Hoppa till innehåll

Privatlektion med förhinder

(Känsliga läsare varnas.)

Jag jobbar just nu med att ge privatlektioner i svenska språket. Vi sitter ner, konverserar, letar upp svenska historiska händelser, diskuterar nutiden och dåtiden, kollar på Pippi Långstrump, Fem myror och Fanny & Alexander samt pratar om hur knäppt olika språk funkar. Jag rättar uttal och ordföljd och fokuserar stenhårt på svenskans 17 olika vokalljud trots att vi ”bara” har 9 vokaler.

Idag hade vi lektion kl 09–12. Klockan 08.55 kändes det som om jag hade klivit in i ett spindelnät eller hade ett mystiskt hårstrå som var på rymmen. Eller som om någon kliade mig i nacken med en fjäder. Och krafsade i pannan. Samt mitt på huvudet. Kl. 09.10 och ungefär var femte minut en timme framåt lät jag så här:

– Läs på om Carl & Karin Larsson efters… VAFAN är det som kliar?

– Vad kul att du känner till Nils Holgersson! Den skrevs på en ovanligt modern svenska fö att Selma Lagerl… har jag nåt i ögonbrynet?

– Den svenska grundskolan är inde… men herregud, har jag en fluga i örat?

Med jämna mellanrum ställde jag mig upp och hoppade omkring, skakade på kalufsen, stånkade och klagade. Jag hann inte börja fundera över hormonrubbningar, hjärntumörer eller leversjukdomar eftersom förloppet var så snabbt. Plötsligt slog det mig att jag hade samma känsla i igår kväll, strax innan jag somnade.

– Jag undrar om jag håller på att bli galen! sa jag högt till min elev.

I samma sekund fångade jag någonting på halsen. Mellan tumme och pekfinger höll jag i ett litet djur som jag inte kände igen. Jag klämde till lite för att skadeskjuta monstret, och lade den på bordet mellan mig och min elev.

– HUH! sa han.
– Bläää, sa jag som vanligtvis inte alls äcklas av småkryp.

Hjortlus, älglus, älgfluga och till och med hjortlusfluga har den kallats. (CC BY-SA 3.0)

Då började den släpa sig framåt mot mig. Förmodligen hade den rynkad panna och ilsken blick. Den kanske kastade ur sig okvädinsord. Jag klämde då till den ordentligt så att det sa SPLATT och massa rött blod sprätte ut på bordet.

Jag tog fram mobilen.

Resten av lektionen gick utmärkt.

Hjortlusflugan bor alltså på levande hjortar och galopperande älgar, men ibland flyger den fel och landar på människor. Den kravlar omkring, tar ett bett, suger i sig blod och vänder sig sedan om och sliter av sig vingarna och byter i samma stund namn till Herr Hjortlus. Därefter kryper den omkring och irriterar så mycket den nånsin kan, och är oerhört svår att nappa tag i. Dessutom gör den det på mig alldeles i onödan eftersom mitt blod – och alla andra människors blod – inte går att livnära sig på.

Måndagen fortgick som den plägar göra med jobb, skogspromenad, kvällsmat och basket. På denna basketträning hittade jag – mitt i ett anfall – ytterligare två jädra hjortlöss på halsen! Den ena sprang till skogs (eller satte sig på avbytarbänken) och kom aldrig mer igen.

Den andra lyckades jag massakrera mot baskethallens sekretariatsbord.

Den djefla mannen, som ju är orienterare, är van vid dessa omkringklättrande blodsugare till felgångare. ”Japp, efter en lång bana kan jag ha tio–tjugo stycken på mig” säger han leende.

Yngve Brodin, expert på flugor och mygg vid Naturhistoriska museet, har några råd till mig:

– Se inte ut som en älg, lukta inte som en älg och flåsa inte så förskräckligt!

Share
Publicerat iBloggen

24 kommentarer

  1. Håkan (hakke)

    Men vad lustigt. Jag hade mina kära mamma på besök i helgen och hon beklagade sig över alla älglöss som kröp runt på henne efter en promenad vid stugan. När jag såg helt frågande ut provade hon med hjortlöss. När jag fortfarande stod som en fågelholk förklarade hon att hon menade de där små gynnarna som biter av sig vingarna och sedan kryper runt och irriterar.

    Jag som aldrig hört på maken har nu plötsligt både hört (två gånger) och sett (på film). Huvva, vilka små dummingar!

  2. Kråkan

    Ja uschianamej di däringa är hemska!
    Nu kliar det på hela mej bara för att jag läst och sett, och då är jag ändå nybastad!

    När de kilar omkring på hästar kan man se hur de kryper under håren; det går som vågor i pälsen säger de som sett.

  3. Under eftermiddagens promenad betedde jag mig som en fjant och väjde för allt som skulle ha kunnat hysa en lusfluga på lurpass.
    – Akta grenen!
    – Nej, jag gick in i tallen!
    – Hjälp, jag ramlade ner i gropen! Igen!

    (Det är en synnerligen förrädisk grop.)

  4. Ujuj, hakke, hälsa din mamma att jag är mycket förstående. (Och glad över att kunna sprida denna allmänbildning – jag som själv inte visste hur de funkade för blott några dagar sedan.)

    Örjan: Det är inte DDM som är till skuld denna gång, det är promenaderna som ska ha bannor.

    Kråkan: Om jag hade varit häst, hade jag skrivit till stallets skyddsombud och bett om förflyttning till kallare trakter.

  5. Olle Bergman

    ”O, Alces alces – aldrig mer ska du lufsa långskankig över myrar, aldrig mer ska din mjuka mule mumsa björklöv på hyggen, aldrig mer ska älglössen (Lipoptena cervi) bola i din gråbrungröna päls. Nu, som då, är du nöjd med det liv som erbjöds dig – där stod han glad, var han sig ställt, i eld, i blod, i frost, i svält. Nu, som då, gör du liten skillnad på det undflyende och det eviga. De tecken du läste omkring dig infogade dig i nuet, och du lät dig aldrig ledas bort på villande mo. Din klövdjurshjärna befattade sig aldrig med tidens flykt, endast med det innevarande.”

    Ur roman-manus under arbete av Den djefla mannen

  6. Nä, inte det också! Knott och mygg är vi vana vid, om än inte sådana myggmängder som i år. Fästingarna börjar vi vänja oss vid, sedan det tog sig över Dalälven för några år sedan (OK, kanske 20 år). Men de där jämrans otäcka älgflugorna har jag bara hört talas om och undrar hur länge vi haft dem i våra trakter. Och så undrar jag förstås vad nästa illvilliga kryp kan bli. Giftskorpioner? I så fall gäller det att tömma skor och stövlar innan man tar på dem!

  7. Lingonen var ganska många för ca fyra veckor sedan, precis när myggen började anfalla. Nu finns de några få kvar, men insekterna förtar nöjet …

    Jag har 500 g okokta lingon i kylen, som jag hade tänkt fylla på med lika mycket till för en lagom mängd för kokning. Och igår spillde jag ut RUBBET på köksgolvet. Så de lingonen är liksom plockade två gånger. (Se bild.)

  8. Magganini

    Men de ser på ju fina ut, bären. Kanske värda dubbelplockning? Andra gången med mindre fäplåga hoppas jag.

  9. Och tjejfopollen nu ikväll n förlorade vi trots att jag inte tittade. Killarna kan inte ta sig till EM nästa sommar och nu ser det rökt ut för tjejernas deltagande i OS.

    Men vet ni vaaaa! Det är fan färre myggor här nu!!!

  10. Vi har med förfäran betraktat bilderna från Stenungsundsmotet, där vi har brukat färdas en gång årligen så länge vi hade en kusin i trakterna. Naturen är starkare än vi tror.

  11. Brid:
    Även jag har tittat, häpnat och läst alla artiklar samt tackat försynen att det hela skedde missinassen.

    Och så pratade jag med min kusin från England och hennes barn och alla andra som igår satt runt köksbordet. Unga som gamla sa vi ”vaffan”. Ungefär.

    Förvånade och maktlösa är vi. och så tog vi mangrant fram mobilerna och googlade det där skredet för länge sedan på Västkusten. Tänka sig. Oj, 1977.

  12. Ninja i Klockrike

    Det var talrika diagram med de elektriska laddningarna hos lermineral och saltmolekyler, rasvinklar och istidskartor när vi läste om skred och skredrisk i Västsverige och Norge på kvartärgeologikursen. Det är jävligare i Norge för den underliggande geomorfologin är liksom brantare därstädes.

    Skredet i går var ändå hyfsat lindrigt i och med att det gick en förhållandevis kort sträcka och själva skredet inte hann likvifieras, utan det var en fast lerjord som lossnade från underlaget och gled iväg.
    Annars hade konsekvenserna troligen blivit betydligt värre än de blev. Och de som blev räcker ju alldeles tillräckligt.
    Det finns exempel från Norge där skredmassorna har antagit filmjölkskonsistens och svept med sig all infrastruktur i nån sorts enorm flodvåg av gegga.
    En sak jag undrar över, som ingen myndighetsperson hittills kommenterat om gårdagens skred, är vad som hände med cisternerna på macken. Har de hållit tätt eller?

  13. Det tycks som om de ännu inte vet hur det har gått med cisternerna, och att det bland mycket annat är därför obehöriga ska hålla sig borta. Inget uppenbart läckage, men det behöver ju inte ha spritt sig så långt genom leran för att det ska bli besvärligt.

  14. Ökenråttan

    Kommer ni ihåg Lottens häftiga Two cellos? Nu har jag hittat deras schweiziska kusiner tror jag att de måste vara. De heter Top Secret Drum Corps och är också vackert ekiperade.
    Finns att se och lyssna på ute på nätet.

  15. Kråkan

    Bra film Ninja. Den har jag inte sett fast jag läst kvartärgeologi i Gbg. Det finns många skredkänsliga områden i trakten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.