Med tanke på att håkäringar nu tydligen kan bli nästan hur gamla som helst, måste vi ju kolla hur man blir en gammal kärring.
Det finns en person som är född på 1800-talet och fortfarande lever – italienskan Emma Morano som föddes i november 1899. Hon säger själv att hemligheten till långt liv handlar om att äta råa ägg och vara singel. (Nåja. Hon var faktiskt gift en gång i tiden och har bara varit singel i 78 år.)
Själv äter jag inte råa ägg och har inte varit singel sedan jag var 20 år, så jag balanserar modigt men stillsamt på ättestupans rand. Fast … har Emma några andra tips?
– Si, si! Den absolut enda drog jag har nyttjat är lite hemgjord grappa; jag har inte ens tagit mediciner. Tre råa ägg per dag äter jag och ibland lyxar jag till det med en liten bit choklad. Dessutom ska kött bara tillagas så att det bara är lite halvljummet, jätteblodigt. Smaskens.
Aha. Nope, jag lär inte bli 116 år.
Jeanne Calment är annars den person i världshistorien som dog senast i livet: som 122-åring (1875–1997). Hon var 37 år när Titanic sjönk, men levde fortfarande när filmen Titanic gick på bio. Fast det roligaste med just Jeanne Calment är ju dealen som 1965 hon gjorde med sin advokat, som var sugen på hennes fina lägenhet och som skulle få den när Jeanne dog – om han gav henne 5 000 kr i månaden medan hon levde. (Han dog, ivrigt väntande, 1996.)
– Hej Jeanne, nu är du visserligen död sedan snart 20 år, men visst har du väl några råd till oss som undrar hur du bar dig åt?
– Mais oui! Precis som Emma Morano fick jag bara ett barn. Noll eller ett är idealet, annars blir man trött och dör. Att ha lite för mycket pengar hjälper förstås, och att slippa ha tråkigt är en stor fördel. Jag kunde ju ägna mig helt åt tennis, cykling, simning, rullskridskoåkning, piano och opera och slapp både att jobba i saltgruva och ta värvning. Det bidrog säkerligen till att jag inte dog i förtid.
Nähe, jag blir tydligen inte 122 år heller. Vi återvänder till den 400 år gamla håkäringen och ser om hon har några råd.
– Blubbliblubb. Prio ett är ju att bo i svinkallt vatten och röra sig relativt långsamt samt inte vara rädd för att äta as som flyter förbi. Barn bör man inte skaffa förrän i 150-årsåldern och max tio åt gången. Undvik mjölkprodukter eftersom de gör skelettet hårt och skört – ju mer gelélikt skelett, desto bättre. Och akta dig för syre, förstås.
Nej fy f*n för att bli så gammal.
I sig, kvinnor brukar väl vara mer långlivande än män?
Min mormor var född 1899. Min morfar var född 1900. Han brukade reta henne för att hon var så urgammal, född i ett annat århundrade. Hon tog det med ro.
Ålder är relativt, ”bara en siffra” som vissa säger. Maken är nyss fyllda 80, still alive etc. Född alltså 1936. Vi lyssnade för ett tag sedan på radio (som ålderstigna plägar göra). I programmet, som handlade om ungdomar, av ungdomar, skulle det intervjuas, ”Fråga nån som var med förr, som är född t.ex på trettiotalet” ”Äh, SÅ gamla människor kan väl inte leva nu för tiden”. Sade ungdomen. Maken föll i skratt, synnerligen levande och nu för tiden.
Jo, men jag vill bli gammal. Väntar fortfarande på känslan av medelålder, den har än så länge bara infunnit sig på pappret.
För den som undrar, man kan segla i kastvindar med kulingstyrka. Riktigt spännande till och med, men intensivt. Ojoj, vad jag vill segla mer! Har inte tid att bli gammal.
Pratade med min mamma, född 1924, häromdagen. Hon berättade om sin gammelfarmor som levde när min mamma var liten. Gammelfarmor var född 1837 och avled 1932. Man får lite annorlunda perspektiv på tiden när man hör sådana berättelser.
Gammelfarmor fick tydligen frågan om hur hennes man hade varit och svaret var: ”Han slog mig aldrig.”
Min farmor var född 1869 och auktionerades ut på socknen som femåring.
Pratade din farmor om det här, Ninja? Ursäkta nyfikenheten men jag tycker sån här släkthistoria är så intressant
Det här har vi berört tidigare, trooor jag: att jag och Ninja som NÄSTAN är jämnåriga har jähättegamla far/morföräldrar. (Min morfar föddes 1878, men auktionerades inte ut, utan var istället matematiker & musiker som var nära att slå världen med häpnad. Nära skjuter dock som bekant ingen hare.)
Per: Preciiiis. Man får lite annorlunda perspektiv på tiden när man tänker på att den nuvarande Trettonåringen här i huset har hållit en person i handen, vars pappa föddes samma år som Edison patenterade fonografen och Lenin föddes.
Eller … så himla länge sedan var det kanske inte. Hm. Håkäringens ålder är ju mer imponerande.
Zozzo: Jag har hört kommentaren ”vaddå 30-talet, vad betyder det?” eftersom det för lyssnaren var ett helt absurt sätt att uttrycka ett decennium.
Branteviksålen blev ju 150 år och släpptes ner i brunnen 1859. Man trodde först att huvudet, som används vid åldersbestämning av ålar, försvunnit. Det återfanns dock senare i en kyl/frys. Även det en imponerande ålder. Men Gud så trist att simma runt i samma brunn i 150 år.
Branteviksålen! Read all about it!
– Vi undersökte frysen en vända till och då såg vi att huvudet fanns där.
Ja, perspektiv på tid. Vi har ortoceratiter och dylikt i trapporna i vårt hus. Jag ville ge barnen en aning om hur VÄÄÄLDIGT gamla dom där figurerna var och barnen fattade precis: ’Ända från när du var liten, mamma.’
ÖR, det låter lite som den infama frågan jag ställde till min mamma när jag var liten: ”Mamma, vad gjorde de yxorna av när du var liten?”
Nu kom jag att tänka på en gammal språksanning som brukar presenteras i den här stilen (det finns lite olika varianter).
Föreställ er att man kunde sätta hundra generationer i rad — varje person har en förälder på ena sidan och ett barn på andra. Varje person kan då obehindrat samtala med dem hen har på ömse sidor. Men tio platser bort sitter någon det skulle vara ganska svårt att tala med, tjugo platser bort ännu svårare, om det ens gick.
(Tjugo generationer, om man räknar högt och tänker sig 30 år per generation, är 500 år. I Sverige för femhundrade år sedan var Gustav Vasa tjugo år gammal och ännu inte kung. Har ni prövat att läsa Vasatidens svenska? Det är svårt som katten, om man inte övar länge. Och hur lät den?!)
Den första och sista länken i hundrakedjan skulle inte ha en chans att kunna tala med varandra. Fortfarande med 30-års-generationsräkning hamnar vi runt år 1000 före vår tideräkning. Yngre bronsålder, med andra ord.
(Till och med om man räknar jättelågt och bara har tjugo år mellan generationerna, så hamnar man tvåtusen år bakåt och kan ändå inte utbyta ett enda begripligt ord mellan första och sista.)
Man tycker att hundra generationer inte låter så himla mycket, men det är det!
… och det här begriper ni förstås allihopa. Ursäkta att jag breder ut mig. Men jag tycker bara att det är så intressant att reflektera över.
Det ÄR jätteintressant, Annika! Och samtidigt vet vi ju att språket förändras långsamt trots att vi ibland upplever att det är precis tvärt om. Idag visade någon av våra mer ovanliga kanaler Åsa-Nisse i regi av Ragnar Frisk (1949). Hur fånigt det än lät när de talade, så gick ju allt att förstå plättlätt. (Vilket man förresten inte kan säga om ”Ett anständigt liv”.)
Mina farföräldrar gick på ”klo”. Det ordet hade mina barn inte förstått idag. (Jag ska väcka dem allihopa NUUU för att lära dem detta oerhört viktiga klosett-ord.)
Ur dagens SVD: ”Med sina 185 år är jättesköldpaddan Jonathan officiellt korad till världens för tillfället äldsta levande landdjur.”
Maneter verkar visst vara odödliga eftersom de inte visar några tecken på att åldras står det också.
Klo! Det sa min mamma och det ordet hade jag glömt! Ska genast börja använda det.
Vilken tur att ingen ännu har observerat att jag tänkte på två sätt samtidigt och därför åstadkom falsk matematik … **alla som inte har orkat närläsa mitt generationsbabbel gör nu det, och börjar antagligen fnissa …** 20 generationer om 30 år blir naturligtvis 600 år och ingenting annat. (Jag tänkte alltså på 25 år fast jag sedan skrev 30, såklart. Man ska läsa igenom det man skriver, det ska man.)
År 1416 var Erik av Pommern kung och Gustav Vasa var minus 80 år gammal, liksom
Hur vanligt var klo? Var det månne dialektalt? Regionalt? Soci-…-vad-det-nu-heter? (Hm, det borde nog heta sociolektalt.)
Jag har aldrig hört det i verkligheten, även om jag mycket väl känner igen det från böcker och filmer och sånt.
”Klo” är ett fånigt ord. Om man inte vill använda det ärliga ”skithus” så kan man alltid använda ”muggen”. Tyskarna använder ofta ett relaterat ord ”Teller” eller ”Stuhl”.
Den gamla minnesregeln ”Vor dem Stuhlgang, nach dem Essen – Hände waschen, nicht vergessen” är instruktiv och lätt att komma ihåg. Vissa vänder på den och då blir den ganska platt.
Klo säger man på tyska med, Stuhl är det som hamnar i, är jag rätt säker på.
Stolgång använde man förr istället för rövhål. Språket förändras, det gör det.
Per, jag vet inte om farmor pratade så värst om det, för hon dog,elva år innan jag föddes, men jag tror inte det. Jag är också alkdeles fascinerad av denna sorts historia.
Jag ser skyltar som det står Stolpängen på lite varstans i landet. Det är troligen en påminnelse att betala för sig när man använder de offentliga toaletter som Vägverket håller med.
Men det borde vara ett utropstecken efter, eller?
Lotten, hur gick det för 18\19 (?) – åringen, kom han
in på någon utbildning?
PK’s mormor hade typ 14 syskon och när hennes barnlöse morbror skulle få ett av hennes syskon (lillasyrran) klev hon fram och erbjöd honom att ta henne istället. Och så blev det. Hon växte upp i en fin familj i Örebro som enda barn. Hujeda mej. Min farmor är född utanför äktenskapet, vilket man inte precis höjer på ögonbrynen åt idag, men på den tiden fick modern ”resa bort” ett tag. Undrar vad vi gör för konstigheter, som kommer vara vardagsmat eller helt uteslutet i framtiden? ”Jisses, man var tvungen att ha skor på jobbet!” eller ”På den tiden gick man till skolan för att lära sig!”
Jösses, ”när hennes barnlöse morbror skulle få ett av hennes syskon”!
Ber som vanligt om ursäkt för frånvaron: vi har tyskt basketbesök och jag försöker briljera med en oerhört rostig tyska och så många ”gewesen” som möjligt. Tror att jag ska dra till med ett ”klo” också.
LL99: Nej, Nittonåringen kom inte in på den önskade utbildningen och kommer därför att komplettera på Komvux i höst. (Han vill inte alls flytta hemifrån än, så han är hur nöjd som helst.)
Amerikanskt uttryck om toaletten.
”Go to the John”
Gammalt eller används det fortfarande?
Har 50 års gammalt minne av uttrycket.
Sommarstipendiat berättade:
Mellanlandade i London på väg till Sverige. Frågade efter ”the John”. Ingen engelsman förstod förränns de sade ordet ”toilett”.
Varifrån kan det amerikanska ”John” ha kommit?
’the john’ var definitivt använt i mellanvästern i slutet på 70-talet när jag tillbringade ett år där, och även i andra delar av USA jag då besökte, som t ex Florida och NYC.
Men vem ’John’ var är fortsatt höljt i dunkel …
Det var förmodligen ingen särskild John. Sannolikheten är nog hög för att John-som-dass är konstruerat efter det gammalengelska latrinordet jakes (som i sin tur sannolikt ursprungligen är franskinspirerat, av Jacques, vilket ju inte är konstigt pga normaderna och 1066 and all that …)
(onlajnslanglexikonen skriver helt enkelt bara att john-som-dass troligen kommer av namnet John)
Förresten, titta vilken trevlig wikipediaartikel om utedass jag råkade på!
Eftersom ”Amerikanskt slanglexikon” av Kris Winther dök upp vid städning så kollade jag, utan större hopp om framgång, vad Joe och John kunde ha för betydelser utöver de mera välkända G I Joe, John Doe och andra. Både Joe och John har fik, toalett, okänd person som förstabetydelser. Men ingen etymologi.
Winther hänvisar till Wentworth/Flexner ”Dictionary of American Slang” men den har jag inte tillgång till och svår att hitta på nätet. Amazon har några loppisexemplar, men annars slut på förlaget.
Chic Sales ”Specialisten” är inte heller dum.
http://chicsale.net/books/specialist/
Specialisten var rolig!
Jag trodde att jag ägde Dictionary of American Slang, men … i så fall är den undanstoppad långt bort i borta. Huh.
Samt ser jag att jag har skrivit ”normader”. Undrar vad det var för ena. Vardagliga nomader, till skillnad mot de mer spännande?
Inte heller jag hittar något vettigare eller matigare än Skogsgurra, trots att jag har hela jädra internet att tillgå.
(Det är tennisfinal i OS nu. Utan Borg.)
Jaa! Specialisten ingår i mitt ”Dass Bibliotek”
Annika. Gillar din engelska länk via Wiki.(men ej svenska varianten)
Och så har vi ju den utmärkta svenska översättningen, ’Specialisten’ av Sven A. Hansson (Forum, 1949), illustrerad av Stroyer (/ får ni sätta dit själva).
Hemmavid sa vid ”do” om dasset, Fast det var ingen som kom på att säga ”Just do it!”
Karin, du menar väl ”Just doh it!” ? 😉
Visst var de på QI de pratade om att det egentligen inte finns något eget ord för själva toalettstolen, bara en massa omskrivningar och eufemismer (mer än toalettstol då, men det är ju bara en stol på toaletten)? Toalett är ett litet rum där man förvarar handdukar, klosett är ett litet stängt rum, dass är en tysk artikel, och så finns alla varianter med badrum, herr/damrum, bekvämlighetsinrättning etc. Lite skumt för något man använder varje dag.
Säger man inte do i Norge? Dass …
Holken. Tjotta. Avträdet. Tjejernas/Killarnas. Ja, var kommer alla omskrivningar från?
Att bajsa är att dö en smula.
Det är väl därför som döden och muggen har så många omskrivningar. Alla känner till dem, så inget behov (se där ännu en omskrivning) att tjata om dem här.
Men söderkisens år 1718 meddelande till polarna i den svenska armén att ”Kungen har mula” är inte en omskrivning där han försökte linda in budskapet. Det var hans sätt att enkelt och otvetydigt meddela de faktiska omständigheterna.
Jo, i Norge är det ”do”. Eller möjligen ”dossen” till små barn.
På tal om ålder: Min farmor föddes som bonddotter i Norge 1892. 1914 kom hon till den lilla staden Sandefjord, tog anställning i matbutiker och öppnade med tiden sin egen med flera anställda. En affärskvinna, med andra ord.
I min barndom hörde jag knappt talas om någon kvinna som inte jobbade, ofta i eget företag. Så man blir lite full i skratt när man hör tvärsäkra yngdomar påstå att på 60-talet levde ”bondesamhället” kvar, och ”alla” var hemmafruar!
Vad gulligt det låter med dossen för dasset! Undrar om norrmännen tycker likadant om dasset för dossen?
Åkej, jag kan inte låta saker ligga. Och rätt vad det är kom jag ihåg en bok jag har, och fiskade i den och fick napp!
James McDonald skriver i Dictionary of Obscenity and Taboo (originalutgåva 1988; min omtryck i Wordsworth Reference-serien som brukar göra faksimiltryck och inte ändrar någonting …):
JOHN
(col.) the penis (mainly UK), a lavatory (mainly US)
[ett stycke om John för ”penis” i Storbritannien]
In America john is a slang term for a lavatory. The supplement in the Oxford English Dicitonary quotes an early use of the word in the compound form cuzjohn, ’cousin john’, from 1735 in relation to the rules at Harvard: ’No freshman shall mingo against the College wall or go into the fellow’s cuzjohn’.
It is possible that puritan Americans started using the word in this sense, regarding it as a euphemism for JAKES, which they would have regarded as improper.
P.S. mingo är en böjningsform av italienska mingere som betyder urinera, ja. Och jakes finns det en liten länk till vid midnatt (min kommentar 00:03, alltså …). Så — nä, ingen särskild John, bara ett namn som ju ofta används som omskrivning.
P.P.S. Stavningsgalningen är lite fin i kanten och ändrar ”urinera” till ”ruinera”. Ruinera inte mot väggen eller i lärarnas faciliteter!
I The meaning of life finns en sketch med Graham Chapman och Eric Idle om skillnaden mellan katoliker och protestanter angående barnbegränsningsåtgärder där Graham Chapman omtalar sin penis som ’ my John Thomas’.
Får man pinka mot väggen efter första läsåret undrar en som aldrig frågat förr, och är det förbudet som gör att vederbörande kallas freshman?
Annika: referens till ditt inlägg 14.15.
När ”John” är en omskrivning av penis på drottningens språk. Förstår att det väckte förvåning när 16-åriga amerikanska flickor frågar efter ”a John”
LarsW: Annorlunda problem för tidigare programtekniker på radion.
http://www.svtplay.se/video/1079057/jag-minns
Nej men då går vi väl ål aot, texten till ”the penis song” av Monte Python:
Isn’t it awfully nice to have a penis
Isn’t it frightfully good to have a dong
It’s swell to have a stiffy
It’s divine to own a dick
From the tiniest little tadger
To the world’s biggest prick
So, three cheers for your Willy or John Thomas
Hooray for your one-eyed trouser snake
Your piece of pork, your wife’s best friend
Your Percy, or your cock
You can wrap it up in ribbons
You can slip it in your sock
But don’t take it out in public
Or they will stick you in the dock
And you won’t come about
Länk til dutuben
https://youtu.be/p9PiqCeLEmM
Om ålder. Min svärfar, som jag aldrig hann träffa, var född 1876.
Om skola: Barnbarnet Ellen 5,5 år började nollan eller förskoleklass i dag. Hon var rätt besviken: ”Vi fick lära oss alldeles för lite.”
Tack PK!
Men jag hinner ju inte med! Vart tar dagarna vägen?
Här har vi nu ännu fler tyskar i huset! Och basket har vi spelat med dem! Livet leker! Mera mat! Ja, slå sönder glasen! VÄNTA! Det är ju basket på tv!
(Det är jättejättejättekul!)
Om ålder: Den äldsta jag har träffat blev 103, klar i huvudet in i det sista. Hon klagade någon gång i nittioåren över att barnen inte orkade hjälpa henne så mycket när de blivit pensionärer.
En annan gång kom en i hemtjänsten till henne och hade träffat en av hennes gamla bekanta som hälsade. Hemtjänstpersonen skulle skämta och sa ”Jag har hälsningar från en gammelfästman åt dej!” vilket prompt besvarades med ”Nehej du, jag har överlevt dem allesammans!”
Så underbart, Brid! Att klaga över sina till åldern komna barn!
(Nu har baskettyskarna åkt. Snart kommer basketspanjorerna.)
Det internationella baskethemmet i Mesta.
Är det lika gott om orienterare som finner sin väg till det gula huset bara det att båsmor försummar att berätta?
Eller kemister?
På tal om orientering så är det snart VM här på västsidan.
Men orientering är:
1. En fullständigt omöjlig publiksport.
2. En sport som är ganska obegriplig, tills du sett det här.
Kanske är det lika obegripligt ändå men vid eftersnacket, när man jämför hur man sprungit eller gått i skogen, kan elit och nybörjare mötas!
Oj! Det ser ut som om hela sista meningen är en länk. Men det är den inte. Bara ’här’ leder till Jakob Hårds orienteringsskola.
Jacob Hårds minireportage är de bästa skildringar av orientering som jag har sett i media! Embedded journalism at its best! Kolla när Gustav Bergman plockar kontroller och kurvbildsorienterar – det är det flytet i navigering, koordination och hård fysisk ansträngning som är den yttersta upplevelsen med orientering.
Den sista delen av Gustav Bergmans stafettlopp vid VM i Trentino 2014 tål att ses om – vilken idrottsman!
Se från 2.27.40!
https://www.youtube.com/watch?v=t5A24wQ4pP0
Ni som lyder DDM (aka Olle Bergman) och kollar på länken: ”gafflat” handlar inte om att någon snackar, utan att de som springer inte har ”samma bana”. De kan alltså inte hänga på någon som ligger strax före. (Denne kan nämligen vara på väg mot en annan kontroll än den man själv ska ha.)
Det där med barn i mogen ålder – jag har insett att det är ett stort bekymmer att ha fått barn vid 18. Det var himla kul då, men när ska jag trilla av pinn för att inte överleva dem? För det vill man ju inte! Jag hoppas de har varma strumpor och äter nyttigt, och minns sin faders visdomsord: I den här familjen dör vi i tur och ordning!
Förr sa vi i familjen ”jag ska bara ringa till Bangkok”, = ska bara gå på muggen. Eller ”ska bara gå ett litet ärende”.
Rara omskrivningar. Som inte fungerar i dag. Varför lämna rummet, krogbordet, baren, skidspåret osv osv för att ringa? Du har ju mobil?!
Och ärende, vem går ärenden idag?
Tyvärr kan samtalet eller ärendet inte skötas via internetet. Men det kanske bara är en tidsfråga.
På tal om ärende: Läste om fornengelska och liknande, och i kvädet Beowulf finns faktiskt ordet ärende i sin nuvarande betydelse. (Inte gå och handla mat, dock.) Ärende som låter så modernt!
Ibland så säger jag att ”jag ska gå och pudra kängurun”.
DDM: Spännande och bra TV-sändning från stafetten.
Var åskådare i skogen när 10-mila arragerades i Eskilstuna (centrum Vilsta Camping).
Stod vid en nedförslöpa (5-10m) med bergknallar. Noterade framfarten (och dödsföraktet) hos deltagarna vid språng utför den nedförslöpan.
Fråga. Hur sker idag kontroll av att tävlande varit vid rätt kontrollpunkt? Tidigare var det ju stämpling på kartan, eller annat papper. Nu verkar det räcka med en handviftning.
Elektroniskt via armband på den tävlande (men jag såg aldrig några armband). Eller är det via digital fingertoppsavläsning?
När internet slog igenom på allvar sa de jämt i teve och radio att man skulle ”gå ut på webben” för att hitta mer information osv. Så säger förstås ingen längre, men i början var det avgjort vanligast. Och det fick min pappa att börja säga att han skulle ”gå på webben” när han gick till husets minsta rum. Uttrycket bet sig fast så till den grad att resten av oss i familjen fortfarande kan använda det för toabesök.
Örjan: I det här videoklippet
https://youtu.be/t86YXD5L2R4
skymtar ibland en liten ’pinne’ på orienterarnas finger och ett pip hörs när de doppar pinnen i en dosa vid kontrollen. All information om löparens identitet, besökta kontroller och tider lagras i pinnen och läses av vid målet. Med de nyaste pinnarna är informationsutbytet med kontrollenheterna blixtsnabb.
(Hm, finlänken fastnar i spamfångaren)
Har ni sett nån fotboll på sista tiden?
De svenska landslagstjejerna är inte så tokiga på det!
*majlis*
HK: förväntade mig något likartat, men i Olles länk till Gustav Bergmans bragd lyckades jag aldrig se/identifiera någon artificiell ”fingerindikator” på de tävlandes fingrar.
Anledningen till min fråga.
Örjan: Man kan se pinnarna vi växlingarna när löparna lämnar över till nästa sträcka med handklapp. Vid kontrollerna går det undan!
HK: Tydligen för snabbt för mitt öga.
När man stämplarmed s k SI-pinne får man en ljud-och ljudsignal som återkoppling. Jag tror f ö att nästa generation av stämplingsenheter bara kommer att kräva att man är nära med handen. Man behöver då alltså inte pricka det lilla hålet i enheten.