Etikett: bilder

– Är det knappar på apparaten?

Publicerat av Lotten Bergman den 7 mars 2018 00:15

Från vardagsrummet hördes frustrerade grymtanden, några svordomar och det typiska THUD som uppstår när någon kastar en kudde i en soffa. Någon var helt klart arg. Men varför i vardagsrummet? Arg är man ju mest i köket där det finns läxor, smulor, möss men ingen vitlökspress. (Den är alltid borta fastän vi har fyra stycken.) Jag närmade mig den ilskne sonen lite försiktigt.

– Vad händer?
– FJÄRRKONTROLLERNA är borta!
– Till tv:n?
– JA!
– Men … huh … du tittar ju aldrig på tv …?

Ingen av oss tittar längre – men betalar för en massa kanaler gör vi gladeligen.

– Nej, för fjärkontrollerna är ju borta.
– Kolla här, om man gräver fram den här apparaten från bakom sladdhärvorna så kan man faktiskt trycka på knapparna här och byta kanal med pila…
– Är det knappar på apparaten? WOW!

Ojoj. Sådär kan man ju som barn här i huset inte säga, för då trycker man ju på mina inre nostalgiknappar. Jag måste plötsligt hålla en föreläsning om … om … hur det känns att t.ex. bära en sån här tv.

Nu är förstås våra barn vana vid dåtiden eftersom

vi ideligen har dem att slå upp saker i bok-NE
jag har ett sladd-telefonlager i källaren
och jag då och då köper en dagstidning för om inte annat i alla fall få höra prasslet.

Om ni känner som jag – att detta är lika viktigt som att t.ex. veta hur knyppling ser ut, hur man knäppte kängorna med en liten pinne i början av 1900-talet och att brylkräm en gång var nåt jätteviktigt att ha – då föreslår jag att njuter av detta sju minuter långa klipp (och visa upp det vid kvällsmaten). En applåd för ”Alla presidentens män”!

Man kan vara lite ofokuserad alldeles i början (jag vet ju att många har koncentrationsproblem nuförtiden), för då etableras bara det H-fyllda namnet Kenneth H. Dahlberg. Efter ungefär 30 sekunder kommer Robert Redford och börjar leta i telefonkataloger och sedan ska han på en stökig tidningsredaktion ringa och anteckna och alla pratar i bakgrunden – och så kan man slötitta igen en stund.

Det sista som händer är att man ser en tv, en tidning, ett block och en blyertspenna. Ack, 1973.

Tror ni nu att jag tänker dra en parallell mellan Nixon (som ju ”Alla presidentens män” handlar om) och Trumpen (som ju alla dagens nyheter handlar om)? Nähedå, jag tror att vi tar det en annan dag. Istället får ni se …

34 kommentarer

Med det ena benet i köket och det andra i framtiden

Publicerat av Lotten Bergman den 9 oktober 2016 13:41

I övergången mellan nytt och gammalt vandrar vi omkring i ett plottrigt gytter med ideliga val och ställningstaganden.

1980
– Mikrovågsugn verkar bra. Men farligt. Fast bra. Var i hela friden ska den stå?

(Pappa skrev en text till en mikrovågsugnstillverkare och fick en mikro som betalning. Den var större än vår då största tjock-tv och funkade utmärkt till 2001.)

1996
– Ska du eller jag ha mobiltelefonen idag?

(Vi hade bara en, och den som hade den mest komplicerade arbetsdagen fick ha mobilen.)

2013
– Ska vi verkligen ha kvar den fasta väggtelefonen?

(Nej, det skulle vi inte. Om alla mobiler dör under en zombieinvasion, får vi börja med röksignaler.)

2016
– Här, barn! Det är söndag och titta vad jag fann i brevlådan! En så kallad dagstidning! Vi har en gratis helgprenumeration under en månad. Se så intressant! Vem vill läsa först? [prassel, prassel]

(Ingen svarade.)

Nu kommer världens finaste köksbild som så innerligt väl illustrerar övergången mellan det gamla och det nya. Men först måste vi etablera situationen lite grann. Här är köksinspiration från Ikeakatalogen 1974.

Håll i er, för nu går vi ett år tillbaka i tiden till 1973, till en bild som jag har hittat på Stockholmskällan.

Det är fru Nilsson på Tomtebogatan 48 i Stockholm, och det är 1973. Klädesplagget kallades av oss ungdomar ”städrock som alla tanter har” och det praktiska hucklet som hon har på huvudet dolde inte sällan papiljotter. Sällan har det gamla så tydligt mött det nya.

Förutom den där kokplattan, finns en elektrisk bänkspis (jfr ”bänkdiskmaskin”) med två kokplattor ovanpå den ljuvliga, men förstås opraktiska vedspisen. Forna tiders kökspryttlar som ~~kval~~ kruskavel för knäckebröd hänger som prydnad – eller är det kanske bara där de förvaras? Jag ska på CSI-vis försöka förstora några detaljer.

burkar_trasor_kok — Disktrasor och burkar med … vad?

Jag beundrar skafferi, utdragbar skärbräda, enorm kaffepanna (som nog inte enbart var för kaffe) … och känner att det är svårt att sluta titta på bilden. Så jag rusar till Stockholmskällan och letar reda på några till!

kok2 — Blasieholmstorg 11 C (1967). Tänk er att städa bland rören där uppe vid vattenskadan i taket …

harrykok — Fru Karin Harryan på Smålandsgatan 24 (1970). Se, så nära till hands hon har sin öppna handväska i fönstret.

kok4 — Mäster Mikaels Gata 6 (så sent som 1971). Det måste ha varit kallt på golven.

Katarina västra barnkrubba 1910. Vilken jätteburk till mannagrynen! ~~Och se: kastrullerna står uppåner med locket på. Intressant~~. **Uppdatering**: Nej, det är inte lock, dumma mig! Det är flänsar som behövs för att grytorna ska hållas på plats i hålet och inte åka för långt ner i ner i elden.

2026
– Det här tangentbordet måste vara minst tio år gammalt. Usch, vad svårt det är att trycka ner knapparna, jag får träningsvärk ända upp till axlarna ju. Ska jag, eller ska jag inte börja gå på gym trots allt?

46 kommentarer

Framtida kvinnoyrken, uttänkta 1902

Publicerat av Lotten Bergman den 23 september 2015 17:35

Det fanns en tid när kvinnor varken kunde rösta, jobba som normalt folk eller gå på stan utan korsett. Någon hade exlibris, en annan köpte vårhatt och åter andra bodde på stampat jordgolv och åt mest potatis. Eller så gjorde man något annat, precis som att världens befolkning idag lever olika liv.

ex_librisbergeret

Den som ägde exlibriset ovan var den franske vykortsgiganten Albert Bergeret (1859–1932), som 1902 funderade på det här med det täcka könet och hittade på något så vansinnigt tokigt och fantastiskt som ”kvinnor i mansyrken”. Han tryckte upp några guldkorn, som jag tycker är vansinnigt vackra. (Jag har dock inte riktigt förstått om de är vykort, byteskort eller samlarkort.)

En kvinnlig journalist med Tintin-feeling.

Kvinnlig general, naturligtvis både bararmad och urringad.

soldatifranskaarmen — Kvinnlig soldat med pösbrallor.

Kvinnlig brandman med bara armar och medalj.

konstnarpipa — Kvinnlig konstnär med pipa.

Men … var är grabbarna?

langtskagg — Här! En gubbe med tre meter långt skägg!

Här kan ni botanisera bland fler kort – det är faktiskt som en liten tidsresa till 1902, när vi svenskar demonstrerade för rösträtt, grunden för det svenska skattesystemet lades och man i södra Sverige anordnade välgörenhetsinsamlingar som skickades norrut för att lindra effekten av missväxten där. (Säga vad man vill om dagens samhälle; vi slipper numera svälta för att skörden slog fel.)

48 kommentarer

Mary Rose är faktiskt storasyster till regalskeppet Vasa och förr drack man ju mycket mer öl än nu

Publicerat av Lotten Bergman den 30 juli 2015 17:16

När ytlänningar (skrev Lotten med ett kärleksfullt leende på läpparna och ormet krüper i tankarna) kommer till oss, drar vi alltid med dem på ett besök i Stockholm, med regalskeppet Vasa som första mål. Har man inte varit där, måste man åka dit. Jag var där redan 1975, lite ämlig med getingstick i armhålan och konvalescent efter påssjuka. Och det var underbart.

wasavarvet_1975 — Då – man gick på de där rangliga gångarna runt om och allt luktade hund och var blött.

Vasamuseet 2010 — Nu – man tar en latte, åker hiss, njuter av stillheten och värmen.

Därför är det inte alls konstigt att man känner lite extra för stackars Mary Rose, som sjönk nästan på dagen för 470 år sedan (19 juli 1545), försökte hivas upp direkt efter förlisningen, hittades igen 1971 och plockades slutligen upp 1982. Men medan Vasa numera ju faktiskt är en hel båt (om än på land), ligger Mary Rose som ett för vågor spritt skelett där styrbordssidan är … borta. Puts väck. Till skillnad från Vasa, lade hon sig på ena sidan, varför den övre halvan som inte låg i dy helt enkelt ruttnade bort.

Varför Mary Rose sjönk, vet man inte riktigt, men en teori från 1548 är att förlisningen berodde på allmän instabilitet efter en ombyggnation och bristande disciplin bland besättningen (”han hade en typ av hjon som han inte kunde styra”) och därav följde:

” … för mycket dårskap eftersom hon hade för stor bestyckning och att kanonportarna, som satt lågt, lämnats öppna, samt att de stora styckena varit oriktigt surrade, så att när skeppet skulle vända, rusade vattnet in och hon sjönk plötsligt.” (Läs mer.)

För att kompensera för det bristande skeppet på museet, är montrarna med prylar helt fantastiskt fyllda med allsköns ting. Där finns förstås en och annan kanon (vilka jag inte finner särskilt intressanta), men även kammar, skor, rakhyvlar, kirurgiska sågar, spel, guldmynt, kokkärl, kläder, spännen och ungefär 19 000 andra ting.

Man fick ta bilder inne på det extremt illa upplysta museet, men inte med blixt. Här kommer några av mina suddiga försök:

ears wax pinne — Inne hos doktorn på skeppet fanns det en kalebass-flaska som funkade lite som en vällingflaska för patienter som inte kunde sätta sig upp för att äta. Likadant funkade den ”vridna skeden”, som alltså var bra att ha om man åt liggande. De två små utsirade pinnarna av elfenben (som jag kallade ”eiffelben” när jag var liten) är öronvaxutkrafsare.

Med den där sprutan kunde man antingen suga ut var eller spruta in kvicksilver. Yay.

olika lager — Här har de satt upp saker som de hittade under de olika lagren som täckte Mary Rose.

Mary Rose-museet är en del av Portsmouth Historic Dockyard, som även kan stoltsera med bl.a. ett ”English Tea Room”, massa roliga köpe-pryttlar, u-båtsmuseum, hamnruntåkning samt förstås några båtar till: HMS M.33, HMS Victory och HMS Warrior 1860.

victory — Det här är HMS Victory … den båt som Lord Nelson dog på. Om man vill, kan man hääär läsa om Skogsgurras minnen av …

nelsondiedhere — … den här lilla mässingsskylten på båten.

Vad händer annars i England, undrar ni? Jo, jag går på pub, dansar zumba, dricker te, njuter av matbutikerna, tittar på roliga tv-program, pratar engelska utan amerikansk brytning och fotograferar lite allt möjligt.

tvattlina — En tvättlina i tågfönstret. Mannen i förgrunden trodde att jag fotograferade honom och vinkade glatt. Sedan började han prata om John Cleese.

walker_beaufort — Mr Walker, som satt bredvid oss i museicaféet visade sig ha varit gift med en svenska och var i rakt nedstigande led släkt med Francis Beaufort. Sedan började han också prata om John Cleese.

En smutsig toa. (Men alla offentliga toaletter är gratis. Överallt. Tack, tack.)

vackergrind — En väldigt vacker entré till ett vanligt hus.

Men nu måste vi återvända en stund till Mary Rose. När vi tittade på olika dryckeskärl och öltunnor samt ätskålar, lärde vi oss nämligen detta:

olranson — Den dagliga ölransonen var uppåt en halv skurhink.

34 kommentarer

Modebloggen: syfilis

Publicerat av Lotten Bergman den 23 april 2015 00:20

Vi prenumererar fortfarande – i perioder – på papperstidningar. Om kassan är skral, säger vi upp dem alla (utom Illustrerad vetenskap, för den köper Orangeluvan åt oss). Lokaltidningen måste vi ha för att läsa om barnens och spanjorens bedrifter på basketplanerna och de stockholmska ”rikstidningarna” har vi för att … [jag kommer inte riktigt på någon orsak, så ni får hitta på en själva].

En av tidningarna är ”Världens historia”, där det senaste numret har en fantastiskt intressant artikel som handlar om hur syfilis skapade ett mode. Jag är lite extra intresserad av syfilis eftersom jag har en förfader … nej, vi låter 12-åriga Lotten berätta denna pärla till släkthistoria. Så här står det i min dagbok från julafton 1976, när min farbror berättade om lifvet och nyttiga ting att veta:

”Sedan berättade han om en gammal släkting som var veterinär, men blev biten av en ko och fick stelkramp och dog. Flera år senare visade det sig att han hade dött av syfilis, som är en snoppsjukdom.”

Om man inte behandlas för syfilis, får man under de två första åren sår både här och där. Såren i ansiktet är förstås besvärande, men i slutet av 1400-talet sminkade man helt sonika över blemmorna och blåsorna och klistrade på falska födelsemärken på det som inte kunde döljas med vitt puder. Håravfallet dolde man med stora, lockiga mittbene-peruker som ingen någonsin fick lust att sätta upp i hästsvans eller fläta.

peruk_syfilis — Peruker, bleka ansikten och moucher.

Men de allra besvärligaste utslagen satt ju i skrevet: rinnande var, stank, smärta och bedrövligheter. För att den sjuke skulle kunna röra sig bland folk fick hela klabbet packas in i stora bandage och plåster. Hur döljer man detta paket?

Jo, man framhäver det!

Blygdkapseln uppstod alltså för att det var svårt att dölja bänglet i brallan. Henrik VIII av England (1491–1547), han som gifte sig med sex släktingar, var den som gjorde kapseln till en innegrej bland adeln. Vad fruarna (eller andra kvinnor för den delen) ansåg om detta i våra ögon absurda mode, förtäljer inte historien.

Så … här står jag nu och säger att puder, peruker, smink och framhävande av de ädla delarna är absurt? Vad kommer man att säga om vårt moderna mode någon gång i framtiden (när ingen längre kan läsa bokstäver och man på runskriftsvis får chansa lite) när man gör utgrävningar och hittar Damernas Värld från 1957, Vecko-Revyn från 1986, Amelia från 1995 och en och annan blogg från 2015?

Kanske resonerar man i framtiden så här om bilderna nedan!

damernasvarld_1957 — 1. Damernas Värld 1957: ”Nariga och fläckiga händer gömdes i handskar medan tyget i klänningen med hjälp av flytande kristaller faktiskt anpassade sig som en kameleont efter just utslagen. Den blev helt enkelt prickig.”

innvrevynnr29_1986_lenaph — 2. Vecko-Revyn 1986: ”Kvinnor blottade gärna naveln eftersom den var en klassmarkör ungefär som kastmärket i Indien.”

amelia_1998 — 3. Amelia 1995: ”Män bar kjol under denna tid och kvinnor nästan inga kläder alls eftersom deras ben var för alltid fastlåsta av armarna och benkläder därför inte gick på dem.”

Louis-Vuittondyrbag — 4. Modeblogg 2015: ”Louis-Vuittons telefonsladdsryggsäck skapades till de korkskruvslockiga 1500-talsperukernas ära när människor med kontorsjobbsrelaterad muskelbrist inte längre orkade hålla i sina mobiltelefoner.”

Inga_Tidblad_1944 — Vecko-Revyn 1944: ”Men ojojoj. Ack. Inga Tidblad i vitt puder, stor peruk och mouche mådde kanske inte så bra?”

86 kommentarer

Hur har ni det i kylskåpet?

Publicerat av Lotten Bergman den 1 februari 2015 10:53

Som jag har berättat förut, har vi två kylskåp. Jag tror att vi – även om vi är sju personer i huset – egentligen inte måste ha två kylskåp utan att vi bara är lite dåliga på att hålla ordning och planera. Men en sak är klar: med två kylskåp kan man sätta i system att laga 20 portioner istället för t.ex. 13, och då får man över massa mat! Eller så får man en rundlagd familj.

fridge kitchen — Kylskåpet i köket är till min stora förvåning inte så stökigt som jag trodde. Mysko.

messyfack — Aha. I dörrens fack känner jag igen mig: tabasco, mandelmassa, fetaost, kaviar och plastcitron. Jag tror att kategorin heter ”sånt man lägger till så att det smakar gott”.

nedrekylen — Kylskåpet i källaren – med en herrans massa pizzarester från igår. En gryta med en köttgryta i, inlagda grönsaker som Örjan har gjort och se där! Starkcider i dörrfacket! Hade jag ingen aning om!

Att ha ett kylskåp med av mig inte inköpt alkohol har jag aldrig varit med om förut! Vad kul!

– Tjugoåringar! Kära ungar, har ni köpt cider till mig? Jag som fyller år imorrn och allt!
– Näeee… vi köpte till nyårsfesten, men glömde att dricka. Det var jättekonstigt, för när vi kom hem var det fler flaskor i påsen än när vi köpte dem.

På uppmaning har även kommentatorsbåset bidragit till denna kylskåpsodyssé. Inspirationen fick vi från en fantastiskt fin bildserie med diskhon i fokus.

Kylen1411030 — 3. ”Det var med viss bävan man öppnade kylen efter tre veckors bortavaro i höstas. Hade vi tänkt på allt? Jabba! Det hade vi. Ja, det är ett rispaket man ser. Bredvid ligger en hipster Pulled Beef vi lyckades sätta i oss bara för att inte slösa med mat. (Den var helt enkelt FÖR söt i smaken). Sen ser man ströbrödet. Mjölet ligger innanför riset. Under ligger pulvermoset. Äggen, kaviaren samt våra respektive ostar och margariner var faktiskt inga problem. Att riset och andra torrvaror finns i kylen beror på att vår torrförvaring är ovanför kyl respektive frys. Då blir det varmt och or och annat oknytt växer sig till oanat många små pluppar i maten på ingen tid alls, något man vill slippa.”

4. Annika: ”Att det har gått några dagar sedan det senast handlades vilket är anledningen till att man kan se själva hyllorna.”

Kylskapstitt — 5. Skogsgurra och Hyttfogden.

niklasseskyl — 6. Niklas: ”Den osminkade sanningen.”

karinskyl — 7. Karin: ”Härvare kyskåp. Ser det lite påvert ut? Det beror på att det är ett sällankylskåp, eftersom jag råkar vara i Horndal just nu. Men här finns i alla fall livets nödtorft: Kaffe, lingonsylt och senap, mer kaffe och lingonsylt, älgkorv, öl smör och frigående ost. Samt kewrawater i dörren, dvs lotusvatten, som man måste ha om man ska göra rasmalaj. Men gör inte det. Det är en vanebildande efterrätt som är väldigt krånglig att laga.”

pyssekyl — 8. Pysseliten: ”Här kommer nedre halvan av kylen. Mest burkar och lök.”

Vän av ordning kan nu pfffta att PK:s och Pysselitens kylskåp faktiskt är samma kyl och det nog borde ha en intressant, övre halva också. Jomenvisst, fast nu har båsbossen här bestämt att det är bild per person. Såvida inte någon skickar in en bildserie på ett kylskåp med en älg på översta hyllan och ett pariserhjul i grönsakslådan.

Underligt …

sink — … tänk att våra bilder inte hade samma romantiska skimmer och kripsiga skärpa som den där bildsamlingen med diskbänksrealism …

Uppdatering! Kolla! Flera!

larsw_ — 9. LarsW: ”Semesterkylskåpet. Påvert, men allt man behöver på rummet. I dörren knyckta frukostägg, Cola och ett par öl om man skulle längta efter kallt nån gång. På hyllorna mumsig skivad ost, farligt goda mjukostar och en snart uppäten ’Tapasbricka’, som var välsorterad Supermercado har i sortimentet.”

okenrattan — 10. Ökenråttan & Lille Maken: ”Det här bjöd på intressanta inblickar! Ja, det här såg ju rätt hyggligt ut ändå. Tuber med majonäs, kaviar, tomatpuré och dylikt står i höga burkar i dörren. Sparar plats och det är lätt att se vad som finns. Och så blir det inte klibbigt runt tublocket. Alla burkar och flaskor med såser och tapenade och kapris och rödbetor och sånt, där mitt i, står på brickor eller i gamla plastlådor som man kan dra ut. All ost ligger samlad i en plastlåda. Alla nötter och frön och kärnor likaså. Avslöjade: vi använder starkmjölk; det var vi alltid gjort. Det första som den yngste sonen gör när han kommer hit är att titta i kylskåpet om det finns nåt kokt ägg. Då gör han en ägg- och kaviarmacka. Därför har vi ett fack med kokt ägg överst till höger i dörren, som en liten besvärjelse för att han snart ska titta in. Vi är beredda!”

orangeluvan — 11. Orangeluvan: ”Ett oredigerat kylskåp. Att det står jordnötssmör och bubbel där är normalt. Att det ligger små flaskor julmust där är en tillfällighet. Att det ligger glassburkar med rester överallt och i en sabla oordning beror bara på mig. ”

brid — 12. Brid & Bridgroom: ”Så här ser vårt kylskåp ut för ögonblicket. Det är en väldig övervikt för flaskor och burkar och desto färre egentliga färskvaror, och smör, ost och ägg står på översta hyllan som (nästan) inte kom med. Somligt skulle nog kunna sorteras bort utan skada. Men inte idag.”

agnetas — 13. Agneta uti Lund: ”Två kartonger ägg – den ena med hårdkokta och med text ditskriven att det förhåller sig som så. Haft släkt boende här, bland andra små barn som medelålders föräldrar därtill. Mjölken tog slut i morse – men den liksom filen är av standardfetthaltsslaget.”

annas — 14. Anna Toss: ”Skåpen hör till en familj med många människor & en inneboende – varav två är vegetarianer, en talangfull matlagare, en paleo-ätare och alla oerhört panka så här års, därav alla rester. Det mesta är eko, frigående och har skägg. I skålen högst upp till vänster är en otroligt god indisk blomkålssoppa. Det är inga flugor i soppan.”

65 kommentarer

Å nu blire en nakenbild!

Publicerat av Lotten Bergman den 25 januari 2015 00:01

Alla spamrobotar kommer nu att få spunk av glädje och skicka hit reklam för lemförlängare och prestationshöjare och sexiga underkläder, för nu går jag all in (pun intended) och skriver ut alla olämpliga ord och får därmed skylla mig själv. Pitt!

Jag har snubblat över ovanligt många bilder på Marilyn Monroe de senaste dagarna, vilket har påmint mig om när jag som tonåring hade henne som favoritidol bredvid ett gäng basketspelare och Douglas Fairbanks samt Charlie Chaplin. Jag köpte planscher och satte upp på väggarna och önskade mig filmlexikon. Jag försökte vingla i högklackade skor som jag nästan inte fick in fötterna i. Jag suktade efter 40-talsbaddräkter.

De flesta av de bilder som togs för 70–100 år sedan är enligt mig bra mycket vackrare än de nytagna på bl.a. Depp, Pitt, Portman & Knightly . (Det handlar inte att jag stör mig på den moderna retuscheringen, för sånt har man ju hållit på med i eviga tider.)

006-michael-jordan-michael-jackson-570x427 — Fast det finns fina, moderna bilder också: Michael Jackson & Michael Jordan! (Bilden är inte ett montage.)

Men nu till Marilyn, som ju inte drog sig för att ta av sig och drapera sig i lakan eller annat tunt som kunde vecka sig på intressanta ställen. Fast i början av karriären såg det ut så här.

marilyn 1951 — Marilyn Monroe och en fårliknande pläd samt en inte särskilt välsittande bikini 1951.

Två år senare har håret blivit platinablekt och kortare och den gula bikinin tagits av.

monroe 1953 — Marilyn Monroe vilar på en studsmatta 1953. Inte särskilt stötande, va?

Jag har förut skrivit om nyprydheten och rädslan för nakenchocker i underlig kombination med överalltrakning och konstiga historier om amning som inte får ske på offentliga platser. (Funkar väl ungefär som knivförbudet.) Varför skulle man inte få visa upp sig, inte ha djupa dekolletage eller visa rumpan om man nu skulle vilja göra det? Vad är mitt budskap? Jo:

Var naken om du så vill.
Bli inte så förbaskat upprörd över andras nakenbilder.
Sluta ta raka bort håret så infernaliskt.

Åh, jag är så kontroversiell. Not.

Marilyn Monroe by Douglas Kirkland_1961 — Marilyn Monroe i typisk sängpose 1961.

Eftersom jag nämner Chaplin & Fairbanks här ovan, avslutar vi väl med en helt påklädd bild av dem fastän det inte alls har med nakenämnet här att göra?

chaplin fairbanks_1918_libertybonds — Charlie Chaplin på Douglas Fairbanks axlar när de uppmanade alla att köpa ”liberty bonds” 1918. En och annan hatt i publiken.

Om ni också vill snubbla över intressanta, gamla bilder: googla ”historical pics”.

45 kommentarer

Några coola bilder bara

Publicerat av Lotten Bergman den 18 maj 2014 23:37

Idag har jag sytt mörkläggningsgardiner, skjutit tretton straffar (missade för många och tog då en paus som drog ut så på tiden att det hann bli mörkt innan jag kom på att jag hade sju kvar att skjuta), blivit gratulerad på den 23-åriga bröllopsdagen, sett en hockeymatch och en basketmatch och druckit ett glas läbbigt vin med distraherande isbitar i. Och intressantare blir det inte, detta dagboksinlägg. Så då skriver jag förstås om något helt annat.

Jag har ju förut berättat hur intressant det är med Quora – frågor och svar om allt mellan himmel och pannkaka. Nyss fastnade jag i ett frågeträsk som handlade om bilder som är fantastiska på ett eller annat sätt och då gärna så att man reagerar så här:

– Vaff…?
– Dom! Där! Va?
– Men det här kan ju inte vara på riktigt?
– Hihihi.

Så. Enjoy!

Henry Ford_Thomas Edison_Warren G. Harding_Harvey Samuel Firestone — Henry Ford, Thomas Edison, president Warren G. Harding och Harvey Samuel Firestone diskuterar typsnitt. Eller nåt.

billochhanskompisar — Microsofts stab 1978.

beatles_muhammad ali1963 — Se hur otajmat Beatles agerar – Paul verkar lida mest medan Ringo tänker ”va, ska vi verkligen gå med på det här?” och Cassius Clay lägger ner hela sin själ i låtsasslaget. ~~(Årtalet sägs vara 1963, och då hette han inte muhammad Ali. Men jag är osäker: Beatlarna ser ut som 1965.)~~ Årtalet är alldeles bestämt 1964, så då vet vi inte om pugilisten hette det ena eller det andra.

custer_civilwar — General Custer och hans färglagda manskap under amerikanska inbördeskriget. Åh, den som ändå rökte pipa.

35 kommentarer

De ser inte riktigt kloka ut … på bild

Publicerat av Lotten Bergman den 16 september 2013 11:56

Vi har berört det tidigare – den mystiska, kungliga frisyren som gör alla porträtt av Karl IX så intressanta.

Om vi fortsätter att filosofera över dåtidens porträtt, har det ju visat sig att man kan stå och stirra hur länge som helst t.ex. på tavlan som visar hur Valdemar Atterdag brandskattar Visby eftersom anakronismerna flödar. Numera är vi ju bättre på att skildra verkligheten som den är, eller hur?

(Här finns en lista över andra, finfina tavlor.)

Dessutom kan man om man är fascinerad av utseenden läsa på om den habsburgska hakan inom det spanska kungahuset, som sägs bero på inavel. Eller bara arv, kanske?

Karl II av Spanien. (Hakan är inte stor, den är felkonstruerad.)

Steget från Karl II till det som motsvarar kungligheter i dagens värld är inte långt, eftersom de kan se ut så här i dessa photoshopstider:

Så här kan Sarah Jessica Parker på inga villkor se ut på riktigt!

Och om Skavlan ser ut så här, ska jag … köpa en hatt till honom.

Gry Forssell fick visserligen behålla några av sina skrattrynkor … men … va?

Som ni väl förstår har jag i väntan på ett sent tåg gått omkring på Pressbyrån och drabbats av verklighetsågren. Kvällstidningarnas skrik om bönder, ensamma mammor, kränkningar och allsköns dieter gör mig galen av triviainformationsaversion; jag inte vill veta! Veckotidningarnas omslagsbilder var i sammanhanget faktiskt något att vila ögonen på eftersom de var så absurda.

Eller … är det månne bara så att framtiden är här, och att vi inte har märkt det eftersom vi är så upptagna med att banta bort magar och rumpor och helt enkelt inte lägger märke till att dom är här nu …

Uppdatering
I kvällningen for jag upp som skjuten ur en kanon när jag (inte min vana trogen) kollade runt på nyheterna och då även de s.k. kvällstidningarnas flimmer med bönderna, ensamma mammorna och dieterna. Där, mitt bland allt annat, dök två bekanta ansikten upp – samma ansikten som jag tolv timmar tidigare hade hittat inne på Pressbyrån.

Detta kan man kalla en slump, tillfällighet eller bara som många andra har börjat ana: bevis för att jag styr världen.

100 kommentarer

Dags för beach 2013 …?

Publicerat av Lotten Bergman den 14 april 2013 12:27

När jag första gången hörde detta uttryck som jag har i rubriken ovan, höll jag på att skratta ihjäl mig. Det var en amper dam som sa:

– Nej tack, jag måste hålla igen inför ”Beach 2007”.

(Ärligt talat är jag osäker på året, men det är inte alltför länge sedan. Fast sex år är när jag tänker efter ganska länge sedan. Anyway. Moving on.)

För på stranden är det i alla fall min värld så att jag ger fullständigt sjutton i hur alla andra ser ut. Jag bryr mig väldigt mycket om att alla barn som jag har med mig fortfarande lever och inte alls huruvida jag ser bra eller inte bra ut i andras ögon. För de tänker faktiskt inte på mig, utan på sig. Har jag bestämt mig för. (Man kan om man vill läsa ett tio år gammalt kåseri om min då fula baddräkt.)

Men nu till några strandtips!