergmans barn är ute och cyklar!

Ja, inte kan man väl ha blommigt plastgolv ovanpå furugolv? Och eftersom alla påskkärringar (av rädsla?) hoppade över vårt hus, var vi häromdagen tvungna att ställa ut godiset för att slippa äta oss till skörbjugg. Och nu när både Moa (3) och Oskar (5) håller på att lära sig cykla, gör vi varenda gångväg osäker som ett minfält.

När jag var korridorskummis, hade jag ingen aning om att jag var det; jag trodde att jag var som alla andra. Idag begriper jag bättre. Jag är skummast i kvarteret – precis som alla andra.

©Lotten Bergman 2003

Share
12 kommentarer

Birgitta Andersson – Sveriges roligaste komedienne

Många personer får inte sitt beröm förrän de är döda, så jag tänker nu hylla en av de fortfarande levande – om än en numera väldigt osynlig en: Birgitta Andersson (f. 1933).

birgitta-andersson

Jag ser att jag har nämnt henne flera gånger tidigare, så det här handlar om djuuuup beundran. Kommer någon annan svensk aktris ens i närheten av hennes kaliber? Eller är det bara jag som är mossig och gammaldags och som inte har vett att förnya mig och hänga med i humorsvängarna? Vilket ju är ett ord som påminner om något helt annat: ”Husmors filmer”, som man kan se med Birgitta Andersson som värdinna. Men det är en väldigt konstig företeelse: bioreklam som sägs vara faktainriktad, men ändå är reklamig. Dessa filmer visades gratis på bio på dagtid … och tydligen var de (underligt nog) våldsamt populära. Analysera om ni orkar!

Jag har hittat ganska många klipp med henne och Povel och Hasse & Tage på Tuben och vansinniga mängder i Öppet arkiv, men inte den som jag minns starkast: en 60-talssketch där hon blir uppbjuden till dans av en massa karlar. Lasse Ekborg är en, jag tror att Carl-Gustaf Lindstedt (som ju var hennes make i Teskedsgumman) är en annan. Uppdatering! Kommentatorn Magnus A. har hittat klippet! (Här, spola fram till 15:20!)

Birgitta är då Milda-Münning, som inte vill dansa och därför tackar nej till uppbjudningarna (där kavaljererna heter bl.a. Hasse & Tage och Svante Thuresson) med allt galnare repliker, t.ex.:

– Dansa? Nakna? Här på bordet? NU? Nej, vet ni vaaad!

Kolla nu på den vansinnigt snygga Birgitta Andersson som i absurd utstyrsel sjunger en konstig sång:

En torftig visa.

Pitt!

Björkman & Lundberg vaknar … dagen efter.

Hedvig frågar Olof Palme vad demokrati betyder.

Öppet arkiv med Birgitta Andersson.


Birgitta Andersson erbjuder sin kärlek till Hasse Alfredson. (Observera ”Tar ni köpkort?” efter tre minuter.)

Reklam för Emser.

Fyra år gammal intervju i Hemmets Journal.

birgitta-andersson_ljung
Birgitta Andersson och Martin Ljung kan inget annat göra än att röka, så trist är det.

Hur som helst är Birgitta Anderssons begåvning en kombination av mimik, plastik, den nästan metalliska rösten, de talande ögonen, modet att vara tyst och den fantastiska tajmingen. Och jösses milda pannkakor så snygg!

Share
64 kommentarer