Författare: Lotten Bergman

Lotten Bergman är fembarnsmamma, frilansskribent, basketfantast, föreläsare, språkpolis och redaktör.

Tisdag morgon hos en fembarnsfamilj

Publicerat av Lotten Bergman den 3 oktober 2006 09:56

När jag var liten, gick jag upp klockan sex på morgonen för att få vara i fred. Jag åt fil med Eternaflingor och rostade två mackor som jag lade ost på, och drack te i en stor, grön mugg. Där satt jag i vintermörkret och läste Norrbottens-Kuriren vid köksbordet. (Ja, i mitt minne är det alltid becksvart ute och fem meter höga snödrivor.)

I mitt vuxna liv säger det ring-ring, tut-tut och pip-pip i allas väckarklockor prick 06.40. Från att ha legat som ett sovande lejon på savannen, hoppar huset plötsligt upp och spritter som en jagad gasell över stäppen. Alla äter frukost på en gång och alla pratar i munnen på varandra utom Olle, som alltid lyckas fokusera på morgontidningarna och faktiskt plöja igenom dem. Vi kvinnor (alltså i denna familj jag) som är så bra på att hålla många bollar i luften på en gång, sneglar lite på förstasidan och försöker sedan svara på tusen och en frågor.

– Heter det ”few people enjoy” eller ”few people enjoys”? säger Fjortonåringen.
– He-she-it-is, rabblar jag per automatik. Alltså ”few people enjoy” – det är kollektivt substantiv och räknas som många …
– Igår på träningen lärde vi oss Två Ifrån. Man ska spela försvar såhär, kolla, kolla … säger Tolvåringen och visar med en macka i munnen.
– Aj, säger jag och tänker att den där knäböjningen hade gjort ont i mina basketknän.
– Jag kan spela ”Spanien” perfekt nu, deklarerar Nioåringen och tar fram klarinettlådan för att visa oss.

Här nickar jag bara och tänker att det är ju faktiskt himla bra, det här med att inte vi bor i lägenhet.

— Jag och Isabelle haR en koja i källaRen men den äR väldigt hemlig, säger Sexåringen som har fått väldigt markerade R i alla ord sedan hon lärde sig läsa.
– Men om … den är hemlig … ska du ju inte … tala om … den, säger jag lite släpigt eftersom jag samtidigt letar efter Fyraåringen.
– Han är ute och kammar ner äpplen med en kratta, säger Fjortonåringen, som förstår vad jag spanar efter.

Sådant här med trädkrattning i pyjamas har visserligen hänt förut, men det var ju kallt och dimmigt i morse. Huga, stå där barfota med dagg i gräset. Förkyl… Vänta nu, koja i källaren?

– Koja i källaren?
– Mmm. JätteRoligt.

Jag har nu varit nere i den hemliga kojan. På hela den yta som jag rensade i somras hade de lagt ut täcken, lakan, kuddar, gosedjur och ett och annat klädesplagg. Tror ni att källargolvet var rent och helt ofuktigt när kojan byggdes? Nope.

24 kommentarer

Vaddå RSS-läsare? Läser den bloggar åt mig?

Publicerat av Lotten Bergman den 2 oktober 2006 09:42

När man köper t.ex. en ny tvättmaskin, kan man agera på tre olika sätt:

1) Jahoo och trallalalaaaa, vad kul, jag trycker här och där så blir det bra och nähe, kanske lite där istället, men så himla kul detta äääär!
2) Jag börjar med instruktionsboken. Instruktionsboook. Alla som säger ”manual” är dumma. Dumma. Sidan 1. De som börjar med felsökningen är också dumma. Man ska börja med sidan 1. Och texten på svenska ska komma först, annars kanske man sitter där och läser spanska beskrivningen och inte fattar någe. Sidan 1. Kontrollera sladdarna. Check!
3) Iiih. Många knappar. Kan ingen annan sätta på den? Jag tvättar imorrn istället.

Så här är det med ny teknik – många hoppar i det kalla vattnet direkt, andra analyserar och tänker efter, åter andra sitter än idag med skrivmaskin och förtalar datorerna. Nu ska jag fastslå en sak först:

En RSS-läsare är en bra uppfinning eftersom den underlättar bloggläsandet.

Dessa läsare finns ibland inbakade i webbläsarna, men man kan också ladda ner dem – ofta till och med gratis. (Se där, där tappade jag 1 000 läsare vid ordkombinationen ”ladda ner dem”. Kom tillbaka, det är inte farligt!)

Om man använder nyligen.se kan man också ha koll på sina favoritbloggar – men om jag glömmer att pinga (vilket betyder ungefär ”säga till att jag har skrivit ett inlägg”), så vet inte nyligen.se att jag har skrivit en ny text. Därför är RSS-läsaren så praktisk: den känner när jag har uppdaterat min blogg.

Kolla på denna lista (det finns mååååååånga sådana listor) och ladda ner ett av programmen – eller leta reda på ett som är inbyggt i din webbläsare (FireFox, Safari, Explorer, Opera, Netscape).

Om du nu – när du läser här – tittar högst upp i adressfönstret, så ser det ut ungefär så här:
Klicka på den lilla blåa rutan med RSS, så börjar du raskt och omedelbart att prenumerera på min blogg. (Ok, du måste ju först ha skaffat dig RSS-läsaren, och i vissa program ska du istället kopiera in länken.)

Varje gång jag har skrivit ett nytt, världsomvälvande och fruktansvärt intressant inlägg, syns det i din RSS-läsare. Klicka runt och kolla om du kan skapa mappar precis som i mejlprogram, markera olika bloggare med färger eller låt allt bara vara som det är från början. Ibland syns det inte någon blå RSS-ruta i adressfältet, och då får man istället leta i bloggarens marginal. Då kan det se ut så här:

Klicka på RSS, och du skall vara en ny prenumerant, är ett känt ordspråk.

Du ser i din RSS-läsare när dina favoritbloggare har skrivit något – och kan läsa texten i RSS-läsaren. Du förstås också klicka på inläggets rubrik och raskt hamna i bloggläsaren för att läsa där istället. Om man är på väg till ett ställe utan internetåtkomst (aka Universitetsområdet i Stockholm), kan man i RSS-läsarprogrammet spara alla olästa blogginlägg.

Nu uppstår förstås en mängd frågor – men jag kommer att uppdatera här om det behövs. Och ja, varje gång jag uppdaterar, syns det i din RSS-läsare. Varje gång jag ändrar ett meningsbyggnadsfel, syns det i din RSS-läsare. De bloggare som petar och ändrar i antika blogginlägg, ska veta att det syns i allas RSS-läsare. Själv undrar jag huruvida RSS-läsarnas krafsande runt omkring på bloggarna registreras som ”besök” – vilket är viktigt för dem som kollar statistiken. (Vilket jag rekommenderar att man inte gör.)

Om man som jag har en www.lotten.se-adress, måste man in och pilla i koden. (Mejla mig om ni vill veta hur.) Återkommer!

Återkomsten:
Min djefla man, han har i sin marginal lagt in ett RSS-flöde på ett fåtal bloggar som han vill skylta med att han läser. (Jag försöker hålla koll på 193 bloggar just nu, så de får inte plats i min marginal.)

Om man väljer Bloglines (som inte är ett program utan en webbtjänst), ligger allt på nätet (som R Skriverier beskriver i kommentarerna). Detta är praktiskt om man sitter vid olika datorer huller om buller. Om man – som jag – sitter vid en och samma slitna, kantstötta dator med vassa kanter på olika ställen hela tiden och väldigt ofta hamnar off-line (utan tillgång till internet som på Universitetsområdet i Stockholm, se ovan), är det praktiskt att ha ett program i datorn istället. Jag har NetNewsWire eftersom jag har Mac.

Läsa lite mer kanske?
Load average zero
Wikipedia
Salt
Frihetens vingar

Åh, en liten RSS-skola:
Copyblogger

En till!
How to explain RSS the Oprah way

25 kommentarer

Kidnappardrama

Publicerat av Lotten Bergman den 2 oktober 2006 07:26

Ett av mina jobb är att skriva kåserier för Hemmets Veckotidning var fjärde vecka. Jag samsas med mat- och stickrecept, husmorstips och livsöden. Uppdraget delar jag med Gertrud Hemmel, Staffan Ling och Eva Halldinger och det är riktigt, riktigt kul. Jag får mejl och brev från läsare i t.ex. USA, Malå, Kiruna, Norge och Australien. (Inte från Stockholm.) I senaste numret (som prenumeranter får idag, men som man inte kan köpa i handeln förrän i morgon), skriver jag om något som hände under en tågresa.

Men. Men. Men. Det har blitt fel nånstans.

Det är Eva Halldingers bild, det är Eva Halldingers namn och det är Eva Halldingers namnteckning överallt runt hela min text. Min kolumn är kidnappad.

(Senare idag, när jag har slutat att hyperventilera över denna bagatell, återkommer jag med en RSS-skola.)

12 kommentarer

Denna dag … ett liv?

Publicerat av Lotten Bergman den 29 september 2006 09:28

I ena sekunden föreläser man i en sanslöst häftig lokal i ett hus från 1915, fyllt av sammet och parkett och historia.

I nästa sekund äter man en delikat supé på tåg och stör medpassagerarna med doften och kladdet.

För att slutligen komma hem till den normala världen där dinosaurier vaktar toaletterna. (Det är Olle som har satt upp lappen.)

Kanske börjar detta citat bli litet slitet, men jag måste påminna mig ibland:

Alla dessa dagar som kom och gick
inte visste jag att det var livet.

(Stig Johansson, Den kapsejsade himlen 1984)

Jag är genuint lycklig. När jag slår sönder pepparkakor i tre delar och måste önska mig något, vet jag inte riktigt vad jag ska ta till. Det är kanske inte så kul att läsa det jag skriver nu om man sitter med foten i kläm eller har en spik i foten eller (för att lämna de nedre regionerna) är en nagel i ögat på någon. Förlåt, men jag är glad.

Det dyker upp mejl från Tyskland och USA. Dels från en okänd kvinna som har lärt sig svenska i vuxen ålder, dels från en snart 80-årig okänd dam som flyttade från Sverige när hon var två år. Jag hittar karamellfärgsfärgad mjölk i kylen, jag äter sushi på Hamngatan i Stockholm, jag torkar smör ur pannan på min sexåring, jag tar okända människor i hand och säger goddag, jag får skavsår på hälen och jag dricker automatkaffe som ärligt talat smakar pyton. Det kommer mejl från en okänd femtonårig tjej och från en okänd 62-årig man och jag dammsuger köket medan jag bloggar och där kommer min svärmor vilt gestikulerande medan Bästisgrannen står på huvudet i vårt kylskåp.

Jag tillagar en gryta av okänt och känt och kryddar med en varm höst.

46 kommentarer

Jag är en glad basketspelare

Publicerat av Lotten Bergman den 28 september 2006 08:38

Igår på träningen var vi 16 tjejer. Det är många – så många att man tänker ”äsch, nu måste vi ha många avbytare och får inte spela så mycket”. (Detta kallas egoism.)

Med jämna mellanrum måste jag faktiskt skriva lite om basket. Lay up, screen, hook, uppe på high, bredda spelet, snabba pass, break, ner på base, reverse. Sexton spelare samlas sent en onsdagskväll! Det är ju helt fantastiskt!

Såja. Min basket funkar som gladpiller. Man kan jämföra det med ett sjusärdeles lyckat genomfört schackparti, en perfekt saltomortal eller en färdigstickad tröja. (Alla tre exemplen är tagna från verkligheter långt ifrån min egen verklighet. Jag lärde mig inte att spela schack som liten, är inte särskilt vig och stickade fyra tröjor 1982–83 och ingen sedan dess.)

När vi tränar är det flax, fladder och flams från början till slut – mitt i explosiva ruscher, pass som går perfekt från ena planhalvan till den andra, klockrena trepoängare och brutala blockar. Vi kör så det ryker och svetten stänker, och hela tiden med breda leenden. Laget består av tjejer och kärringar (födda 1960–85) och vi har egentligen bara basketen gemensamt. I pauserna kan det låta så här – spridda repliker i ett surrande sammelsurium:

– Det svider när svetten rinner ner i ögonen.
– Jag har inte ätit sedan lunch.
– Här, ta en banan. Inga protester, öppna munnen.
– Min bästa kompis har plötsligt drabbats av svår diabetes.
– Men min mamma också! Hör här …
– Det svider när svetten rinner ner i ögonen.
– Kolla här vad ditt knäskydd gjorde!
– Men du blöder ju! Vad coolt! Kom ska jag …
– Jag har bestämt mig för att bli lärare.
– Öh, ni fyra som är lärare, kom och applådera!
– Hallå! Det svider när svetten rinner ner i ögonen.
– Och i mitt sår! Kom! Ska vi spela eller ska vi spela?

Och så sätter det igång igen. Jag gillar att spela försvar på dem som är störst, knuffigast och brötigast under korgen. Ibland påminner det lite om handbollsbrottning. Andra tycker bäst om att springa runt, runt och irra omkr… nej, det är visst jag som gör så också. Åter andra tycker bäst om att vråla och skri… ja, nej, det där är också jag. (Springa snabbt, hoppa högt, skjuta snyggt och tänka ut snillrika anfallssystem överlåter jag åt de andra.)

livselixir [lif`s-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: livs–elix-ir-et
• ngt som ger livskraft och livslust: att lura myndigheterna var för honom ett ~
HIST.: sedan 1835; jfr ty. Lebenselixier med samma bet.

Men NE! Vilket dumt och negativt exempel! Att lura myndigheterna! Kom igen, kommentatörer och kommentatöser: vad är er ”basket”?

Uppdatering:
Hej Nationalencyklopedin.
Här kommer ur kommentarerna ett fåtal förslag på livselixir som man kan ha som exempel istället för det som står idag:

Att höra ens egna sånger sjungas av andra, att komma på den perfekta kombinationen av ord, bild och lite humor, att laga invecklad mat till musik, att ligga sked, att mysa mops, att sniffa bäbis, skogspromenader, att simma långt i kallt vatten, att springa, bad, barnen, basketspel, bloggning, dans, ett paket böcker, familjen, fiske vid en norrländsk älv en sen sommarkväll, fotografering, hästar och ridning, hemma-uppvisning i dans, kallsim, konserter, körsång, läsning, långa promenader alldeles ensam längs havet, legobygge, maken och pussar på honom, mellansvensk tallskog med finskuren topografi och en bra kartasamt lätta fötter och doften av ett lätt regn, promenad med kamera, scrapbooking, stickning, tonåringar, träningsvärk, tv-spel och slutligen vindrickning med galna grannar.

31 kommentarer

Jag är en ledsen Pippi

Publicerat av Lotten Bergman den 27 september 2006 07:56

Utan internet i tre dagar försmäktar jag på denna ö.

Det där var en variant på Pippi Långstrumps nödrop (som jag citerar ur minnet). Så här gick dialogen, som jag nog har hört en miljard gånger i mitt liv:

– Skriv så här: ”Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö!” sa Pippi.
– Men så kan jag ju inte skriva, det är ju inte sant. Inte kan jag väl skriva ”utan snus”? sa Tommy.
– Jasså inte? Har du något snus? svarade Pippi.
– Näe.
– Har Annika något snus?
– Nej, det förstås, sa Tommy.
– Har jag nåt snus?
– Nää, det kan hända …

Vår Pippi Långstrump-LP hade precis här ett hack – så jag vet inte riktigt vad som hände sedan. Nålen hoppade alltid till nästa kapitel, när Pippi, Tommy och Annika kommer tillbaka till Villa Villerkulla och Pippi ropar ”Paappaaa” och hoppar upp i hövdingens över Kurre-Kurreduttön (alltså salig Beppes) famn.

Jag är alltså Pippi Långstrump utan internet just nu. Jag är starkast i hela världen, har konstig frisyr och föreläser i en internetlös lokal på universitetsområdet i Stockholm (som ju nästan är en ö) hela dagarna. På kvällen åker jag hem till min syster Orangeluvan, som har en trasig modemsladd, skrällig hosta och grannar med jätteoåtkomliga, lösenordsskyddade nätverk. Däremellan åker jag tunnelbana, vilket är min räddning: man springer upp till Centralen och kopplar upp sig på Homeruns trådlösa för att skriva i alla fall en kommentar eller ett litet inlägg. (Fast just nu sitter jag på Medborgarplatsen och huttrar.)

Är detta skriv- och läsberoende enbart av ondo? Bör jag läggas in på avvänjningsklinik? Anonyma bloggare kan ju få en underavdelning hos AA, men får man som ickeanonym vara med? Kommer ni alla att rätta mina minnesluckor när det gäller Pippidialogen? (Ja tack.) Har jag löst alla världsproblem om jag uppfinner internet som finns gratis överallt och hela tiden? Aaah. Ungefär lika åtkomligt som luft.

Här kommer en idé till kommuner som vill ha fler invånare: gratis trådlöst och en fin cykel till alla som bor där. (Blir förstås dyrt i Kiruna, men himla billigt i Bjurholm.)

39 kommentarer

Retorik?

Publicerat av Lotten Bergman den 26 september 2006 08:00

Jag är på väg till Stockholm för en tre dagar lång föreläsningsserie i ämnet ”Konsten att sälja in sitt budskap”. Det konstiga i sammanhanget är att det är jag som ska hålla föreläsningarna.

Vem? Ska jag? Va? Jag, som inte kan sälja ens en väl fungerande bil (gick till slut för 1 kr) eller en alldeles perfekt fungerande lägenhet (gick till slut för 5 000 kr mindre än vi hade köpt den för). Fast ännu konstigare är ju uttrycket ”sälja in”. In i vaddå?

De som ska lyssna på mig arbetar i en bransch som på fullt allvar skulle kunna säga ”Vi ska evaluera initieralskedet för att möjliggöra implementeringen, som ska styras upp för att kunna involvera tänket för verksamhetens ökade profit.”

Tänk om jag skulle ta och inleda föreläsningen med en rejäl prutt.

12 kommentarer

Nya Sportspegeln

Publicerat av Lotten Bergman den 25 september 2006 08:37

Jag är en kuf som blir ledsen när jag missar Sportnytt på var- och lördagar och Sportspegeln på söndagar. Igår presenterades ”Nya Sportspegeln” med ny vinjett, ny inredning i studion, lite allmänt nya idéer och ny logotyp (eng: logotype). (Jag brukar säga ”logga”, men det brukar anses slarvigt. Bara så att ni vet.)

Igår funkade nästan ingenting för dem, men det gjorde inget. Vi fick se några halva reportage och några reportage två gånger. Det är roligt med misstag och nerver.

Men loggan! Förlåt, logon. LOGOTYPEN! Jag (som inte är journalist med tillgång till alla pressreleaser) kan inte hitta en bättre bild än så här, men det står faktiskt:

sport
Spegeln.

Kan ni se framför er hur denna idé föddes?

– (Gäsp.) Alla bara tittar på Jihde. Ingen tittar på mig.
– Mhm. Ingen tittar på logg…
– Exakt! Ska vi hitta på en ny?
– Ja! Och om vi skippar bindestrecket ser det coolare ut. Bindestreck är fula, skapar liksom obalans i textmassorna.
– Mjaeh, jag gillar bindestreck.
– Men om du får en punkt istället?
– Ja! Punkter är liksom definitiva på ett liksom finit sätt!
– Fast då vill jag ha en versal på ett konstigt ställe, det bryter av på ett så himla intressant sätt.
– Ok. Men då vill jag ha punkter på alla andra skyltar i studion.
– Bra. Ska vi låta programledarna få nya tänder också?
– Ja, vi kan vi ju i alla fall sandpappra av eventuella ojämnheter.

24 kommentarer

Ja, det är löööördag morgon … och mitt huvud …

Publicerat av Lotten Bergman den 23 september 2006 09:24

Jag har faktiskt aldrig förut gått hem med eller ens sovit i en helt främmande människas säng.

Förrän igår.

Kalla mig gärna mes, men mina vilda ungdomsår var inte särskilt vilda. Jag är helt enkelt en skötsam person som på sin höjd ljugit lite och pallat äpplen samt stulit mina kompisars barbieskor. När jag nu tänker efter så har jag även åkt till San Antonio med en för mig okänd miljonär som påstod sig vara fotograf bara för att han hade en Hasselbladare. Jag har också sett en känd, svensk, hårig skådespelare naken, men det är preskriberat sedan länge.

Men man kan hinna med mycket på en kväll i Göteborg: kissa på toan i en hotellsvit vars toadörr var av glas, intervjua en journalistlegend som var nervös inför en stor intervju som äger rum idag, flirta med ett grått nyhetsankare i förfärliga skor, dra en tornedalsk författare i skinnkavajen genom ett folkhav, av misstag spotta en liten jordnötsbit på en framstående förläggare, krama en fotomodell, träffa bloggpersonligheter på lyran och äta tjeckisk mat strax bredvid en av skådespelarna i ”Svenska hjärtan” samt stå väldigt nära en person som en gång var gift med en av medlemmarna i tidernas absolut största band. Ett oräkneligt antal gånger sa någon till mig:

”Men det får du inte skriva om i bloggen.”

(Eller så hittar jag bara på det för att verka lite intressant.)

Ser ni vad dörrarna sitter glest? Det är för att bakom dem finns det hotellsviter.

Javisstja, var har jag har sovit inatt? I den helt nya bekantskapen Översättarhelenas sons säng.

19 kommentarer

Bildsafari i hufvudstaden

Publicerat av Lotten Bergman den 20 september 2006 09:43

Igår kväll firade jag och mina syskon – Broder Jakob och Orangeluvan – att mamma fyllde 70 år.
Vi var här. (Någon som känner igen stället? Stamgästerna har suttit här sedan 1961. Man måste stå i en otroligt nervös kö och riskerar att inte ens få sitta bredvid varandra om man är fler än en – och vi var ju fyra.)

På väg hem till Broder Jakob gick vi förbi Operan, där en liten tusenbroder hade tröttnat på livet och lagt sig på ett lejon.

Strax utanför gamla Riksdagshuset såg Stockholm ut som ett vykort. När jag var liten och utomlands skickade jag sådana här vykort till nästan alla klasskompisar. Jag skrev med min fula handstil vad jag ansåg var otroligt roliga och helt osanna skrönor om vad jag gjorde utomlands.

I Gamla Stan tog jag denna bild under de andras suckande, huffande och puffande. BH-affären för stora brön på Västerlånggatan sägs vara den bästa och den roligaste. (Jag har själv ingen erfarenhet.)

Så här ser Broder Jakobs ”gardin” ut. Allihop i korus nu:

”Neeeeej, har han hängt upp en Viola Gråsten? Den har ju gått sönder!”

Förfäras åt syndarens illdåd.

Nu flyger jag till Umeå. Schas, väck, flyg fula flygkapare och flygplansmotorstopp!

20 kommentarer