Hoppa till innehåll

Etikett: bilder

– Är det knappar på apparaten?

Från vardagsrummet hördes frustrerade grymtanden, några svordomar och det typiska THUD som uppstår när någon kastar en kudde i en soffa. Någon var helt klart arg. Men varför i vardagsrummet? Arg är man ju mest i köket där det finns läxor, smulor, möss men ingen vitlökspress. (Den är alltid borta fastän vi har fyra stycken.) Jag närmade mig den ilskne sonen lite försiktigt.

– Vad händer?
– FJÄRRKONTROLLERNA är borta!
– Till tv:n?
– JA!
– Men … huh … du tittar ju aldrig på tv …?

Ingen av oss tittar längre – men betalar för en massa kanaler gör vi gladeligen.

– Nej, för fjärkontrollerna är ju borta.
– Kolla här, om man gräver fram den här apparaten från bakom sladdhärvorna så kan man faktiskt trycka på knapparna här och byta kanal med pila…
– Är det knappar på apparaten? WOW!

Ojoj. Sådär kan man ju som barn här i huset inte säga, för då trycker man ju på mina inre nostalgiknappar. Jag måste plötsligt hålla en föreläsning om … om … hur det känns att t.ex. bära en sån här tv.

Nu är förstås våra barn vana vid dåtiden eftersom

  • vi ideligen har dem att slå upp saker i bok-NE
  • jag har ett sladd-telefonlager i källaren
  • och jag då och då köper en dagstidning för om inte annat i alla fall få höra prasslet.

Om ni känner som jag – att detta är lika viktigt som att t.ex. veta hur knyppling ser ut, hur man knäppte kängorna med en liten pinne i början av 1900-talet och att brylkräm en gång var nåt jätteviktigt att ha – då föreslår jag att njuter av detta sju minuter långa klipp (och visa upp det vid kvällsmaten). En applåd för ”Alla presidentens män”!

Man kan vara lite ofokuserad alldeles i början (jag vet ju att många har koncentrationsproblem nuförtiden), för då etableras bara det H-fyllda namnet Kenneth H. Dahlberg. Efter ungefär 30 sekunder kommer Robert Redford och börjar leta i telefonkataloger och sedan ska han på en stökig tidningsredaktion ringa och anteckna och alla pratar i bakgrunden – och så kan man slötitta igen en stund.

Det sista som händer är att man ser en tv, en tidning, ett block och en blyertspenna. Ack, 1973.

Tror ni nu att jag tänker dra en parallell mellan Nixon (som ju ”Alla presidentens män” handlar om) och Trumpen (som ju alla dagens nyheter handlar om)? Nähedå, jag tror att vi tar det en annan dag. Istället får ni se …

Knyppling.
Knäppkängeknäppare.
Brylkräm.
Share
34 kommentarer

Med det ena benet i köket och det andra i framtiden

I övergången mellan nytt och gammalt vandrar vi omkring i ett plottrigt gytter med ideliga val och ställningstaganden.

1980
– Mikrovågsugn verkar bra. Men farligt. Fast bra. Var i hela friden ska den stå?

(Pappa skrev en text till en mikrovågsugnstillverkare och fick en mikro som betalning. Den var större än vår då största tjock-tv och funkade utmärkt till 2001.)

1996
– Ska du eller jag ha mobiltelefonen idag?

(Vi hade bara en, och den som hade den mest komplicerade arbetsdagen fick ha mobilen.)

2013
– Ska vi verkligen ha kvar den fasta väggtelefonen?

(Nej, det skulle vi inte. Om alla mobiler dör under en zombieinvasion, får vi börja med röksignaler.)

2016
– Här, barn! Det är söndag och titta vad jag fann i brevlådan! En så kallad dagstidning! Vi har en gratis helgprenumeration under en månad. Se så intressant! Vem vill läsa först? [prassel, prassel]

(Ingen svarade.)

Nu kommer världens finaste köksbild som så innerligt väl illustrerar övergången mellan det gamla och det nya. Men först måste vi etablera situationen lite grann. Här är köksinspiration från Ikeakatalogen 1974.

kok_sweden_1974

Håll i er, för nu går vi ett år tillbaka i tiden till 1973, till en bild som jag har hittat på Stockholmskällankoksinterior1973

Det är fru Nilsson på Tomtebogatan 48 i Stockholm, och det är 1973. Klädesplagget kallades av oss ungdomar ”städrock som alla tanter har” och det praktiska hucklet som hon har på huvudet dolde inte sällan papiljotter. Sällan har det gamla så tydligt mött det nya.

Förutom den där kokplattan, finns en elektrisk bänkspis (jfr ”bänkdiskmaskin”) med två kokplattor ovanpå den ljuvliga, men förstås opraktiska vedspisen. Forna tiders kökspryttlar som kval kruskavel för knäckebröd hänger som prydnad – eller är det kanske bara där de förvaras? Jag ska på CSI-vis försöka förstora några detaljer.

sak_kok
En ovanligt brutal degskrapa?
burkar_trasor_kok
Disktrasor och burkar med … vad?
nypor_kok
Klädnypor på spiselkransen!

Jag beundrar skafferi, utdragbar skärbräda, enorm kaffepanna (som nog inte enbart var för kaffe) … och känner att det är svårt att sluta titta på bilden. Så jag rusar till Stockholmskällan och letar reda på några till!

kok2
Blasieholmstorg 11 C (1967). Tänk er att städa bland rören där uppe vid vattenskadan i taket …
harrykok
Fru Karin Harryan på Smålandsgatan 24 (1970). Se, så nära till hands hon har sin öppna handväska i fönstret.
kok4
Mäster Mikaels Gata 6 (så sent som 1971). Det måste ha varit kallt på golven.
barnkrubba 1910
Katarina västra barnkrubba 1910. Vilken jätteburk till mannagrynen! Och se: kastrullerna står uppåner med locket på. Intressant. Uppdatering: Nej, det är inte lock, dumma mig! Det är flänsar som behövs för att grytorna ska hållas på plats i hålet och inte åka för långt ner i ner i elden.

2026
– Det här tangentbordet måste vara minst tio år gammalt. Usch, vad svårt det är att trycka ner knapparna, jag får träningsvärk ända upp till axlarna ju. Ska jag, eller ska jag inte börja gå på gym trots allt?

Share
46 kommentarer

Framtida kvinnoyrken, uttänkta 1902

Det fanns en tid när kvinnor varken kunde rösta, jobba som normalt folk eller gå på stan utan korsett. Någon hade exlibris, en annan köpte vårhatt och åter andra bodde på stampat jordgolv och åt mest potatis. Eller så gjorde man något annat, precis som att världens befolkning idag lever olika liv.

ex_librisbergeret

Den som ägde exlibriset ovan var den franske vykortsgiganten Albert Bergeret (1859–1932), som 1902 funderade på det här med det täcka könet och hittade på något så vansinnigt tokigt och fantastiskt som ”kvinnor i mansyrken”. Han tryckte upp några guldkorn, som jag tycker är vansinnigt vackra. (Jag har dock inte riktigt förstått om de är vykort, byteskort eller samlarkort.)

journalist
En kvinnlig journalist med Tintin-feeling.
general
Kvinnlig general, naturligtvis både bararmad och urringad.
politiker
Kvinnlig politiker – med vin?
doktor
Kvinnlig läkare i hög hatt.
soldatifranskaarmen
Kvinnlig soldat med pösbrallor.
brandman
Kvinnlig brandman med bara armar och medalj.
konstnarpipa
Kvinnlig konstnär med pipa.

Men … var är grabbarna?

langtskagg
Här! En gubbe med tre meter långt skägg!

Här kan ni botanisera bland fler kort – det är faktiskt som en liten tidsresa till 1902, när vi svenskar demonstrerade för rösträtt, grunden för det svenska skattesystemet lades och man i södra Sverige anordnade välgörenhetsinsamlingar som skickades norrut för att lindra effekten av missväxten där. (Säga vad man vill om dagens samhälle; vi slipper numera svälta för att skörden slog fel.)

Share
48 kommentarer

Mary Rose är faktiskt storasyster till regalskeppet Vasa och förr drack man ju mycket mer öl än nu

När ytlänningar (skrev Lotten med ett kärleksfullt leende på läpparna och ormet krüper i tankarna) kommer till oss, drar vi alltid med dem på ett besök i Stockholm, med regalskeppet Vasa som första mål. Har man inte varit där, måste man åka dit. Jag var där redan 1975, lite ämlig med getingstick i armhålan och konvalescent efter påssjuka. Och det var underbart.

wasavarvet_1975
Då – man gick på de där rangliga gångarna runt om och allt luktade hund och var blött.
Vasamuseet 2010
Nu – man tar en latte, åker hiss, njuter av stillheten och värmen.

Därför är det inte alls konstigt att man känner lite extra för stackars Mary Rose, som sjönk nästan på dagen för 470 år sedan (19 juli 1545), försökte hivas upp direkt efter förlisningen, hittades igen 1971 och plockades slutligen upp 1982. Men medan Vasa numera ju faktiskt är en hel båt (om än på land), ligger Mary Rose som ett för vågor spritt skelett där styrbordssidan är … borta. Puts väck. Till skillnad från Vasa, lade hon sig på ena sidan, varför den övre halvan som inte låg i dy helt enkelt ruttnade bort.

maryrose
En halv båt, ba.

Varför Mary Rose sjönk, vet man inte riktigt, men en teori från 1548 är att förlisningen berodde på allmän instabilitet efter en ombyggnation och bristande disciplin bland besättningen (”han hade en typ av hjon som han inte kunde styra”) och därav följde:

” … för mycket dårskap eftersom hon hade för stor bestyckning och att kanonportarna, som satt lågt, lämnats öppna, samt att de stora styckena varit oriktigt surrade, så att när skeppet skulle vända, rusade vattnet in och hon sjönk plötsligt.” (Läs mer.)

Mary Rose
Precis som Vasa runt 1975: blött och oåtkomligt. (Bild från Wikipedia.)
maryrose
Detta ser man genom små fönster i en lång vägg: nästan ingenting. ”Vasa är finare” sa kusin Ann.

För att kompensera för det bristande skeppet på museet, är montrarna med prylar helt fantastiskt fyllda med allsköns ting. Där finns förstås en och annan kanon (vilka jag inte finner särskilt intressanta), men även kammar, skor, rakhyvlar, kirurgiska sågar, spel, guldmynt, kokkärl, kläder, spännen och ungefär 19 000 andra ting.

Man fick ta bilder inne på det extremt illa upplysta museet, men inte med blixt. Här kommer några av mina suddiga försök:

ears wax pinne
Inne hos doktorn på skeppet fanns det en kalebass-flaska som funkade lite som en vällingflaska för patienter som inte kunde sätta sig upp för att äta. Likadant funkade den ”vridna skeden”, som alltså var bra att ha om man åt liggande. De två små utsirade pinnarna av elfenben (som jag kallade ”eiffelben” när jag var liten) är öronvaxutkrafsare.
spruta
Med den där sprutan kunde man antingen suga ut var eller spruta in kvicksilver. Yay.
olika lager
Här har de satt upp saker som de hittade under de olika lagren som täckte Mary Rose.

Mary Rose-museet är en del av Portsmouth Historic Dockyard, som även kan stoltsera med bl.a. ett ”English Tea Room”, massa roliga köpe-pryttlar, u-båtsmuseum, hamnruntåkning samt förstås några båtar till: HMS M.33, HMS Victory och HMS Warrior 1860.

victory
Det här är HMS Victory … den båt som Lord Nelson dog på. Om man vill, kan man hääär läsa om Skogsgurras minnen av …
nelsondiedhere
… den här lilla mässingsskylten på båten.

Vad händer annars i England, undrar ni? Jo, jag går på pub, dansar zumba, dricker te, njuter av matbutikerna, tittar på roliga tv-program, pratar engelska utan amerikansk brytning och fotograferar lite allt möjligt.

tjocka henry
En rolig boktitel.
turkos
En inte jättevacker husfärg.
tvattlina
En tvättlina i tågfönstret. Mannen i förgrunden trodde att jag fotograferade honom och vinkade glatt. Sedan började han prata om John Cleese.
walker_beaufort
Mr Walker, som satt bredvid oss i museicaféet visade sig ha varit gift med en svenska och var i rakt nedstigande led släkt med Francis Beaufort. Sedan började han också prata om John Cleese.
smuts
En smutsig toa. (Men alla offentliga toaletter är gratis. Överallt. Tack, tack.)
vackergrind
En väldigt vacker entré till ett vanligt hus.

Men nu måste vi återvända en stund till Mary Rose. När vi tittade på olika dryckeskärl och öltunnor samt ätskålar, lärde vi oss nämligen detta:

olranson
Den dagliga ölransonen var uppåt en halv skurhink.
Share
34 kommentarer

Modebloggen: syfilis

Vi prenumererar fortfarande – i perioder – på papperstidningar. Om kassan är skral, säger vi upp dem alla (utom Illustrerad vetenskap, för den köper Orangeluvan åt oss). Lokaltidningen måste vi ha för att läsa om barnens och spanjorens bedrifter på basketplanerna och de stockholmska ”rikstidningarna” har vi för att … [jag kommer inte riktigt på någon orsak, så ni får hitta på en själva].

En av tidningarna är ”Världens historia”, där det senaste numret har en fantastiskt intressant artikel som handlar om hur syfilis skapade ett mode. Jag är lite extra intresserad av syfilis eftersom jag har en förfader … nej, vi låter 12-åriga Lotten berätta denna pärla till släkthistoria. Så här står det i min dagbok från julafton 1976, när min farbror berättade om lifvet och nyttiga ting att veta:

”Sedan berättade han om en gammal släkting som var veterinär, men blev biten av en ko och fick stelkramp och dog. Flera år senare visade det sig att han hade dött av syfilis, som är en snoppsjukdom.”

Om man inte behandlas för syfilis, får man under de två första åren sår både här och där. Såren i ansiktet är förstås besvärande, men i slutet av 1400-talet sminkade man helt sonika över blemmorna och blåsorna och klistrade på falska födelsemärken på det som inte kunde döljas med vitt puder. Håravfallet dolde man med stora, lockiga mittbene-peruker som ingen någonsin fick lust att sätta upp i hästsvans eller fläta.

peruk_syfilis
Peruker, bleka ansikten och moucher.

Men de allra besvärligaste utslagen satt ju i skrevet: rinnande var, stank, smärta och bedrövligheter. För att den sjuke skulle kunna röra sig bland folk fick hela klabbet packas in i stora bandage och plåster. Hur döljer man detta paket?

blygdkapseln
– Vaffan tittarupå?

Jo, man framhäver det!

Blygdkapseln uppstod alltså för att det var svårt att dölja bänglet i brallan. Henrik VIII av England (1491–1547), han som gifte sig med sex släktingar, var den som gjorde kapseln till en innegrej bland adeln. Vad fruarna (eller andra kvinnor för den delen) ansåg om detta i våra ögon absurda mode, förtäljer inte historien.

Så … här står jag nu och säger att puder, peruker, smink och framhävande av de ädla delarna är absurt? Vad kommer man att säga om vårt moderna mode någon gång i framtiden (när ingen längre kan läsa bokstäver och man på runskriftsvis får chansa lite) när man gör utgrävningar och hittar Damernas Värld från 1957, Vecko-Revyn från 1986, Amelia från 1995 och en och annan blogg från 2015?

Kanske resonerar man i framtiden så här om bilderna nedan!

damernasvarld_1957
1. Damernas Värld 1957: ”Nariga och fläckiga händer gömdes i handskar medan tyget i klänningen med hjälp av flytande kristaller faktiskt anpassade sig som en kameleont efter just utslagen. Den blev helt enkelt prickig.”
innvrevynnr29_1986_lenaph
2. Vecko-Revyn 1986: ”Kvinnor blottade gärna naveln eftersom den var en klassmarkör ungefär som kastmärket i Indien.”
amelia_1998
3. Amelia 1995: ”Män bar kjol under denna tid och kvinnor nästan inga kläder alls eftersom deras ben var för alltid fastlåsta av armarna och benkläder därför inte gick på dem.”
Louis-Vuittondyrbag
4. Modeblogg 2015: ”Louis-Vuittons telefonsladdsryggsäck skapades till de korkskruvslockiga 1500-talsperukernas ära när människor med kontorsjobbsrelaterad muskelbrist inte längre orkade hålla i sina mobiltelefoner.”
Inga_Tidblad_1944
Vecko-Revyn 1944: ”Men ojojoj. Ack. Inga Tidblad i vitt puder, stor peruk och mouche mådde kanske inte så bra?”
Share
86 kommentarer

Hur har ni det i kylskåpet?

Som jag har berättat förut, har vi två kylskåp. Jag tror att vi – även om vi är sju personer i huset – egentligen inte måste ha två kylskåp utan att vi bara är lite dåliga på att hålla ordning och planera. Men en sak är klar: med två kylskåp kan man sätta i system att laga 20 portioner istället för t.ex. 13, och då får man över massa mat! Eller så får man en rundlagd familj.

fridge kitchen
Kylskåpet i köket är till min stora förvåning inte så stökigt som jag trodde. Mysko.
messyfack
Aha. I dörrens fack känner jag igen mig: tabasco, mandelmassa, fetaost, kaviar och plastcitron. Jag tror att kategorin heter ”sånt man lägger till så att det smakar gott”.
nedrekylen
Kylskåpet i källaren – med en herrans massa pizzarester från igår. En gryta med en köttgryta i, inlagda grönsaker som Örjan har gjort och se där! Starkcider i dörrfacket! Hade jag ingen aning om!

Att ha ett kylskåp med av mig inte inköpt alkohol har jag aldrig varit med om förut! Vad kul!

– Tjugoåringar! Kära ungar, har ni köpt cider till mig? Jag som fyller år imorrn och allt!
– Näeee… vi köpte till nyårsfesten, men glömde att dricka. Det var jättekonstigt, för när vi kom hem var det fler flaskor i påsen än när vi köpte dem.

På uppmaning har även kommentatorsbåset bidragit till denna kylskåpsodyssé. Inspirationen fick vi från en fantastiskt fin bildserie med diskhon i fokus.


 

besskyl
1. Bess.
pkpyssekyl
2. PK.
Kylen1411030
3. “Det var med viss bävan man öppnade kylen efter tre veckors bortavaro i höstas. Hade vi tänkt på allt? Jabba! Det hade vi. Ja, det är ett rispaket man ser. Bredvid ligger en hipster Pulled Beef vi lyckades sätta i oss bara för att inte slösa med mat. (Den var helt enkelt FÖR söt i smaken). Sen ser man ströbrödet. Mjölet ligger innanför riset. Under ligger pulvermoset. Äggen, kaviaren samt våra respektive ostar och margariner var faktiskt inga problem. Att riset och andra torrvaror finns i kylen beror på att vår torrförvaring är ovanför kyl respektive frys. Då blir det varmt och or och annat oknytt växer sig till oanat många små pluppar i maten på ingen tid alls, något man vill slippa.”
Annika
4. Annika: ”Att det har gått några dagar sedan det senast handlades vilket är anledningen till att man kan se själva hyllorna.”
Kylskapstitt
5. Skogsgurra och Hyttfogden.
niklasseskyl
6. Niklas: “Den osminkade sanningen.”
karinskyl
7. Karin: ”Härvare kyskåp. Ser det lite påvert ut? Det beror på att det är ett sällankylskåp, eftersom jag råkar vara i Horndal just nu. Men här finns i alla fall livets nödtorft: Kaffe, lingonsylt och senap, mer kaffe och lingonsylt, älgkorv, öl smör och frigående ost. Samt kewrawater i dörren, dvs lotusvatten, som man måste ha om man ska göra rasmalaj. Men gör inte det. Det är en vanebildande efterrätt som är väldigt krånglig att laga.”
pyssekyl
8. Pysseliten: ”Här kommer nedre halvan av kylen. Mest burkar och lök.”

Vän av ordning kan nu pfffta att PK:s och Pysselitens kylskåp faktiskt är samma kyl och det nog borde ha en intressant, övre halva också. Jomenvisst, fast nu har båsbossen här bestämt att det är bild per person. Såvida inte någon skickar in en bildserie på ett kylskåp med en älg på översta hyllan och ett pariserhjul i grönsakslådan.

Underligt …

sink
… tänk att våra bilder inte hade samma romantiska skimmer och kripsiga skärpa som den där bildsamlingen med diskbänksrealism …

 


Uppdatering! Kolla! Flera!

larsw_
9. LarsW: ”Semesterkylskåpet. Påvert, men allt man behöver på rummet. I dörren knyckta frukostägg, Cola och ett par öl om man skulle längta efter kallt nån gång. På hyllorna mumsig skivad ost, farligt goda mjukostar och en snart uppäten ‘Tapasbricka’, som var välsorterad Supermercado har i sortimentet.”
okenrattan
10. Ökenråttan & Lille Maken: ”Det här bjöd på intressanta inblickar! Ja, det här såg ju rätt hyggligt ut ändå. Tuber med majonäs, kaviar, tomatpuré och dylikt står i höga burkar i dörren. Sparar plats och det är lätt att se vad som finns. Och så blir det inte klibbigt runt tublocket. Alla burkar och flaskor med såser och tapenade och kapris och rödbetor och sånt, där mitt i, står på brickor eller i gamla plastlådor som man kan dra ut. All ost ligger samlad i en plastlåda. Alla nötter och frön och kärnor likaså. Avslöjade: vi använder starkmjölk; det var vi alltid gjort. Det första som den yngste sonen gör när han kommer hit är att titta i kylskåpet om det finns nåt kokt ägg. Då gör han en ägg- och kaviarmacka. Därför har vi ett fack med kokt ägg överst till höger i dörren, som en liten besvärjelse för att han snart ska titta in. Vi är beredda!”
orangeluvan
11. Orangeluvan: “Ett oredigerat kylskåp. Att det står jordnötssmör och bubbel där är normalt. Att det ligger små flaskor julmust där är en tillfällighet. Att det ligger glassburkar med rester överallt och i en sabla oordning beror bara på mig. “
brid
12. Brid & Bridgroom: “Så här ser vårt kylskåp ut för ögonblicket. Det är en väldig övervikt för flaskor och burkar och desto färre egentliga färskvaror, och smör, ost och ägg står på översta hyllan som (nästan) inte kom med. Somligt skulle nog kunna sorteras bort utan skada. Men inte idag.”
agnetas
13. Agneta uti Lund: ”Två kartonger ägg – den ena med hårdkokta och med text ditskriven att det förhåller sig som så. Haft släkt boende här, bland andra små barn som medelålders föräldrar därtill. Mjölken tog slut i morse – men den liksom filen är av standardfetthaltsslaget.”
annas
14. Anna Toss: ”Skåpen hör till en familj med många människor & en inneboende – varav två är vegetarianer, en talangfull matlagare, en paleo-ätare och alla oerhört panka så här års, därav alla rester. Det mesta är eko, frigående och har skägg. I skålen högst upp till vänster är en otroligt god indisk blomkålssoppa. Det är inga flugor i soppan.”
cecilians
15. Cecilia N.
Share
65 kommentarer

Å nu blire en nakenbild!

Alla spamrobotar kommer nu att få spunk av glädje och skicka hit reklam för lemförlängare och prestationshöjare och sexiga underkläder, för nu går jag all in (pun intended) och skriver ut alla olämpliga ord och får därmed skylla mig själv. Pitt!

Jag har snubblat över ovanligt många bilder på Marilyn Monroe de senaste dagarna, vilket har påmint mig om när jag som tonåring hade henne som favoritidol bredvid ett gäng basketspelare och Douglas Fairbanks samt Charlie Chaplin. Jag köpte planscher och satte upp på väggarna och önskade mig filmlexikon. Jag försökte vingla i högklackade skor som jag nästan inte fick in fötterna i. Jag suktade efter 40-talsbaddräkter.

De flesta av de bilder som togs för 70–100 år sedan är enligt mig bra mycket vackrare än de nytagna på bl.a. Depp, Pitt, Portman & Knightly . (Det handlar inte att jag stör mig på den moderna retuscheringen, för sånt har man ju hållit på med i eviga tider.)

006-michael-jordan-michael-jackson-570x427
Fast det finns fina, moderna bilder också: Michael Jackson & Michael Jordan! (Bilden är inte ett montage.)

Men nu till Marilyn, som ju inte drog sig för att ta av sig och drapera sig i lakan eller annat tunt som kunde vecka sig på intressanta ställen. Fast i början av karriären såg det ut så här.

marilyn 1951
Marilyn Monroe och en fårliknande pläd samt en inte särskilt välsittande bikini 1951.

Två år senare har håret blivit platinablekt och kortare och den gula bikinin tagits av.

monroe 1953
Marilyn Monroe vilar på en studsmatta 1953. Inte särskilt stötande, va?

Jag har förut skrivit om nyprydheten och rädslan för nakenchocker i underlig kombination med överalltrakning och konstiga historier om amning som inte får ske på offentliga platser. (Funkar väl ungefär som knivförbudet.) Varför skulle man inte få visa upp sig, inte ha djupa dekolletage eller visa rumpan om man nu skulle vilja göra det? Vad är mitt budskap? Jo:

  • Var naken om du så vill.
  • Bli inte så förbaskat upprörd över andras nakenbilder.
  • Sluta ta raka bort håret så infernaliskt.

Åh, jag är så kontroversiell. Not.

Marilyn Monroe by Douglas Kirkland_1961
Marilyn Monroe i typisk sängpose 1961.

Eftersom jag nämner Chaplin & Fairbanks här ovan, avslutar vi väl med en helt påklädd bild av dem fastän det inte alls har med nakenämnet här att göra?

chaplin fairbanks_1918_libertybonds
Charlie Chaplin på Douglas Fairbanks axlar när de uppmanade alla att köpa ”liberty bonds” 1918. En och annan hatt i publiken.

Om ni också vill snubbla över intressanta, gamla bilder: googla ”historical pics”.

Share
45 kommentarer

Några coola bilder bara

Idag har jag sytt mörkläggningsgardiner, skjutit tretton straffar (missade för många och tog då en paus som drog ut så på tiden att det hann bli mörkt innan jag kom på att jag hade sju kvar att skjuta), blivit gratulerad på den 23-åriga bröllopsdagen, sett en hockeymatch och en basketmatch och druckit ett glas läbbigt vin med distraherande isbitar i. Och intressantare blir det inte, detta dagboksinlägg. Så då skriver jag förstås om något helt annat.

Jag har ju förut berättat hur intressant det är med Quora – frågor och svar om allt mellan himmel och pannkaka. Nyss fastnade jag i ett frågeträsk som handlade om bilder som är fantastiska på ett eller annat sätt och då gärna så att man reagerar så här:

– Vaff…?
– Dom! Där! Va?
– Men det här kan ju inte vara på riktigt?
– Hihihi.

Så. Enjoy!

Henry Ford_Thomas Edison_Warren G. Harding_Harvey Samuel Firestone
Henry Ford, Thomas Edison, president Warren G. Harding och Harvey Samuel Firestone diskuterar typsnitt. Eller nåt.
billochhanskompisar
Microsofts stab 1978.
beatles_muhammad ali1963
Se hur otajmat Beatles agerar – Paul verkar lida mest medan Ringo tänker “va, ska vi verkligen gå med på det här?” och Cassius Clay lägger ner hela sin själ i låtsasslaget. (Årtalet sägs vara 1963, och då hette han inte muhammad Ali. Men jag är osäker: Beatlarna ser ut som 1965.) Årtalet är alldeles bestämt 1964, så då vet vi inte om pugilisten hette det ena eller det andra.
custer_civilwar
General Custer och hans färglagda manskap under amerikanska inbördeskriget. Åh, den som ändå rökte pipa.
Share
35 kommentarer

BILD Lagliga, proffsiga gratisbilder – hur gör man?

Det här med att publicera bilder på nätet är ett komplicerat kapitel. Jag har i min ägo – med egen hand tagna – bilder som jag inte får publicera eftersom de är tagna på ställen där man inte får ta bilder eftersom det står  ”DET ÄR FÖRBJUDET ATT TA FOTON HÄR!” på stora skyltar och jag inte alltid har ögonen med mig.  (Jag tar ofta bilder innan jag har kontrollerat att man inte får ta bilder. Sorry.) Att bilden sedan föreställer ett grönkantat ägg eller en möglig sko spelar ingen roll. Och dessutom gäller ju detta om andras bilder (lite förenklat):

Du får bara använda någon annans bild om du

  1. har fått tillstånd av ägaren
  2. kan läsa dig till att bilden får användas gratis.

Om man snor en bild på nätet, kan fotografen kräva ersättning – och det handlar inte om fickpengar utan tusen och åter tusen kronor. Som man ju hellre köper filmjölk, basketbollar och gummistövlar för.

Men Getty Images har tröttnat på att jaga stulna bilder och att kräva in pengar för dem. Man får numera ta bädda-in-koden och lägga upp bilder på det här viset helt gratis:

Inbakat i koden är källan som ni ser längst ner, vilket ju inte är mer än rätt. Nu ska jag inte söka blott på ”basketball” utan även på … ”Sverige fotboll”.

Läckert. Och så får man även massa detaljerad info:

KIEV, UKRAINE – JUNE 15: A Sweden fan enjoys the atmosphere ahead of the UEFA EURO 2012 group D match between Sweden and England at The Olympic Stadium on June 15, 2012 in Kiev, Ukraine. 

Men nu söker jag på något icke sportrelaterat … eh … ”Swedish culture”. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig att hitta – men det här var väl lite oväntat?

Nä, jag återvänder till fotbollen. Och finner det som jag har saknat sedan jag kom på att jag tycker om att simultanrapportera från landslagets matcher: LAGBILDEN! Som jag alltid misslyckas med!

För Sverige–Kroatien 2012 (och alldeles efter de få sekunder när alla satt och stod stilla).
Före Sverige–Kroatien 2012 (och alldeles efter de få sekunder när alla satt och stod stilla).
Före Tyskland-Sverige 2012 (och alldeles efter att hela laget var samlat).
Före Tyskland–Sverige 2012 (och alldeles efter att hela laget var samlat).

Men … Inte ens proffsfotograferna hinner ta den där lagbilden innan någon är på väg bort, sträcker ut tungan eller blundar.

STOCKHOLM, SWEDEN – NOVEMBER 19: The team of Sweden lines up before the FIFA 2014 World Cup Qualifier Play-off Second Leg match between Sweden and Portugal at Friends Arena on November 19, 2013 in Stockholm, Sweden. 

Här är länken till Getty Images gratisbilder.

Här kan man filtrera bilderna efter upphovsrätt:

Europeana

Kringla

Digitalt museum

Och så har vi förstås underbara sajter som t.ex. Stockholmskällan.

Bilder som sorterar under ”Creative Commons” (t.ex. de flesta Wikipediabilder) går oftast bra att använda rakt av – men man ska ändå alltid ange fotografen. Jag betalar en slant till clipart.com för att kunna publicera sådana här synnerligen högintressanta bilder:

projektor_gammal

Googles bildsökning har faktiskt också en fiffig funktion numera:bildsökSåja. Off you go – ut och leta efter bilder!

Brasklapp
Eftersom jag inte är specialist på detta område, får ni gärna komma med rättelser, tips och anvisningar. (På områden som jag är specialist, anmodas alla förstås bara att knipa igen.)

Text om upphovsrätt för lärare. (Men tänk på att Skolverkets regler gäller för skolorna och inte för simpla bloggare eller journalister.)

Share
34 kommentarer

De ser inte riktigt kloka ut … på bild

Karl IX och frisyren.
Karl IX och frisyren.

Vi har berört det tidigare – den mystiska, kungliga frisyren som gör alla porträtt av Karl IX så intressanta.

Om vi fortsätter att filosofera över dåtidens porträtt, har det ju visat sig att man kan stå och stirra hur länge som helst t.ex. på tavlan som visar hur Valdemar Atterdag brandskattar Visby eftersom anakronismerna flödar. Numera är vi ju bättre på att skildra verkligheten som den är, eller hur?

(Här finns en lista över andra, finfina tavlor.)

Dessutom kan man om man är fascinerad av utseenden läsa på om den habsburgska hakan inom det spanska kungahuset, som sägs bero på inavel. Eller bara arv, kanske?

Karl II av Spanien. (Hakan är inte stor, den är felkonstruerad.)
Karl II av Spanien. (Hakan är inte stor, den är felkonstruerad.)

Steget från Karl II till det som motsvarar kungligheter i dagens värld är inte långt, eftersom de kan se ut så här i dessa photoshopstider:

Så här kan Sarah Jessica Parker på inga villkor se ut på riktigt!
Så här kan Sarah Jessica Parker på inga villkor se ut på riktigt!
Och om Skavlan ser ut så här, ska jag … köpa en hatt till honom.
Och om Skavlan ser ut så här, ska jag … köpa en hatt till honom.
Gry Forssell fick visserligen behålla några av sina skrattrynkor … men … va?
Gry Forssell fick visserligen behålla några av sina skrattrynkor … men … va?

Som ni väl förstår har jag i väntan på ett sent tåg gått omkring på Pressbyrån och drabbats av verklighetsågren. Kvällstidningarnas skrik om bönder, ensamma mammor, kränkningar och allsköns dieter gör mig galen av triviainformationsaversion;  jag inte vill veta! Veckotidningarnas omslagsbilder var i sammanhanget faktiskt något att vila ögonen på eftersom de var så absurda.

Eller … är det månne bara så att framtiden är här, och att vi inte har märkt det eftersom vi är så upptagna med att banta bort magar och rumpor och helt enkelt inte lägger märke till att dom är här nu … 

Uppdatering
I kvällningen for jag upp som skjuten ur en kanon när jag (inte min vana trogen) kollade runt på nyheterna och då även de s.k. kvällstidningarnas flimmer med bönderna, ensamma mammorna och dieterna. Där, mitt bland allt annat, dök två bekanta ansikten upp – samma ansikten som jag tolv timmar tidigare hade hittat inne på Pressbyrån.

Detta kan man kalla en slump, tillfällighet eller bara som många andra har börjat ana: bevis för att jag styr världen.
Detta kan man kalla en slump, tillfällighet eller bara som många andra har börjat ana: bevis för att jag styr världen.
Share
100 kommentarer